Gravid. Ich bin gravid.

Nu är det hög tid att reclaima hejarramsan från SD, så att jag kan gå ut på gator och torg och höggljutt skandera:

”Jag är preggo, sha-la-la-la-laaaaa,
jag är preggo, shaaaaa-la-la-la-la-la!”

Jag är gravid.
Knappt stolt heller.
Stolt över att vi grejade det, jag och killen min. Heja oss!
Och rätt jäkla stolt över att man har en kropp som är så finurlig att den ger massa weirda hintar om att något är annorlunda, så att man faktiskt anar vad som har hänt (även om man såklart är livrädd för att hoppas alltför mycket.) Stickningar i brösten och en otrolig törst är inte skitroligt, men det är också avvikande nog från allt annat man haft för att man ska fatta vad det rör sig om.
Och när sen tandköttet började göra ont föll ju poletten ner rätt hårt.

Vi hade massa tester från Testlagret liggandes hemma, och jag tog ett test samma kväll som jag skrev mitt förra inlägg, bara för att kolla lite. Om jag var gravid, liksom.
Det var negativt, men det bekom mig inte. Då är det bara för tidigt för att testa, sa jag till killen.
Nästa dag var det samma sak, och nästa. För tidigt bara, oroa dig inte, jag är gravid! sa jag, medan han verkade bli mer och mer övertygad om att så inte var fallet.
Sen kom ett klent litet streck, tror jag i alla fall. Man vet ju inte vad man inbillar sig när man spänner blicken och verkligen, verkligen vill se ett streck, eller åtminstone en antydan till ett.
Men nästa dag bad jag honom titta med mig, och jag hade tagit två tester samtidigt, varav ett var snorbilliga Testlagret, och det andra var ett Clearblue (lite mer påkostat).
Om båda gav utslag, resonerade vi, så borde det kunna betyda något.
Och det gjorde de.
Men inte sådär PANG!-käftsmäll-i-fejset-tydligt, utan mer blygt och osäkert.
Så jag blev glad för strecken, men killen förblev halvt skeptisk, och ville att det skulle vara tydligare innan han tänkte skutta av glädje.
Fair enough.

Dagen därpå gjorde vi därför YTTERLIGARE två tester, och nu tyckte t.o.m. killen att det väl ändå inte gick att disputera att det faktiskt var ett plus på det ena, och dubbla streck på det andra. Äntligen fattar han! tänkte jag. Men någon timme efter att vi skilts åt för att gå till jobbet sms’ade han och frågade om strecket var grått eller blått, och jag förstod att han hittat trådarna om spökstreck och dylikt. Han är född skeptiker, det är ingens fel.
”Sluta noja, allt är bra. Jag är gravid”, svarade jag, och så enades vi om att vi skulle köpa ett gäng till, och bara fortsätta ta dem tills han var övertygad.

Den här gången köpte jag high roller-testet; Clearblues ”Gravid/Ej gravid”-testet, som inte riktigt tillåter tolkningar. Och så inväntade vi att dagen skulle bli kväll, och sedan natt, och slutligen morgon. Det påminde väldigt mycket om när man var barn och väntade på julafton eller sin födelsedag.
Dock minns jag inte om jag brukade vakna med lätt ångest kl 4 på morgnarna som barn, men det hände i morse. Jag väckte killen och berättade att jag inte kunde sova, och att jag inte skulle kunna sova innan jag hade tagit testet och bara VISSTE stensäkert att jag var gravid, och så tassade jag upp och kissade i ett glas.
Doppade stickan.
Väntade. Väntade. Väntade.

Och sen detta:

clearblue-gravtest

 

 

 

Det verkar som ett barn äntligen kommer bli till.

 

 

 

 

Ps. Nu finns jag även på

8 reaktion på “Gravid. Ich bin gravid.

  1. Det är så himla roligt att läsa din blogg! Och extra glad blev jag att du äntligen lyckats få ditt fina plus! Grattis!! 🙂

    • Tack Hanna! Det kommer nog bli lite mer fart i skrivandet nu också, när jag äntligen kommit igång med bullbaket 😉
      Och vad roligt att du gillar bloggen!

  2. Råkade hitta hit när jag googlade. Har just plussat själv så ska bli kul att följa någon som ska ha ungefär samtidigt som mig 🙂

    • Fasicken vad roligt, stort grattis till dig!!
      Är det första gången för dig också? Det känns så overkligt såhär innan första mötet med mvc tycker jag, känns mer som om man leker gravid än att man är det.
      Igår visade min vän (som bara är några veckor före mig) en bild från hennes första ultraljud och mina ögon tårades, för det var första gången det kändes på riktigt. Och det var det ändå inte från mitt ultraljud, så jag räknar med storböl på mitt egna 😉

      • Jepp, det är min första gång som gravid. Vi har försökt i ett par år och flera gånger ivf. Även fast jag gått igenom ivf med massa sprutor och skit för att bli gravid så känns det ändå svårt att förstå. Vi ska på vårat första ultraljud 10 februari. Ser verkligen fram emot att få se lilla bebisen då 🙂 när har du BF?

        • BF är 19 september, enligt min gravid-app.
          Vad roligt att ni äntligen blev gravida efter allt ert jobb!!
          Det är verkligen svårt att greppa så här tidigt, jag märker det ju mest på att jag aldrig tar ett glas vin längre, he he 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *