The True Cost + BF!

true-costJag har nyligen sett dokumentären ”True Cost” som handlar om vad det i verkligheten kostar när man köper ett plagg för löjligt lite pengar.
Du vet, när man håller upp en topp på H&M och tänker ”hur fan kan det löna sig att sälja den här så billigt?”. När man själv – trots att man är lekman på området – inser att bara kostnaden för material, infärgning och frakt borde överstiga det prislappen kräver i utbyte för sagda produkt, och då är inte ens arbetskraften inkluderad.
Men svaret på frågan är inte svårare än man själv räknar ut; det lönar sig för mig som konsument, och till viss del för företaget som säljer produkten, men det kostar mer än man är bekväm med för de som skapar plagget, och för miljön i de människornas del av världen.

Jag ska inte gå igenom filmens alla poänger i det här inlägget, jag önskar hellre att så många som möjligt ser den (finns t.ex på Netflix!), men jag skulle vilja dela med mig av det som varit vägledande för mig sedan jag lärt mig att den superlåga summan jag låter dras från mitt kreditkort vid ett klädköp faktiskt innebär ett rent jävla helvete för människor som hade oturen att födas i ”fel” land.

Främst handlar det såklart om att i större utsträckning handla begagnat, vilket jag gärna gör även när det inte är billigare, eftersom det kan vara svårt t.o.m. för andrahands-marknaden att konkurrera prismässigt med lågprisjättar som H&M och IKEA, som med tyngden av att vara multinationella företag hela tiden kan pressa fabrikerna att få ner priserna lite till.
Det som gör att second hand-prislappen spelar lite mindre roll för mig är dels att pengarna ofta går till välgörenhet, samt att varje begagnatköp motverkar den hysteriska överproduktionen som man stöder om man kör på gammal vana och köper nytt så fort något behövs.
Så barnkläder, tygblöjor, skor, kläder, lakan, filtar etc handlar jag gärna begagnat, och hade sambon varit som mig så hade vi även haft nästan uteslutande begagnat porslin och mycket mer begagnade möbler. Men han är lite mer kräsen än mig (med det mesta) och eftersom vi är två i det här förhållandet får man ju kompromissa ibland. Dessutom tar det ju en hel del tid och energi att hitta bra begagnade grejer, så jag ska inte hävda att jag alltid är super-svårövertalad gällande att åka till IKEA som ligger skitnära vårt hus och handla exakt det man vill ha i exakt rätt färg och antal.

En annan grej att jag försöker tänka på är att något som tidigare haft en viss funktion faktiskt kan användas till något annat för mig, att man kan betrakta mycket som bara material. Igår köpte jag t.ex massa begagnade handdukar som jag klippte till, satte ihop med lika stora lappar från gamla örngott, sicksackade på kanterna och förvandlade således till tvåsidiga tvättlappar. Om man tycker det är ofräscht att använda någon annans gamla handdukar till att torka sin egna kropp så borde det väl i alla fall gå bra att använda dem till att torka kissiga/bajsiga barnrumpor, för till det ändamålet (haha, ordvits) blir det för mig helt absurt att köpa nytillverkat.

textilmärkningMEN. Ibland köper man ändå nytt av olika anledningar, kanske i synnerhet kläder, och då är det skönt med lite vägledning gällande hur man undviker att vara en klassisk västvärlds-konsument, dvs ett ärkesvin som helt skiter i sin omvärld bara prislappen är låg nog och motsvarar vad man fått vänja sig vid att saker får/ska kosta.

Den här bilden till vänster tycker jag är ett ganska bra rättesnöre. Innan jag sett den förstod jag t.ex. inte att Bra Miljöval-märkningen är så himla bra! Jag har tidigare letat nästan uteslutande efter GOTS men enligt den här tabellen är de ju likvärdiga, vilket ändå öppnar upp för lite fler ”goda” köp. Intressant (och nytt för mig) är också att KRAV-märkningen gällande kläder INTE kontrollerar eller förbjuder kemikalier och hälso-/miljöfarliga ämnen i produktion och slutprodukt, vilket jag tidigare alltid har antagit. Så i vanlig ordning måste man alltså läsa på lite för att inte lägga sina pengar på något som ”ser” rätt ut bara för att det finns en grön liten märkning.

mage v.40

Idag är BF!
Jag skulle vilja påpeka för ungen därinne att devisen ”fint folk kommer sent” inte gäller för spädbarn.
Jag är faktiskt rätt less på att bara gå hemma och vänta på att värkarna ska komma igång. Magen blir ju inte direkt mindre, och jag blir ju inte direkt smidigare. Att komma upp ur soffan är numera ett sånt projekt att jag börjat noggrant planera allt innan jag väl sätter mig, så att jag inte kommer på att t.ex. mobilen ligger för långt bort och därmed måste stånka upp min kropp igen.

Bebis, kom ut nu så vi kan gosa!

 

 

 

 

 

 

Utmaningen att köpa giftfritt OCH begagnat

Detta med att försöka köpa giftfritt till sin lille ofödde påg kan verkligen bli ett heltidsjobb. Först verkar det ganska enkelt, men så läser man på lite till, och då blir man typ knäckt.
Försöker man hitta ekonomiskt smarta lösningar, istället för att köpa nya ekologiska ullplädar för 600 spänn, så stöter man nämligen på patrull lite här och där.

Skumgummimadrassen valdes som bekant genast bort, och ersattes av hemmasydd madrass med boveteskal-fyllning, CHECK PÅ DET, billigt och bra.

Men jag måste ju ha något slags madrass-skydd över, och gärna ett ganska ordentligt sådant så att jag inte behöver sy en ny madrass framöver pga någon liten olycka orsakad av kräk eller avföring. Jag ville även att det skulle vara lite mjukt och mysigt, då madrassen i sig är ganska fast.
Men giftfritt, mjukt madrass-skydd är inget man stapplar på helt utan besvär, och framförallt är det inte billigt, så jag tänkte att jag gör ett eget av gamla herrtröjor i ull alternativt en ullfilt.

Det finns två problem med denna idé;
Först och främst är det svårt att hitta ulltröjor som känns prisvärda när man har tänkt att klippa sönder dem och lägga dem i en spjälsäng. 100 kr och uppåt känns genast löjligt då, jag vill hitta det där goa 30-kronorsfyndet för någon ful tröjrackare, men det är det få second hand-affärer som hjälper till med. Även de fula tröjorna kostar 100 spänn, av någon outgrundlig anledning.
Ullfiltar där det sitter kvar någon lapp som bekräftar att det är just 100% ull kan också vara lite krångligt, och när man väl hittar det så kostar de runt 150-500 kr. 150 kr tycker jag i och för sig är ett relativt bra pris med tanke på att formatet är enkelt att jobba med när man ska göra just madrass-skydd, och man får betydligt mer material än från en herrtröja.

Men då kommer problem Numero Dos; hur gammal är filten? För om den är FÖR gammal så kan den nämligen vara besprutad med något så härligt som DDT som förr i tiden användes för att göra den ”malsäker”, och då är nog all polyester i världen att föredra.

(DDT är alltså ett insektsgift, och som miljögift räknas det som en långlivad organisk förorening som är lågt toxisk för människor. Ni kan ju föreställa er hur sugen jag är på att låta min nyfödde son ligga och gosa med såna härliga kemikalier när det just är giftfritt jag eftersträvar.)

Dock finns det ingen gammal begagnad ullfilt som kommer med datummärkning, så man får chansa lite, och det är tråkigt. Gissningsleken ”DDT eller ingen DDT” är inte något jag vill syssla med, jag vill veta helt säkert att det INTE innehåller sån skit.
Så då är man tillbaka till de dyra fula herrtröjorna (eller damtröjorna, för den delen), där man iaf lite lättare kan lista ut ungefär hur gammal den är, tack vare design och märke och namn på kollektionen, och man kan på så vis utesluta just detta sketna malmedel.

Men man ska ha tur ibland också!
Jag gick till Myrorna i jakt på just en ulltröja, men kunde ju inte motstå att kika efter fynd på barnavdelningen, och vad sprang jag på där, om inte en ullteddy!

Först var jag osäker på om det var syntet, men efter att ha rådfrågat världens snabbaste support (Ull och Silke-gruppen på Facebook) så kom vi fram till att ett bränntest skulle avgöra saken. Jag fick låna en tändare av killen i kassan och drog av en liten boll som jag brände och för att veta att det är ull ska den lilla bollen göra tre grejer;

  • den ska sluta brinna när man tar bort flamman
  • den ska lukta bränt hår
  • den ska aska när man smular den

Är det istället syntetiskt, alltså någon slags plast, så blir det en hård liten boll utav det.
Mitt test bekräftade att det faktiskt var ull, och det modesta fyndpriset var 75 kr, dvs ungefär en tiondel av vad det kostar nytt. Heja begagnat, så ska det vara!

Hittade även ett madrasskydd från IKEA för 25 spänn som jag köpte som backup, alternativt som material att använda som fyllning till något annat projekt, och ett spjälskydd för samma låga pris, i klämkäck påskgul färg som jag alltså får klä in i något annat tyg. Och så en extra bebiskudde från IKEA, även den för 25 kr, och ett barnpåslakan i ett ganska mysigt mönster för 30 kr. Det var rosa, och det är ju alltid kul att köpa till en pojk-bebis, för det är alltid någon idiot som stör sig på att man inte håller sig till konventionella pojkfärger!

IKEA-grejer är ju såklart lite mindre roliga att fynda, för de är redan så billiga nya, men man kan åtminstone glädjas åt att man inte bidrar till onödig nyproduktion, samt att man slipper sätta sin fot i det där ångestframkallande, syrefattiga varuhuset där man aldrig slipper ut under tusenlappen, hur mycket man än försöker. Efter att ha sett dokumentären ”True Cost” (hett filmtips för ALLA!) så blir det lite lättare att andas varje gång man köper begagnat istället för nytt, nästan oavsett vad det handlar om.

Sedan blev det ju i vanlig ordning svårt att inte köpa barnkläder när de kostade 20 spänn stycket. Adorable!

I övrigt så dricker jag hallonbladste varje dag, 1-2 koppar med avsikt att öka till 3-4 ganska omgående, for the off chance att det faktiskt påskyndar saker och ting.
Och jag har också den underbara turen att bo så underbart härligt att jag varje dag kan gå och plocka mogna, söta björnbär på en vacker havspromenad, vilket genererar färska bär i frukosten till mig och en liten bärpaj till mig och sambon varje kväll.

Låt oss säga att livet är rätt gött nu.

Sy en ekologisk bovetemadrass

Första dagen som mammaledig, och jävlar vad här pysslas!

20150828_085441-1-1

Jobbade min sista arbetsdag i fredags, och när jag anlände till jobbet 9.00 på morgonen möttes jag av min chef och en fin kollega som ivrigt inväntade mig med paket och ballong och ett kort från mitt team. Gölligt! Sånt kan man ju nästan börja böla för nuförtiden, men jag höll en stiff upper lip och lyckades undvika ens vattniga ögon. Bra kontroll där!

Har hittat massa roliga grejer att pilla med, och har köpt in lite begagnade tyger och material för att kunna sätta igång. Örngott för 5kr/st t.ex., tack för det Öppna Hjärtat! Samma sorters gamla sletna örngott på Myrorna kostar ju 15-20 kr, vilket är lite väl mycket för begagnat, kan jag tycka. Och på Emmaus mitt i stan vill de för övrigt ha 35 kr/st för alla barnkläder, oavsett om det var en jacka eller vantar, och som om alla vore i samma skick och kvalitet. Sicket trams! Jag ditchade Emmaus och scorade istället massa fina bodies i en stor ”Allt för 5 kr!”-låda på mitt nya favorit-ställe Öppna Hjärtat. Heja dem!

Men nog om den varierande prisvärdheten på landets olika second hand-butiker.
Förutom min hemmagjorda bovetemadrass tänkte jag även göra ett lapptäcke (eller flera, beroende på hur bra det går), ett tjusigt madrasskydd av någon gammal handduk och ett överblivet lakan, dregel-haklapp, ullvantar till mig själv, ullfilt som läckageskydd i spjälsängen (för att skydda my precious bovetemadrass), etc, etc, et freakking cetera.

Bovetemadrassen då… Jag har nog gjort alla missar som 20150831_144933man kan hinna med under tiden det tar att skapa en hemmagjord madrass, och uttalat helt nya kombinationer av svordomar, men jag blev faktiskt sjukt nöjd med resultatet. Vill du veta hur jag gjorde (inklusive alla korkade, onödiga missar) så besöker du DIY-sidan, men så här ser den ut iaf!

Jag knåpade även ihop en skötbädd till blöjbyten på ovanvåningen av överblivet material häromdagen, men jag slarvade så kolossalt med den att jag inte tycker att jag behöver dela med mig av den processen. Dessutom använde jag den tveksamma skumgummimadrassen som följde med spjälsängen samt plastigt vattentätt madrasskydd från Jysk, så den är inget naturligt alternativ att vara stolt över, utan mest ett sätt att inte slänga befintliga grejer i onödan. Å andra sidan är jag lite mindre oroad över material på skötbädd än säng, eftersom ungen typ bor stora delar av sitt liv i sängen och helst inte bor fullt lika mycket på skötbordet 😉

Men jag sydde även en söt vändbar vimpel att hänga på spjälsängen, och den är jag rätt nöjd med!
Hur jag gjorde den kan man läsa om här.

Hann även med att använda all lavendel som har blommat klart för i år, men där behövs ingen beskrivning. Man tar ju bara loss de torkade lavendelblommorna från stjälken, klipper ut en cirkel i valfritt tyg (i mitt fall en herrskjorta som förkastats av sambon), lägger lavendeln i mitten av cirkeln och lyfter upp sidorna så den blir som en liten påse.
Knyt ett band runt, lämpligen ett sånt där band som klädaffärerna fäster på insidan av axeln på toppar för upphängning, och som man klipper av och sparar utan att riktigt veta varför. Äntligen fick jag reda på varför jag samlar dem i sylådan!

Fler DIY-projekt följer inom kort, i alla fall om inte ungen tittar ut väldigt tidigt!

 

 

 

Uppdatering av DIY: deo och bänkskiva

Två DIY-grejer som jag skrivit om här vill jag uppdatera.
Det gäller min hemmagjorda ekologiska deo, och vår bänkskiva i fuskbetong.

Deon som jag hyllade efter någon veckas användning funkade skitbra.
Verkligen jätte, jättebra.
Men det där jag hade läst att vissa olyckliga stackare drabbades av, dvs någon slags hudkänslighet för bikarbonat, visade det sig att även mina armhålor utvecklade, vilket medförde att jag fick lite bränd hud efter någon månads användande. Huden blev nästan brun och kändes lite som en tunn, tunn skorpa, och det kliade.20150621_095853
Jag slutade med deon direkt och blandade istället till en snabb deo av vatten med alun som jag numera sprayar på. Den fungerar nog lika bra tror jag, och är helt doftfri. (Vill akta mig för att höja den till skyarna innan jag använt den lite längre period, av uppenbara skäl.)
Efter vad jag förstår så återfinns alun i aluminium, men det är en relativt ofarlig beståndsdel, eller i alla fall inte det man vill undvika när man väljer bort aluminium. Är du kemist eller tillräckligt kunnig för att veta skillnaden får du gärna hojta till.
(Eller inte, jag börjar få slut på fungerande deodorant-alternativ om denna också visar sig vara dålig för mig eller miljön.)

Uppdatering av uppdateringen!
Alun slutade fungera efter några veckor, vet inte varför, men efter några turer med köpedeo av olika ”giftfria” varianter återgick jag på prov till den med bikarbonat, och har nu använt den i några veckor utan några som helst problem. Av alla aluminiumfria varianter jag provat är denna helt klart bäst, och den håller verkligen måttet. Även imponerande att jag kan använda den jag gjorde för ett år sedan utan att den härsknat eller visar några tecken på att ha blivit dålig.

20150621_095655Gällande bänkskivan så är det nog inget fel på den fuskvarianten vi gjorde, om man inte är lika lat och korkad som jag och min sambo stundtals är. Vi tätade nämligen inte runt blandare och diskmaskinavstängare, vilket medförde att det smög sig in vatten ner till mdf-skivan, som då svällde, och spräckte upp betonglagret underifrån. Väldigt dumt, jag vet inte vad vi tänkte.
Men nu har vi istället skaffat en ny bänkskiva i stenkomposit, hygienisk och slät och enkel att hålla ren, så det blev nog lite bättre ändå. I och med att betongen är lite porös var det svårt att känna att den någonsin blev helt ren. Om det bara var en känsla från en renlighetsmaniker som yours truly eller en väl befogad tanke kan jag inte uttala mig om, men borta är den iaf.

Anyhoo, om ni ska ge er på DIY-lösningen (som vi gillade väldigt mycket tills den började spricka), TÄTA UTAV BARA HELVETE.

 

 

När ungen ligger fel

Vi var på profylax-kurs förra helgen och fick lära oss allt om hur en förlossning kan gå till, och på vilka sätt det kan gå snett. En variant som kan vara problematisk är såklart om ungen ligger fel i magen, dvs med huvudet upp istället för ner. Sker det så väntar man till vecka 37 innan man gör ett ”vändningsförsök”, vilket består av att man får en spruta med något som gör att livmodern slappnar av, en läkare oljar in magen och försöker sedan vända barnet med händerna.
Funkar inte det väljer man mellan att föda i sätesbjudning eller planerat kejsarsnitt.

Vår lille knodd låg rätt på vårt 3D-ultraljud, men hade hunnit vända sig igen till senaste besöket hos barnmorskan, så nu håller vi tummarna för att han gör en sista 180-graders volt innan vecka 36-37 så att jag slipper tänka på hur jag vill göra. Det lutar åt kejsarsnitt, men det vore skönt att slippa välja. Allra helst ser jag ju att han ligger rätt och jag får föda fram honom.

Men nog om tråkigheter, nu måste jag få bjuda på dagens outfit-tips!
Nej, detta kommer aldrig bli that kind of blog, men jag är så ofantligt sur över hur lite gravid- och amningskläder det finns, och ännu surare blir jag över att det som finns främst finns på nätet där man inte kan prova först, och att de även säljs till ganska höga priser, särskilt med tanke på hur kort tid man faktiskt har de här plaggen. Har letat rätt mycket på andrahands-ställen som Blocket och i olika grupper på Facebook också, men är inte direkt superimponerad över det skrala, trista utbudet.
(Jag fick i och för sig tag i inte mindre än 8 begagnade amnings-bh’ar av en tjej i en amningsgrupp på Fejjan mot att jag betalade portokostnaden, och det var en hit, eftersom många amnings-bh’ar är dyra, och det dessutom är så gott som omöjligt att veta vilken storlek just jag kommer få när tuttarna är sprängfyllda med mjölk.)
Men när jag då hittar en vanlig, mjuk, skön trikåklänning från H&M Basic för 149 kr, tillsammans med en kort topp för 49:50:- som funkar hur bra som helst så måste jag såklart dela med mig till alla som delar min mammakläder-frustration.
En perfekt sommar-outfit för under 200 kronor!

I helgen ska jag till Stof & Stil och köpa ekologiska GOTS-tyger för att sy en egen amningskudde. Tror även jag har nästan allt för att packa förlossningsväskan, och det känns som en mysig grej att göra tillsammans med sambon innan det är dags för mig att sluta jobba och bara gå runt hemma och vara rund och otymplig och låta hjärnan förbereda kroppen på att den snart ska klämma ut ett bowlingklot.

Den 11 aug firar jag och söta sambon ett år som förlovade, 12 aug fyller den söta lilla sambon år, 18 aug är nästa gravkontroll (där vi hoppas att ungen ligger rätt) och den 28 aug jobbar jag min sista dag innan mammaledigheten!

Sista rycket nu!!

Trosskydd i tyg och hemmaodlat

Idag vill jag tipsa om en härlig tös som heter Hanna Michnik som driver en sida som heter tygbindor.se. Denna människa skapar tygbindor, trosskydd i tyg, amningsinlägg och lite annat till självkostnadspris, om ni nu har hört talas om något så vackert och anti-kapitalistiskt! Given anledning till detta på hemsidan är för att hon anser att alla ska ha råd med tygbindor, och det är supersnällt, men mitt personliga förslag är att alla som har råd kanske kan tänka sig att betala lite över hennes mega-rea-priser, delvis för att man på så sätt visar att man respekterar en annan människas tid, men även som ett sätt att säga TACK för hennes osjälviskhet gentemot de som är mindre välbärgade.
Men det är bara mitt förslag, priserna på hemsidan är ju det som annars gäller!

Jag är i alla fall i färd med att beställa riktigt uppsugande tygbindor för de första dagarna efter förlossning, samt lite lättare dagbindor för tiden efter det, några amningsinlägg, samt lite olika PUL-påsar för förvaring av dessa.
(Bör kanske också nämnas att jag inte har någon personlig relation till denna Hanna, utan har bara stött på hennes namn via Facebook-sidan för tygblöjor och gillade det hon gör.)

I övrigt så har ju sommaren fått en ganska seg start, trots att man bor i landets sydligaste del, så de där tomatplantorna som jag vårdade som en öm moder i flera veckor har ju inte uppvisat ett enda litet skott än (otacksamt!), trots att de varit utplanterade sedan ett tag nu. Gurkplantan ploppar dock ur sig gurkor som på löpande band, så den är vi mycket nöjda med!
Hittade lite oväntat en krusbärsbuske inkilad mellan hörnet på vår tomt och en stor jordhög, och den ville vi såklart rädda. Den var djävulskt svår att gräva ur, men vi lyckades få ut några rötter som vi planterade i två stora krukor med förhoppning att den tar sig. Den hade redan börjat ge frukt, så det kanske inte blir något för oss förrän nästa år, but oh well.

Fläder verkar inte bry sig så mycket om väderleken, så den lilla fläderbuske som letat sig in i vår syrénbuske har vi nu skördat på blommor, och så har vi gjort några liter ekologisk fläderblomssaft som står och drar för andra dagen. Lyxigt med saft från egen trädgård!
(Vi har inte tappat upp den på flaska eller provsmakat än, så jag återkommer med recept och utvärdering när jag vet hur det blev.)

Jordgubbar och smultron är på väg, och rosorna gör en välkommen comeback med lite fler utslagna blommor. Jag hoppas verkligen att vi får en hyfsad sommar det här året, för det här preggot har inga utomlandsplaner! Reseskyddet i hemförsäkringen gäller ju inte efter vecka 28+0 och där är vi om 6 dagar, så det blir till att hålla sig inom Sveriges gränser. Men vi drar väl till stugan i Småland och donar lite där istället, det är semestrigt eftersom det inte riktigt finns vettig täckning där (så sambon kan inte tillbringa dagen med näsan i datorn). Då måste han spela yatzy med sin tjej, haha! När vi spelade igår fick jag yatzy 3 gånger, så jag förstår om han tycker att det är sådär kul 😉

Eftersom generositet är en stark sida hos mig (i alla fall enligt mitt horoskop) så bjuder jag även på en uppdaterad bild av min goa tjocka mage! Idag är det alltså vecka 27+1.

Vecka 27

Vecka 27

Lillgrabben som är anledningen till denna plötsliga protuberans är livlig och glad och sparkar ganska mycket och ofta, och det är man såklart tacksam för. Jag har gnällt på att han ibland sparkar lite väl livligt runt 5-snåret på morgonen, men vill poängtera att jag också är känd för att oroa mig om jag inte känt en spark på 7-8 h, så i valet mellan de två väljer jag sparkar klockan 5 anytime.

Har inhandlat ännu fler tygblöjor (it’s an obsession) och även hunnit skaffa en begagnad Avent bröstpump, och jag letar just nu efter en bra babysitter. Har läst mycket gott om BabyBjörn så jag letar på Blocket.se varje dag efter en begagnad sådan till hyfsat pris. Preloved is the shit!

Sambon tycker ibland att jag stressar för mycket med inköp, men jag gillar att ta det pö om pö, så att man inte plötsligt har en lista på 20 artiklar att beta av på en och samma gång/lön, och dessutom så är det lättare för mig att slappna av och förbereda mig mentalt på förlossningen och barnets ankomst om jag inte parallellt behöver tänka på alla andra tusen grejer som ska vara klara innan födseln. Dessutom – hälsar smålänningen i mig – så märks det ju inte lika mycket ekonomiskt om man fixar några grejer per månad, och framförallt så hittar man ju bättre deals om man inte MÅSTE ha det snabbt, utan kan tacka nej till halvdana begagnat-annonser tills en riktigt bra affär dyker upp.

 

DIY: ekologisk deo som funkar! *update*

ekologisk-deo*Se uppdateringar i slutet av detta inlägg!*

I ett tidigare inlägg avslöjade jag att jag skulle göra egen ekologisk deo, en ny variant av den här som jag gjort tidigare. Receptet kommer såklart från Organic Makers, mina nya bästa Malmö-vänner, och jag visar här nedan den variant av deras recept som jag valde att göra. Man kan ju laborera med både kallpressade oljor och eteriska oljor så möjligheterna är oändliga, men det jag landade på blev riktigt, riktigt bra. Luktar fräscht av grapefrukt när man tar på, och i stort sett inget alls under dagen, åtminstone definitivt INGEN svettlukt.

Egentligen är detta en väldigt premature recension, och kanske faktiskt lite dumt av mig att börja hylla den här deon redan nu, för jag har i ärlighetens namn bara hunnit prova den en vecka. Men under den veckan har den lyckats överträffa Rexonan, och då blir ju en ekonörd som jag såklart lite till sig i trasorna! Skulle det hända något som gör att jag blir mindre (eller mer!) nöjd med deon så uppdaterar jag det här inlägget.

 

EKOLOGISK DEO, DRYGT 100 ML:

Smält ihop sheasmöret och tefröoljan över ett vattenbad. Sheasmöret smälter vid 35-40 grader, så varmare än så behöver det inte bli. Rör till allt har löst sig ordentligt.
Blanda bikarbonat och ekologiskt potatismjöl. Tillsätt den smälta oljeblandningen under omrörning tills allt har löst sig. Rör om då och då medan smeten svalnar, så får du en riktigt krämig deo. När blandningen har svalnat en stund tillsätter du eteriska oljor och rör om. Låt deokrämen svalna helt innan du skopar upp den i burk eller dosa.
Det här receptet räcker precis till en st 100 ml aluminiumdosa, och det blir deodorant som räcker länge.

(Hållbarhet: Innehållet av stabila oljor kombinerat med bikarbonatet, är en mycket hållbar blandning där bakterier inte kan frodas. Deodoranten håller därför länge, minst ett halvår.)


SLUTSATS:

Den här deon funkar. Inte nästan, inte bra för att vara naturlig, inte bra för att vara utan aluminium. Den funkar helt enkelt, på riktigt.
Nu kan jag ju självklart bara uttala mig om hur den funkar för mig själv, och för sambon som fick agera testkanin en dag, men den får hursomhaver högsta betyg med allt sammantaget, dvs:

-billig att göra
-enkel att göra
-ekologiska ingredienser
-okrånglig att applicera

 

UPPDATERING:
Jag har slutat med den här deon pga att den började klia, och jag fick märkliga utslag i armhålan. Huden blev alldeles brunröd och verkade vara bränd, så jag gick över till den enkla alun-deon; vatten i en sprayflaska, i med en tsk alun (som säljs bland kryddorna för en tia). Funkar lika bra men irriterar inte min hud.
Misstänker att min hud är känslig för bikarbonaten, men det är bara min gissning. Får man inte dessa besvär tycker jag den är toppen, men för mig blir det alltså något annat framöver.

 

UPPDATERING av uppdateringen!
Alun slutade fungera efter några veckor, vet inte varför, men efter några turer med köpedeo av olika ”giftfria” varianter återgick jag på prov till den med bikarbonat, och har nu använt den i några veckor utan några som helst problem. Av alla aluminiumfria varianter jag provat är denna helt klart bäst, och den håller verkligen måttet. Även imponerande att jag kan använda den jag gjorde för ett år sedan utan att den härsknat eller visar några tecken på att ha blivit dålig.

Gör egen ekologisk deo (nytt recept!)

Det är dags för DIY igen!

Idag beställd jag massa grejer från Organic Makers för att göra egen deo.
De har en jäkligt bra grej på g i och med det här att de säljer ingredienser till att göra sin egen hudvård, och de är även gulliga nog att ha utförliga recept på allsköns smörjor och tvålar så att man vet exakt vad de rekommenderar och i vilka kvantiteter.
Man kan såklart även köpa snygga behållare till allt man skapar, typ en tjusig aluminiumbehållare, vilket jag föll pladask för. Väldigt svag för stilren metall.
Däremot bommade jag att köpa deras svinbilliga bikarbonat när jag beställde!
60 pix för ett kilo is the shit, det går inte hitta billigare, och det vet jag, för jag är både smålänning och bikarbonatshårtvätts-utövare.
Men nu har jag alltså redan lagt min beställning, och att betala frakten för bara en vara skulle ju smålänningen i mig inte gilla (och då pratar jag inte om bebisen, hen har nog ingen åsikt om just det).
Dessutom resonerar jag att den här deon säkert funkar superbra, och då vill jag såklart göra mer av den, vilket då blir ytterligare en beställning, varpå jag definitivt kommer slänga in bikarbonaten, och kanske mer än en påse.

I alla fall, detta är just nu på väg till mig:

Jag köpte tre av aluminiumdosorna, för att även göra deo till min vän M (och hennes roomie) om det visar sig att den funkar bra. M är också lite av en hippie-junkie, så hon hade säkert uppskattat att slippa stryka på ”vi-vet-inte-riktigt-hur-kroppen-egentligen-påverkas-av-den-här-metallen”-aluminium under armarna. (Det är nämligen då man betraktas som en hippie, när man ifrågasätter ifall något som vi använt i massa år nödvändigtvis är bra för den sakens skull.)
Alternativ två är ju att använda de aluminium-fria deos som finns i handeln, men jag har inte haft så bra erfarenhet av dem. Den bästa jag provat hittills är faktiskt den jag gjorde själv, men det finns ett par anledningar till att jag nu vill prova Organic Makers variant:

  • de nämner receptet jag använt tidigare, och skriver att de tycker att den här blev snäppet bättre
  • den jag gjorde blir lös och rinnig och appliceras därmed bäst via en gammal roll-on, men beroende på klimat så är den emellanåt för hård, och då måste man lägga den i varmt vatten en stund innan man kan applicera den

Så snart jag gjort den och provat den ett tag så kommer en recension, och funkar den så åker den upp på DIY-listan!

Sy din egna gravidkudde

Graviditet + bra sömn = inte helt självklart.
Tuttarna är ömma, så det är inte så skönt att ligga på mage, plus att magen är lite för rund för att det ska vara bekvämt, men på rygg funkar bara ett tag, och på sidan vill jag ha en kudde mellan knäna och helst en mellan tuttarna också för de känns så tunga och obekväma.
Jag hade aldrig hört talas om en gravidkudde innan jag blev gravid, men när behovet uppstår vänder man sig ju till Google och får bekräftat att visst, det finns speciella kuddar för gravida.
Och de ser helt underbara ut!
Långa, sköna korvar som man kan luta kroppen mot, och stötta såväl ben som bröst, och kanske kanske kanske kan man sova lite bättre om man får hjälp att hitta en skön ställning.

Men att jag skulle betala flera hundra kronor för en stoppad tygkorv?
Icke!
Inte så länge min symaskin fungerar.

gravidkuddeSå!
Fyra överblivna kuddar och ett gammalt påslakan senare så hade jag skapat den här!
Det där om att min symaskin fungerar, förresten, det var kanske en sanning med modifikation. När jag hade backat så vägrade den plötsligt återgå till framåtläge, så jag fick sy nästan hela kudden baklänges. Men det gick det med!

Sedan var det ju bara att pressa in lite kuddar i den långa korven, och i natt ska kudden testköras för första gången!

Uppdatering: det var hur skönt som helst, jag sov som en kunglighet! Rekommenderas starkt!

 

[Finns även listat på min DIY-lista]

Odla tomater, basilika och minigurka

Man är en hycklande miljövän och en allmänt dålig trädgårdsägare om man inte i alla fall försöker odla lite grejer på den plätt här på jorden som man får kalla ”sin”.
Jag är varken dålig eller hycklare, och inte heller en dålig hycklare, så i år har jag försått busktomater, körsbärstomater, minigurka och basilika. Kvar att så på friland är spenat, vitlök och gul lök. Jag har försökt begränsa mig, eftersom jag efter flitigt läsande insett att den vanligaste missen när man vill börja odla eget är att man odlar för många olika saker, och inte hinner eller orkar hålla efter det.
Så jag börjar med sådant som går åt här hemma, så finns det i alla fall ett tydligt incitament att sköta åtagandet.

försådd-tomater

Odla mat! 

Men än så länge har det alltså inte hunnit hända så mycket. Några spensliga små krabater har letat sig över jordytan och växer fort och bra, så om ett litet tag är det dags för omplantering av allt utan basilikan.

Idag beskar jag även lite lavendel, syrén och rosor i trädgården med förhoppningen om att jag gjorde ungefär rätt. Det är lätt att hitta guider för beskärning av rosor, men de består av begrepp som man som ny inte riktigt förstår, och ingen guide handlar om att kapa en hel, stor gren till en rosbuske pga att den nästan lagt sig på marken av tyngden, så där får man ju höfta lite.

Gull-apan i magen kommer vi inte få titta på igen förrän om nästan exakt en månad, och då finns det en möjlighet att man kommer kunna se könet, så innan dess är det kanske bra att komma fram till vad vi vill.
Ju mer jag tänker på det känns det som att det kan kvitta om jag vet det i förväg eller inte. Det gör mig ju ingen skillnad vilket kön det är, men det kanske hjälper pappan att uppleva det hela lite mindre abstrakt, och det är väl redan svårt som man att vara fullt lika delaktig som den gravid kvinnan.
Så om det mer eller mindre kvittar för mig men kan göra skillnad för pappsen så känns det som ett ganska enkelt beslut.