Detta med att ha en snickerbod i huset gör både bra och dåliga saker med mig.
Det som är dåligt är att jag är extremt osugen på att köpa färdiga möbler, ens när de är billiga, eftersom jag gång på gång slås av den något hybris-influerade tanken att jag minsann kan göra det själv, kanske rentav bättre. Ett exempel på detta är bänkskivan, för även om den inte blev top notch så blev den definitivt bra nog för att ha sparat oss cirka 40 000 kr jämfört med en stenbänkskiva. Ett annat alternativ hade ju såklart varit att köpa en bänkskiva i trä, och då hade besparingen fortfarande varit cirka 10 000 kr.
Inför jul hade jag och sambon en hel del att stå i, då vi hade bjudit in våra respektive familjer till att fira jul hemma hos oss. Detta innebär såklart att man ville bli klar med så mycket som möjligt, då det skulle bli första gången man har ett hus att visa upp, och man måste samtidigt ta hänsyn till att vi blir fler än två som bekvämt ska kunna umgås i huset.
Med andra ord blev vi äntligen klara med gästrummet (och gästtoan som lyxigt nog ligger i direktanslutning), samt hemmabiorummet (eftersom vi är absoluta bonn-svennar och tycker att det känns rimligt att dedikera ett helt rum till filmtittande/tv-spelande, genom att måla tak och väggar svart, installera projektor och filmduk, och sedan inreda det med uteslutande svarta möbler och tyger).
Vi köpte även en ny soffa på IKEA, något vi hade haft planer på att göra så snart vi blivit klara med de stora bitarna av husrenoveringen, såsom bänkskivan och senast även installationen av vår nyinköpta Aduro 9-3 braskamin.
Men för att bekvämt kunna inmundiga det ganska omfattande julbord vi handlat ingredienser till behövde vi ett större matbord.
Då vi bor 15 minuters bilfärd från IKEA tog vi oss dit för att titta på och provsitta vid lite olika bord, och fastnade väl mest för deras Stockholm-bord:
Den finns i två storlekar, men inget av dem är ett helgjutet mått för vårt utrymme, och i ärlighetens namn så är det tänkt att man ska hosta upp 5000 kr för något som de facto inte är mycket mer än en bred planka på ett par träbockar.
Och det är lite saftigt för en smålänning med egen snickerboa.
Så när sambon skickade en länk till ett betydligt billigare hemmabygge var jag inte sen att hänga på, och till hälften inspirerad av bordet på den sidan, och till andra hälften inspirerad av borden på ett lokalt fik, åkte vi till allas vårt Bauhaus för att se vad vi kunde finna där.
Två saker spelade roll här gällande materialet;
1) att det inte var dyrt, och
2) att vi kunde få in det i vår lilla BMW.
Då vi redan hade fyllt bakdelen av bilen med hela julhelgens inhandlade mat och dryck, samt en julgran som tog upp i stort sett alla överblivna kubikcentimeter, så kan vi medge att det inte såg lovande ut.
Men vi landade till slut på14 st 2,48 m långa hyvlade reglar. 13 av dem skulle utgöra bordsskivan, och den 14:e skulle bli två reglar. Och magiskt nog – samt trafikfarligt nog – fick vi in dem i bilen med en bara något skymd sikt för mig som förare.
Jag tycker alltså att det är rimligt att äventyra alla mina medtrafikanters liv för att jag ska få ett billigt, hemmagjort bord inför jul, om ni undrar.
Bygget var enkelt.
Vi lade ut alla plankorna, efter att valt ut vilken sida som var bäst och därmed skulle bli bordets ovansida, och lade första regeln 30 cm från ändsidan.
En skruv i varje planka.
Sedan mätte vi upp 2m, vilket var längden vi ville ha, minus 30 cm, och satte andra regeln där. Det jobbigaste var att trycka ihop plankorna så att det inte blev någon springa emellan, då vissa av dem var något skeva. Men det gick bra.
Sedan kapade vi av de överblivna 48 centimetrarna med sticksåg, och eftersom vi var trötta och slöa i huvudet hade vi lyckats få första ändsidan att bli sned, så vi var tvungna att kapa den också. Den delen där vi bygger som idioter och därmed tvingas till merjobb är, som vanligt, valfri.
Då var det dags för behandlingen, vilket inleddes med att vi slipade hela bordsskivan så att ytan blev lite ruff och mottaglig för att målas. När det var klart penslade jag på Osmo Vit Dekorvax på alla synliga delar.
Nästa dag slipade sambon ner ytan, som hade rest sig lite, med riktigt fint sandpapper (180 tror jag), och sedan applicerade han Osmo Hårdvaxolja (vår favorit!) med en vanlig kökssvamp.
Vi slängde upp den på två skitbilliga benbockar från IKEA och bordets totala kostnad (minus dekorvaxen och hårdvaxoljan som vi ju redan hade hemma) landade på ungefär 600 kronor.
Smålänningen inom mig utbrister i triumferande jubel över sin egna förträfflighet.
Dessutom blev resultatet fucking fabulous, jag menar, kolla själva:
