Barnmorska 2015 och konceptet doula

Ibland blir man så trött på att behöva lägga något så viktigt som sin graviditet, förlossning och ens kommande barns hälsa i händerna på vården, i synnerhet när de inte alltid känns så kompetenta.
Tillåt mig spy av mig lite av dagens MVC-besök.

Vår barnmorska Fantastiska Louise hade ju den dåliga stilen att själv blir med barn (liksom, NEJ, det får du inte), och hon har gått på mammaledighet sedan någon månad tillbaka. Detta innebär att vi är inne på vår tredje barnmorska på en och samma MVC/BVC, men eftersom det är så lite tid kvar och vi känner oss ganska redo för vad som väntar så spelar det mindre roll hur väl vi klickar med vår BM dessa sista träffar, bara hon vet hur man mäter magen och lyssnar efter hjärtljud ordentligt.
Trots så extremt låga krav lyckades vår nya BM göra oss rätt besvikna idag.

En väldigt förlåtande faktor för vår nya BM är att hon har tagit över många blivande mammor från sin kollega Louise, så man har full förståelse på att hon inte har koll på alla. Dock kan jag tycka att under en och samma kvarts samtal så kan man väl minnas vad som sades bara någon minut tidigare, men det spelar inte jättestor roll.
Det kan ju kvitta att jag berättade hur skönt det var att järntabletterna som jag mådde så dåligt av i början av graviditeten nu funkar hur bra som helst, att jag inte ens märker av dem, och att hon ändå två minuter senare säger att om jag mår så dåligt av järntabletterna så kan jag sluta äta dem för nu är mina järnvärden jättebra (mätte 132 idag).
Det kan också kvitta att hon, precis som alla barnmorskor i Sverige, tipsar om jordgubbar, spenat och broccoli när de ska lista 3-4 saker som man bör äta för att höja järnvärdena.

Nej, jag kan inte hejda mig.
Låt mig bara, som ett sidospår, få krossa den här den idiotiska, seglivade myten en gång för alla:

1 järntablett innehåller 100 mg tvåvärt järn.
Per 100 gram jordgubbar får jag i mig 0,34 mg järn.

För att få i mig motsvarande mängd järn genom jordgubbar som 1 järntablett måste jag alltså äta 29,4 kg jordgubbar. I dagsläget tar jag dessutom två tabletter, så då ligger vi runt 60 kg bär. (Kan också nämna att i stort sett alla andra bär, såsom hallon, tranbär, blåbär och lingon har högre värden än jordgubbar, men de nämns inte. Marginellt högre värden, förvisso, men om man nu ändå försöker.)

Spenat är ett lite bättre tips, där behöver jag bara sätta i mig 5 kg per dag istället för 1 järntablett, och alltså modesta 10 kg för min dagliga dos på två. Broccoli motsvarar 15 kg per tablett.

spenat-200g

Sugen på att äta 3,5 såna här storpack om dagen? VARJE DAG?!

Varför vården insisterar på att ”tipsa” om dessa varor när det kräver så absurda mängder för att ens komma upp i värden som gör minsta skillnad begriper jag inte.
Att jämföra med en järntablett är såklart också befängt, då en tablett snabbt ska höja toklåga värden, men även när man tittar på motsvarande mängd av dessa produkter för att nå en fertil kvinnas rekommenderade dagliga dos (15 mg) ser det lite mastigt ut:

Jordgubbar = 4,4 kg
Spenat = 750 gram
Broccoli = 2,2 kg

Kanske aningen vettigare då att tipsa om torkad aprikos (225 gram för rekommenderad daglig dos), pumpafrön (100 gram) eller varför inte blodpudding (113 gram)?
Over and out.

Ursäkta sidospåret, jag är bara trött på denna välmenande idioti.
Åter till ämnet, nämligen vår nya BM.
Förra gången missade hon att ta mina järnvärden, så det påminde jag henne om idag.
Vårt intryck förra gången var att hon inte har så bra koll, så vi hade ett par saker som vi ville kolla med henne idag.
Det ena var val av BVC, men det gjorde man via en blankett som vi fick i början av graviditeten. All good there.
Det andra var att de på profylaxkursen sa att man skulle prata med sin BM om vad man hade för önskemål om förlossningen, och kortfattat skriva 2-3 rader om det i journalen. Förlossningsbrev i all ära, men det är det inte säkert att personalen ens läser, medan detta skrivs högst upp och är kort och koncist. Så vi frågade om vi kunde göra det.
”Jamen då skriver jag att du har haft en bra graviditet och att du tänker amma.”

Är inte det konstigt? Varför tar hon sig friheten att sammanfatta för oss vad det ska stå där? Borde det inte vara våra önskemål?
Vi nämnde iaf att vi ville att det skulle stå att jag inte vill ha sterila kvaddlar, varpå hon börjar berätta att de är ju jättebra, varför vill jag inte ha dem, och jag vet väl att det bara är sterilt vatten, så det finns inga biverkningar. Jag är alltså i nionde månaden och vill författa några väl genomtänkta rader om min kommande förlossning, och istället för att respektera det börjar hon pitcha in den enda grejen jag säger att jag gärna slipper. Nåväl, hon antecknade till slut det jag sa, och så nämnde jag att jag är väldigt öppen för akupunktur, och i stort sett all annan smärtlindring också.
”Ja, och så kommer vi ha med en doula också”, nämner sambon.
Då vänder barnmorskan sig till honom och frågar:

”Är det för att du känner dig osäker i coachingen under förlossningen?” 

HELT ÄRLIGT.
Jag hade ett himla sjå att inte låta hormonerna vinna över min uppfostran och fråga henne vad FAN hon menade med det. Jag ville så innerligt förklara att det INTE är hennes uppgift att ifrågasätta en patients högst personliga val, i synnerhet inte med en så dömande och otrevlig fråga.

Men istället (uppfostran vann) sa jag att det faktiskt var jag som hade föreslagit det, eftersom man aldrig kan veta vad det blir för slags förlossning, och jag tycker det känns skönt för både mig och min sambo att ha en extra person där, särskilt i den händelse att det blir en utdragen affär på 22 timmar eller dylikt.
Hon släppte det med ett ”ok” och skrev ner det på sin lilla post-it.

Nu ska jag bara se till att ungen kommer minst 3 dagar tidigt, för annars måste vi ha en kontroll till, och jag orkar varken med henne igen, eller att krångla och byta BM så här mot slutet.
Med andra ord, det är dags för en kopp hallonbladste och en långpromenad.

Uttaget: försök två

Ett par veckor senare gick det bättre.
Fredag. Vi gick upp tidigt. Jag var sur och lite arg på pappa för att han inte hade ställt något alarm utan bara antagit att jag gjorde det (är det inte viktigt för honom?), sur för att han inte behandlade mig som en prinsessa genom att göra kaffe till mig, sur för att när han inte tar något ansvar för att saker blir av känns det ibland som att jag är den som gör och han hänkar på. Inte riktigt läge för mig att känna så i den här situationen. Jag tyckte att eftersom vi skulle göra våld på mitt underliv var det fan inte mer än rätt att jag iaf fick lite kaffe av mitt barns far! Men egentligen hade han såklart inte gjort något fel, mer än att vara morgontrött. Om det nu är ett brott. Men din pappa var förstående och snäll och väntade tålmodigt på att min surhet skulle lossna. Jag var tyvärr för nervös för att ta ansvar för mitt beteende, så han fick tysta, avskärmade jag.
Hon är ju charmig.

Men besöket hos barnmorskan visade sig vara världens minsta pärs. Först körde hon in den där plastiga ank-näbben i mig så hon kunde komma åt och peta lite, och sedan gick det så här:
“Ta ett djupt andetag…. sådär.” Jag kände ett litet stick inuti mig och förberedde mig på smärta.
Men verktygen i min fitta försvann, och barnmorskan viftade med min lilla spiral så jag kunde se att operationen redan var avklarad.
Fullt rimligt att jag hade oroat mig för den här stunden i flera veckor med tanke på att jag knappt märkte när hon tog ut den.
“Tänk nu på att du är fertil direkt, inte som med p-piller liksom. Så efter din mens om ett par dagar så kan du faktiskt bli gravid.”

Det ska jag tänka på.
Det ska jag tänka på medan jag inte tänker mer på kollegan och hans tjej.
Och barnet som bara dog. Medan jag inte tänker på barnet som bara dog. För det ska jag inte tänka på.
Jag ska inte tänka på hur det känns att ha kånkat runt på en stor mage och oroat sig och läst på och köpt grejer och förberett ett helt hem i väntan på en liten, värnlös bebis. Jag ska inte tänka på känslan efter en förlossning som inte alls gick som den man hade försökt vara beredd på. Och jag ska absolut inte tänka på hur det känns att efter allt detta inte få ha sitt barn i mer än ett dygn. Det barnet som allt handlat om det senaste halvåret.
Det ska jag inte tänka på. Jag ska bara tänka på att jag kan bli gravid nu, och att detta således kan hända mig.


Facebook
Twitter
More...