december 2013 – Ett barn blir till

25 december, 20131 januari, 2014

DIY: Vi bygger ett eget matbord!

Detta med att ha en snickerbod i huset gör både bra och dåliga saker med mig.
Det som är dåligt är att jag är extremt osugen på att köpa färdiga möbler, ens när de är billiga, eftersom jag gång på gång slås av den något hybris-influerade tanken att jag minsann kan göra det själv, kanske rentav bättre. Ett exempel på detta är bänkskivan, för även om den inte blev top notch så blev den definitivt bra nog för att ha sparat oss cirka 40 000 kr jämfört med en stenbänkskiva. Ett annat alternativ hade ju såklart varit att köpa en bänkskiva i trä, och då hade besparingen fortfarande varit cirka 10 000 kr.

Inför jul hade jag och sambon en hel del att stå i, då vi hade bjudit in våra respektive familjer till att fira jul hemma hos oss. Detta innebär såklart att man ville bli klar med så mycket som möjligt, då det skulle bli första gången man har ett hus att visa upp, och man måste samtidigt ta hänsyn till att vi blir fler än två som bekvämt ska kunna umgås i huset.
Med andra ord blev vi äntligen klara med gästrummet (och gästtoan som lyxigt nog ligger i direktanslutning), samt hemmabiorummet (eftersom vi är absoluta bonn-svennar och tycker att det känns rimligt att dedikera ett helt rum till filmtittande/tv-spelande, genom att måla tak och väggar svart, installera projektor och filmduk, och sedan inreda det med uteslutande svarta möbler och tyger).
Vi köpte även en ny soffa på IKEA, något vi hade haft planer på att göra så snart vi blivit klara med de stora bitarna av husrenoveringen, såsom bänkskivan och senast även installationen av vår nyinköpta Aduro 9-3 braskamin.
Men för att bekvämt kunna inmundiga det ganska omfattande julbord vi handlat ingredienser till behövde vi ett större matbord.
Då vi bor 15 minuters bilfärd från IKEA tog vi oss dit för att titta på och provsitta vid lite olika bord, och fastnade väl mest för deras Stockholm-bord:

stockholm-bord__0186181_PE338231_S4 Den finns i två storlekar, men inget av dem är ett helgjutet mått för vårt utrymme, och i ärlighetens namn så är det tänkt att man ska hosta upp 5000 kr för något som de facto inte är mycket mer än en bred planka på ett par träbockar.
Och det är lite saftigt för en smålänning med egen snickerboa.
Så när sambon skickade en länk till ett betydligt billigare hemmabygge var jag inte sen att hänga på, och till hälften inspirerad av bordet på den sidan, och till andra hälften inspirerad av borden på ett lokalt fik, åkte vi till allas vårt Bauhaus för att se vad vi kunde finna där.
Två saker spelade roll här gällande materialet; 1) att det inte var dyrt, och 2) att vi kunde få in det i vår lilla BMW.
Då vi redan hade fyllt bakdelen av bilen med hela julhelgens inhandlade mat och dryck, samt en julgran som tog upp i stort sett alla överblivna kubikcentimeter, så kan vi medge att det inte såg lovande ut.
Men vi landade till slut på14 st 2,48 m långa hyvlade reglar. 13 av dem skulle utgöra bordsskivan, och den 14:e skulle bli två reglar. Och magiskt nog – samt trafikfarligt nog – fick vi in dem i bilen med en bara något skymd sikt för mig som förare.
Jag tycker alltså att det är rimligt att äventyra alla mina medtrafikanters liv för att jag ska få ett billigt, hemmagjort bord inför jul, om ni undrar.

Bygget var enkelt.
Vi lade ut alla plankorna, efter att valt ut vilken sida som var bäst och därmed skulle bli bordets ovansida, och lade första regeln 30 cm från ändsidan.
En skruv i varje planka.
Sedan mätte vi upp 2m, vilket var längden vi ville ha, minus 30 cm, och satte andra regeln där. Det jobbigaste var att trycka ihop plankorna så att det inte blev någon springa emellan, då vissa av dem var något skeva. Men det gick bra.
Sedan kapade vi av de överblivna 48 centimetrarna med sticksåg, och eftersom vi var trötta och slöa i huvudet hade vi lyckats få första ändsidan att bli sned, så vi var tvungna att kapa den också. Den delen där vi bygger som idioter och därmed tvingas till merjobb är, som vanligt, valfri.
Då var det dags för behandlingen, vilket inleddes med att vi slipade hela bordsskivan så att ytan blev lite ruff och mottaglig för att målas. När det var klart penslade jag på Osmo Vit Dekorvax på alla synliga delar.
Nästa dag slipade sambon ner ytan, som hade rest sig lite, med riktigt fint sandpapper (180 tror jag), och sedan applicerade han Osmo Hårdvaxolja (vår favorit!) med en vanlig kökssvamp.
Vi slängde upp den på två skitbilliga benbockar från IKEA och bordets totala kostnad (minus dekorvaxen och hårdvaxoljan som vi ju redan hade hemma) landade på ungefär 600 kronor.
Smålänningen inom mig utbrister i triumferande jubel över sin egna förträfflighet.

Dessutom blev resultatet fucking fabulous, jag menar, kolla själva:

Och då återstår bara för mig att önska er alla en god jul och gott nytt år!

24 december, 20131 januari, 2014

Att fuska fram en bänkskiva i betong

Vårt hem har en öppen planlösning, med kök och vardagsrum som samsas om en yta på cirka 50 kvm. Köket består till stor del av en enorm köksö av måtten 1,2m x 3,0m, vilket genast gav oss ett val gällande bänkskiva; köp en för 3 månadslöner, eller gör en egen.
Valet var enkelt, men tyvärr hade de inte den som kostade 3 månadslöner inne, så vi fick ändå välja det andra alternativet.

Skämt åsido; anledningen till att det skulle bli så ohyggligt dyrt är att det är långt ifrån ett standardmått, och det är således en väldigt dyr storlek att måttbeställa. Så vi landade på att själva göra en i betong. Det har man ju läst om på Byggahus.se och folk verkar ha lyckats hyfsat.
Men problem nummer två uppenbarade sig snart, och det var återigen storleken. Det skulle bli en jävla best att gjuta, och en utmaning att lyfta, i synnerhet då man ville vara säker på att den inte knäcktes/sprack på mitten pga sin längd. Självklart skulle den armeras, men vilket fotbollslag skulle vi hyra in för att sedan hjälpa oss lyfta upp skiten på själva köksön? Dessutom var det utöver diskhon och induktionshällen ytterligare tre hål som skulle stämma, och det var ganska petigt att de hamnade exakt rätt.
Fortsättningsvis, var gjuter man en skiva med sådana mått? I vårt hem dräller det liksom inte av ytor på 3 x 1,2 meter + marginal. Att platsgjuta den var dessvärre omöjligt.
Efter många timmars efterforskning hittade vi istället ett ganska prisvärt wildcard; en påstrykbar betong som såldes av ett företag som hette Designgolv. Skulle det gå åt skogen så skulle det ändå inte ha kostat skjortan, det var i stora drag resonemanget.

Man måste ha en yta att applicera betongen på, och Designgolv själva rekommenderade MDF-skivor. Vi köpte våra på K-Rauta, men tyvärr diffade det några centimeter i bredd på att kunna använda en hel och sedan bara skarva den sista biten, så det blev totalt tre bitar, två skarvar och tre ganska stora bitar över.

Efter att vi skurit till dem med sticksåg och skruvat fast dem i underskåpen som redan stod på plats, skar vi ut hål för induktionshällen och diskhon + blandare. Det vi inte skar ut för var diskmaskinsavstängaren och popup-grenuttaget, men eftersom vi fick krångla rätt duktigt för att få till de två hålen i efterhand nämner jag dem här, eftersom det är så vi borde gjort.
You live, you learn.

Sedan var det dags för behandlingen. Först la vi ett slags trådiga plastremsor på skarvarna. Man penslade först skarven med polyester blandat med 2% härdare, samtliga tre produkter från båtavdelningen på Biltema för några hundralappar. Sedan la man på remsan, och så penslade man över igen. Syftet är att stärka skarven så att den inte ger efter eller sviktar där, för då kan betongen spricka sedan.
2013-11-23 12.28.48

När det hårdnat applicerade vi hela bänkskivan med motsvarande blandning och lät även det torka in ordentligt. Sörj för god ventilation, för detta luktar väldigt starkt. (Det var här någonstans som vi kom på att vi hade glömt att sätta de två sista småhålen, men efter lite panik följd av logisk problemlösning fick vi ordning på det.)

2013-11-23 23.52.34

Snart hade vi en polyesteryta med samtliga hål på plats. Då var det dags för primer och sand. Först sandpapprade vi ytan så att primern skulle kunna absorberas lite, sedan rollade vi ut den och direkt efter strödde vi sand på (både sand och primer följde med betong-paketet). Jag hällde i sanden i en tom kryddburk så att jag kunde strö ut det enkelt. När det hade torkat rollade vi ett lager till med primer.
När det andra lagret primer har torkat kan man applicera själva betongen. Tipset är att inte blanda för mycket betong åt gången, och det är även viktigt att blanda med en betongvisp (vi köpte ett visp-munstycke för 29 kr som vi satte på vår borrmaskin, det funkade bra) för att det ska bli ordentligt blandat till en jämn massa. Sedan är det alltså bara att spackla på den.
Med ”bara” menar jag att vi först gjorde det, sedan lät vi det torka, sandpapprade fram vårt resultat, och konstaterade snabbt att vi hade gjort ett skitjobb, varpå vi beställde mer material och anlitade en hantverkare som gjorde om jobbet åt oss, efter att vi först slipat ner hela skiten och sedan lagt på primer igen.

Hantverkaren i sin tur vägrade inse att det inte var ”vanlig” betong, som han var van att arbeta med, och följde därmed inte våra anvisningar, utan gjorde på sitt egna sätt.
(De sista två stegen är valfria, såklart. Man kan välja att helt enkelt göra det snyggt från början och skippa både ombeställning av material och anlitande av fårskallig hantverkare.)
Vi slipade den igen efter 1-2 dagar, och sedan väntade vi totalt ungefär 5 dagar innan vi behandlade den. Först med Designgolvs egna ytbehandling, men eftersom vi vill ha en riktigt resistent yta kompletterade vi med ett lager sidenmatt Osmo Hårdvaxolja (som vi för övrigt även har på vårt betonggolv).

Slutresultatet landade på någonstans mellan ”sådär” och ”bra”. Alltså blev den OK.
Jag gillar den, men det tog lite tid och lite bläddrande i Anna Kåvers bok om Acceptans. Den är ojämn och ”bucklig” och flammig, men den är ändå rätt jävla snygg på något sätt, och den passar in perfekt i vårt fantastiskt trevliga hem.

Men. Om du är på väg att välja den här behandlingen kan jag säga att jag vet inte om jag hade valt den här om vi fick göra om det. Samtidigt är jag inte säker på vad jag hade valt istället. Med en sån här bjässe känns felmarginalen för liten vad gäller att gjuta den själv, alltför mycket kan gå åt pipan, och jag är som sagt inte villig att lägga en mindre förmögenhet på att köpa en stenkoloss i de här måtten.

Att vem som helst kan göra den här behandlingen, som man säger på företagets hemsida, kan jag nog inte heller skriva under på. Varken jag eller sambon är totala nollor vad gäller att spackla, men vi är inte heller experter. Så vi borde falla in under ramen av ”vemsomhelst”. Dock blev det inte alls bra när vi gjorde det, och när spackel-expert-hantverkaren gjorde om det blev det klart bättre, men hur bra det hade kunnat bli är svårt att säga eftersom han ändå bara spacklade över vår skitspackling. När man slipade sen var det som att man emellanåt kom ner till det gamla lagret, därav flammigheten (gissar jag).
Men det ska nämnas att Designgolv har varit extremt hjälpsamma och tillmötesgående, så som företag är de helt underbara att ha att göra med.

Det ska även nämnas, att där betongen blev bra, blev den ruskigt bra. Tyvärr är detta bara bitvis på skivan, men om man hade kunnat få det resultatet över hela skivan (och detta är väl tanken) hade man inte blivit besviken. Huruvida det är möjligt kan jag alltså inte uttala mig om, jag vet bara att det inte blev så för oss. Det är mitt sätt att hjälpa till; jag skänker till välgörenhet, jag ger min sittplats till urgamla pensionärer, och jag delar med mig av kostsamma och svordoms-framkallande renoverings-misstag så att andra kanske slipper begå samma missar.

Sammanfattningsvis; den blev inte som vi hade tänkt oss, men vi är ändå rätt nöjda.
Om det sedan har att göra med att den egentligen blev ganska bra, eller om det mest handlar om att vi under den långa utdragna processen vi hade med vårt betonggolv lärde oss att gilla ett resultat långt från det förväntade, det är en helt annan fråga. Huvudsaken är att vi gillar både vårt golv och vår nya bänkskiva.

8 december, 201322 mars, 2015

DIY ETC

Dagens inlägg borde ha något för alla smaker, då den är ett mästerligt och tillika vansinnigt potpurri bestående av primärt tre delar;

1. En del hudvård/ansiktsvård
2. En del bokrecension
3. En del DIY-projekt: 10-minuters-pyssel x 2

1. Vi börjar i kronologisk ordning, dvs med hudvård. (Vill du skippa bakgrunden hoppar du direkt till vad jag använder idag här)
Jag har sedan länge varit ett stort fan av ta hand om mig själv och min kropp på det mest naturliga sättet jag kan. Under en period bodde jag i USA och då provade jag allsköns olika krämer och lotions, samtliga med orealistiska löften och extremt många gifter. Vid det här laget var jag ännu inte intresserad av att det skulle vara naturligt.
En period senare bodde jag i Australien och fann där en ”naturlig” och väldigt prisvärd kedja som hette Sukin. Den var underbar att smörja sig med, i synnerhet då den luktade fantastiskt gott, och så var den ganska billig, vilket gjorde det enkelt.
Sedan flyttade jag tillbaka till Sverige, och höll i en lång period på med olika oljor, och inget annat. Först använde jag nästan uteslutande olivolja till ansiktet, främst pga pengabrist, och när jag sedan började få cash igen läste jag på om vilka oljor man skulle använda, och hur. Tanken var god, nämligen 100*% ekologisk hudvård. Jag började med OCM (oil cleansing method), och hade redan sedan ett tag använt bara balsam när jag tvättade håret, så där var jag redan halvvägs.
Dock funkade bara ansiktsoljorna för mig i korta perioder, och däremellan hade jag svårt att använda rätt mängd och koncentration för att känna att min hud trivdes. OCM-rengöringen var skön men lite meckig, och jag har ju aldrig riktigt haft problem med smutsig hy, så den kändes lite over the top för mig. Det jag däremot HAR haft problem med är en torr panna, och oavsett vilka oljor jag grundade med eller vilka kombinationer jag provade så infann sig aldrig den återfuktade pannan, och jag upplevde även att jag fick smutsigare porer i t-zonen av min valda ekologiska hudvård. Jag provade att göra egna serum enligt konstens alla regler, men fick aldrig den där wow-effekten. Så istället köpte jag dyrare och dyrare märkesoljor, och blev mer och mer noggrann med nummer ett inom hudvård – rengöring – men jag kom egentligen hela tiden längre ifrån det jag ville. Och nu var det inte ens billigt längre. Så trots min hängivenhet och absoluta övertygelse så lyckades jag inte få oljor att funka för mig.

Vid den här tiden hade jag normal hud med lite större och smutsigare porer runt t-zonen och en torr panna.
Det som fick min hud att jublande återfinna sitt rätta jag och stå pall allt vad väder och vind heter, var följande kombination:

-Rengöring med Estelle and Thild Cleansing Milk
-Rosenseriens Rosenvatten
-Body Care Vitamin E Moisture Cream Intense (alternativt Nourishing Vitamin E Night Cream)

Rengöringen är ekologisk och mild och funkar bra för mig som inte använder tung make-up, bara ögonbrynspenna och mascara. Den har ibland svårt att få bort mascaran men då sveper jag bara bort det sista med lite toapapper efter duschen.
Efter det sprayar jag på ganska många sprut av rosenvattnet, och det är någon magisk oljai denna som lägger sig som en närande, skyddande och fuktmottagande grund för min dagkräm.
När det sjunkit in applicerar jag således min kräm.

Numera; perfekt, felfri hy. Ingen torr panna, inget stramande, inga oljiga partier, och INGA SYNLIGA PORER. Jag tillskriver mycket av skillnaden i porerna till Rosenvattnet, för det var det jag genast märkte skillnad på, men den största skrällen är nog denna;

Jag tvättar bara ansiktet en gång per dag.

Det är sånt man inte får säga inne på hudsalonger, det är absolut tabu.
Men jag tvättar bara ansiktet på morgonen. Jag gör inte den där helt avgörande rengöringen innan jag går till sängs som jag läst om tusen gånger, den som är så viktig för att få bort all smuts man dragit på sig under dagen. Jag kliver i säng med mascara och allt, och tvättar bara ansiktet på morgonen.
Jag lägger inte heller ansiktsmasker och sånt särskilt ofta längre, utan har bara en burk med bikarbonat i badrummet, och 1 gång i veckan, när jag ändå gör min bikarbonat+ÄCV-tvätt av håret, blandar jag ut lite av bikarbonaten i min rengöringsmjölk och masserar in det i ansiktet en liten stund. Det är helt perfekt; huden blir skonsamt ren, och samtidigt len som en bebisrumpa.
Så där har ni det. För dig som kämpar med att få friskare hy och tvättar, tvättar, tvättar till gudarnas förbannelse för att det tjatas så hiskeligt mycket om det, så kanske det här är något att prova. Eller så funkade det bara för mig. Vem fan vet?

2. Nästa del av dagens inlägg är bokrecensionen, och den kommer vara betydligt mer fåordig:
50 Nyanser Av Honom (orginaltitel Fifty Shades of Grey), är – som jag redan hintat – en riktig skitbok. Anledningen till att jag ens läste ut den var dels för att jag betalat för den, och dels som en samtida forskning i vad det är för litteratur som säljer nuförtiden. Jag medger att det även fanns en liten del av mig som undrade hur det skulle gå, men den delen hade fått sig en tystande käftsmäll om jag inte faktiskt hade betalat pengar för boken. Men nu tog alltså smålänningen i mig över, vilket händer titt som tätt.

Allt i den här boken är extremt klyschigt, och extremt pinsamt. Den enda delen av de nästan 500 sidorna som ens har den minsta lilla behållning är huvudkaraktärernas mail-korrespondens, som ibland snuddar vid att vara intelligent och vältalig, och faktiskt lite rolig. Men det är långt emellan dessa sidor, och även om det kan betraktas som ett milt straff, så önskar jag inte ens min värsta fiende att behöva läsa den.

3. Och så har vi kommit till den kreativa delen av dagens inlägg, nämligen ”vad-kan-jag-göra-på-10-minuter-med-saker-jag-redan-har-hemma-och-med-minimal-ansträngning-och-planering”. Dagen till ära kom jag på inte ett, utan två racer-snabba projekt;

-VETEVÄRMARE
-HANDVÄSKA-INNERVÄSKA

[pinit]

Vetevärmaren tar i stort sett ingen tid, och den går att göra med en större bit tyg eller två små olika om man vill vara lite whack och blanda mönster/tyger. Den kräver bara raksöm, vilket jag älskar. Jag tror aldrig jag har använt någon annan inställning på min maskin, för övrigt.

Man gör så här;
1. Ta två bitar tyg i långa rektanglar, eller en lite större bit i en något bredare rektangel.
2. Sy ihop dem så att du får en cirka 15 cm bred x 45 cm lång påse med ena kortsidan öppen.
3. Fyll den med gröna (okokta) linser och några nävar lösvikts-te. Fyll inte för mycket, utan tänk på hur lösfylld en vetevärmare är. Eller i vårt fall, en lins+te-värmare.
4. När du hittat en lagom mängd (jag tror jag använde ett halvt kilo linser) sy ihop den öppna kortsidan.
5. Häng påsen över en stolsrygg så att det är ungefär lika mycket linser i varje del. Nåla längs två rader så att du skapar en kanal i mitten som du kan sy i utan att några retliga linser kommer i vägen. Nu har du skapat två fack med lika mycket linser i varje.
6. Gör samma sak för dessa två fack; dela upp mängden i det ena facket i två lika stora delar, nåla en kanal som du kan sy i, och skapa således fyra lika stora fack med ungefär lika mycket linser i varje.
7. Tadaaa baby! Du har gjort en vetevärmare av linser, te och lite överblivet tyg. Snyggt jobbat!
8. Släng nu in påsjäveln i micron, ta sedan ut ett stycke värme och placera på valfri del av kroppen.

[pinit]
Det andra projektet är helt sjukt smart. Jag såg den på Pinterest för ett tag sedan och tänkte direkt något i stil med ”hell yeah!”
Jag använder nästan alltid samma handväska, helt enkelt för att jag är för lat för att byta över alla saker till en annan väska. Jag har generellt också svårt att hitta något i min väska då det oftast bara finns ett endaste litet fack, som om man får plats med alla sina småsaker däri. Och om man hade gjort det så hade det ju ändå bara blivit en salig röra av skiten. Så jag brukar få gräva runt en stund innan jag hittar det jag söker.

Introducing: Handväska-innerväskan!

Material: Jag hade en ful orange bordstablett från en tid när jag tyckte att det var fint med ett kök i regnbågens alla färger, däribland orange. Det är både något jag aldrig kommer få användning för på något annat sätt, samt ett material som är tjockt och styvt nog för syftet. (Man kan inte använda något tunt och fint eftersom det ska kunna stå av sig självt inuti handväskan.)

1. Vik bordstabletten på längden så att du får en mittenlinje att förhålla dig till. Du kan stryka den med strykjärn som ett proffs för att få en vass och tydlig linje, eller om du är lat – som jag – så kan du bara släta till skiten med fingrarna.
2. Nu har du en mittenlinje på längden. Vik nu in långsidorna så att långsidorna möter varandra vid mittenlinjen. (Jag demonstrerar hur jag menar med en gammal faktura från IKEA.)
3. Sy kortsidorna.
4. Nu är du faktiskt nästan färdig. Nu väljer du bara hur stora facken ska vara, och så syr du dem på varje sida. Jag gjorde några lite mindre för mascara, pennor, läppcerat etc, en måttanpassad efter min Samsung Galaxy, en annan måttanpassad efter min portmonnä, och resten i lagom storlek för att rymma handkräm, nycklar och övrigt krimskrams som man släpar runt på.
5. När det var klart sydde jag fast en knapp på ena sidan och en ögla med något gammalt hårband jag hittade.

6. Sista steget är det roligaste, nämligen att fylla den med dina grejer, sätta ner den i din handväska, och föreställa dig nästa gång du står på Åhléns och INTE behöver rota runt i väskan i 2 långa minuter som en jäkla fyllbylt, utan direkt hittar din plånbok i din hemmagjorda handväska-innerväska. Malligt!

Handväska-innerväska, öppen

7. Nu kan du sätta dig i soffan med ett glas vin eller en kopp te eller vad fasen du nu gillar att dricka, och konstatera att du varit riktigt jäkla duktig.
Gjorde du bägge projekten så skulle jag vilja bjuda på en far-away high-five. Smack!