DIY: enkelt naturligt läppbalsam

20150208_141219~2

Ekologiskt DIY läppbalsam

Två bra grejer att alltid ha hemma är bivax och e-vitamin.
Mest för att då behöver man bara en ekologisk kokosolja när man känner för att göra världens enklaste och härligaste mjukgörande läppbalsam.
Den här gjorde jag idag på 10 minuter (exklusive tiden det tog för den att stelna).
Jag gillar kokosolja sketamycket, så den är mitt givna val, men man kan använda annan olja också. Dock är proportionerna i det här receptet avsedda för just kokosolja, som ju stelnar när det svalnar, så ska du använda annan olja så bör du nog utgå ifrån mycket mer bivax.

För mitt smarriga läppbalsam behöver du alltså bara tre ingredienser:

  • bivax (1 msk)
  • kokosolja (2 msk)
  • e-vitamin (1-2 droppar)

Sedan ska du såklart ha något att ha det i. Jag använde två noga rengjorda plåtburkar från Gorilla & Friends Caring Lipbalm, det blev perfekt för de måtten jag har använt.
Du behöver även en skål som går att ha i micron, och ett matskedsmått.

Action. Äppeljuice. Nyponmjöl. Action.

Imorgon ska vi få träffa en läkare och gå igenom våra provresultat.
Det är spännande, men bara på det där tråkiga sättet. Spänningen ligger ju i att kanske få beskedet att våra reproduktiva organ är a-ok, allt annat är ju ospännande och mega-deppigt.

Å andra sidan har vi ju inte helt hunnit paja välfärden i vårt land än, så skulle inte allt se great ut så kommer vi ändå få (gratis) hjälp att ge det några tappra försök via hormoner och behandling och lite halvmanipulativ placering av spermie nära ägg.
Lite som när man såg till att de där två blygisarna i skolan hamnade precis bredvid varandra när det var dags för tryckare på skoldiscot.
Inte helt av sig självt, men inte fel för det. Om resultatet blir happily ever after så är det ju inte sjukt noga med hur man hittade varandra in the first place.

Jag har knaprat Apiforce i några veckor nu, men ändå är ägglossningen nu mer av ett mysterium än någonsin. Jag tar tempen varje morgon för att notera om den går hastigt ned, men den ser mest ut som en död människas EKG. Inget som avslöjar för mycket, precis.

Äppeljuice

Men whatta heck. Jag sysselsätter mig som vanligt.
Har fått dille på äppeljuice och nyponmjöl, inte nödvändigtvis tillsammans.
Vi köpte en råsaftcentrifug för 199 kr på Kjell och Co: så nu plockar vi in en korg äpplen från vårt träd ett par gånger i veckan. Tar ut kärnhuset, delar äpplet i 4, och släpper ner i inmatningshålet. Ut kommer en halv matsked juice för varje äpple (eller så känns det bara så), men matar man på rejält blir det iaf ett par flaskor. Skummar av ordentligt så bara den fina rosa saften kvarstår, häller i några droppar citronsaft så den håller sig i några dagar i kylen, och njuter av lyxen att ha färskpressad, hemmagjord, super-ekologisk äppeljuice i kylen.

 

Nyponen är fantastiska för att det 1) är trevligt att gå på promenaden runt kalkbrottet där man plockar dem, 2) för att det känns som man vinner mot hela världen när man gör mat av saker som växer vilt i naturen, Nypon som ska bli nyponmjöloch 3) för att nypon är en av jordklotets nyttigaste grejer att stoppa i sig. Jag snoppar och tvättar nyponen, delar dem på längden och lägger dem på en plåt. In i varmluftsugnen på cirka 100 grader (alla andra recept säger 50 grader men vem fan har fyra dagar på sig?), och när de blivit ganska hårda i skalet låter jag dem svalna. Sedan kör jag dem i en blender/matberedare/något som gör dem till mjöl. I ett recept stod det att man skulle pilla bort kärnorna först, men det är ju vansinne, för återigen, vem har fyra dagar på sig att göra mjöl?! När man malt färdigt silar man mjölet genom en finmaskig sil, och kvar blir bara fröna. Kan vara bra att veta för idioten som suttit och pillat bort dem för hand. Fröna sparar jag för att göra fågelmat av, och det fina nyponmjölet strör jag över fil eller gröt för en rejäl c-vitamin-kick.

Ok. Imorgon då.
Fingers crossed.

 

Let’s get ekologisk – del IV: hemmagjort sköljmedel

En sak många av oss gör en-ett par gånger i veckan är att skjutsa ut litervis med miljöfarliga tensider och allergiframkallande parfymer i våra avlopp, via våra tvättmaskiner. Jag har funnit att regeln för hur bra/dåligt ett sköljmedel är för miljön har ungefär följande algoritm; ju mer doft, ju sämre.

Detta är jobbigt för mig som är doft-narkoman. Jag använde tidigare sköljmedel som en galning, öste i hur mycket som helst, men sedan jag blivit lite mer upplyst fattade jag att det var helt oförsvarbart. Förstöra miljön för att mina lakan ska lukta gott? Det kändes inte särskilt sweet.

Först gick jag över till miljömärkta produkter, allt för kunna fortsätta parfymera skiten ur min tvätt, men snart insåg jag att även om det såklart var bättre, så var det ju ändå inte helt utan påverkan. De allra bästa miljöprodukterna sköt om ”Högsta möjliga biologiska nedbrytningsgrad” och ”Minimal belastning på vattenmiljön”, men fakturm är ju att de fortfarande är mer skadliga än att inget använda. Och även de bästa produkterna kommer i (nedbrytbara) plastförpackningar, som gärna rest några varv runt jordgloben innan de hamnat hos mig; snygga, färdigpaketerade och med ett rejält carbon footprint.
Så jag tog min goda vän Google till hjälp, och hittade snart en lösning som jag har använt sedan dess; ättiksprit och doftolja.

20140919_103642Alltså; du köper helt vanlig jävla ättiksprit, vilket märke som helst, och så skaffar du doftolja. Jag köper de sistnämnda på Amorina, och då inhandlar jag ett gäng åt gången, dels så jag har många olika sorter att välja mellan, och dels för att frakten inte ska bli så proportioneligt dyr.
För att kunna variera vilken lukt jag ska ha så häller jag ättiksprit direkt i sköljmedelfacket och droppar sedan i doftoljan. Favoriten är dock utan tvekan Äpple-doftoljan, den har jag alltid hemma. Jag har i ungefär 12-15 droppar per full maskin, då sitter det kvar lukt även när tvätten torkat.

Det här alternativet kostar nog ungefär lika mycket som sköljmedel, kanske lite mindre beroende på vilken sorts sköljmedel du använder idag, men den är helt ofarlig för miljön. Fördelen är också att när man inte vill ha någon lukt (som jag helst inte vill ha på vanliga kläder, utan egentligen bara på lakan och handdukar) så kan man skippa doftoljan helt och bara använda ättika. Har man handdukar som legat fuktiga och luktar lite funky häller jag i lite bikarbonat tillsammans med tvättmedlet, för bb och ättika tar bort all konstig lukt.

But wait, there’s more!

Bonustips för svåra fläckar:
Väteperoxid + bikarbonat!

Detta rekommenderas inte på färgade plagg, då det verkligen är effektivt, men på t.ex. ett vitt örngott som fått sig en fläck funkar det fantastiskt bra. Jag brukar borsta in det med en tandborste och låta det sitta en kvart innan jag slänger in det i maskinen.
Väteperoxid köper man för 33 kr på Apoteket, ochväteperoxid det går bra att hälla rätt i tvättmedelfacket när man vill fräscha upp sin vit-tvätt också. Det har ingen negativ miljöpåverkan, då det snabbt bryts ner till syre och vatten, så det är ju ett bra alternativ till klorin.
För lättare fläckar använder jag flytande Gallsåpa, det finns i de flesta välsorterade matbutiker.

 

Let’s Get Ekologisk: del II – rapsolja och balsam

Då var det dags för del två, och jag fortsätter elimineringen av icke ekologiska produkter i kroppsvården, which brings me to:

-Tvätta kroppen med rapsolja
-Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)

 

 

Tvätta kroppen med rapsolja
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag tvättar mig med olivolja, och det var sant.
Men efter det började jag tänka lite på mer kritiskt på valet av olja, och slogs av insikten att även om det såklart är bra för min hud, så finns det något som är ännu bättre för miljön; nämligen att tvätta mig med rapsolja.20140902_080949

Anledningen är såklart att olivolja inte produceras i Sverige, utan snarare ett stort antal fossilbränsle-krävande mil ifrån mig, vilket jag hade ok’at om det inte fanns något annat vettigt alternativ till köpe-duschkräm. Men när vilken ICA som helst erbjuder mig närproducerad (dvs skånsk), ekologisk rapsolja som formligen skördas utanför mitt vardagsrumsfönster är det ju det närmaste idioti att orka ha en olivolje-preferens stark nog att övervinna de starka argument rapsoljan har för sig.
Så därför har jag alltså väldigt nyligen börjat köra med rapsolja istället, sedan 7 dagar tillbaka för att vara exakt, och det funkar minst lika bra, med enda skillnad att det luktar något annorlunda. Rapsoljan känns slätare mot huden än olivoljan, och den fungerar dessutom rasande bra om man blandar i lite bikarbonat i handen för en skön instant scrub.

Kan också nämna att hela anledningen till att jag överhuvudtaget började med olja var för intimtvätten, så när jag säger att jag använder olja över hela kroppen menar jag även fittan/kissimurran/ditt-favoritord-för-organet-i-fråga.

EDIT: Jag har återgått till olivolja, då avsaknaden av (dess påstådda) svampdödande/hämmande effekt märktes ganska omgående, och jag plötsligt fick besvär med klåda och svidande i underlivet.

 

 

Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)
Det här är inget nytt för de allra flesta, och om det är någon som är osäker på hur det går till så kan du hitta oändligt mycket information på lockig.se och massa andra ställen.
Jag har sedan länge använt bara balsam, och jag har redan skrivit om det en gång här, så egentligen vill jag bara uppdatera lite. Jag använder knappast aldrig bikarbonat-tvätten längre (latheten regerar), delvis för att man efter ett litet tag hittar de balsam som passar just ens eget hår gällande tvätt, utredning och återfuktande. Personligen är jag för lat för att ens palla göra alla tre, så jag har ett balsam till i stort sett allt, men så är jag också personen som klipper mitt eget axellånga hår. Är man mer hår-manisk kanske man också tycker det är roligt att genomföra tre håraktioner i duschen, själv vill jag bara få det överstökat.
20140902_080858Däremot blandar jag gärna i lite flytande honung i balsamet för att hjälpa till att rengöra och återfukta ännu bättre, men även för att jag då bara använder hälften så mycket balsam, vilket är gött. Alla sätt att försöka ersätta kosmetiska produkter med rena naturprodukter känns som ett steg i rätt riktning, men då jag är för lat för att bara använda bb + äcv som hårtvätt så känns det här som en hygglig kompromiss tills vidare (/forever).

Let’s Get Ekologisk: del I – ansiktsvård

Här kommer det första av flera inlägg om hur jag försöker ställa om till att leva med så lite ”impact” som möjligt, detta efter att ha blivit inspirerad av No Impact Man-dokumentären.

Det handlar såklart om att utöver att välja nopoo och ekologiskt, även minimera vilken åverkan man har på miljön, och istället för att ge sig själv en ryggdunk varje gång man källsorterar så kan man tänka ännu lite längre.
T.ex.; hade jag kunnat undvika den här plastförpackningen helt och hållet?
Eller; jag vill att mina vita kläder/lakan förblir vita, men finns det något mer miljövänligt än klorin att använda sig av?

 

Vi börjar med något som ligger varmt om hjärtat – ansiktsvård!

estelleandthild_001Tidigare tvättade jag mitt fagra ansikte med Estelle & Thilde’s sköna Cleansing Milk, men trots sitt ekologiska innehåll så kommer den i en plastflaska, och dessutom vore det ju såklart bättre om jag kunde undvika tillsatser helt (även de i minimala doser och med Ecocert-stämpeln). Tro mig, jag älskar denna produkt, och vill man inte konvertera till nedanstående/annan mer naturtrogen metod så rekommenderar jag denna rengöringsprodukt över alla andra. Men jag tänkte iaf se om jag kunde hitta något ännu grönare alternativ för just mitt lilla fejs.

Så jag gav mig alltså på att försöka hitta en helt naturlig, ekologisk och närproducerat nopoo-variant.
Och mitt framför ögonen på mig, i mitt eget skafferi, stod en burk ekologisk honung och pockade på uppmärksamhet. Den ropade ”jag är en ren naturprodukt!”, ”välj mig, jag är både rengörande och antibakteriell!”, och inte minst ”jag är sketabillig!” (det sista nästan skrek den).

Ålrajt, sa jag, du ska få en chans.
I duschen skopade jag upp ungefär en hasselnötsstor klimp av binas guld med en ren tesked (för att undvika att tillföra baciller via ett finger varje gång jag), och masserade in i ansiktet. Jag lät den sitta under tiden som jag tvättade kroppen (vilket jag för övrigt gör med enbart olivolja rapsolja) och sköljde av honungen det sista jag gjorde.

Och Gud såg att det var THE SHIT.

Honungen är milt peelande, pga att den inte är helt slät utan lite fint kornig, och den är rengörande utan att torka ut huden. Jag har aldrig pormaskar längre, vilket jag ofta hade tidigare. Den luktar ju inget särskilt, vilket den trodde att den skulle få minuspoäng för, men jag sa att den inte skulle vara orolig, utan att jag såg det som något positivt att den inte innehöll parfym.

Honungen gav mig även ett hett tips; att prova den tillsammans med dess bästa polare, bikarbonat. Jag sa att det var jag definitivt villig att göra då jag och BB går way back.
Så nästa gång det var dags att duscha tog jag min Santa Maria-burk med bikarbonat och kryddade min honungsklick med en rejäl dos av det vita pulvret, och blandade det i händerna innan jag masserade in det i ansiktet.

Again, THE SHIT.

Lukten som uppstår när dessa två bästisar umgås är lite unken, men lätt värd det med tanke på resultatet, som då är: len, ren hud.

Rosenvatten från Rosenserien har jag tills vidare behållit som en del av min ansiktsvård, för det gör underverk för min hy, och jag har ännu inte hittat något som kan ersätta den med lika goda resultat. Jag sprayar alltid på den efter att jag har duschat, och sedan följer jag upp med ännu en hemmagjord superprodukt.
That’s right, I give you: ett recept på hur du gör din egna ansiktskräm.
Jag har valt att kalla den:

Kokos-shea-aloe-fluff!

shea

Jag såg först ett recept på kokosolja och sheasmör tillsammans här och tyckte det var en mycket rolig idé att fluffa upp sina oljor genom att vispa dem.
Köpte t.o.m. deras sheasmör, det kändes
solidariskt eftersom jag fick idén från dem.
Jag har tidigare använt ren kokosolja, vilket kan förbli ganska oljigt ganska länge, men jag upplever att det blir lättare att applicera en lagom mängd när man har vispat samman de två oljorna. Dock tyckte jag fortfarande att den var lite för oljig, så jag adderade en lika stor del aloe vera gel, och det var great success.

hudolja

Men så nyligen kom jag på att man inte ska vara dum, så det slutade jag vara, och så kompletterade jag även mitt fluff med glycerin, (fast min produkt heter glycerol, vilket är samma sak). Det kostar runt 50 kr för 300 ml. Jag har bara i en liten klick, det ska inte utgöra en stor del, men dess fuktgivande egenskaper kändes redigt smart och lite proffsigt, så det kommer jag fortsätta med. För jag vill gärna vara redigt smart och proffsig.

Slutprodukten är iaf FECKING AWESOME, och för att försluta den där oljiga hinnan som nästan är omöjlig att slippa hur väl man än doserar, så avslutar jag med ett lager ren aloe vera.

 

(Tips: för att få bort mascara räcker det inte med honung, så jag tar ett par droppar olivolja rapsolja och gnuggar bort den innan jag rengör med honung.)

 

DIY: Oljeljus av värmeljus

ljus1”Vad betyder frugal?” frågade min vän M idag när jag precis hade använt ordet.
”Ekonomisk, sparsam utan att vara snål”, svarade jag. ”Såna som vi, alltså”, tillade jag.

Det är inte dyrt med värmeljus. Lite beroende på var du köper dem får man någonstans mellan skitmånga till rätt många för en ganska liten peng.
Desto värre är det med det faktiska priset, det vill säga vad det kostar för någon annan än just min plånbok. Framställandet av paraffin (som värmeljus består av, och inte stearin som man gärna tror) är en petroleumprodukt, och jag tror inte att jag behöver informera någon om vilken gosig miljöpåverkan råolja har. Dessutom förvaras ju paraffinet i små metallbyttor som man sällan eller aldrig återvinner, vilket innebär ytterligare onödigt spill as far as the environment goes.

Det monetära priset är inte den enda anledningen till mitt senaste DIY-påhitt, inte heller enbart det ekologiska priset. Inte ens de två tillsammans utgör hela skälet. Nej, det är först när jag tänker på bägge dessa, tillsammans med känslan av att man vinner över hela jävla konsumtionssamhället när man hittar ett billigt och enkelt sätt att återskapa en produkt som man tidigare har betalat för, det är först då som jag får en ekorgasm som heter duga.

Vad du behöver ser du på bilden bredvid, och utöver det som syns måste du även ha en värmebeständig hållare av något slag. Jag använder ett doftljus från H&M som brunnit ut men vars glas jag då gissar tål värme och eld.du-behöver

Vidare till hur man gör:
1. Ha en hjärna
2. Du är nästan färdig
3. Ta ett tomt värmeljus, ta bort veken och eventuell paraffin
4. Vänd det uppochner och tryck hål med en spik
5. Klipp en remsa från en ful, gammal kökshandduk (eller fin och ny om du är onödig) av bomull
6. Tvinna remsan och stick in den genom hålet i metallbyttan så att en pytteliten veke sticker upp genom det som tidigare var botten, men som nu blir toppen på din metallbytta
7. Häll lite rapsolja i botten av din tilltänkta ljushållare, sätt ner den uppochnervända metallbyttan och låt bomullen dränkas av oljan. Sedan tänder du och beundrar ditt nya oljeljus och din frugalitet.

oljeljus

 

 

 

 

 

 

Lycka till vänner!

 

 

 

 

DIY: Vi bygger ett matbord, del II

Det var fint i några veckor, vårt nya matbord.
Men det var också gjort av helt obehandlat trä som hade stått utomhus tills vi köpte det, varpå vi tog in det i värmen och började behandla det. Och vad händer med sånt trä? Jo, det slår sig.
Redan till nyårsmiddagen var det lite warped, och några veckor in i januari gick det inte längre bortse från hur skevt och fult det hade blivit. Synd på ett så vackert bord, men det hade i alla fall tjänat sitt ursprungliga syfte med att förse jul- och nyårsgästerna med matplats.
Sedan hade vi såklart kunnat åtgärda det tidigare, men nya tjänster på jobbet, samt några  lite mer pressande uppgifter än anskaffandet av ett icke skevt bord har medfört att det helt enkelt skjutits upp, tillsammans med ungefär 600 andra små detaljer efter renoveringen. Att köket och vardagsrummet iaf är funktionellt, och att detta är det viktigaste, är något vi påtalar dagligen som ett sätt att rättfärdiga att vi inte riktigt orkar göra färdigt det sista (socklar, lister, nya ben på sängen etc x 600).

Men vi surar inte över ofärdiga projekt, utan påbörjar glatt nya, och det senaste har varit en studio där vi kan spela in musik. Mannen hörde sig för om de gamla ljuddämpande platsavskiljarna som står och samlar damm i källaren på jobbet, efter att ha blivit över från kontorets renovering. De skulle ändå bara slängas, så vi fick lov att ta dem, och ljuddämpning är [tydligen] viktigt för inspelning då man inte vill att ljudet studsar. När vi var nere i källaren för att hjälpas åt att bära in dem i bilen såg jag några hyllplan som verkade vara i massiv furu. ”Bord?” tänkte jag flyktigt medan jag kånkade på de kasserade avskiljarna, och nästa dag nämnde jag tanken för mannen som följde med ner i källaren för att ta en titt. Mycket riktigt, massivt trä, och det måste funnits 200-300 stycken av dessa hyllplan. Vi frågade om vi kunde ta några stycken, och vid bifall släpade vi hem sex väl utvalda bitar.

Vid första anblick såg de ut så här:
furu-hyllplan

 

 

 

 

 

Ganska osexigt. Men vi kapade av hyllplans-skåran med en sticksåg på samtliga av dem, placerade dem på två av reglarna som inte var alltför bent out of shape från det gamla bordet, och skruvade fast dem i dessa. Sedan slipade vi ner ytan och behandlade vår nya bordsskiva; först med Country White Bets, och sedan med Ronseal Matt Hårdvaxolja, vilket gav den ett väldigt slätt och sammetsliknande utseende, ungefär så här:

bord2bord1

 

 

 

 

 

 

 

Vi är åter igen sjukt nöjda över vårt hantverk.

Någon graviditet verkar det ju inte bli, men jag är fin och generös och glad för alla vänner som ploppar ur sig barn till höger och vänster. Snart har jag inte en enda kvinnlig kollega/vän på 25+ kvar som inte redan har stoltserat med en oproportionelig mage innan hon plötsligt försvunnit på den där magiska mammaledigheten, och det börjar bli tjatigt att få frågan om inte jag och mannen börjar bli sugna på att skaffa barn snart.
Som om ett sug är allt man behöver för att vips! bli med barn.

Men det kommer väl.
Och tills vidare håller vi till godo med ett ofantligt vackert bord och den ljuvliga förmånen att få sova ostört hela nätterna.

 

 

 

DIY: Vi bygger ett eget matbord!

Detta med att ha en snickerbod i huset gör både bra och dåliga saker med mig.
Det som är dåligt är att jag är extremt osugen på att köpa färdiga möbler, ens när de är billiga, eftersom jag gång på gång slås av den något hybris-influerade tanken att jag minsann kan göra det själv, kanske rentav bättre. Ett exempel på detta är bänkskivan, för även om den inte blev top notch så blev den definitivt bra nog för att ha sparat oss cirka 40 000 kr jämfört med en stenbänkskiva. Ett annat alternativ hade ju såklart varit att köpa en bänkskiva i trä, och då hade besparingen fortfarande varit cirka 10 000 kr.

Inför jul hade jag och sambon en hel del att stå i, då vi hade bjudit in våra respektive familjer till att fira jul hemma hos oss. Detta innebär såklart att man ville bli klar med så mycket som möjligt, då det skulle bli första gången man har ett hus att visa upp, och man måste samtidigt ta hänsyn till att vi blir fler än två som bekvämt ska kunna umgås i huset.
Med andra ord blev vi äntligen klara med gästrummet (och gästtoan som lyxigt nog ligger i direktanslutning), samt hemmabiorummet (eftersom vi är absoluta bonn-svennar och tycker att det känns rimligt att dedikera ett helt rum till filmtittande/tv-spelande, genom att måla tak och väggar svart, installera projektor och filmduk, och sedan inreda det med uteslutande svarta möbler och tyger).
Vi köpte även en ny soffa på IKEA, något vi hade haft planer på att göra så snart vi blivit klara med de stora bitarna av husrenoveringen, såsom bänkskivan och senast även installationen av vår nyinköpta Aduro 9-3 braskamin.
Men för att bekvämt kunna inmundiga det ganska omfattande julbord vi handlat ingredienser till behövde vi ett större matbord.
Då vi bor 15 minuters bilfärd från IKEA tog vi oss dit för att titta på och provsitta vid lite olika bord, och fastnade väl mest för deras Stockholm-bord:

stockholm-bord__0186181_PE338231_S4Den finns i två storlekar, men inget av dem är ett helgjutet mått för vårt utrymme, och i ärlighetens namn så är det tänkt att man ska hosta upp 5000 kr för något som de facto inte är mycket mer än en bred planka på ett par träbockar.
Och det är lite saftigt för en smålänning med egen snickerboa.
Så när sambon skickade en länk till ett betydligt billigare hemmabygge var jag inte sen att hänga på, och till hälften inspirerad av bordet på den sidan, och till andra hälften inspirerad av borden på ett lokalt fik, åkte vi till allas vårt Bauhaus för att se vad vi kunde finna där.
Två saker spelade roll här gällande materialet; 1) att det inte var dyrt, och 2) att vi kunde få in det i vår lilla BMW.
Då vi redan hade fyllt bakdelen av bilen med hela julhelgens inhandlade mat och dryck, samt en julgran som tog upp i stort sett alla överblivna kubikcentimeter, så kan vi medge att det inte såg lovande ut.
Men vi landade till slut på14 st 2,48 m långa hyvlade reglar. 13 av dem skulle utgöra bordsskivan, och den 14:e skulle bli två reglar. Och magiskt nog  – samt trafikfarligt nog – fick vi in dem i bilen med en bara något skymd sikt för mig som förare.
Jag tycker alltså att det är rimligt att äventyra alla mina medtrafikanters liv för att jag ska få ett billigt, hemmagjort bord inför jul, om ni undrar.

Bygget var enkelt.
Vi lade ut alla plankorna, efter att valt ut vilken sida som var bäst och därmed skulle bli bordets ovansida, och lade första regeln 30 cm från ändsidan.
En skruv i varje planka.
Sedan mätte vi upp 2m, vilket var längden vi ville ha, minus 30 cm, och satte andra regeln där. Det jobbigaste var att trycka ihop plankorna så att det inte blev någon springa emellan, då vissa av dem var något skeva. Men det gick bra.
Sedan kapade vi av de överblivna 48 centimetrarna med sticksåg, och eftersom vi var trötta och slöa i huvudet hade vi lyckats få första ändsidan att bli sned, så vi var tvungna att kapa den också. Den delen där vi bygger som idioter och därmed tvingas till merjobb är, som vanligt, valfri.
Då var det dags för behandlingen, vilket inleddes med att vi slipade hela bordsskivan så att ytan blev lite ruff och mottaglig för att målas. När det var klart penslade jag på Osmo Vit Dekorvax på alla synliga delar.
Nästa dag slipade sambon ner ytan, som hade rest sig lite, med riktigt fint sandpapper (180 tror jag), och sedan applicerade han Osmo Hårdvaxolja (vår favorit!) med en vanlig kökssvamp.
Vi slängde upp den på två skitbilliga benbockar från IKEA och bordets totala kostnad (minus dekorvaxen och hårdvaxoljan som vi ju redan hade hemma) landade på ungefär 600 kronor.
Smålänningen inom mig utbrister i triumferande jubel över sin egna förträfflighet.

Dessutom blev resultatet fucking fabulous, jag menar, kolla själva:
2013-12-24 11.46.17 2013-12-24 11.46.33

 

 

 

 

 

 

 

Och då återstår bara för mig att önska er alla en god jul och gott nytt år!

 

 

DIY FTW WTF LOL – hemmagjord deodorant

diyOk, håll i er, för här kommer dagens chock; jag älskar DIY.
Att göra saker själv är tamigfan skiten, och hör sen.
Så i väntan på att en söt spermie fastnar i mitt gulliga ägg så tänker jag dela med mig av det jag tycker funkar.

Den primära poängen med att göra saker själv har aldrig varit att spara pengar för min del, även om det såklart är en väldigt välkommen sidoeffekt. Den riktiga tjusningen ligger dock i att veta exakt vad det är i produkterna som jag använder i mitt dagliga liv, vilka ingredienser som är ekologiska, samt vetskapen om att det inte produceras plastförpackningar i onödan för just min vara (en vara som sedan ska transporteras till butiken, där de står på hyllan i X antal dagar/veckor/månader innan jag kommer och köper den, möjligtvis efter att ha tagit mig till sagda butik via något färdmedel som drivs av fossila bränslen).

Men man vaknar ju inte bara upp en morgon och bestämmer sig för att bojkotta schampoo och allt annat man egentligen klarar av att leva utan (även om det säkert är så det upplevs av min pojkvän), utan sådant här sker ju gradvis.
För mig började det nog med något så enkelt som lathet kombinerat med ett behov av en scrub. Eftersom det finns en sorts body scrub som heter sugar scrub, vilket alltså består delvis av socker, något man ju generellt har hemma, så googlade jag det för att se om man kunde göra det själv så jag slapp gå till butiken som låg 20 minuter bort. Det kändes som ett long shot, men Google levererade en hel drös av tips på hur man gör sin egna scrub, och det gjorde jag. Olivolja och socker, och sedan var det hej på dig lena hud.

Och BAM!, då känner man sig genast lite blåst.
Vad fan?! Varför har jag betalat så jävla mycket pengar för skit som jag kan göra hemma för fucking pennies?!
Svar: För att du har varit ett korkat litet får, kära du.
Men det härliga är att du inte behöver fortsätta vara det, du kan få använda hjärnan om du vill! Så det började jag göra, och det kändes ju rätt bra.

Men nog om varför jag gillar att göra saker själv, och vidare till mitt senaste hemmakok, som blev så bra att det utlöste ett skrikande behov att dela med mig; hemmagjord deodorant.

Innan du slutar läsa för att du antar att jag är en svettstinkande trädkramare som tycker att naturen är viktigare än min egen hygien och viktigare än mina medmänniskors luktupplevelser, eller en person som viktigt hävdar att svett inte är äckligt utan helt naturligt etc etc et fucking cetera; jag är inte en sådan person.
Jag har nog lika många parfymflaskor som skor (ack, alla dessa synder) och jag uppskattar inte lukten av svett. Möjligtvis på barn som varit utomhus och spelat fotboll en höstdag; den där fräscha, helt nyproducerade svetten, den går an. Men jag är inte ett fotbolls-spelande barn, och jag gillar inte lukten av svett på mig själv eller mina vuxna medmänniskor.
Så fortsätt läsa, det kan hända att detta trots allt intresserar dig.

De enda deodoranter som jag använt som verkligen funkar (i min åsikt), har innehållit aluminium. Inte lite heller, det brukar komma på andra eller tredje plats i innehållsförteckningen. Jag har provat de utan, men tycker inte att de håller mig fräsch, så jag har hela tiden återgått till Rexonas aluminium-fyllda små roll-ons.
Men.
Aluminium är en produkt som jag generellt vill hålla borta från min hud, som ju då är min kropps största organ och även en portal till insidan av mig. Exempel på andra produkter jag gärna undviker att lägga som ett lager på min hud för att sedan gå runt med hela dagen, men som ingen ifrågasätter min aversion mot, är: T-sprit, bensin, aceton, ammoniak, fosforsyra, kaustiksoda, glykol och terpentin.
Ni fattar grejen.

Det finns påståenden om att aluminiumet i deodoranter är kopplat till bröstcancer/lymfkörtelcancer, och sedan finns det ett gäng studier som dementerar detta påstående. Mina egna efterforskningar leder till att jag inte tror att det finns en direkt koppling, i alla fall inte en bevisad sådan, men å andra sidan behöver jag egentligen inte ett hot om ökad risk för bröstcancer för att sluta använda något rätt jävla kemiskt rakt upp i armhålan. Det duger gott för mig att de kommer i små plastförpackningar från fjärran land och att de innehåller onödig skit som jag måste betala pengar för.
Och sedan finns det såklart ingen studie som kan garantera att det INTE är skadligt på ett eller annat sätt, för garantier finns det inte många av i denna värld.

Men nu till receptet, som till skillnad från vissa andra är SKITENKELT, och dessutom funkar SKITBRA:

Gör din egen deo med kokosolja

5-6 matskedar kokosolja/kokosfett
3-4 msk majsstärkelse
3-4 msk bikarbonat
Några droppar eterisk olja [valfritt]

Blanda bikarbonaten och stärkelsen.
Häll i kokosoljan, och droppa i eterisk olja om du vill ha det (jag använder Bergamott).

Jag föredrar att värma kokosoljan i ett vattenbad för att underlätta blandningen, därav instruktionen ”häll i kokosoljan”. Sedan häller jag mixturen i en gammal Rexona rollon-flaska som jag har rengjort. Det är lite struligt att få loss rollerkulan, och ännu lite struligare att få på den igen ordentligt, i alla fall med den Rexona-flaska jag använder mig av. Men det går. Sedan är det bara att rolla på! Se till att skaka den lite innan du applicerar.
Jag började använda den här deon i juli, och då det var den hetaste juli-månaden sedan 1994 så vågar jag tro att det är ett prov som heter duga.

Resultatet: Hemmadeon sköter sig lika bra som Rexonan gjorde, helt utan aluminium och ftalater och alkohol. Den enda märkbara skillnaden är att Rexonan kändes som om den var svår/omöjlig att få bort helt när man duschade. Det kändes strävt även efteråt, men den hemmagjorda deon är vattenlöslig så den tvättas enkelt bort, och armhålan känns återfuktad och len av den.
**Update!** Eftersom kokosoljan bara är flytande vid värme så kan det hända att deon ”stelnar” i flaskan, vilket innebär att den inte fastnar på rollerkulan, utan bara ligger som en kletig massa inuti flaskan. Håll den under en stråle varmt vatten i 15 sekunder om detta händer så mjuknar den och går att applicera igen.

Ingredienser: Kokosfett köper jag i hälsokostaffären eller på Coops ekologiska/fair trade-avdelning. Det finns både med och utan kokoslukt, jag kör med eftersom jag gillar lukten.
Bikarbonat finns i vanliga matbutiker, men då i pyttesmå Santa Maria-förpackningar, så jag köper min på Överskottsbolaget; 11:90 kr för 200 gram. Jag letar efter ännu större förpackningar av bikarbonat på nätet, då det är en ganska fantastisk universalprodukt, men jag har inte hittat något som inte innebär onödigt dyr fraktkostnad.
Tips på detta uppskattas!

Och så ett hett ekonomi-tips:
DIY i all ära, men det finns många saker som man borde låta någon annan tillverka, och en sådan sak är ögonfransböjare. Och kan man inte göra det själv är man tillbaka vid målbilden att istället få den bästa möjliga produkt till lägsta möjliga pris (och plötsligt orkar man inte bry sig om huruvida de är tillverkade i Kina eller inte).
Hursomhelst, den bästa ögonfransböjare jag någonsin ägt köpte jag för fyra veckor sedan på Tiger för 10 spänn. Den är som Kelloggs’ Frosties; GREAT!
Ge den ett försök, funkar den inte så har det bara kostat dig en tia att prova.

Apropå bebisskapandet så är den grejen tillbaka på kartan igen, efter en väldigt kort och ytterst tveksam ”frånvaro”. Nu ska vi räkna ägglossningsdagar som aldrig förr, ännu mer noggrannt den här gången, och vi ska se till att maxa varje månad.

This bitch is gonna get preggo.

Facebook
Twitter
More...

Rent hår minus schampo = bikarbonat

Om du läser detta misstänker jag att du redan känner till fördelarna med att inte använda schampo för att få rent hår, men annars kan du klicka här.

Jag hade turen att börja med schampo-fritt leverne när jag hade kort hår, vilket såklart underlättade det som en del upplever som en övergångsperiod. Jag slutade helt enkelt tvätta med schampo och använde bara balsam. Lite ovetandes om vad jag höll på med blev resultatet ett emellanåt halvt otvättat hår som jag höll vid god lukt genom balsam, men det var ungefär det jag ville också eftersom syftet var att det skulle bli lättare att styla håret, och inte att det skulle se ut som i en Pantene ProV-reklam.
Lite fett hår = suveränt att styla. Rent och mjukt hår = omöjligt.

Men när håret blev längre blev jag frestad att använda schampo för att få det riktigt rent, så jag vände mig till min gode vän Google för att se vad som fanns att göra annat än att köpa en flaska sulfater. Hittade då trådar om NoPoo och Balsammetoden, och insåg att jag höll på med något som var ett begrepp, även om jag gjorde det lite skevt.
Jag läste på och började göra enligt instruktionerna, och fick ganska omedelbart ett friskt och rent hår. Sedan dess har jag någon gång ibland använt mitt ”sista-schampo” för att få bort eventuella hårprodukter som inte är godkända enligt Balsammetoden och som då är svåra att tvätta bort utan schampo, men nu är det slut även på det:

Nu har jag nämligen avancerat till Bikarbonat + Äppelcidervinäger!
Det är skitenkelt och riktigt jävla bra.

bikarbonat-äcv

Bikarbonat + äcv!

 

Så här gör du:
Förbered med att ta ett par teskedar bikarbonat i en kopp, häll i lite vatten och rör om.
Häll ca 1/2 dl äppelcidervinäger i en bunke och fyll på med cirka en liter vatten. (Om du vill kan du tillsätta ett par droppar eterisk olja för att håret ska lukta efteråt, annars blir det doftfritt. Jag brukar använda bergamott eller lavendel.)

Nu är förberedelserna klara, så in i duschen med dig och blöt håret. Bikarbonatblandningen masserar du in i hårbotten och låter det verka ett par minuter.
Skölj ur håret med vatten, noggrannt.
Det sista du gör är innan du kliver ur duschen att skölja igenom hela håret med äppelcidervinäger-blandningen, både hår och hårbotten. Det är väldigt viktigt att inte skölja håret med vanligt vatten efter din ÄCV-sköljning.
Torka håret med handduk, och/eller lufttorka. Den främst oron man har när man sköljt håret med vinägern är att man kommer gå och lukta surt i huvudet, men den doften försvinner HELT när håret torkat, and that’s a promise. Och man kan inte välja att skippa ÄCV-sköljningen eftersom bikarbonaten gör din hårbotten basisk, och det då behövs något surt efteråt.

Resultat: Håret blir riktigt rent och mjukt, och du som har lockigt hår kommer jubla.
Jag har bara lite vågigt hår, men även det framhävs av den här metoden. Ibland tar jag några droppar olja i topparna om de ser lite torra ut, för dig med lockigt hår kanske det blir bäst att krama in en klick aloe vera-gel.
Jag gör den här tvätten ungefär en gång varannan vecka, och om jag känner att det behövs tvättar jag med balsam emellan. Jag vill inte tvätta med bikarbonat allt för ofta eftersom det är väldigt rengörande, så det görs bara när det behövs en rejäl tvätt.

Hejdå för evigt, schampoo!