Jag och pappan har en överenskommelse. Vi googlar inte symptom och dylikt för att sedan försöka hitta svaren på familjeliv.se eller viforaldrar.se.
Jag kan öppet medge att den här regeln mest uppstod pga att jag slänger mig på nätet så fort jag har minsta känning av minsta lilla whatever, vilket ytterst sällan leder till att jag blir lugnad.
Dealen är att vi får leta efter information på 1177.se, men i stort sett inget annat.
Jag klarade inte detta i helgen.
I veckan fick jag en liten rosafärgad flytning, och en eller ett par dagar senare fick jag en grumlig brunaktig flytning (troligen gammalt blod från den första lilla blödningen).
Jag googlade mest för att dubbelkolla att detta var ok och ganska vanligt och inget att oroa sig för, och använde därmed inte mitt filter avsett att sålla bort ”fel” slags länkar. Hamnade således på en sida som kändes som ett missfalls-forum, och som ni kanske förstår gjorde det inte susen. Massa kvinnor skrev om att de hade fått en färgad flytning, och att det sedan inte hade gått bra. En del av dem hade trott att allt var lugnt, de hade inte haft ont eller så, men sedan på ultraljudet var fostret dött, eller så hade de fått en större blödning senare, som var ett missfall.
När jag började bli lite smått skärrad över detta ville jag hitta något lugnande, och då sökte jag på ”färgad flytning inte missfall” men fick inte upp det jag hoppades på, nämligen en lång lista på lyckliga mammor som det ändå hade gått bra för. Jag hittade några enskilda rader, men det är överväldigande många fler som skriver om det värsta scenariot, och när allt man hittar när man googlar är trådar om missfall blir man lätt lite nedstämd.
Så jag tänkte utöka antalet rader om ofarliga färgade flytningar.
Jag vill bjuda in alla som har haft färgad flytning/blödning utan att fått missfall att kommentera här nedan, för att ge nästa person som gör samma sökning lite mer underlag som stöder tesen att det inte nödvändigtvis håller på att gå åt skogen.
Och för att poängtera en viktig sak: jag tycker såklart inte att det är något som helst fel med att dela med sig av sina upplevelser om missfall, så missförstå mig inte när jag bara efterfrågar positiva utfall. Tanken är bara att man här ska kunna läsa om riktiga kvinnors riktiga upplevelser där de kände samma rädsla och oro som en själv, men där det ändå gick bra. Hur det egentligen kommer gå för den enskilda läsaren vet ju ingen, men vi kan nog enas om att man inte mår bättre av att läsa om missfall när man är orolig nog för att börja googla sina symptom.
Och hur det kommer gå för mig vet jag ju inte heller, så jag är för tillfället ingen hjälp.
Jag får bara invänta ultraljudet 3 mars och hålla tummarna för hjärtslag.
Alltså; om du hade färgade flytningar/små blödningar under graviditeten som sedan ledde till ett friskt barn, PLEASE SHARE.
Att bara hitta missfalls-historier sabbade min helg något (och det blev inte bättre när jag sedan fick hög feber, särskilt inte eftersom vi var i London, där man ofta planerar in andra grejer än att ligga med feberfrossa i hotellsängen).
Men nu har jag ringt Mama Mia, och barnmorskan där lät så fett icke-oroad av det jag berättade att jag faktiskt blev lugnare. Man får sköra slemhinnor och allt det där, så det var nog ingen fara. Och febern skulle jag inte oroa mig för, det går så mycket influensa nu, ta Alvedon så den lägger sig bara.
Fan vad gött. Då kanske det inte är helt kört då?
*Uppdatering för dig som inte läser bloggen regelbundet och därmed redan vet detta; det gick bra även för mig. Födde senare världens friskaste bebis 🙂