Sy din egna gravidkudde

Graviditet + bra sömn = inte helt självklart.
Tuttarna är ömma, så det är inte så skönt att ligga på mage, plus att magen är lite för rund för att det ska vara bekvämt, men på rygg funkar bara ett tag, och på sidan vill jag ha en kudde mellan knäna och helst en mellan tuttarna också för de känns så tunga och obekväma.
Jag hade aldrig hört talas om en gravidkudde innan jag blev gravid, men när behovet uppstår vänder man sig ju till Google och får bekräftat att visst, det finns speciella kuddar för gravida.
Och de ser helt underbara ut!
Långa, sköna korvar som man kan luta kroppen mot, och stötta såväl ben som bröst, och kanske kanske kanske kan man sova lite bättre om man får hjälp att hitta en skön ställning.

Men att jag skulle betala flera hundra kronor för en stoppad tygkorv?
Icke!
Inte så länge min symaskin fungerar.

gravidkuddeSå!
Fyra överblivna kuddar och ett gammalt påslakan senare så hade jag skapat den här!
Det där om att min symaskin fungerar, förresten, det var kanske en sanning med modifikation. När jag hade backat så vägrade den plötsligt återgå till framåtläge, så jag fick sy nästan hela kudden baklänges. Men det gick det med!

Sedan var det ju bara att pressa in lite kuddar i den långa korven, och i natt ska kudden testköras för första gången!

Uppdatering: det var hur skönt som helst, jag sov som en kunglighet! Rekommenderas starkt!

 

[Finns även listat på min DIY-lista]

God bananpannkaka med rostade pumpafrön

När bananpannkakan kom blev den en instant hit, och av väldigt bra skäl.
Den är nyttig, enkel att göra, och den innehåller varken mjölk eller mjöl, så den passar såväl gluten- som laktosintoleranta. Dessutom kan den varieras i oändlighet, så alla kan tweaka till orginalreceptet och hitta just sin egen favorit. Proteinpulver eller kvarg i för den som tränar t.ex, så har man plötsligt en nyttig proteinbomb!

Jag tänkte dela med mig av en variant som jag gillar att göra just nu, och som jag har anpassat efter my state of being preggo.
Just den här är berikad med rostade pumpafrön (som är rika på järn och e-vitamin) och krossade linfrön (för en fungerande mage).

Bananpannkaka med rostade pumpafrön
bananpannkaka3

  • 1/4 dl pumpafrön
  • 1 mogen rättvisemärkt banan
  • 2 KRAV-märkta ägg
  • 1 msk krossat linfrö
  • salt, kanel, kardemumma

 

  1. Torrosta dina pumpafrön i några minuter, tills de blir gyllenbruna
  2. Mosa bananen med gaffel i en bunke
  3. Knäck två ägg i bunken, och vispa ihop till en så jämn smet som möjligt
  4. Häll i krossat linfrö och rostade pumpafrön
  5. Släng i en nypa salt och eventuella kryddor du vill smaksätta med. Vispa.
  6. Stek små plättar, storlek amerikanska pannkakor ungefär, i kokosolja
  7. Servera med gräddfil/keso/kvarg, sylt/honung/sirap, färska bär

(Finns såklart även på Recept-sidan)

DIY: hemmagjord sugar & coffe body scrub

body scrub 2Det finns en miljon olika recept på hemmagjorda scrubs, och alla är bättre och billigare än det man köper i butiken. Dessutom är de busenkla att göra.
Personligen hänger jag inte upp mig så mycket på att göra dem efter just ett recept, då det egentligen bara handlar om ett par saker:

 

  • ha något som är skrubbande, dvs något med textur, t.ex socker eller salt
  • blanda med någon slags fuktgivande ingrediens, vanligast olja
  • välj om du vill tillföra doft, eller en tredje välgörande ingrediens (i mitt exempel; kaffesump)

 

Så när jag känner att jag behöver skrubba till huden brukar jag bara blanda ihop det som finns hemma. Idag blev det alltså en sugar & coffe body scrub.
Jag brukar göra små satser då den görs av färskvaror som inte nödvändigtvis håller i all evighet, och jag förvarar glasburken i kylen.

body scrub 1

 

Gör så här:

-Blanda 1/2 del socker med 1/4 del kaffesump och 1/3 olja.

-Massera in blandningen när du duschar, och skölj av.

-Säg hej till ren, len och fräsch hud!

 

 

Har du inte sötmandelolja rekommenderar jag druvkärnsolja, men även vanlig hederlig, olivolja funkar prima, eller solrosolja/rapsolja.

En del behöver kanske bara klappa kroppen torr med en handduk efteråt, men om du är som jag vill din hud ha ytterligare lite fukt, och då smörjer du dig helt enkelt med hudolja eller kräm.

Jag har fått väldigt torr hud på kroppen sedan jag blev gravid, till skillnad från vad man väntade sig (vad hände med ”the preggo glow” liksom?), så jag gör den här någon gång varannan vecka för att återfukta så gott det går utan att skrubba för mycket.
Min favorit-hudolja att smörja mig med generellt är druvkärnsoljan som jag nämner ovan, den passar min hud väldigt bra. Men för skenben/vader, som ofta är torra på mig, använder jag helst fetare oljor, som sötmandelolja, olivolja eller rapsolja.

Det är bara att experimentera tills du hittar en kombination som funkar bra för dig!

(Var noga med att skölja rent duschen då kaffet annars kan fläcka ner badkar/dusch/kakel/klinkers.)

Odla tomater, basilika och minigurka

Man är en hycklande miljövän och en allmänt dålig trädgårdsägare om man inte i alla fall försöker odla lite grejer på den plätt här på jorden som man får kalla ”sin”.
Jag är varken dålig eller hycklare, och inte heller en dålig hycklare, så i år har jag försått busktomater, körsbärstomater, minigurka och basilika. Kvar att så på friland är spenat, vitlök och gul lök. Jag har försökt begränsa mig, eftersom jag efter flitigt läsande insett att den vanligaste missen när man vill börja odla eget är att man odlar för många olika saker, och inte hinner eller orkar hålla efter det.
Så jag börjar med sådant som går åt här hemma, så finns det i alla fall ett tydligt incitament att sköta åtagandet.

försådd-tomater

Odla mat! 

Men än så länge har det alltså inte hunnit hända så mycket. Några spensliga små krabater har letat sig över jordytan och växer fort och bra, så om ett litet tag är det dags för omplantering av allt utan basilikan.

Idag beskar jag även lite lavendel, syrén och rosor i trädgården med förhoppningen om att jag gjorde ungefär rätt. Det är lätt att hitta guider för beskärning av rosor, men de består av begrepp som man som ny inte riktigt förstår, och ingen guide handlar om att kapa en hel, stor gren till en rosbuske pga att den nästan lagt sig på marken av tyngden, så där får man ju höfta lite.

Gull-apan i magen kommer vi inte få titta på igen förrän om nästan exakt en månad, och då finns det en möjlighet att man kommer kunna se könet, så innan dess är det kanske bra att komma fram till vad vi vill.
Ju mer jag tänker på det känns det som att det kan kvitta om jag vet det i förväg eller inte. Det gör mig ju ingen skillnad vilket kön det är, men det kanske hjälper pappan att uppleva det hela lite mindre abstrakt, och det är väl redan svårt som man att vara fullt lika delaktig som den gravid kvinnan.
Så om det mer eller mindre kvittar för mig men kan göra skillnad för pappsen så känns det som ett ganska enkelt beslut.

 

DIY: enkelt naturligt läppbalsam

20150208_141219~2

Ekologiskt DIY läppbalsam

Två bra grejer att alltid ha hemma är bivax och e-vitamin.
Mest för att då behöver man bara en ekologisk kokosolja när man känner för att göra världens enklaste och härligaste mjukgörande läppbalsam.
Den här gjorde jag idag på 10 minuter (exklusive tiden det tog för den att stelna).
Jag gillar kokosolja sketamycket, så den är mitt givna val, men man kan använda annan olja också. Dock är proportionerna i det här receptet avsedda för just kokosolja, som ju stelnar när det svalnar, så ska du använda annan olja så bör du nog utgå ifrån mycket mer bivax.

För mitt smarriga läppbalsam behöver du alltså bara tre ingredienser:

  • bivax (1 msk)
  • kokosolja (2 msk)
  • e-vitamin (1-2 droppar)

Sedan ska du såklart ha något att ha det i. Jag använde två noga rengjorda plåtburkar från Gorilla & Friends Caring Lipbalm, det blev perfekt för de måtten jag har använt.
Du behöver även en skål som går att ha i micron, och ett matskedsmått.

KUB, järntillskott och ta reda på barnets kön

När jag som 34-årig kvinna kliver in till KUB-testet är risken för kromosomavvikelser 1 på 334. Då rör det sig främst om Down’s Syndrom och trisomi, varav den sistnämnda kan innebära multipla missbildningar, något som barnet enligt BM ofta inte överlever.
Därav är man ju mer än lite orolig när man ligger på britsen och ultraljudsläkaren mäter nackspalten på det pyttelilla fostret, och ännu mer orolig blir man när hon sedan sätter sig vid datorn och knipprar in informationen, och det dyker upp röd text när hon tryckt Enter.
Men det visade sig vara helt i sin ordning, för när beräkningarna var klara hade oddsen förändrats till 1 på 20 000 kr, vilket var det bästa man kunde få, vilket ju var otroligt skönt.

Nu sitter du på kylen, gullapa!

Nu sitter du på kylen, gullapa!

Något som inte var otroligt skönt var när UL-läkaren ville få bebisen att lägga sig ”rätt” för att hon skulle kunna mäta där hon ville, eftersom hon för att flytta på henom tryckte ner riktigt hårt mot livmodern med munstycket till ultraljudsmaskinen och sedan tryckte till snabbt flera gånger, som för att skaka om fostret. Tanken var då att hen skulle flytta på sig, men det kändes mer som fostermisshandel kombinerad med kvinnomisshandel. Det var rätt obehagligt mot min kropp, och dessutom ganska oskönt att titta på när milt våld utfördes mot detta sköra lilla liv inuti magen som jag gör allt för att skydda på alla tänkbara sätt. Hon försäkrade oss såklart om att det här var helt ofarligt för barnet, och det är säkert sant, men icke desto mindre var det olustigt att se och uppleva.

Jag hade lite låga järnvärden på inskrivningen, inget katastrofalt dåligt, men då jag har varit väldigt trött och hängig ville vår BM att jag tog järntillskott. Hon rekommenderade Niferex och sa till mig att äta dem varannan kväll innan sängdags, på fastande mage och med någon c-vitaminrik juice för ökat upptag.
Sagt och gjort, men dagen efter svald tablett mådde jag riktigt risigt. Matt, ganska varm, lite illamående. Övervägde att sjuka mig pga så dåligt mående men då jag har varit sjuk hur mycket som helst tänkte jag istället i typiska kvinnobanor (äsch! detta får jag bara uthärda), och gick till jobbet som en hjältinna vars hjältemod ingen vet något om.
Kvällen efter den dåliga dagen var det dags att ta tablettjäveln igen, och jag hade hunnit resonera att det säkert inte hade något med järnet att göra, utan kanske hade jag bara sovit dåligt eller druckit för lite vatten.
Men samma skit hände igen, och jag började inse att det nog var järnet trots allt.
Sedan missade jag att ta tabletten några dagar i rad pga att jag åt väldigt sen kvällsmat, och dessa mellandagar mådde jag prima, om än något hängig.
Men så tog jag en tablett igen, och denna gången fick jag ont i huvudet också, och på kvällen efter intaget började jag må riktigt illa. Trodde för första gången sedan jag plussade att jag skulle kräkas på riktigt, och detta på bussen på väg hem.

Så nu mailade jag till vår BM och frågade om jag kunde äta nässelpulver eller nåt istället, då jag inte klarade järntabletterna hon rekommenderat, men hon bad mig i första hand prova Duroferon innan jag använde något som hon inte hade erfarenhet av.
Fair enough, jag lydde, och lyckligtvis fick jag inga som helst känningar av det tillskottet. Så nu går det hur bra som helst, och jag är pigg och glad och mår bra igen.
Andra trimestern, here I come!

Niferex och Duroferon

Niferex och Duroferon

Nu till dagens fråga;

Vi har tidigare sagt att vi inte kommer vilja ta reda på könet, vilket jag tror var min idé, men som sambon verkade haka på. Men nu har sambon diskuterat saken med ett par som har tre barn, och som provade tre olika metoder; med första barnet tog de inte reda på könet alls, med andra barnet tog de reda på det men berättade inte för någon, och med det tredje delade de med sig av könet till familj och vänner.
Tydligen upplevde de att det tredje alternativet var det i särklass bästa, för att det var enklare att knyta an till bebisen om man kunde bilda sig en liten uppfattning om vem det var.
Men för mig, som dels skiter i vilket kön barnet har då jag inte känner att jag har någon preferens, och som dels tänker på att blivande föräldrar ibland fått fel kön kommunicerat, och som dessutom tänker på alla barn som biologiskt tilldelas fel kön och som egentligen inte alls var det kön man trodde, då känns det inte som någon större fördel att få veta om barnet har snopp eller snippa. Namn kan man väl ändå komma på ett av varje, och man hör ju även om rätt många som får tänka om gällande namn när pyret väl tittar fram, för ”det här var liksom ingen Maja, det gick bara inte, så vi ändrade oss till Elsa istället.”
Men eftersom vi är två i detta tänkte jag kolla runt lite med vad folk tycker, för att se om det finns andra saker att betänka innan vi fattar ett gemensamt beslut.

Hur resonerar ni kring att ta reda på barnets kön?
Ni som redan har barn, vad är er upplevelse kring det val ni gjorde?

 

(Vill även passa på att tipsa om nytillskotten ”Mammas goda (ekologiska) fruktsallad” och ”Preggovänliga spenatplättar” på receptsidan!)

 

Ultraljud och 8 mars

I tisdags var det dags att träffa vår nya barnmorska för första gången.
Jag hade redan pratat med henne ett par gånger på telefon då jag blivit hispig över en liten blödning och jävligt hög feber följt av matthet i två veckor, tillsammans med ett djävulskt ont på ena sidan, och vid dessa paranoida (från mig alltså) samtal var hon lugn och förstående. Kort sagt det man önskar sig när man ringer såna samtal.
Man vill på något sätt säga ”alltså, jag är inte en sån där hypokondriker som oroar sig över allt, visst är det väl inte helt sjukt av mig att fråga, jag bara undrar, säger du att allt är lugnt så tror jag dig, snälla tro inte att jag är helt väck”.
Men det kändes alltså inte som att det behövdes sägas, för hon var snäll och verkade inte tycka att jag var väck.

Även vid mötet kändes hon precis som man (jag) vill att en barnmorska ska kännas; varm och vänlig men bestämd och kunnig. Jag vill poängtera att alla barnmorskor får se ut precis som de vill och att detta såklart inte påverkar deras kompetens, men om jag fick rita hur min drömbarnmorska såg ut – som om det vore ens det minsta relevant – så hade jag ritat henne som vår. Hon är lite rund, med breda, barnafödande höfter. Enkelt sminkad utan läppstift med håret i en tofs.
”Hon ser ut som om hon skulle kunna föda tusen ungar närsomhelst”, sa sambon när vi gick därifrån, och då menade han inte att hon såg ut att vara gravid med 1000 bebisar, utan att hennes moderlighet helt enkelt gav intryck av att kunna utföra sådana övermänskligheter.

I alla fall så gick hon igenom allt allt allt, vi fick svar på allt allt allt, med förklaringar som gjorde att man fattade bättre. T.ex. är en alkoholfri öl som innehåller någon halv procent helt ok enligt henne, något som jag innan avstått från pga att jag varit rädd för att det ju faktiskt innehåller alkohol – om än lite – men hon förklarade att anledningen till att de ens skriver ut så låga halter är för att det kan trigga alkoholister som kan vara känsliga även för låga doser, så de måste kunna läsa sig till om det finns alkohol eller ej. Dock finns det redan motsvarande och högre doser i vanlig mat, eftersom sockerarter ständigt jäses till alkohol, vilket t.ex märks i kefir och vinäger. Så hon tyckte inte att jag skulle avstå från alkoholfria drycker, och hon var överlag väldigt avslappnad och skönt inställd till att vara gravid, utan att för den sakens skull låta mig göra något som skulle kunna vara farligt för fostret. Men hon poängterade att jag ska njuta av graviditeten, inte oroa mig för allt och undvika massa grejer i onödan.

Så, barnmorskan: loves her.
Det jag inte älskade var att det vi hade förstått som ett inbokat ultraljud de facto bara var inskrivning, utan UL, men när detta stod klart bokade vi direkt in ett, vilket föll sig två dagar senare.

Man ska inte ha kissat innan ultraljud om man är tidigare än vecka 20, så jag hade köpt en stor juice någon timme innan, och hade hunnit bli lagom kissenödig till vår bokade tid. Dock var sköterskan som skulle göra ultraljudet inte punktlig, utan dök upp ungefär 25 min sent. Jag var då panik-kissig, och när man är det så är det ju kanske inte optimalt att någon trycker med en plastmojäng runt hela nedre buken.
Men jag blev snabbt distraherad när vi fick se det här lilla grynet på skärmen!

ultraljud

Det lilla flimret som är hjärtslagen, och fossingarna som sticker upp och ser ut precis som små små fötter! Det var faktiskt nästan så jag började böla. Men istället började jag skratta, och magen skuttade och det gick ju inte se något på skärmen, så jag fick försöka hålla mig.
Första gången vi såg dig, din lilla gullapa! Du hoppade runt lite emellanåt, men värst fotogenisk kan man ju inte säga att du var, för du vände ryggen till just när hon skulle ta en helt perfekt bild, så istället fick vi såna här småfula klump-bilder av dig. Men men, du får en ny chans att gå på ultraljuds-catwalken om nio dagar när vi ska på KUBen. Då ska vi komma ihåg att be dem att inte säga könet på dig, för den överraskningen tänkte jag låta dig få avslöja för oss när du tittar fram i september. (Det blir också extra roligt när din mormor och farmor prompt ska köpa massa barnkläder, för då får vi per automatik könsneutrala plagg, he he.)

Maaaaaaan! Det är så spännande att inte veta vem du är och hur du kommer se ut! Om du kommer sova om nätterna (hoppas) eller om du kommer driva oss till vansinne med att väcka oss stup i kvarten. Om du får pappas fina näsa eller min konstiga (eller kanske mormors helt perfekta spikraka lagom stora näsa). Vilka frågor du kommer ställa som treåring.
Men oavsett vem du kommer bli så är du redan nu världens bästa 6-centimeters-gullapa.

Du är säkert nyfiken på oss också, och jag har ju berättat lite om vilka vi är tidigare, men nu vill jag även avslöja att din pappa är världens snällaste människa. Jag menar, hear this:

Din farfar ska snart pensioneras (och det ser inte ut som att hans pension blir jättebra) och så har han precis blivit av med sin bil. Allt detta har gjort att han blivit lite smått deprimerad och tycker att allt går emot honom och livet saknar mening etc. Det kan man förstå, han har inte direkt goda ekonomiska utsikter och när han nu blivit av med bilen finns det inte en chans för honom att någonsin lyckas köpa en igen, då han kommer ha svårt nog att få ekonomin att gå ihop överhuvudtaget.
Så din pappa letade på Blocket en vecka, hittade till slut en bra Nissan Primera -01, och åkte och köpte den. Tecknade försäkring, körde bilen till verkstaden för att fixa till några slitna bromsklossar, och sen upp till Båstad där din farfar bor, för att överraska honom med presenten. Jag kunde tyvärr inte följa med men fick ett sms där det stod ”Det blev böl!” om din farfars reaktion.
Nu ska du inte tro att du får en bil när du kommer till världen, men du får en generös och snäll pappa, och det kan jag säga är tusen gånger bättre.

Idag är det 8 mars.
Jag bryr mig inte om vilket kön du är förutom när jag läser i kommentarsfälten till artiklar om feminism, då önskar jag innerligt att du slipper bli kvinna, för det finns en utbredd feminifobi, vanligast förekommande bland män som missförstått hela konceptet och indignerat skriker ”men VI då?!?!” i alla trådar som har att göra med kvinnofrågor. Som att vår kamp står i vägen för att de ska kunna arbeta för sina hjärtefrågor, vilka de nu är.
Tänk om Barncancerfonden skulle göra likadant, kapa feministiska trådar och alla andra plattformar och bara: ”men alla cancersjuka BARN då?!?!? Bryr ni er inte om dem?!”.
Jo, vi bryr oss om det också. Men måste vi diskutera exakt alla ämnen i exakt alla artiklar, eller kan vissa faktiskt få handla om kvinnors rättigheter? Ingen feministisk blogg eller artikel hindrar väl män från att skriva egna artiklar om det de tycker är viktigt?
Männen hjälper liksom inte sin egna kamp genom att stå i vägen för vår, de två är inte ömsesidigt exklusiva.

Lilla Berlin sa det kanske ändå bäst:

8mars

Ok grynet, that’s all for now, nu drar jag och pappsen till Ystad Saltjsöbad och spa’ar lite!
Vi ses på KUB’en den 17:e mars!

Puss, mamma