När jag födde mitt barn fattade jag direkt att den upplevelsen skulle behöva avhandlas i skrift för dokumentation. Sedan försökte jag hitta tiden till att skriva det, men det var näst intill omöjligt att få gjort, och det dröjde således cirka en månad innan det blev av.
Sedan dess har jag noterat att det är näst intill omöjligt att få något alls gjort med en liten gullapa i hemmet.
Här kommer en lista på saker som jag tidigare inte visste var en fullständig lyx att få göra:
- borsta tänderna
- kissa
- duscha (tvätta håret kan du glömma)
- äta
- …och såklart SOVA
Men en sak som vår högteknologiska tid faktiskt låter mig att hinna med, trots att jag nu är småbarnsförälder, är att ta bilder på min lille gosse, så tills jag får tid att skriva något så får ni en drös bilder.
Vi börjar med en söt liten film:
Och sedan kommer ett överdrivet antal (23) bilder på mitt livs stora kärlek:
[supsystic-gallery id=”3″]
Underbara lilla pyret!
Klart du har händerna fulla!
Var väldigt intressant att läsa din förlossningsberättelse , för mig som har förlossningsskräck känns det helt orimligt att man ska behöva gå igenom något sådant. Skönt att allt gick ”hyffsat” bra ändå.
Hur känns det I kroppen nu?
Vi kämpar fortfarande för att bli gravida och håller tummarna att det blir innan året är slut!
Visst är han fin?! (knappt partisk här borta, hehe) 😉
Kroppen känns ok, tack! Magen är ju lite dallrig såklart, och magmusklerna har inte kommit igång än, men jag ska skaffa appen MammaMage och öva upp dem igen.
Och ”nedervåningen” känner jag ju inte igen alls, vilket är lite läskigt men väntat. När jag tvättar mig känns det som om jag tvättar någon annans underliv, haha! En del av att skaffa barn som kvinna är att man ska vänja sig vid en delvis ny kropp efteråt. Den jag haft hela mitt liv är liksom borta, och nu är vissa delar för alltid om-möblerade. Det tar lite tid att vänja sig vid, och till viss del väntar jag fortfarande på att min gamla kropp ska hitta tillbaka.
Ska skärpa mig med knipövningar och sånt också, om inte annat för att slippa inkontinens och sånt onödigt skit. Men på det stora hela så känns allt ganska återställt sedan en tid tillbaka, värst var det ju de första 10 dagarna då jag inte kunde sitta utan att hålla på att dö av smärta. Käkade smärtstillande ganska mycket i början, annars hade jag inte klarat det rent mentalt. Man blir ju så himla ledsen och trött av att ha ont långa perioder, även om det bara är molande värk snarare än seriös smärta.
Håller massa tummar för dig och maken!! Det kommer snart hända, jag känner det på mig! Bästa julklappen, kanske? 🙂 KRAM
Ja absolut supersöt! !
Ja det tar nog ett bra tag innan allt som töjts ut drar ihop sig igen. Tror också att det kan vara svårt att vänja sig vid en ny kropp, man har ju haft den gamla ett tag.
Läskigt att ha så ont …och jobbigt när man bara vill fokusera på lilla bebis.
Ja det vore verkligen en underbar julklapp..vi håller tummarna vi med! 🙂
Kramar <3