DIY: Att fuska fram en bänkskiva i betong

*Se uppdatering längst ner i inlägget!*

Vårt hem har en öppen planlösning, med kök och vardagsrum som samsas om en yta på cirka 50 kvm. Köket består till stor del av en enorm köksö av måtten 1,2m x 3,0m, vilket genast gav oss ett val gällande bänkskiva; köp en för 3 månadslöner, eller gör en egen.
Valet var enkelt, men tyvärr hade de inte den som kostade 3 månadslöner inne, så vi fick ändå välja det andra alternativet.

Skämt åsido; anledningen till att det skulle bli så ohyggligt dyrt är att det är långt ifrån ett standardmått, och det är således en väldigt dyr storlek att måttbeställa. Så vi landade på att själva göra en i betong. Det har man ju läst om på Byggahus.se och folk verkar ha lyckats hyfsat.
Men problem nummer två uppenbarade sig snart, och det var återigen storleken. Det skulle bli en jävla best att gjuta, och en utmaning att lyfta, i synnerhet då man ville vara säker på att den inte knäcktes/sprack på mitten pga sin längd. Självklart skulle den armeras, men vilket fotbollslag skulle vi hyra in för att sedan hjälpa oss lyfta upp skiten på själva köksön? Dessutom var det utöver diskhon och induktionshällen ytterligare tre hål som skulle stämma, och det var ganska petigt att de hamnade exakt rätt.
Fortsättningsvis, var gjuter man en skiva med sådana mått? I vårt hem dräller det liksom inte av ytor på 3 x 1,2 meter + marginal. Att platsgjuta den var dessvärre omöjligt.
Efter många timmars efterforskning hittade vi istället ett ganska prisvärt wildcard; en påstrykbar betong som såldes av ett företag som hette Designgolv. Skulle det gå åt skogen så skulle det ändå inte ha kostat skjortan, det var i stora drag resonemanget.

Man måste ha en yta att applicera betongen på, och Designgolv själva rekommenderade MDF-skivor. Vi köpte våra på K-Rauta, men tyvärr diffade det några centimeter i bredd på att kunna använda en hel och sedan bara skarva den sista biten, så det blev totalt tre bitar, två skarvar och tre ganska stora bitar över.

2013-11-23 10.32.57Efter att vi skurit till dem med sticksåg och skruvat fast dem i underskåpen som redan stod på plats, skar vi ut hål för induktionshällen och diskhon + blandare. Det vi inte skar ut för var diskmaskinsavstängaren och popup-grenuttaget, men eftersom vi fick krångla rätt duktigt för att få till de två hålen i efterhand nämner jag dem här, eftersom det är så vi borde gjort.
You live, you learn.

Sedan var det dags för behandlingen. Först la vi ett slags trådiga plastremsor på skarvarna. Man penslade först skarven med polyester blandat med 2% härdare, samtliga tre produkter från båtavdelningen på Biltema för några hundralappar. Sedan la man på remsan, och så penslade man över igen. Syftet är att stärka skarven så att den inte ger efter eller sviktar där, för då kan betongen spricka sedan.
2013-11-23 10.33.322013-11-23 12.28.482013-11-23 10.34.43

 


 

 

 

När det hårdnat applicerade vi hela bänkskivan med motsvarande blandning och lät även det torka in ordentligt. Sörj för god ventilation, för detta luktar väldigt starkt. (Det var här någonstans som vi kom på att vi hade glömt att sätta de två sista småhålen, men efter lite panik följd av logisk problemlösning fick vi ordning på det.)

2013-11-23 23.52.34

Snart hade vi en polyesteryta med samtliga hål på plats. Då var det dags för primer och sand. Först sandpapprade vi ytan så att primern skulle kunna absorberas lite, sedan rollade vi ut den och direkt efter strödde vi sand på (både sand och primer följde med betong-paketet). Jag hällde i sanden i en tom kryddburk så att jag kunde strö ut det enkelt. När det hade torkat rollade vi ett lager till med primer.

När det andra lagret primer har torkat kan man applicera själva betongen. Tipset är att inte blanda för mycket betong åt gången, och det är även viktigt att blanda med en betongvisp (vi köpte ett visp-munstycke för 29 kr som vi satte på vår borrmaskin, det funkade bra) för att det ska bli ordentligt blandat till en jämn massa. Sedan är det alltså bara att spackla på den.
Med ”bara” menar jag att vi först gjorde det, sedan lät vi det torka, sandpapprade fram vårt resultat, och konstaterade snabbt att vi hade gjort ett skitjobb, varpå vi beställde mer material och anlitade en hantverkare som gjorde om jobbet åt oss, efter att vi först slipat ner hela skiten och sedan lagt på primer igen.

Hantverkaren i sin tur vägrade inse att det inte var ”vanlig” betong, som han var van att arbeta med, och följde därmed inte våra anvisningar, utan gjorde på sitt egna sätt.
(De sista två stegen är valfria, såklart. Man kan välja att helt enkelt göra det snyggt från början och skippa både ombeställning av material och anlitande av fårskallig hantverkare.)
Vi slipade den igen efter 1-2 dagar, och sedan väntade vi totalt ungefär 5 dagar innan vi behandlade den. Först med Designgolvs egna ytbehandling, men eftersom vi vill ha en riktigt resistent yta kompletterade vi med ett lager sidenmatt Osmo Hårdvaxolja (som vi för övrigt även har på vårt betonggolv).

Slutresultatet landade på någonstans mellan ”sådär” och ”bra”. Alltså blev den OK.
Jag gillar den, men det tog lite tid och lite bläddrande i Anna Kåvers bok om Acceptans. Den är ojämn och ”bucklig” och flammig, men den är ändå rätt jävla snygg på något sätt, och den passar in perfekt i vårt fantastiskt trevliga hem.

2013-12-24 12.22.24
Men. Om du är på väg att välja den här behandlingen kan jag säga att jag vet inte om jag hade valt den här om vi fick göra om det. Samtidigt är jag inte säker på vad jag hade valt istället. Med en sån här bjässe känns felmarginalen för liten vad gäller att gjuta den själv, alltför mycket kan gå åt pipan, och jag är som sagt inte villig att lägga en mindre förmögenhet på att köpa en stenkoloss i de här måtten.

Att vem som helst kan göra den här behandlingen, som man säger på företagets hemsida, kan jag nog inte heller skriva under på. Varken jag eller sambon är totala nollor vad gäller att spackla, men vi är inte heller experter. Så vi borde falla in under ramen av ”vemsomhelst”. Dock blev det inte alls bra när vi gjorde det, och när spackel-expert-hantverkaren gjorde om det blev det klart bättre, men hur bra det hade kunnat bli är svårt att säga eftersom han ändå bara spacklade över vår skitspackling. När man slipade sen var det som att man emellanåt kom ner till det gamla lagret, därav flammigheten (gissar jag).
Men det ska nämnas att Designgolv har varit extremt hjälpsamma och tillmötesgående, så som företag är de helt underbara att ha att göra med.

Det ska även nämnas, att där betongen blev bra, blev den ruskigt bra. Tyvärr är detta bara bitvis på skivan, men om man hade kunnat få det resultatet över hela skivan (och detta är väl tanken) hade man inte blivit besviken. Huruvida det är möjligt kan jag alltså inte uttala mig om, jag vet bara att det inte blev så för oss. Det är mitt sätt att hjälpa till; jag skänker till välgörenhet, jag ger min sittplats till urgamla pensionärer, och jag delar med mig av kostsamma och svordoms-framkallande renoverings-misstag så att andra kanske slipper begå samma missar.

Sammanfattningsvis; den blev inte som vi hade tänkt oss, men vi är ändå rätt nöjda.
Om det sedan har att göra med att den egentligen blev ganska bra, eller om det mest handlar om att vi under den långa utdragna processen vi hade med vårt betonggolv lärde oss att gilla ett resultat långt från det förväntade, det är en helt annan fråga. Huvudsaken är att vi gillar både vårt golv och vår nya bänkskiva.

 

UPPDATERING:
Eftersom vi ibland är idioter, sambon och jag, så lyckades ingen av oss påminna den andre om nödvändigheten att täta runt områden som utsätts för mycket vatten, som t.ex. blandare och diskmaskinavstängare. Detta medförde att det smög sig in vatten ner till mdf-skivan, som då svällde, och spräckte upp betonglagret underifrån. Det går inte snyggt bättra på bara ett litet område, så vi rev faktiskt ut hela skivan och köpte en ny i stenkomposit. Men fuskbetongen served us well, för vi hade inte haft råd med en ny bänkskiva när fuskbetongskivan skapades, så det var ett kul experiment som köpte oss tid.
Jag rekommenderar den fortfarande, men om ni ska göra detta projekt, var inte idioter som vi var, utan täta på alla ställen där vilken tjockskalle som helst inser att man borde täta.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *