Nyårslöfte: att bli gravid och sluta slänga mat

OOOOOOOOOKEEEEEEEEJ.

Utan att ha några som helst belägg för det, utan att ha tagit några tester (för tidigt för det), så känns det som om jag är gravid. Mind you, jag har aldrig varit gravid så jag kan ju freebase’a lite gällande hur det potentiellt känns för just mig att vara på tjocken.

För att förstärka känslan känner jag efter lite extra på allt, det blir roligare så.
Oj, vad jag är törstig nuförtiden! Sveper glas efter glas som om det vore bumbibärssaft och jag hette typ Gramse eller Bibbi. Snabbt till datorn och googla ”gravid törstig”.
Upp kommer 1177.se som informerar om Graviditetsdiabetes, men jag skrollar vidare tills jag kommer till något som passar mig bättre, typ tidiga tecken på graviditet. Jippie!
Oj, vad jag har ont i brösten, och mycket tidigare än vanligt i cykeln! Mer ont än vanligt också. ”Gravid ont i brösten”-sökningen ger mig bl.a. en gammal goding för alla oss som försöker bli gravida, nämligen Familjeliv.se. Ofta känns det som en vuxenvariant av Flashback, men hej, alltid intressant att läsa om andra vanliga människors erfarenheter så det blir lite mindre generiskt än 1177.se som inte vågar säga varken bu eller bä.
Men hursomhelst var detta ett relativt vanligt tidigt graviditetstecken. Med andra ord; jippie!

Sen är det ju det här med min rumänska vän som jag går förbi på väg till och från jobbet. Hon sitter och tar emot allmosor utanför tågstationen, och jag stannar alltid och hälsar på henne och kramar om henne.
Senast jag träffade henne pratade hon rumänska med mig som vanligt (eller mest TILL mig då jag inte talar språket i fråga), och där haffar man ju bara ett ord här och där, typ ”principessa” och lite ströord för ”tack”, ”ängel” etc. Men sen lade hon handen på min mage och sa något i stil med ”romani baby”. Jag talar ju som sagt inte ett ord romani så jag har såklart aldrig försökt förklara våra försök att blir gravida för henne. Därmed är det lite konstigt att hon sa så.
Å andra sidan är det ännu konstigare att hon skulle vara synsk och veta att jag är gravid innan vi själva vet det. Men den där företeelsen är ännu ett halmstrå som jag glupskt griper efter. Romani baby, jippie!

Ikväll är det överraskningsmiddag då en vän till mig nyligen fyllt år, och efter moget överläggande med sambon kom vi fram till att jag inte ska dricka. Eftersom jag såklart är GRAVID (jippie!).
Överläggandet bestod mest av att vi hittade ett inlägg i Läkartidningen där man mer eller mindre avråder kvinnor från att dricka om de tror att de skulle kunna vara gravida, då nya rön tydligen indikerar att även måttligt alkoholintag de allra första veckorna kan vara väldigt skadligt.
Och jag kan ju inte gå runt och ropa jippie! över rumänska damers utrikiska pladdrande och samtidigt göra potentiell skada på mitt potentiella foster, så en vit middag blir det.

Men som vanligt kan jag ju inte tjata på ett helt inlägg om bara mina äggledare och deras eventuella succé, så jag ska även be att få berätta om något så spännande som mina nyårslöften:
Det första är såklart att bli gravid, och även om det är lite svårt att lova att man ska hålla det, eftersom det inte är helt upp till min goda vilja, så har väl en ordentlig deadline aldrig skadat.
Men den andra kan jag definitivt styra över, och det är ett löfte som jag har valt att kalla:

”Sluta Kasta Mat Din Bortskämda Lata Västerlänning”

Ingen mat får kastas i hemmet längre, ingen alls! Man får helt enkelt se till att brödet inte hinner mögla, eller mjölken hinner surna, eller salladen hinner bli vissen. Det kräver viss planering, men det är faktiskt rätt kul.
Bröd är väl kanske något av det svåraste att inte slarva med, då det ju har ändar som är trista, men Fattiga Riddare tar hand om torra bitar, av brödskalkarna kan man skära upp krutongstora bitar och frysa in, grillade mackor tar hand om osaftigt bröd (men även gammal spenat och ostbitar och någon överbliven tomat, eller så kan man hutta i spenatbladen i en smoothie för att även bli av med överbliven yoghurt/juice/etc).
Funkar inget redan existerande recept får man ju glädjen av att uppfinna nya rätter, vilket gör att man varierar sin kost mer. Detta föreställer jag mig iaf, vi är ju bara på dag 10 av det här, så jag ska kanske inte ropa hej innan jag ens fått syn på bäcka-jäveln.

Utöver detta har jag även kommit igång med surdegsbakandet, vilket glädjer mig löjligt mycket (och bidrar till att jag än så länge blivit bäst på att ta hand om just bröd, då det är något av en lyxig överskottsvara hemma just nu.)
Det är riktigt coolt att baka sitt egna surdegsbröd, no joke. Desto coolare [läs: enklare] blir det med en hushållsassistent, och för att försöka sluta vara en materialistisk märkes-tönt så köpte jag en som jag förvisso tyckte var fin att titta på, men som definitivt inte var av ett fräsigt märke. Däremot hade den alla rätt vad gällde funktionalitet, storlek på bunken och styrka i motorn. Och den kostade 1000 spänn, istället för KitchenAid som ligger runt 3500 kr som billigast med en rätt klen motor.
Andersson heter den, och även om det är lite tidigt att säga hur bra den är efter bara några få användningstillfällen, så har jag åtminstone inget att klaga på (än). Den låter såklart lite när man kör den, men jag kan inte avgöra om det är mer eller mindre än andra, och det är ju så få minuter så det kan kvitta. Att den är snygg är en smaksak, men att den är enkel att rengöra är ett faktum.

Första baket blev skit, precis som alla tidigare utan assistent, men försök två lyckades bättre, och jag fick ett gott, saftigt bröd med vackra håligheter i sig. Det är ren och skär glädje att lyckas med sitt surdegsbak, kanske för att det känns som om man håller på i flera dagar med projektet, och då blir det ju riktigt jävla surt om man misslyckas. Men det blir också proportioneligt kul när det går vägen!

 

Jag provade även ett recept på brownie som man bakar på svarta bönor, dadlar och kokosolja, och det kan jag varmt rekommendera! Ät gärna den här brownien med lite sötad/osötad gräddfil eller turkisk yoghurt, då bakverket i sig är så mäktig att man nästan storknar. Grädde blev lite för mycket av det goda, tyckte jag, men det friska i gräddfilen kompletterade perfekt.

Ja ni förstår, det här är bloggen som har allt. Utöver inblicken i mina innersta graviditetsönskningar ger jag er även recension på hushållsassistent, surdegsbaks-inspiration och recept-tips. Ja herregud.

Håll alla era söta små tummar för att jag plussar den här gången, alright?
Det är faktiskt min tur nu.