Ibland blir man så trött på att behöva lägga något så viktigt som sin graviditet, förlossning och ens kommande barns hälsa i händerna på vården, i synnerhet när de inte alltid känns så kompetenta.
Tillåt mig spy av mig lite av dagens MVC-besök.
Vår barnmorska Fantastiska Louise hade ju den dåliga stilen att själv blir med barn (liksom, NEJ, det får du inte), och hon har gått på mammaledighet sedan någon månad tillbaka. Detta innebär att vi är inne på vår tredje barnmorska på en och samma MVC/BVC, men eftersom det är så lite tid kvar och vi känner oss ganska redo för vad som väntar så spelar det mindre roll hur väl vi klickar med vår BM dessa sista träffar, bara hon vet hur man mäter magen och lyssnar efter hjärtljud ordentligt.
Trots så extremt låga krav lyckades vår nya BM göra oss rätt besvikna idag.
En väldigt förlåtande faktor för vår nya BM är att hon har tagit över många blivande mammor från sin kollega Louise, så man har full förståelse på att hon inte har koll på alla. Dock kan jag tycka att under en och samma kvarts samtal så kan man väl minnas vad som sades bara någon minut tidigare, men det spelar inte jättestor roll.
Det kan ju kvitta att jag berättade hur skönt det var att järntabletterna som jag mådde så dåligt av i början av graviditeten nu funkar hur bra som helst, att jag inte ens märker av dem, och att hon ändå två minuter senare säger att om jag mår så dåligt av järntabletterna så kan jag sluta äta dem för nu är mina järnvärden jättebra (mätte 132 idag).
Det kan också kvitta att hon, precis som alla barnmorskor i Sverige, tipsar om jordgubbar, spenat och broccoli när de ska lista 3-4 saker som man bör äta för att höja järnvärdena.
Nej, jag kan inte hejda mig.
Låt mig bara, som ett sidospår, få krossa den här den idiotiska, seglivade myten en gång för alla:
1 järntablett innehåller 100 mg tvåvärt järn.
Per 100 gram jordgubbar får jag i mig 0,34 mg järn.
För att få i mig motsvarande mängd järn genom jordgubbar som 1 järntablett måste jag alltså äta 29,4 kg jordgubbar. I dagsläget tar jag dessutom två tabletter, så då ligger vi runt 60 kg bär. (Kan också nämna att i stort sett alla andra bär, såsom hallon, tranbär, blåbär och lingon har högre värden än jordgubbar, men de nämns inte. Marginellt högre värden, förvisso, men om man nu ändå försöker.)
Spenat är ett lite bättre tips, där behöver jag bara sätta i mig 5 kg per dag istället för 1 järntablett, och alltså modesta 10 kg för min dagliga dos på två. Broccoli motsvarar 15 kg per tablett.
Varför vården insisterar på att ”tipsa” om dessa varor när det kräver så absurda mängder för att ens komma upp i värden som gör minsta skillnad begriper jag inte.
Att jämföra med en järntablett är såklart också befängt, då en tablett snabbt ska höja toklåga värden, men även när man tittar på motsvarande mängd av dessa produkter för att nå en fertil kvinnas rekommenderade dagliga dos (15 mg) ser det lite mastigt ut:
Jordgubbar = 4,4 kg
Spenat = 750 gram
Broccoli = 2,2 kg
Kanske aningen vettigare då att tipsa om torkad aprikos (225 gram för rekommenderad daglig dos), pumpafrön (100 gram) eller varför inte blodpudding (113 gram)?
Over and out.
Ursäkta sidospåret, jag är bara trött på denna välmenande idioti.
Åter till ämnet, nämligen vår nya BM.
Förra gången missade hon att ta mina järnvärden, så det påminde jag henne om idag.
Vårt intryck förra gången var att hon inte har så bra koll, så vi hade ett par saker som vi ville kolla med henne idag.
Det ena var val av BVC, men det gjorde man via en blankett som vi fick i början av graviditeten. All good there.
Det andra var att de på profylaxkursen sa att man skulle prata med sin BM om vad man hade för önskemål om förlossningen, och kortfattat skriva 2-3 rader om det i journalen. Förlossningsbrev i all ära, men det är det inte säkert att personalen ens läser, medan detta skrivs högst upp och är kort och koncist. Så vi frågade om vi kunde göra det.
”Jamen då skriver jag att du har haft en bra graviditet och att du tänker amma.”
Är inte det konstigt? Varför tar hon sig friheten att sammanfatta för oss vad det ska stå där? Borde det inte vara våra önskemål?
Vi nämnde iaf att vi ville att det skulle stå att jag inte vill ha sterila kvaddlar, varpå hon börjar berätta att de är ju jättebra, varför vill jag inte ha dem, och jag vet väl att det bara är sterilt vatten, så det finns inga biverkningar. Jag är alltså i nionde månaden och vill författa några väl genomtänkta rader om min kommande förlossning, och istället för att respektera det börjar hon pitcha in den enda grejen jag säger att jag gärna slipper. Nåväl, hon antecknade till slut det jag sa, och så nämnde jag att jag är väldigt öppen för akupunktur, och i stort sett all annan smärtlindring också.
”Ja, och så kommer vi ha med en doula också”, nämner sambon.
Då vänder barnmorskan sig till honom och frågar:
”Är det för att du känner dig osäker i coachingen under förlossningen?”
HELT ÄRLIGT.
Jag hade ett himla sjå att inte låta hormonerna vinna över min uppfostran och fråga henne vad FAN hon menade med det. Jag ville så innerligt förklara att det INTE är hennes uppgift att ifrågasätta en patients högst personliga val, i synnerhet inte med en så dömande och otrevlig fråga.
Men istället (uppfostran vann) sa jag att det faktiskt var jag som hade föreslagit det, eftersom man aldrig kan veta vad det blir för slags förlossning, och jag tycker det känns skönt för både mig och min sambo att ha en extra person där, särskilt i den händelse att det blir en utdragen affär på 22 timmar eller dylikt.
Hon släppte det med ett ”ok” och skrev ner det på sin lilla post-it.
Nu ska jag bara se till att ungen kommer minst 3 dagar tidigt, för annars måste vi ha en kontroll till, och jag orkar varken med henne igen, eller att krångla och byta BM så här mot slutet.
Med andra ord, det är dags för en kopp hallonbladste och en långpromenad.
