Resan

Vår första resa kan bli vår sista.
Det uppfattade man om man lyssnade noggrant på vad han sa vid senaste krissamtalet gällande den här relationen. Han talade om resan som ett test, något slags do or die.
Sedan tog han tillbaka det, men jag vet inte om det spelar någon roll. Jag vet inte om det är något man kan haspla ur sig efter sex månader och sedan backa från.
Alla dessa ord som man säger men sedan tar tillbaka, de har redan uttalats, och de har redan slagit rot någonstans i den andra personen. Och det tar tid att plocka bort dem igen.

Det har inte varit så bra mellan oss på sistone. Oftast har det pendlat mellan irriterat och helt ok. Ibland väldigt bra. Men emellanåt har pendeln svingat sig hela vägen till riktigt jävla dåligt, så pass att vi ledset konstaterat att ingen av oss orkar ha det så.
Därav krissamtal. Och därav baby on hold. Så hette det först i alla fall, vad som blev den slutgiltiga domen förblir något oklart för mig.
När man väl föreslår att man kanske ska vänta lite med att skaffa barn, och i synnerhet när han medger att han nog tänkt den tanken ett tag, då har man tagit ett saftigt kliv bakåt i sin tvåsamhet. Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel riktning, ibland måste man gå tillbaka och göra om saker för att de ska bli rätt. Men det klivet gör ont.

Min väns bästa kompis dog av ryggmärgscancer för ett par veckor sedan. Han blev 33 år gammal. Vännen säger att ända sedan hans bästis insjuknade har han haft svårt för att bli upprörd och irriterad över småsaker på samma sätt som tidigare. Hans bästis skulle aldrig lägga tid på att störa sig på sånt som egentligen inte spelar roll. ”Jag blir förbannad när folk klagar på vädret och tycker att det har förstört deras dag. K la inte en minut på sånt, han var bara glad att överhuvudtaget få leva den dagen.”
Visa ord att leva efter. Visa ord som jag idag inte lyckas leva efter. Kanske hög tid att se vad man kan göra åt det.

17 dagar i Asien med bara varandra som sällskap.
Det kan låta som ett dystert upplägg, men jag ser det som en möjlighet att se verkligheten av vår relation, avskalad från alla vardagliga bestyr som jämt kommer i vägen och svärtar ner. Jag ser det inte som ett test, utan snarare som vår chans att bevisa för varandra att vi är rätt. Det kommer inte finnas någon smutsig disk att sura över, ingen flottig spishäll eller otvättad tvätt att bli stressad över. Men det kommer finnas andra utmaningar, som sena bussar och hotellrum som inte motsvarar bilderna på hemsidan, och jetlag och dålig mat, och vägglöss och spindlar och mögel och brända axlar. Vi kommer få möjlighet att öva oss på att samarbeta, något vi verkligen behöver bli bättre på. Det kan man såklart öva på här hemma också, men det är ju roligare i ett varmt, soligt land med billig mat och vita stränder och kristallblått vatten. Väldigt mycket blir roligare på såna platser.
 

 

2 reaktion på “Resan

  1. Tack Camilla! Jag tror det här var precis vad vi behövde. Här är det bara roligt, inget tråkigt, och massa sol. Nu känns allt hur bra som helst igen. Varma hälsningar från Borneo!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *