Supergod, enkel linssoppa med tomat!

linssoppaEn vegansk vän var på besök och frågade innan om han skulle ta med sig egen mat eller om jag kunde ordna något åt oss. Det var ett häng som sträckte sig över lunchtimmen, så det kändes ju som att jag definitivt ville erbjuda något, och jag står dessutom inte ut med tanken på att någon ska behöva ta med sig mat hem till mig för att jag inte kan förse dem med näring. Med andra ord lovade jag att ordna något.

När jag lagar mat är det alltid vegetariskt (ibland fisk), så att utesluta kött var ju inga konstigheter, men en pytteliten bit svårare att utesluta allt från djurriket blir det ju ändå när man äter ägg så ofta som jag gör. Dock älskar jag linssoppa, medan sambon bara är lite halvt förtjust i det och därmed sällan ropar ”jaaaa för i HELVETE!” när jag föreslår det till lunch eller middag. Så jag tänkte passa på att laga det till min veganska vän, för är man vegan och inte gillar linssoppa så är man, well, inte vegan.

Skämt åsido, jag rekade snabbt att jag hade krossade tomater, lök och linser, och när jag såg att så var fallet tänkte jag att det var lugnt. Det jag missade att kolla var om vi hade grönsaksbuljong, och när det väl blev dags att laga maten visade det sig att den tydligen var slut. Soppa utan buljong lät farligt tråkigt, men jag hade inget val så jag fick freebase-a lite, och resultatet blev märkligt nog den godaste linssoppan jag nånsin ätit. Och då hade jag inte ens i den gamla trotjänaren vitlök! Men bara för att jag glömde, inte på något sätt med kulinarisk flit.

linssoppaEftersom jag bara höftade fram soppan första gången och inte måttade något så har jag efter den första gången gjort om den för att få koll på vad jag gjorde som blev så bra. Jag gjorde då en större batch för infrysning, så att jag har för stressiga dagar när man ändå vill äta nyttigt.
Dvs typ alla dagar.

 

Det större receptet är alltså det som följer nu, och räcker kanske till 4-6 portioner, om jag chansar lite hejvilt. Jag gillar tjockare soppor, så den blir lite som en röra, men detta justerar du själv med mängden vatten (som därför är ospecificerad).
Glöm inte att dänga på lite extra med kryddorna om du gillar lösare soppor så att smaken inte försvinner pga vattenmängden!

Supergod enkel linssoppa med tomat

  • 2 paket ekologisk krossade tomater
  • 2 dl ekologiska röda linser
  • 2-3 ekologiska lökar
  • 1 tsk salt
  • 1/2 msk rödvinsvinäger
  • 1 msk balsamvinäger
  • 1 msk tahini
  • 1 msk kokosolja
  • cirka 2 tsk torkad koriander
  • vatten till lagom konsistens

+ färsk koriander om du har lyxen att ha det hemma!

  1. Stek löken i kokosoljan (eller annan olja om du föredrar)
  2. Ha i alla andra ingredienser och koka upp.
  3. Smaka av, tillsätt mer kokosolja om du gillar det.
  4. Servera t.ex. med knäckebröd med smör, avokado och örtsalt!

Förföriskt goda svarta bönor

svarta-bönor
Med risk att bli repetitiv;

Här kommer ännu ett supersnabbt, snor-billigt och mega-enkelt vegetariskt recept.
Det här är så löjligt gott och lätt att laga att jag ibland slänger ihop bara detta och slevar i mig, trots att det ju egentligen är en mexican side dish. Men annars funkar det bra med ris/råris/vildris/matvete/dylikt alternativt till den ursvenska rätten tacos.

 

 

Förföriskt goda svarta bönor
cirka 2 portioner (se kursiv text nedan)

  • 1 paket ekologiska svarta bönor
  • 1 gul lök
  • 1/4 – 1/2 tsk cayennepeppar
  • 1 tsk vitlökspulver (går även bra med färsk vitlök, pressa isåfall)
  • valfri mängd hackad färsk koriander
  • salt och peppar
  1. Häll bönorna i en liten kastrull. Skölj dem inte! Det är här magin ligger.
  2. Finhacka löken och häll i.
  3. Koka upp och krydda med vitlökspulver och cayennepeppar.
  4. Låt småputtra i 7 minuter.
  5. Smaka av med salt och peppar.
  6. Häll upp och garnera med koriander.
    Servera gärna med avocado och/eller gräddfil.

 

-Då färsk koriander är min favoritört så öser jag på rätt rejäla mängder, men för två (vanliga) personer räcker nog en halv kruka att dela på. 
-Portionerna är ganska små och avsedda att ha som tillbehör och ej för sig själv, annars är det nog snarare en stor portion eller ett snack/mellanmål för två. 

 

LCHF-bröd (gott, snabbt, enkelt & sockerfritt = OMG!)

Alltså, titeln på det här receptet.
För bra för att vara sant va? OK, bakslaget (ordvits!) skulle kunna vara att det blir lite dyrt i längden, då det görs med en deciliter mandelmjöl, men om man överväger att man inte fixar att äta mer än en och att man har på mycket mindre pålägg jämfört om man hade ätit 4-5 mackor (för att uppnå motsvarande mättnad men vanligen med socker/kolhydrater som omvandlas till socker) så kanske det inte är så dyrt ändå.
Jag köper iaf ekologiskt mandelmjöl i 1kg-paket i min favorit-internetaffär apotea.se för ett bra pris. Ungefär samma som Risentas icke-ekologiska i min lokala ICA-affär.

HUR SOM HELST.
Om du har sagda mjöl hemma, plus ett ägg och lite salt, en djup skål, en micro och två minuter så har du också ett gott, smart lchf-bröd om du vill.
Eller, bröd och bröd, som alla vet med såna här dieter så liknar det ju inte bröd så mycket. Men det är ett bra underlag för pålägg!

 

Godaste, lättaste, sockerfriaste LCHF-brödet, 1 stor portion

  • 20151208_1405311 dl ekologiskt mandelmjöl
  • lite salt
  • 1 ekologiskt ägg
  • smör eller olja (gör brödet saftigare men behövs inte)
  • valfritt: kryddor, chiafrön, bovete, nötter etc. FREAKA LOSS!
  1. Om du ska använda smör/kokosolja, börja med att smälta det i micron i det djupa fatet du tänker tillaga mackan i. Annars häller du i lite olja i fatet.
  2. Knäck i ett ägg, släng i en nypa salt och de kryddor eller kompletterande gryn du vill ha (dock inte eventuella nötter än).Vispa ihop med en gaffel.
  3. Häll  i mandelmjölet och blanda till en jämn smet.
  4. Om du ska ha i nötter eller frön, häv i dem nu och blanda runt dem.
  5. Ställ in fatet i micron på 2 minuter.
  6. Ta ut fatet, vänd upp och ner på mackan (den lossnar lätt med lite hjälp av en gaffel). På med pålägg och ät! Känner du för det kan du rosta det innan också, det är en hit till morgonkaffet.

OMG bananbröd!!

Frysen är fylld med kärleksmums, frallor och matlådor.
Jag är fylld av en alltjämt växande bebis, och väldigt sugen på att få släppa ut honom. Men det är ju inte upp till mig.

v.40+5Vecka 40+5.
I väntans tider måste man sysselsätta sig. Vi har haft mycket bananer hemma sedan några veckor för det vill jag ha med mig till förlossningen, som snabbt och bra snack om man behöver energi. Något lite nyttigare än de 12 snickers som vi har nerpackat, he he.
Men eftersom bebisen aldrig kommer så måste ju bananerna ätas upp på något sätt, och det gör jag vanligtvis till fil och flingor på morgonen. Förra omgången bananer blev dock lite väl brunprickiga innan de hann bli uppätna, så de två sista fick jag skära upp i småbitar och frysa in till smoothies.

Nu var det två fräkniga rackare kvar igen, men jag hade slut på filmjölk så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat med dem istället. Googlade runt lite och hittade ett recept på bananbröd, eller banana bread som det heter i de delar av världen där detta är en grej.

När jag bodde i Sydney var jag BESATT av banana bread. Jag jobbade på café och varje morgon slängde jag in en skiva i toastern och tog ut den först när den hade fått rejält med färg och nästan lite knaprig yta, och så bredde jag på rikligt med smör. Sedan var det 30 sekunders njutning tillsammans med morgonens första soy flat white, innan arbetsdagen satte igång på riktigt och frukost-ruschen kom och krävde all min uppmärksamhet.
Men det där bananbrödet alltså. To die for.

Nu hade jag ju inte några orealistiska förväntningar på att första försöket med ett random recept skulle komma ens i närheten av denna säkert över-hypade minnesbild av sagda fikabröd, men OH MY LORD, det var som att slungas tillbaka till Juice and Java Lounge på Elizabeth St i Surry Hills när jag tog första tuggan.
Så nu måste jag ju dela med mig av receptet, för även ni som aldrig tidigare smakat på just detta bakverk har ju fungerande smaklökar som kommer berätta för er att detta bananbröd är vad Kanye West sjunger om i ”The Good Life”.

Som vanligt är det skrämmande enkelt att slänga ihop, för så gillar jag att rulla när jag bakar. Förutom timmen i ugnen tar det typ 10 min att blanda ihop, och det tycker jag är alldeles lagom förberedelsetid.

(Receptet nedan är med 4 bananer, men eftersom jag bara hade två kan jag intyga att det gick bra att halvera utan att proportionerna blev skeva. Enda problemet då var att jag inte fick höjden på brödet, eftersom jag inte hade en halv bakform, men det är ju bara en estetisk fråga. Jag hade pumpafrön i mitt bröd, och det blev supergott.)

Ursprungsreceptet är amerikanskt, så därav måttangivelser i cups, men för dig som inte har ett sånt mått hemma har jag angivit det i dl också.

Bananbröd (1 limpa)

  • 1cup ekologiskt smör (1,2 dl)20150924_105621
  • 1 cup ekologiskt socker (2,4 dl)
  • 2 ekologiska ägg
  • 4 mogna KRAV-bananer
  • 1 1cups ekologiskt vetemjöl (3,5 dl)
  • 1 tsk bikarbonat
  • 12 tsk salt
  • 12 tsk ekologiskt vaniljpulver
  • valfritt: valnötter / pumpafrön / tranbär / etc

 

Gör så här:

  1. Vispa ihop smör och socker i en skål, gärna med elvisp.
  2. Mosa bananerna med en gaffel i en annan skål och vispa samman med ägget med en gaffel.
  3. Häll ner bananröran i skålen med sockret och smöret. Blanda väl.
  4. I en tredje skål, blanda mjöl, bikarbonat and salt och häll i den blandningen i skålen med allt det andra. Släng i vaniljpulvret och blanda ordentligt.
  5. Smöra en bakform och häll i blandningen
  6. Baka i nedre delen av ugnen i 175 grader, 60 minuter.
  7. Ta ut och låt svalna lite innan du skär den.
    Brödet funkar väldigt bra att frysa in.
    Om den ska ätas inom några dagar bör den förvaras i kylen.

 

Mina godaste, enklaste frallor

Eftersom ungen inte behagar komma så fortsätter jag sysselsätta jag mig som besatt.
Sydde ett påslakan + örngott till bebisens spjälsäng igår kväll, samt tog mig tiden att baka egna (och RIKTIGT goda) hamburgerbröd till sambons alldeles mästerliga ekologiska pulled pork. Bröd och kött åts med cole slaw, picklad rödlök och riven ost, och Gud såg att det var gott (men han fick inte smaka).

Idag går jag ju ännu i väntans tider, och med en halvtimme kvar till lunch hade jag redan ätit frukost två gånger, druckit både kaffe och te, sytt 15 tvättlappar, gått en promenad på över en timme i det ljuvligt varma sensommar-/tidiga höstvädret vi har här i Skåne, samt bakat världens enklaste recept på riktigt goda frukostbullar (de utgjorde såklart den andra frukosten, för när man har nybakat bröd i hemmet så blir det dags för frukost oavsett tid på dygnet).
Eftersom alla är intresserade av enkla recept på god mat så ska jag nu dela med mig av hur man gör dem, och klickar ni på den länkande texten här bredvid så kommer ni till receptsidan där ni ser ni hur man gör de proffsiga hamburgerbröden (som förresten kallas Cemitas).

Det jag gillar bäst med frallorna är att de går fort att svänga ihop, det krävs ingen assistent, plus att de går alldeles utmärkt att göra på torrjäst, vilket jag har hemma bra mycket oftare än riktig jäst.

 

SUPERENKLA, SUPERGODA FRALLOR

  • 1/2 pkt jäst (jag tog 1/2 pkt torrjäst)20150921_104419-1~2
  • 6 dl fingervarmt vatten
  • 1/2 msk salt
  • 1 msk ekologisk honung
  • 1 msk ekologisk olivolja
  • 12 1/2 dl + 1/2 dl ekologiskt vetemjöl, ca 780 gram (jag bytte ut 150-200 gram mot ekologiskt grahamsmjöl)

 

  1. Smula jästen i en stor bunke. Häll över vattnet och rör runt tills jästen löst upp sig.
  2. Tillsätt salt, honung och olja. Tillsätt slutligen mjölet och arbeta snabbt ihop degen med en träslev. Knåda inte! Låt jäsa i drygt 1 timma.
  3. Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp försiktigt upp degen på mjölat bakbord. Strö ca 1/2 dl mjöl över degen, så att den inte blir för kletig. Degen ska inte knådas.
  4. Dela degen i 16 bitar med hjälp av en degskrapa. Lägg frallorna på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 8-15 minuter i nedre delen av ugnen på 225 grader.
    (För mig blev 10 minuter lagom.)

 

The True Cost + BF!

true-costJag har nyligen sett dokumentären ”True Cost” som handlar om vad det i verkligheten kostar när man köper ett plagg för löjligt lite pengar.
Du vet, när man håller upp en topp på H&M och tänker ”hur fan kan det löna sig att sälja den här så billigt?”. När man själv – trots att man är lekman på området – inser att bara kostnaden för material, infärgning och frakt borde överstiga det prislappen kräver i utbyte för sagda produkt, och då är inte ens arbetskraften inkluderad.
Men svaret på frågan är inte svårare än man själv räknar ut; det lönar sig för mig som konsument, och till viss del för företaget som säljer produkten, men det kostar mer än man är bekväm med för de som skapar plagget, och för miljön i de människornas del av världen.

Jag ska inte gå igenom filmens alla poänger i det här inlägget, jag önskar hellre att så många som möjligt ser den (finns t.ex på Netflix!), men jag skulle vilja dela med mig av det som varit vägledande för mig sedan jag lärt mig att den superlåga summan jag låter dras från mitt kreditkort vid ett klädköp faktiskt innebär ett rent jävla helvete för människor som hade oturen att födas i ”fel” land.

Främst handlar det såklart om att i större utsträckning handla begagnat, vilket jag gärna gör även när det inte är billigare, eftersom det kan vara svårt t.o.m. för andrahands-marknaden att konkurrera prismässigt med lågprisjättar som H&M och IKEA, som med tyngden av att vara multinationella företag hela tiden kan pressa fabrikerna att få ner priserna lite till.
Det som gör att second hand-prislappen spelar lite mindre roll för mig är dels att pengarna ofta går till välgörenhet, samt att varje begagnatköp motverkar den hysteriska överproduktionen som man stöder om man kör på gammal vana och köper nytt så fort något behövs.
Så barnkläder, tygblöjor, skor, kläder, lakan, filtar etc handlar jag gärna begagnat, och hade sambon varit som mig så hade vi även haft nästan uteslutande begagnat porslin och mycket mer begagnade möbler. Men han är lite mer kräsen än mig (med det mesta) och eftersom vi är två i det här förhållandet får man ju kompromissa ibland. Dessutom tar det ju en hel del tid och energi att hitta bra begagnade grejer, så jag ska inte hävda att jag alltid är super-svårövertalad gällande att åka till IKEA som ligger skitnära vårt hus och handla exakt det man vill ha i exakt rätt färg och antal.

En annan grej att jag försöker tänka på är att något som tidigare haft en viss funktion faktiskt kan användas till något annat för mig, att man kan betrakta mycket som bara material. Igår köpte jag t.ex massa begagnade handdukar som jag klippte till, satte ihop med lika stora lappar från gamla örngott, sicksackade på kanterna och förvandlade således till tvåsidiga tvättlappar. Om man tycker det är ofräscht att använda någon annans gamla handdukar till att torka sin egna kropp så borde det väl i alla fall gå bra att använda dem till att torka kissiga/bajsiga barnrumpor, för till det ändamålet (haha, ordvits) blir det för mig helt absurt att köpa nytillverkat.

textilmärkningMEN. Ibland köper man ändå nytt av olika anledningar, kanske i synnerhet kläder, och då är det skönt med lite vägledning gällande hur man undviker att vara en klassisk västvärlds-konsument, dvs ett ärkesvin som helt skiter i sin omvärld bara prislappen är låg nog och motsvarar vad man fått vänja sig vid att saker får/ska kosta.

Den här bilden till vänster tycker jag är ett ganska bra rättesnöre. Innan jag sett den förstod jag t.ex. inte att Bra Miljöval-märkningen är så himla bra! Jag har tidigare letat nästan uteslutande efter GOTS men enligt den här tabellen är de ju likvärdiga, vilket ändå öppnar upp för lite fler ”goda” köp. Intressant (och nytt för mig) är också att KRAV-märkningen gällande kläder INTE kontrollerar eller förbjuder kemikalier och hälso-/miljöfarliga ämnen i produktion och slutprodukt, vilket jag tidigare alltid har antagit. Så i vanlig ordning måste man alltså läsa på lite för att inte lägga sina pengar på något som ”ser” rätt ut bara för att det finns en grön liten märkning.

mage v.40

Idag är BF!
Jag skulle vilja påpeka för ungen därinne att devisen ”fint folk kommer sent” inte gäller för spädbarn.
Jag är faktiskt rätt less på att bara gå hemma och vänta på att värkarna ska komma igång. Magen blir ju inte direkt mindre, och jag blir ju inte direkt smidigare. Att komma upp ur soffan är numera ett sånt projekt att jag börjat noggrant planera allt innan jag väl sätter mig, så att jag inte kommer på att t.ex. mobilen ligger för långt bort och därmed måste stånka upp min kropp igen.

Bebis, kom ut nu så vi kan gosa!

 

 

 

 

 

 

Foglossning

Så kom den ändå.
Jag trodde att när man kommit till vecka 40 utan att ha drabbats av den så slipper man helt, men fullt så enkelt var det visst inte.

Igår berättade jag för sambon om en märklig känsla i ”vulva-benet” (som jag med all min fysiologiska expertis uttryckte det) och att det nästan gjorde ont när jag gick. Jag avfärdade direkt foglossning, eftersom detta inte kändes i bäcken eller dylika områden som jag hade bestämt mig att den åkomman var begränsad till, men idag när den blivit avsevärt värre kollade jag upp det på 1177.se och såg att ett av vanliga symptom var ”ont över blygdbenet”. Det var ju en ganska ackurat beskrivning.
Vulva – blygdben, potato potato.

Det var tydligen fortfarande väldigt bra att röra på sig enligt 1177, men nejnejnej, det går bara inte.
Det är strålande sol och friska vindar ute, och jag hade planerat en lugn, scenisk promenad, men när det gör så här ont att gå 10 meter till toaletten så känner jag att jag helst avstår från mer motion än nödvändigt. Dessutom har jag även massa av de där skjutande sticken i underlivet idag, vilket inte heller gör mig sugen på att gå ut och vara hurtig.

Men något annat som också kom sent omsider var årets skörd av tomater!
Det har oroat mig att de växt så buskigt och högt att stödpinnarna inte hållit för trycket, och plantorna har därmed lagt sig lite huller om buller i den (alltför lilla) odlingslådan, men jag gjorde ett ryck för någon vecka sedan och ansade bort allt som inte redan hade börjat knoppa ut i tomater, för att se till att den näring och sol som finns att tillgå inte går till onödiga grenar och blad. Efter den gallringen verkade det ta skjuts, och nu finns det några färdiga, som från dagens skörd på bilden, och även en massa gröna tomater som bara väntar på att få några fler soltimmar innan de blir härligt röda och mogna.

För en fanatisk hobbyodlare är det få saker som är härligare än att kunna gå ut i trädgården och plocka på sig färska, perfekta, ekologiska och extremt närodlade grönsaker. Vardagslycka!

 

 

Surprise baby shower!

Ett par av mina närmsta kompisar hade frågat om de kunde få komma och hälsa på mig i helgen, och då en av dem redan hade avslöjat att hon köpt något inför den kommande bebisen hade jag anledning att tro att temat kanske skulle vara just den här bebisen.
Jag förberedde mig för en mysig långfika med dessa två vänner, vilket kändes supertrevligt, och blev extremt glatt överraskad (och började såklart grina) när jag 20150905_133032~2möttes av inte bara dem, men även mina två barndomsvänner som hade kört långväga för att kunna delta i något så amerikanskt som en Surprise Baby Shower!!

De hade med sig massa goa grejer att mumsa på, och jag fick lov att göra kaffe till alla praliner, kringlor och allt annat gott de kom med, som de Fyra Visa Kvinnor de är.

Och så presenter! Wihoooo vad kul att få barn så man får öppna massa paket! Eftersom de här människorna känner mig utan och innan så behövde jag inte stå ut med massa plastprylar och miljöfarliga ämnen, utan allt var såna grejer man hade valt att köpa själv, men faktiskt inget jag/vi redan hade.
Fullträff, med andra ord.

Igår kom en gammal fotograf-vän hem till mig och tog lite tjusiga bilder på min höggravida lekamen, vilket jag nästan tyckte skulle bli lite jobbigt (de senaste dagarna vill jag mest ligga i soffan och viiiiila), men det var såklart skit-trevligt och gick hur bra som helst. Vi hittade en fin äng i perfekt solnedgångs-ljus där vi kunde ta lite nakenbilder, för personligen tycker jag att den gravida kroppen är som mest spektakulär i sin ”birthday suit”, som det så fyndigt heter på utrikiska.

Utmaningen att köpa giftfritt OCH begagnat

Detta med att försöka köpa giftfritt till sin lille ofödde påg kan verkligen bli ett heltidsjobb. Först verkar det ganska enkelt, men så läser man på lite till, och då blir man typ knäckt.
Försöker man hitta ekonomiskt smarta lösningar, istället för att köpa nya ekologiska ullplädar för 600 spänn, så stöter man nämligen på patrull lite här och där.

Skumgummimadrassen valdes som bekant genast bort, och ersattes av hemmasydd madrass med boveteskal-fyllning, CHECK PÅ DET, billigt och bra.

Men jag måste ju ha något slags madrass-skydd över, och gärna ett ganska ordentligt sådant så att jag inte behöver sy en ny madrass framöver pga någon liten olycka orsakad av kräk eller avföring. Jag ville även att det skulle vara lite mjukt och mysigt, då madrassen i sig är ganska fast.
Men giftfritt, mjukt madrass-skydd är inget man stapplar på helt utan besvär, och framförallt är det inte billigt, så jag tänkte att jag gör ett eget av gamla herrtröjor i ull alternativt en ullfilt.

Det finns två problem med denna idé;
Först och främst är det svårt att hitta ulltröjor som känns prisvärda när man har tänkt att klippa sönder dem och lägga dem i en spjälsäng. 100 kr och uppåt känns genast löjligt då, jag vill hitta det där goa 30-kronorsfyndet för någon ful tröjrackare, men det är det få second hand-affärer som hjälper till med. Även de fula tröjorna kostar 100 spänn, av någon outgrundlig anledning.
Ullfiltar där det sitter kvar någon lapp som bekräftar att det är just 100% ull kan också vara lite krångligt, och när man väl hittar det så kostar de runt 150-500 kr. 150 kr tycker jag i och för sig är ett relativt bra pris med tanke på att formatet är enkelt att jobba med när man ska göra just madrass-skydd, och man får betydligt mer material än från en herrtröja.

Men då kommer problem Numero Dos; hur gammal är filten? För om den är FÖR gammal så kan den nämligen vara besprutad med något så härligt som DDT som förr i tiden användes för att göra den ”malsäker”, och då är nog all polyester i världen att föredra.

(DDT är alltså ett insektsgift, och som miljögift räknas det som en långlivad organisk förorening som är lågt toxisk för människor. Ni kan ju föreställa er hur sugen jag är på att låta min nyfödde son ligga och gosa med såna härliga kemikalier när det just är giftfritt jag eftersträvar.)

Dock finns det ingen gammal begagnad ullfilt som kommer med datummärkning, så man får chansa lite, och det är tråkigt. Gissningsleken ”DDT eller ingen DDT” är inte något jag vill syssla med, jag vill veta helt säkert att det INTE innehåller sån skit.
Så då är man tillbaka till de dyra fula herrtröjorna (eller damtröjorna, för den delen), där man iaf lite lättare kan lista ut ungefär hur gammal den är, tack vare design och märke och namn på kollektionen, och man kan på så vis utesluta just detta sketna malmedel.

Men man ska ha tur ibland också!
Jag gick till Myrorna i jakt på just en ulltröja, men kunde ju inte motstå att kika efter fynd på barnavdelningen, och vad sprang jag på där, om inte en ullteddy!

Först var jag osäker på om det var syntet, men efter att ha rådfrågat världens snabbaste support (Ull och Silke-gruppen på Facebook) så kom vi fram till att ett bränntest skulle avgöra saken. Jag fick låna en tändare av killen i kassan och drog av en liten boll som jag brände och för att veta att det är ull ska den lilla bollen göra tre grejer;

  • den ska sluta brinna när man tar bort flamman
  • den ska lukta bränt hår
  • den ska aska när man smular den

Är det istället syntetiskt, alltså någon slags plast, så blir det en hård liten boll utav det.
Mitt test bekräftade att det faktiskt var ull, och det modesta fyndpriset var 75 kr, dvs ungefär en tiondel av vad det kostar nytt. Heja begagnat, så ska det vara!

Hittade även ett madrasskydd från IKEA för 25 spänn som jag köpte som backup, alternativt som material att använda som fyllning till något annat projekt, och ett spjälskydd för samma låga pris, i klämkäck påskgul färg som jag alltså får klä in i något annat tyg. Och så en extra bebiskudde från IKEA, även den för 25 kr, och ett barnpåslakan i ett ganska mysigt mönster för 30 kr. Det var rosa, och det är ju alltid kul att köpa till en pojk-bebis, för det är alltid någon idiot som stör sig på att man inte håller sig till konventionella pojkfärger!

IKEA-grejer är ju såklart lite mindre roliga att fynda, för de är redan så billiga nya, men man kan åtminstone glädjas åt att man inte bidrar till onödig nyproduktion, samt att man slipper sätta sin fot i det där ångestframkallande, syrefattiga varuhuset där man aldrig slipper ut under tusenlappen, hur mycket man än försöker. Efter att ha sett dokumentären ”True Cost” (hett filmtips för ALLA!) så blir det lite lättare att andas varje gång man köper begagnat istället för nytt, nästan oavsett vad det handlar om.

Sedan blev det ju i vanlig ordning svårt att inte köpa barnkläder när de kostade 20 spänn stycket. Adorable!

I övrigt så dricker jag hallonbladste varje dag, 1-2 koppar med avsikt att öka till 3-4 ganska omgående, for the off chance att det faktiskt påskyndar saker och ting.
Och jag har också den underbara turen att bo så underbart härligt att jag varje dag kan gå och plocka mogna, söta björnbär på en vacker havspromenad, vilket genererar färska bär i frukosten till mig och en liten bärpaj till mig och sambon varje kväll.

Låt oss säga att livet är rätt gött nu.

Sy en ekologisk bovetemadrass

Första dagen som mammaledig, och jävlar vad här pysslas!

20150828_085441-1-1

Jobbade min sista arbetsdag i fredags, och när jag anlände till jobbet 9.00 på morgonen möttes jag av min chef och en fin kollega som ivrigt inväntade mig med paket och ballong och ett kort från mitt team. Gölligt! Sånt kan man ju nästan börja böla för nuförtiden, men jag höll en stiff upper lip och lyckades undvika ens vattniga ögon. Bra kontroll där!

Har hittat massa roliga grejer att pilla med, och har köpt in lite begagnade tyger och material för att kunna sätta igång. Örngott för 5kr/st t.ex., tack för det Öppna Hjärtat! Samma sorters gamla sletna örngott på Myrorna kostar ju 15-20 kr, vilket är lite väl mycket för begagnat, kan jag tycka. Och på Emmaus mitt i stan vill de för övrigt ha 35 kr/st för alla barnkläder, oavsett om det var en jacka eller vantar, och som om alla vore i samma skick och kvalitet. Sicket trams! Jag ditchade Emmaus och scorade istället massa fina bodies i en stor ”Allt för 5 kr!”-låda på mitt nya favorit-ställe Öppna Hjärtat. Heja dem!

Men nog om den varierande prisvärdheten på landets olika second hand-butiker.
Förutom min hemmagjorda bovetemadrass tänkte jag även göra ett lapptäcke (eller flera, beroende på hur bra det går), ett tjusigt madrasskydd av någon gammal handduk och ett överblivet lakan, dregel-haklapp, ullvantar till mig själv, ullfilt som läckageskydd i spjälsängen (för att skydda my precious bovetemadrass), etc, etc, et freakking cetera.

Bovetemadrassen då… Jag har nog gjort alla missar som 20150831_144933man kan hinna med under tiden det tar att skapa en hemmagjord madrass, och uttalat helt nya kombinationer av svordomar, men jag blev faktiskt sjukt nöjd med resultatet. Vill du veta hur jag gjorde (inklusive alla korkade, onödiga missar) så besöker du DIY-sidan, men så här ser den ut iaf!

Jag knåpade även ihop en skötbädd till blöjbyten på ovanvåningen av överblivet material häromdagen, men jag slarvade så kolossalt med den att jag inte tycker att jag behöver dela med mig av den processen. Dessutom använde jag den tveksamma skumgummimadrassen som följde med spjälsängen samt plastigt vattentätt madrasskydd från Jysk, så den är inget naturligt alternativ att vara stolt över, utan mest ett sätt att inte slänga befintliga grejer i onödan. Å andra sidan är jag lite mindre oroad över material på skötbädd än säng, eftersom ungen typ bor stora delar av sitt liv i sängen och helst inte bor fullt lika mycket på skötbordet 😉

Men jag sydde även en söt vändbar vimpel att hänga på spjälsängen, och den är jag rätt nöjd med!
Hur jag gjorde den kan man läsa om här.

Hann även med att använda all lavendel som har blommat klart för i år, men där behövs ingen beskrivning. Man tar ju bara loss de torkade lavendelblommorna från stjälken, klipper ut en cirkel i valfritt tyg (i mitt fall en herrskjorta som förkastats av sambon), lägger lavendeln i mitten av cirkeln och lyfter upp sidorna så den blir som en liten påse.
Knyt ett band runt, lämpligen ett sånt där band som klädaffärerna fäster på insidan av axeln på toppar för upphängning, och som man klipper av och sparar utan att riktigt veta varför. Äntligen fick jag reda på varför jag samlar dem i sylådan!

Fler DIY-projekt följer inom kort, i alla fall om inte ungen tittar ut väldigt tidigt!