Månad: september 2015

Publicerat

OMG bananbröd!!

Frysen är fylld med kärleksmums, frallor och matlådor.
Jag är fylld av en alltjämt växande bebis, och väldigt sugen på att få släppa ut honom. Men det är ju inte upp till mig.

v.40+5Vecka 40+5.
I väntans tider måste man sysselsätta sig. Vi har haft mycket bananer hemma sedan några veckor för det vill jag ha med mig till förlossningen, som snabbt och bra snack om man behöver energi. Något lite nyttigare än de 12 snickers som vi har nerpackat, he he.
Men eftersom bebisen aldrig kommer så måste ju bananerna ätas upp på något sätt, och det gör jag vanligtvis till fil och flingor på morgonen. Förra omgången bananer blev dock lite väl brunprickiga innan de hann bli uppätna, så de två sista fick jag skära upp i småbitar och frysa in till smoothies.

Nu var det två fräkniga rackare kvar igen, men jag hade slut på filmjölk så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat med dem istället. Googlade runt lite och hittade ett recept på bananbröd, eller banana bread som det heter i de delar av världen där detta är en grej.

När jag bodde i Sydney var jag BESATT av banana bread. Jag jobbade på café och varje morgon slängde jag in en skiva i toastern och tog ut den först när den hade fått rejält med färg och nästan lite knaprig yta, och så bredde jag på rikligt med smör. Sedan var det 30 sekunders njutning tillsammans med morgonens första soy flat white, innan arbetsdagen satte igång på riktigt och frukost-ruschen kom och krävde all min uppmärksamhet.
Men det där bananbrödet alltså. To die for.

Nu hade jag ju inte några orealistiska förväntningar på att första försöket med ett random recept skulle komma ens i närheten av denna säkert över-hypade minnesbild av sagda fikabröd, men OH MY LORD, det var som att slungas tillbaka till Juice and Java Lounge på Elizabeth St i Surry Hills när jag tog första tuggan.
Så nu måste jag ju dela med mig av receptet, för även ni som aldrig tidigare smakat på just detta bakverk har ju fungerande smaklökar som kommer berätta för er att detta bananbröd är vad Kanye West sjunger om i ”The Good Life”.

Som vanligt är det skrämmande enkelt att slänga ihop, för så gillar jag att rulla när jag bakar. Förutom timmen i ugnen tar det typ 10 min att blanda ihop, och det tycker jag är alldeles lagom förberedelsetid.

(Receptet nedan är med 4 bananer, men eftersom jag bara hade två kan jag intyga att det gick bra att halvera utan att proportionerna blev skeva. Enda problemet då var att jag inte fick höjden på brödet, eftersom jag inte hade en halv bakform, men det är ju bara en estetisk fråga. Jag hade pumpafrön i mitt bröd, och det blev supergott.)

Ursprungsreceptet är amerikanskt, så därav måttangivelser i cups, men för dig som inte har ett sånt mått hemma har jag angivit det i dl också.

Bananbröd (1 limpa)

  • 1⁄2 cup ekologiskt smör (1,2 dl)20150924_105621
  • 1 cup ekologiskt socker (2,4 dl)
  • 2 ekologiska ägg
  • 4 mogna KRAV-bananer
  • 1 1⁄2 cups ekologiskt vetemjöl (3,5 dl)
  • 1 tsk bikarbonat
  • 1⁄2 tsk salt
  • 1⁄2 tsk ekologiskt vaniljpulver
  • valfritt: valnötter / pumpafrön / tranbär / etc

 

Gör så här:

  1. Vispa ihop smör och socker i en skål, gärna med elvisp.
  2. Mosa bananerna med en gaffel i en annan skål och vispa samman med ägget med en gaffel.
  3. Häll ner bananröran i skålen med sockret och smöret. Blanda väl.
  4. I en tredje skål, blanda mjöl, bikarbonat and salt och häll i den blandningen i skålen med allt det andra. Släng i vaniljpulvret och blanda ordentligt.
  5. Smöra en bakform och häll i blandningen
  6. Baka i nedre delen av ugnen i 175 grader, 60 minuter.
  7. Ta ut och låt svalna lite innan du skär den.
    Brödet funkar väldigt bra att frysa in.
    Om den ska ätas inom några dagar bör den förvaras i kylen.

 

Publicerat

Klipp dig själv

När jag blev gravid började jag läsa en massa bloggar med tips om hur man skulle förbereda sig rent praktiskt, och vad man borde passa på att göra innan bebisen kom (eftersom ledig tid tydligen är lika vanligt som enhörningar när bebben väl är framkrystad) och en av de återkommande grejerna var; passa på att klippa dig.
Alltså inte som att man blev en bättre förälder om man bara hade lite kortare hår, utan snarare att om ens hår behövde toppas eller luggen behövde jämnas till eller dylikt så skulle man vara lite smart och inte vänta med det, för då kan det alltså dröja rätt länge innan man får det gjort.

Jag la till det på min lista ”Innan liten bebis tittar ut” och hade nog någon slags galen uppfattning om att jag faktiskt skulle boka tid hos en frisör och få frisyren tillfixad.
(Jag brukar göra så, förvänta mig extremt okaraktäristiska saker av mig själv bara för att de råkar ligga en bit in i framtiden, och min psykologi-studerande vän säger att jag väntar mig dessa grejer av mitt ideal-själv och inte mitt riktiga jag. Mitt ideal-själv är en soft tjej vars kyl aldrig är smutsig eller oorganiserad, och hennes säng är alltid bäddad när hon inte sover i den. Hon är nästan alltid glad, absolut inte långsur, och i mitt fall är hon även helt fiktiv.)

Det ska nämnas att jag har haft kort hår en stor del av mitt vuxna liv, och då var man ju så gott som tvungen att gå till någon sax-utbildad emellanåt, annars såg det rätt bedrövligt ut. Så då, när man fick gå och skämmas om det gick för långt mellan klippningarna, så fick jag det faktiskt gjort. Skam är en stark katalysator för mig.
Men sedan några år tillbaka slutade jag klippa håret och lät det växa ut, och nu har jag lite längre än axellångt. Det absolut bästa med den längden är ju helt klart att den inte behöver donas med så mycket, annat än att toppas då och då. Inga kemiska produkter för att få styr på det, vilket passar min livsstil som är betydligt mer no-poo nu än tidigare.
Men just att gå till frisören för något så tråkigt som att klippa topparna är jag tydligen helt värdelös på, så håret hinner bli redigt slitet innan jag kommer mig för att gå till en drop-in-frisör och kapa några centimeter.

Nu när jag vaggar runt i min höggravida kropp i väntan på bebis orkar jag inte riktigt med tanken på att ta mig till en frisör som ska ta massa pengar från mig (en annan bristvara nu när vi bara lever på en vettig lön) för att klippa hår. Jag säger inget illa om frisöryrket, men att just klippa toppar behöver väl inte kosta 300-600 kr? Borde man inte kunna göra det själv?

Klipp dig själv!Såklart man kan!
En enkel ”klipp dig själv”-googling tog mig till Lee Stafford’s guide över hur man gör ”The Cosmo Cut”.
Jag gjorde den själv på fem minuter igår och är faktiskt vansinnigt nöjd med resultatet.
Men det här aldrig kommer bli bloggen där jag lägger vidare mycket fokus på utseende, i synnerhet inte mitt egna då jag är häftigt allergisk mot selfies och alla andra mediala uttryck av ”kolla vad snygg jag är!”, så här följer inte BEFORE och AFTER-bilder på mig.

Däremot bjuder jag på den svin-enkla instruktions-videon så kan ni också klippa er gratis!

 

 

Publicerat

Mina godaste, enklaste frallor

Eftersom ungen inte behagar komma så fortsätter jag sysselsätta jag mig som besatt.
Sydde ett påslakan + örngott till bebisens spjälsäng igår kväll, samt tog mig tiden att baka egna (och RIKTIGT goda) hamburgerbröd till sambons alldeles mästerliga ekologiska pulled pork. Bröd och kött åts med cole slaw, picklad rödlök och riven ost, och Gud såg att det var gott (men han fick inte smaka).

Idag går jag ju ännu i väntans tider, och med en halvtimme kvar till lunch hade jag redan ätit frukost två gånger, druckit både kaffe och te, sytt 15 tvättlappar, gått en promenad på över en timme i det ljuvligt varma sensommar-/tidiga höstvädret vi har här i Skåne, samt bakat världens enklaste recept på riktigt goda frukostbullar (de utgjorde såklart den andra frukosten, för när man har nybakat bröd i hemmet så blir det dags för frukost oavsett tid på dygnet).
Eftersom alla är intresserade av enkla recept på god mat så ska jag nu dela med mig av hur man gör dem, och klickar ni på den länkande texten här bredvid så kommer ni till receptsidan där ni ser ni hur man gör de proffsiga hamburgerbröden (som förresten kallas Cemitas).

Det jag gillar bäst med frallorna är att de går fort att svänga ihop, det krävs ingen assistent, plus att de går alldeles utmärkt att göra på torrjäst, vilket jag har hemma bra mycket oftare än riktig jäst.

 

SUPERENKLA, SUPERGODA FRALLOR

  • 1/2 pkt jäst (jag tog 1/2 pkt torrjäst)20150921_104419-1~2
  • 6 dl fingervarmt vatten
  • 1/2 msk salt
  • 1 msk ekologisk honung
  • 1 msk ekologisk olivolja
  • 12 1/2 dl + 1/2 dl ekologiskt vetemjöl, ca 780 gram (jag bytte ut 150-200 gram mot ekologiskt grahamsmjöl)

 

  1. Smula jästen i en stor bunke. Häll över vattnet och rör runt tills jästen löst upp sig.
  2. Tillsätt salt, honung och olja. Tillsätt slutligen mjölet och arbeta snabbt ihop degen med en träslev. Knåda inte! Låt jäsa i drygt 1 timma.
  3. Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp försiktigt upp degen på mjölat bakbord. Strö ca 1/2 dl mjöl över degen, så att den inte blir för kletig. Degen ska inte knådas.
  4. Dela degen i 16 bitar med hjälp av en degskrapa. Lägg frallorna på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 8-15 minuter i nedre delen av ugnen på 225 grader.
    (För mig blev 10 minuter lagom.)

 

Publicerat

Övertid = hemmagjord sylt och kärleksmums

Iförrgår skulle du ju kommit, din lille slarver!
Men det gjorde du alltså inte, så det blir väl till att pyssla vidare här hemma.

Eftersom jag inte ville sitta och tänka på att jag vill att du kommer nu-nu-nu (även om det såklart är en tanke som dyker upp sisådär var tredje minut), så försökte jag igår distrahera mig själv med att läsa bok, göra sylt och baka kärleksmums istället. Det gick ändå rätt bra!

Boken är ”Araben” av Pooneh Rohi, och 20150919_084257trots att jag bara hunnit läsa dryga 60 sidor än vågar jag nästan rekommendera den. Fångar en bok mitt intresse på den korta tiden får den direkt godkänt, men exakt hur väl godkänt återstår såklart att se när jag läst ut den.

Sylt gjorde jag på björnbären och blåhallonen som jag plockade på mig för några dagar sedan när jag gick på min förlossnings-initierande promenad. Naturens skafferi och allt det där, det är så ljuvligt att plocka GRATIS MAT i natursköna miljöer och sedan gå hem och tillaga något utav det! Mycket roligare än att gå till t.ex. Hemköp för samma syfte.
Den här sylten är så vansinnigt enkel att man inte avskräcks trots att klockan är halv åtta på kvällen när man börjar, för receptet ser ut så här:

SYLT

X kg rensade bär
0,5 X kg syltsocker (vill du ha sötare sylt tar du samma mängd socker som bär)

Du tar alltså hälften så mycket syltsocker som du har bär, och så lägger du allt i en kastrull. Koka upp och låt koka häftigt i 5-8 min, lite beroende på hur mycket bär du har.
(Du kan dra av kastrullen och ta en liten klick och lägga på en assiett och ställa in i kylen/ute om vädret är svalt. Känn på den efter cirka 10 min och se om du är nöjd med konsistensen. Är den för lös; koka mer. För fast; well, det händer typ inte.)
Jag hade nästan 400 gr bär och kokade nog i cirka 7 min, då blev den perfekt.

Sedan låter du sylten svalna medan du kokar vatten och häller upp i de rena glasbehållare du tänkt förvara sylten i. Låt vattnet vara i glasburkarna tills du är redo att sleva i sylten.
När du tappat upp sylten på burkarna så ska den förvaras svalt och mörkt tills den är öppnad, varpå den såklart förvaras i kyl. Eftersom syltsockret innehåller kaliumsorbat blir sylten hållbar, men hur länge när den väl är öppnad vågar jag inte säga. Jag hällde upp min på flera små burkar istället för en stor så att jag inte måste ha syltfest så snart jag öppnat den, alternativt slänga för att den blivit dålig.

Kärleksmumsen blev kanongoda, och detta är lätt det bästa och enklaste receptet någonsin!
Jag älskar när bakning är snabb och enkel och ändå ger värsta supergoda resultatet, särskilt om man är höggravid och mest bakar för att hålla tankarna borta från ”ska man få föda någon gång eller?!” samt för att ha något hembakat att bjuda på när folk kommer på besök efter att man väl har fött fram en liten knodd.
(Receptet kommer förresten från Kokaihop.se)

KÄRLEKSMUMS
(blir en långpanna, cirka 30 st)

Botten

250 gram smör
5 dl socker
5 st ägg
5 dl vetemjöl
1,5 dl kakao
3 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2,5 dl mjölk

Glasyr

100 gram smör
5 dl florsocker
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
0,5 dl starkt, kallt kaffe
kokosflingor
  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Smält smöret och låt svalna.
  3. Vispa ägg och socker pösigt.
    Blanda sedan alla torra ingredienser i en separat bunke och rör ner i smeten.
  4. Tillsätt till slut det avsvalnade smöret samt mjölk och rör till en jämn smet.
  5. Häll smeten i en smord långpanna och grädda mitt i ugnen i cirka 20 minuter. Låt kakan svalna.
  6. När kakan börjat svalna kan du göra glasyren: smält smöret och blanda därefter i alla ingredienser och rör till en jämn smet. Bred sedan ut glasyren på kakan och strö på kokosflingor. Låt glasyren stelna och skär sedan upp kakan i jämnstora rutor.

OK, nu ska jag tänka på något annat och hoppas att jag överraskas av lite värkar snart.
(Det känns för övrigt extremt märkligt att gå runt och längta efter att få ont.)

Håll tummarna och heja på lillkillen i min mage nu så jag kan få träffa honom någon gång, please! <3

Publicerat

The True Cost + BF!

true-costJag har nyligen sett dokumentären ”True Cost” som handlar om vad det i verkligheten kostar när man köper ett plagg för löjligt lite pengar.
Du vet, när man håller upp en topp på H&M och tänker ”hur fan kan det löna sig att sälja den här så billigt?”. När man själv – trots att man är lekman på området – inser att bara kostnaden för material, infärgning och frakt borde överstiga det prislappen kräver i utbyte för sagda produkt, och då är inte ens arbetskraften inkluderad.
Men svaret på frågan är inte svårare än man själv räknar ut; det lönar sig för mig som konsument, och till viss del för företaget som säljer produkten, men det kostar mer än man är bekväm med för de som skapar plagget, och för miljön i de människornas del av världen.

Jag ska inte gå igenom filmens alla poänger i det här inlägget, jag önskar hellre att så många som möjligt ser den (finns t.ex på Netflix!), men jag skulle vilja dela med mig av det som varit vägledande för mig sedan jag lärt mig att den superlåga summan jag låter dras från mitt kreditkort vid ett klädköp faktiskt innebär ett rent jävla helvete för människor som hade oturen att födas i ”fel” land.

Främst handlar det såklart om att i större utsträckning handla begagnat, vilket jag gärna gör även när det inte är billigare, eftersom det kan vara svårt t.o.m. för andrahands-marknaden att konkurrera prismässigt med lågprisjättar som H&M och IKEA, som med tyngden av att vara multinationella företag hela tiden kan pressa fabrikerna att få ner priserna lite till.
Det som gör att second hand-prislappen spelar lite mindre roll för mig är dels att pengarna ofta går till välgörenhet, samt att varje begagnatköp motverkar den hysteriska överproduktionen som man stöder om man kör på gammal vana och köper nytt så fort något behövs.
Så barnkläder, tygblöjor, skor, kläder, lakan, filtar etc handlar jag gärna begagnat, och hade sambon varit som mig så hade vi även haft nästan uteslutande begagnat porslin och mycket mer begagnade möbler. Men han är lite mer kräsen än mig (med det mesta) och eftersom vi är två i det här förhållandet får man ju kompromissa ibland. Dessutom tar det ju en hel del tid och energi att hitta bra begagnade grejer, så jag ska inte hävda att jag alltid är super-svårövertalad gällande att åka till IKEA som ligger skitnära vårt hus och handla exakt det man vill ha i exakt rätt färg och antal.

En annan grej att jag försöker tänka på är att något som tidigare haft en viss funktion faktiskt kan användas till något annat för mig, att man kan betrakta mycket som bara material. Igår köpte jag t.ex massa begagnade handdukar som jag klippte till, satte ihop med lika stora lappar från gamla örngott, sicksackade på kanterna och förvandlade således till tvåsidiga tvättlappar. Om man tycker det är ofräscht att använda någon annans gamla handdukar till att torka sin egna kropp så borde det väl i alla fall gå bra att använda dem till att torka kissiga/bajsiga barnrumpor, för till det ändamålet (haha, ordvits) blir det för mig helt absurt att köpa nytillverkat.

textilmärkningMEN. Ibland köper man ändå nytt av olika anledningar, kanske i synnerhet kläder, och då är det skönt med lite vägledning gällande hur man undviker att vara en klassisk västvärlds-konsument, dvs ett ärkesvin som helt skiter i sin omvärld bara prislappen är låg nog och motsvarar vad man fått vänja sig vid att saker får/ska kosta.

Den här bilden till vänster tycker jag är ett ganska bra rättesnöre. Innan jag sett den förstod jag t.ex. inte att Bra Miljöval-märkningen är så himla bra! Jag har tidigare letat nästan uteslutande efter GOTS men enligt den här tabellen är de ju likvärdiga, vilket ändå öppnar upp för lite fler ”goda” köp. Intressant (och nytt för mig) är också att KRAV-märkningen gällande kläder INTE kontrollerar eller förbjuder kemikalier och hälso-/miljöfarliga ämnen i produktion och slutprodukt, vilket jag tidigare alltid har antagit. Så i vanlig ordning måste man alltså läsa på lite för att inte lägga sina pengar på något som ”ser” rätt ut bara för att det finns en grön liten märkning.

mage v.40

Idag är BF!
Jag skulle vilja påpeka för ungen därinne att devisen ”fint folk kommer sent” inte gäller för spädbarn.
Jag är faktiskt rätt less på att bara gå hemma och vänta på att värkarna ska komma igång. Magen blir ju inte direkt mindre, och jag blir ju inte direkt smidigare. Att komma upp ur soffan är numera ett sånt projekt att jag börjat noggrant planera allt innan jag väl sätter mig, så att jag inte kommer på att t.ex. mobilen ligger för långt bort och därmed måste stånka upp min kropp igen.

Bebis, kom ut nu så vi kan gosa!

 

 

 

 

 

 

Publicerat

Foglossning

Så kom den ändå.
Jag trodde att när man kommit till vecka 40 utan att ha drabbats av den så slipper man helt, men fullt så enkelt var det visst inte.

Igår berättade jag för sambon om en märklig känsla i ”vulva-benet” (som jag med all min fysiologiska expertis uttryckte det) och att det nästan gjorde ont när jag gick. Jag avfärdade direkt foglossning, eftersom detta inte kändes i bäcken eller dylika områden som jag hade bestämt mig att den åkomman var begränsad till, men idag när den blivit avsevärt värre kollade jag upp det på 1177.se och såg att ett av vanliga symptom var ”ont över blygdbenet”. Det var ju en ganska ackurat beskrivning.
Vulva – blygdben, potato potato.

Det var tydligen fortfarande väldigt bra att röra på sig enligt 1177, men nejnejnej, det går bara inte.
Det är strålande sol och friska vindar ute, och jag hade planerat en lugn, scenisk promenad, men när det gör så här ont att gå 10 meter till toaletten så känner jag att jag helst avstår från mer motion än nödvändigt. Dessutom har jag även massa av de där skjutande sticken i underlivet idag, vilket inte heller gör mig sugen på att gå ut och vara hurtig.

Men något annat som också kom sent omsider var årets skörd av tomater!
Det har oroat mig att de växt så buskigt och högt att stödpinnarna inte hållit för trycket, och plantorna har därmed lagt sig lite huller om buller i den (alltför lilla) odlingslådan, men jag gjorde ett ryck för någon vecka sedan och ansade bort allt som inte redan hade börjat knoppa ut i tomater, för att se till att den näring och sol som finns att tillgå inte går till onödiga grenar och blad. Efter den gallringen verkade det ta skjuts, och nu finns det några färdiga, som från dagens skörd på bilden, och även en massa gröna tomater som bara väntar på att få några fler soltimmar innan de blir härligt röda och mogna.

För en fanatisk hobbyodlare är det få saker som är härligare än att kunna gå ut i trädgården och plocka på sig färska, perfekta, ekologiska och extremt närodlade grönsaker. Vardagslycka!

 

 

Publicerat

Panik och morotsbröd

I morse vaknade jag av att jag behövde kissa, på samma sätt som jag vaknar ungefär 6 gånger per natt. Varje gång tror man att blåsan är på väg att spricka pga att den är överfylld, men så kissar man inte ut mer än en halv matsked.
It’s a travesty.

I alla fall så gick jag och lade mig igen, och väntade mig att känna de där mysiga morgonsparkarna (de är inte alls mysiga, de är spetsiga och ofta ganska spastiskt okontrollerade och inte sällan träffar de revbenen precis under brösten = aj), men de lyste med sin frånvaro.
Jag lade mig på andra sidan, men fortfarande inget.
Jag buffade lite grann med ena handen, och väntade.
Inget.
Buffade igen, och väntade, men fortfarande inget.
Kände paniken krypa sig på. Varför rör han sig inte?
Vände på mig igen, till den ”bästa” sidan för rörelse, och buffade för allt jag var värd. Väntade, inget.
Grabbade tag om hela magen och skakade lite. Tryckte så hårt jag vågade (vilket fortfarande är 15 gånger lösare än barnmorskorna när de ska känna hur han ligger) och väntade på en irriterad spark som svar, eller att han flyttade på sig för att komma bort från mina störiga fingrar.

Men inget.
PANIK.

Väcker då sambon. ”Jag får honom inte att röra på sig.”
Sambon sätter sig direkt upp och börjar prata med magen utan någon respons, varpå han säger åt mig att byta sida. Jag säger att jag redan har gjort det.
”Då stiger vi upp och sätter oss i soffan.” Sambon försäkrar mig om att allt är ok och försöker se ut som om han inte är orolig, men jag ser att han också är lite skärrad.
Jag går ner till vardagsrummet. ”Drick ett stort glas vatten också!” ropar han från ovanvåningen, och jag häller upp ett glas med iskallt vatten samtidigt som jag tänker på vad man gör med spjälsängen när ens barn är dött i magen. Och alla kläderna. Säljer man dem eller ger bort dem eller sparar man dem till nästa barn, om man nu lyckas bli gravid igen? Hur berättar man för folk? Hur orkar man åka in och föda fram ett barn som inte lever, och hur orkar man gå upp på morgonen dagen efter det, eller dagen efter det, eller någonsin igen?

Vi satt i soffan och försökte få liv i den stora, tysta, livlösa magen. Jag var extremt rädd, och det var sambon också.
Till slut ringde jag till förlossningen, som man ska när sånt här händer, men precis när jag slagit numret kände jag något.
En liten, liten, superklen rörelse, men definitivt en rörelse.
Jag lade på innan de svarade.
Vi väntade lite till och buffade försiktigt, och efter en stund petade en liten fot ut huden försiktigt. Två rörelser på några minuter, svaga men i alla fall.
Jag ringde in till förlossningen ändå, och berättade att det hade varit stilla ovanligt länge för den här extremt livliga bebisen, och att de rörelser vi fått nu var klena, men barnmorskan sa att vi skulle ge det lite mer tid. En halvtimme, åtminstone.
Det gjorde vi, och sedan kom mer och mer rörelser, och till slut var vi tillbaka till att jag tyckte att han kunde lugna ner sig lite.
Fast just idag har jag inte vågat ens formulera den tanken i huvudet, för jag är bara så JÄVLA TACKSAM att han lever. Tacktacktack.

När det visade sig att jag inte kommer behöva föda utan att få belöningen av att ett vackert levande pyre läggs mot mitt bröst, återgick min hjärna till mer alldagliga ting, som att inte slänga mat.


Så istället för att ignorera de rivna morötterna som blivit kvar efter min mammas besök tills de blev dåliga nog att slänga (hon minns tydligen inte att jag inte gillar morötter) bakade jag ett enkelt och gott morotsbröd.
Ytan blev något bränd, men det gör den bara sådär göttigt krispig tycker jag, och smaken var bra.

Bifogar även en bild på magen så här dagar innan utsläpp, samt en riktigt opeppig rad i en bok som heter ”Att Möta Förlossningssmärtan” och som jag INTE rekommenderar för den som alldeles snart ska föda eftersom den dels innehåller raden ovan, men även en förlossningsberättelse från ett par vars barn dog i magen två veckor innan BF. Det är det sista man behöver läsa om när man snart ska in till förlossningen. Den berättelsen var för övrigt väldigt tydlig i mitt huvud när lillfisen låg så stilla i morse, och hjälpte nog till att öka på känslan av panik, så läs inte den är ni snälla. Ni vet redan att det kan gå åt skogen, men det är så himla sällsynt att man inte behöver påminna sig själv om det.

Lite som att läsa om flygplansolyckor precis innan man åker till Thailand, man gör det bara inte.

4 dagar kvar till BF nu!

 

Publicerat

Surprise baby shower!

Ett par av mina närmsta kompisar hade frågat om de kunde få komma och hälsa på mig i helgen, och då en av dem redan hade avslöjat att hon köpt något inför den kommande bebisen hade jag anledning att tro att temat kanske skulle vara just den här bebisen.
Jag förberedde mig för en mysig långfika med dessa två vänner, vilket kändes supertrevligt, och blev extremt glatt överraskad (och började såklart grina) när jag 20150905_133032~2möttes av inte bara dem, men även mina två barndomsvänner som hade kört långväga för att kunna delta i något så amerikanskt som en Surprise Baby Shower!!

De hade med sig massa goa grejer att mumsa på, och jag fick lov att göra kaffe till alla praliner, kringlor och allt annat gott de kom med, som de Fyra Visa Kvinnor de är.

Och så presenter! Wihoooo vad kul att få barn så man får öppna massa paket! Eftersom de här människorna känner mig utan och innan så behövde jag inte stå ut med massa plastprylar och miljöfarliga ämnen, utan allt var såna grejer man hade valt att köpa själv, men faktiskt inget jag/vi redan hade.
Fullträff, med andra ord.

Igår kom en gammal fotograf-vän hem till mig och tog lite tjusiga bilder på min höggravida lekamen, vilket jag nästan tyckte skulle bli lite jobbigt (de senaste dagarna vill jag mest ligga i soffan och viiiiila), men det var såklart skit-trevligt och gick hur bra som helst. Vi hittade en fin äng i perfekt solnedgångs-ljus där vi kunde ta lite nakenbilder, för personligen tycker jag att den gravida kroppen är som mest spektakulär i sin ”birthday suit”, som det så fyndigt heter på utrikiska.

Publicerat

Förlossningsväskan

Jag gillar att organisera.
Med andra ord är det här med att förbereda sig inför att få barn ganska roligt.
Först fick jag lov att skapa listor utifrån alla saker som verkade vettiga att ha. Jag läste otaliga listor på nätet och sållade till slut fram en som kändes relevant för oss.
Sedan har jag haft gott om tid på mig att bestämma mig för vilka märken och modeller/varianter vi vill ha (eftersom jag började titta på gravid-/amnings-/barnsaker typ i vecka 13), och i lugn och ro leta bäst priser på dem, alternativt hitta dem gratis/billigt begagnat.

Nu har vi slutligen packat förlossningsväskan, och då finns det såklart en lista att checka av även här.
Jag har delat upp den i mamma, pappa, bebis.

 

MAMMA

  • bekväma kläder, främst till efter förlossningen. Stora, sköna mjukisbrallor, slappa t-shirts, bekväma underkläder, en varmare tröja.
  • varma sockar och/eller tofflor
  • skön morgonrock
  • vetekudde
  • toalettartiklar (i mitt fall olivolja för rengöring av kropp och underliv, honung för rengöring av ansikte, rosenvatten + tefröolja för återfuktande av ansikte, Body Shops Peppermint Cooling Foot Lotion som jag för tillfället gillar som deo, och mandelolja som kroppsolja. Även läppbalsam.)
  • maxi-tygbindor (från Hanna Michnik!) för efter förlossningen
  • amningsinlägg (även dessa från Hanna)
  • amnings-bh’ar
  • nipple balm
  • legitimation

 

PAPPA (ansvarar även för gemensamma prylar)

  • bekväma kläder
  • tofflor
  • toalettartiklar till sig
  • öronproppar till oss båda (om det är högljutt när man behöver vila)
  • provsvar, förlossningsbrev och övriga papper från MVC
  • i den här pappans fall; några dosor snus
  • …och pga den vanan; massa tuggummi (jag har blivit extremt luktkänslig som gravid)
  • massa snacks och frukt och fruktkräm och nötter och snickers och druvsocker
  • anteckningsbok + penna (så man kan skriva ner alla frågor som dyker upp när det inte finns någon i närheten att fråga)
  • kamera med laddat batteri och tomt minneskort
  • legitimation
  • elektroniska värmeljus för avslappnad stämning
  • liten portabel högtalare så vi kan spela egenvald musik (Spotify-lista!)

 

BEBIS

  • ett gäng tygblöjor + inlägg + PUL-påse (tar tygblöjorna slut så använder vi engångs från BB). Även små tyglappar av överblivet skjorttyg som man kan lägga som engångsinlägg i tygblöjan för bebisens första bajs (mekoniumet) som är tjockt och segt och extremt svårt att tvätta bort. De tyglapparna kastas alltså sedan istället för att tvättas, och så slipper man förstöra en tygblöja.
  • några omlott-bodies
  • några varma sockar
  • några byxor
  • ett par mössor
  • en varm tröja
  • en varmare body
  • ytterkläder (fodrad body)
  • napp i naturgummi
  • tvättlappar (parfymfria och svanen-märkta som vi fick i någon gratis gravid-box från någon matbutik/apotek, hemma kommer jag använda tyg-tvättlappar)
  • farmors stickade filt
  • gosedjur från pappans barndom

 

Precis som planerat dricker jag så mycket hallonbladste som jag kommer ihåg, vilket oftast inte blir mer än två koppar per dag, men ibland hinns det med tre.
På kvällarna har jag börjat få den där stickande känslan i underlivet (aj som fan!), men i övrigt inga spännande symptom. Det känns dock som en bra uppvärmning inför att försöka slappna av och andas lugnt genom smärtan, och en bra övning för sambon. De första två-tre gångerna han märkte att jag hade ont sa han till mig att slappna av och inte spänna mig, men med ganska högljudd, opedagogisk röst, nästan lite ilsket, så det var väl skönt att vi fick den mindre lyckade varianten av ”stöd” ur världen innan det är dags för den verkliga smärtan 😉

11 dagar kvar till BF!
Vilket innebär 7 dagar kvar tills jag tror att bebisen kommer, och 16 dagar tills sambon tror att bebisen kommer. Jag menar, alla seriösa blivande föräldrapar bettar väl om barnets ankomst?!?! Nä, nu ska jag ta en kopp te till för att bättra på mina odds lite.

Publicerat

Utmaningen att köpa giftfritt OCH begagnat

Detta med att försöka köpa giftfritt till sin lille ofödde påg kan verkligen bli ett heltidsjobb. Först verkar det ganska enkelt, men så läser man på lite till, och då blir man typ knäckt.
Försöker man hitta ekonomiskt smarta lösningar, istället för att köpa nya ekologiska ullplädar för 600 spänn, så stöter man nämligen på patrull lite här och där.

Skumgummimadrassen valdes som bekant genast bort, och ersattes av hemmasydd madrass med boveteskal-fyllning, CHECK PÅ DET, billigt och bra.

Men jag måste ju ha något slags madrass-skydd över, och gärna ett ganska ordentligt sådant så att jag inte behöver sy en ny madrass framöver pga någon liten olycka orsakad av kräk eller avföring. Jag ville även att det skulle vara lite mjukt och mysigt, då madrassen i sig är ganska fast.
Men giftfritt, mjukt madrass-skydd är inget man stapplar på helt utan besvär, och framförallt är det inte billigt, så jag tänkte att jag gör ett eget av gamla herrtröjor i ull alternativt en ullfilt.

Det finns två problem med denna idé;
Först och främst är det svårt att hitta ulltröjor som känns prisvärda när man har tänkt att klippa sönder dem och lägga dem i en spjälsäng. 100 kr och uppåt känns genast löjligt då, jag vill hitta det där goa 30-kronorsfyndet för någon ful tröjrackare, men det är det få second hand-affärer som hjälper till med. Även de fula tröjorna kostar 100 spänn, av någon outgrundlig anledning.
Ullfiltar där det sitter kvar någon lapp som bekräftar att det är just 100% ull kan också vara lite krångligt, och när man väl hittar det så kostar de runt 150-500 kr. 150 kr tycker jag i och för sig är ett relativt bra pris med tanke på att formatet är enkelt att jobba med när man ska göra just madrass-skydd, och man får betydligt mer material än från en herrtröja.

Men då kommer problem Numero Dos; hur gammal är filten? För om den är FÖR gammal så kan den nämligen vara besprutad med något så härligt som DDT som förr i tiden användes för att göra den ”malsäker”, och då är nog all polyester i världen att föredra.

(DDT är alltså ett insektsgift, och som miljögift räknas det som en långlivad organisk förorening som är lågt toxisk för människor. Ni kan ju föreställa er hur sugen jag är på att låta min nyfödde son ligga och gosa med såna härliga kemikalier när det just är giftfritt jag eftersträvar.)

Dock finns det ingen gammal begagnad ullfilt som kommer med datummärkning, så man får chansa lite, och det är tråkigt. Gissningsleken ”DDT eller ingen DDT” är inte något jag vill syssla med, jag vill veta helt säkert att det INTE innehåller sån skit.
Så då är man tillbaka till de dyra fula herrtröjorna (eller damtröjorna, för den delen), där man iaf lite lättare kan lista ut ungefär hur gammal den är, tack vare design och märke och namn på kollektionen, och man kan på så vis utesluta just detta sketna malmedel.

Men man ska ha tur ibland också!
Jag gick till Myrorna i jakt på just en ulltröja, men kunde ju inte motstå att kika efter fynd på barnavdelningen, och vad sprang jag på där, om inte en ullteddy!

Först var jag osäker på om det var syntet, men efter att ha rådfrågat världens snabbaste support (Ull och Silke-gruppen på Facebook) så kom vi fram till att ett bränntest skulle avgöra saken. Jag fick låna en tändare av killen i kassan och drog av en liten boll som jag brände och för att veta att det är ull ska den lilla bollen göra tre grejer;

  • den ska sluta brinna när man tar bort flamman
  • den ska lukta bränt hår
  • den ska aska när man smular den

Är det istället syntetiskt, alltså någon slags plast, så blir det en hård liten boll utav det.
Mitt test bekräftade att det faktiskt var ull, och det modesta fyndpriset var 75 kr, dvs ungefär en tiondel av vad det kostar nytt. Heja begagnat, så ska det vara!

Hittade även ett madrasskydd från IKEA för 25 spänn som jag köpte som backup, alternativt som material att använda som fyllning till något annat projekt, och ett spjälskydd för samma låga pris, i klämkäck påskgul färg som jag alltså får klä in i något annat tyg. Och så en extra bebiskudde från IKEA, även den för 25 kr, och ett barnpåslakan i ett ganska mysigt mönster för 30 kr. Det var rosa, och det är ju alltid kul att köpa till en pojk-bebis, för det är alltid någon idiot som stör sig på att man inte håller sig till konventionella pojkfärger!

IKEA-grejer är ju såklart lite mindre roliga att fynda, för de är redan så billiga nya, men man kan åtminstone glädjas åt att man inte bidrar till onödig nyproduktion, samt att man slipper sätta sin fot i det där ångestframkallande, syrefattiga varuhuset där man aldrig slipper ut under tusenlappen, hur mycket man än försöker. Efter att ha sett dokumentären ”True Cost” (hett filmtips för ALLA!) så blir det lite lättare att andas varje gång man köper begagnat istället för nytt, nästan oavsett vad det handlar om.

Sedan blev det ju i vanlig ordning svårt att inte köpa barnkläder när de kostade 20 spänn stycket. Adorable!

I övrigt så dricker jag hallonbladste varje dag, 1-2 koppar med avsikt att öka till 3-4 ganska omgående, for the off chance att det faktiskt påskyndar saker och ting.
Och jag har också den underbara turen att bo så underbart härligt att jag varje dag kan gå och plocka mogna, söta björnbär på en vacker havspromenad, vilket genererar färska bär i frukosten till mig och en liten bärpaj till mig och sambon varje kväll.

Låt oss säga att livet är rätt gött nu.