OMG bananbröd!!

Frysen är fylld med kärleksmums, frallor och matlådor.
Jag är fylld av en alltjämt växande bebis, och väldigt sugen på att få släppa ut honom. Men det är ju inte upp till mig.

v.40+5Vecka 40+5.
I väntans tider måste man sysselsätta sig. Vi har haft mycket bananer hemma sedan några veckor för det vill jag ha med mig till förlossningen, som snabbt och bra snack om man behöver energi. Något lite nyttigare än de 12 snickers som vi har nerpackat, he he.
Men eftersom bebisen aldrig kommer så måste ju bananerna ätas upp på något sätt, och det gör jag vanligtvis till fil och flingor på morgonen. Förra omgången bananer blev dock lite väl brunprickiga innan de hann bli uppätna, så de två sista fick jag skära upp i småbitar och frysa in till smoothies.

Nu var det två fräkniga rackare kvar igen, men jag hade slut på filmjölk så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat med dem istället. Googlade runt lite och hittade ett recept på bananbröd, eller banana bread som det heter i de delar av världen där detta är en grej.

När jag bodde i Sydney var jag BESATT av banana bread. Jag jobbade på café och varje morgon slängde jag in en skiva i toastern och tog ut den först när den hade fått rejält med färg och nästan lite knaprig yta, och så bredde jag på rikligt med smör. Sedan var det 30 sekunders njutning tillsammans med morgonens första soy flat white, innan arbetsdagen satte igång på riktigt och frukost-ruschen kom och krävde all min uppmärksamhet.
Men det där bananbrödet alltså. To die for.

Nu hade jag ju inte några orealistiska förväntningar på att första försöket med ett random recept skulle komma ens i närheten av denna säkert över-hypade minnesbild av sagda fikabröd, men OH MY LORD, det var som att slungas tillbaka till Juice and Java Lounge på Elizabeth St i Surry Hills när jag tog första tuggan.
Så nu måste jag ju dela med mig av receptet, för även ni som aldrig tidigare smakat på just detta bakverk har ju fungerande smaklökar som kommer berätta för er att detta bananbröd är vad Kanye West sjunger om i ”The Good Life”.

Som vanligt är det skrämmande enkelt att slänga ihop, för så gillar jag att rulla när jag bakar. Förutom timmen i ugnen tar det typ 10 min att blanda ihop, och det tycker jag är alldeles lagom förberedelsetid.

(Receptet nedan är med 4 bananer, men eftersom jag bara hade två kan jag intyga att det gick bra att halvera utan att proportionerna blev skeva. Enda problemet då var att jag inte fick höjden på brödet, eftersom jag inte hade en halv bakform, men det är ju bara en estetisk fråga. Jag hade pumpafrön i mitt bröd, och det blev supergott.)

Ursprungsreceptet är amerikanskt, så därav måttangivelser i cups, men för dig som inte har ett sånt mått hemma har jag angivit det i dl också.

Bananbröd (1 limpa)

  • 1cup ekologiskt smör (1,2 dl)20150924_105621
  • 1 cup ekologiskt socker (2,4 dl)
  • 2 ekologiska ägg
  • 4 mogna KRAV-bananer
  • 1 1cups ekologiskt vetemjöl (3,5 dl)
  • 1 tsk bikarbonat
  • 12 tsk salt
  • 12 tsk ekologiskt vaniljpulver
  • valfritt: valnötter / pumpafrön / tranbär / etc

 

Gör så här:

  1. Vispa ihop smör och socker i en skål, gärna med elvisp.
  2. Mosa bananerna med en gaffel i en annan skål och vispa samman med ägget med en gaffel.
  3. Häll ner bananröran i skålen med sockret och smöret. Blanda väl.
  4. I en tredje skål, blanda mjöl, bikarbonat and salt och häll i den blandningen i skålen med allt det andra. Släng i vaniljpulvret och blanda ordentligt.
  5. Smöra en bakform och häll i blandningen
  6. Baka i nedre delen av ugnen i 175 grader, 60 minuter.
  7. Ta ut och låt svalna lite innan du skär den.
    Brödet funkar väldigt bra att frysa in.
    Om den ska ätas inom några dagar bör den förvaras i kylen.

 

Uppdatering av DIY: deo och bänkskiva

Två DIY-grejer som jag skrivit om här vill jag uppdatera.
Det gäller min hemmagjorda ekologiska deo, och vår bänkskiva i fuskbetong.

Deon som jag hyllade efter någon veckas användning funkade skitbra.
Verkligen jätte, jättebra.
Men det där jag hade läst att vissa olyckliga stackare drabbades av, dvs någon slags hudkänslighet för bikarbonat, visade det sig att även mina armhålor utvecklade, vilket medförde att jag fick lite bränd hud efter någon månads användande. Huden blev nästan brun och kändes lite som en tunn, tunn skorpa, och det kliade.20150621_095853
Jag slutade med deon direkt och blandade istället till en snabb deo av vatten med alun som jag numera sprayar på. Den fungerar nog lika bra tror jag, och är helt doftfri. (Vill akta mig för att höja den till skyarna innan jag använt den lite längre period, av uppenbara skäl.)
Efter vad jag förstår så återfinns alun i aluminium, men det är en relativt ofarlig beståndsdel, eller i alla fall inte det man vill undvika när man väljer bort aluminium. Är du kemist eller tillräckligt kunnig för att veta skillnaden får du gärna hojta till.
(Eller inte, jag börjar få slut på fungerande deodorant-alternativ om denna också visar sig vara dålig för mig eller miljön.)

Uppdatering av uppdateringen!
Alun slutade fungera efter några veckor, vet inte varför, men efter några turer med köpedeo av olika ”giftfria” varianter återgick jag på prov till den med bikarbonat, och har nu använt den i några veckor utan några som helst problem. Av alla aluminiumfria varianter jag provat är denna helt klart bäst, och den håller verkligen måttet. Även imponerande att jag kan använda den jag gjorde för ett år sedan utan att den härsknat eller visar några tecken på att ha blivit dålig.

20150621_095655Gällande bänkskivan så är det nog inget fel på den fuskvarianten vi gjorde, om man inte är lika lat och korkad som jag och min sambo stundtals är. Vi tätade nämligen inte runt blandare och diskmaskinavstängare, vilket medförde att det smög sig in vatten ner till mdf-skivan, som då svällde, och spräckte upp betonglagret underifrån. Väldigt dumt, jag vet inte vad vi tänkte.
Men nu har vi istället skaffat en ny bänkskiva i stenkomposit, hygienisk och slät och enkel att hålla ren, så det blev nog lite bättre ändå. I och med att betongen är lite porös var det svårt att känna att den någonsin blev helt ren. Om det bara var en känsla från en renlighetsmaniker som yours truly eller en väl befogad tanke kan jag inte uttala mig om, men borta är den iaf.

Anyhoo, om ni ska ge er på DIY-lösningen (som vi gillade väldigt mycket tills den började spricka), TÄTA UTAV BARA HELVETE.

 

 

Plastic is so un-fantastic: hejdå plast

Sakerna en ”vanlig” miljönörd gör för planeten är inget jämfört med hur extrem en (jag) blir när ens (min) graviditet kommer in i bilden. Det var länge sedan jag använde schampo nu, vet inte exakt hur många år, och jag har tvättat mig med olivolja istället för duschtvål sedan ungefär lika länge. Ansiktet tvättas sedan något år med honung och inget annat, möjligtvis slängs det in en dash of bikarbonat om jag känner att jag behöver en scrub. Håret tvättas som ”värst” med bara balsam, och ganska ofta med bikarbonat och ÄCV.

Men nu blir listan ännu längre. Jag undviker i största möjliga mån parfym (hormonrubbande), använder inte ens längre eterisk doftolja i min variant av sköljmedel (enbart ättika nu), bytte engångs-trosskydd till tvättbara trosskydd i tyg, vågar inte använda nagellack, etc etc. Bort från plast och onaturliga ämnen, tillbaka till så mycket naturmaterial som möjligt.
Dessutom upptäckte jag nyligen den otroligt blekande kraften i vanligt solljus, så jag använder nästan aldrig blekmedel eller fläckborttagning längre. Är det vit tvätt som blivit missfärgad hänger jag bara ut den tills den är helt vit igen. Gjorde det precis med ett gul-solkigt lakan som på ett par dagar blev helt kritvitt! Noll miljöpåverkan = världsbäst.
Hade även ett par stolöverdrag som blev som nya efter ett par dagar på solvindan.
Och behövs något ändå förbehandlas används galltvål.

Efter att läst på mer om plast och dess förmåga att hamna i våra kroppar, blodomlopp och bröstmjölk (!) har jag börjat forma tankar om att stegvis plastbanta hemmet. Detta innebär främst att förutom alla de glasburkar som jag alltid sparar för förvaring av allt som går att trycka ned i dem (vilket kanske inte är så vansinnigt mycket), så behöver vi även större behållare för matrester, helst då av glas med metallock. Glasbehållare med plastlock hittar man på rätt många ställen (Clas Ohlsson, IKEA, Lagerhaus etc), men det är svårare att bli helt kvitt plasten, och ska man då istället ha metallock kostar det såklart skjortan.
Sambon grymtar något om att det inte får kosta för mycket, men det får det nog för mig, vad ”för mycket” nu ens betyder. Vad är rätt pris på bra hälsa?
Jag vill liksom inte mata min lille grabb (barnet alltså, inte sambon) med små plastpartiklar från mitt eget bröst, och maten som jag så noggrant inhandlar ekologiskt borde ju inte sedan förvaras i kärl som fäller oljiga plaster i maten. Screen Shot 2015-07-28 at 09.42.21Det är illa nog att i stort sett all ekologisk mat kommer i idiotiska plastförpackningar, jag behöver väl inte gnugga vidare med plasten i hemmet efteråt också. Men då IKEA’s plastlock är utan Bisphenol A (eller ”Ingen Bisphenol A tillsatt” som de uttryckte det), och jag ändå ville börja någonstans så har vi nu tre av deras glasförvaringskärl.

Det är inte alltid lätt att förklara varför jag är så skeptisk till plast, men jag är helt övertygad om att man inom en snar framtid kommer döma ut många av de plastkombinationer vi använder idag, när fler studier har gjorts långsiktigt på människor och inte bara kortsiktigt på labb-råttor.
Plast kommer bli vår tids asbest. Verkar något för bra för att vara sant så är det rimligt att ifrågasätta om det verkligen är helt sant att det verkligen är så bra.
Men jag eftersträvar såklart inte att få stå där med en påse full av självgoda I told you so’s om 10 år, jag vill hellre försöka undvika att mina nära och kära utsätts för det som jag tycker mig läst övertygande bevis för är skadligt för oss, och som jag inte hittat ett enda bevis på skulle vara helt ofarligt för såväl ofödda foster som fullvuxna skogshuggare.

Men så kom frågan hur man bäst skulle förvara eventuell bröstmjölk som pumpas ut när bebben inte är hungrig. Hade läst smarta tips om att tappa upp det i iskubslådor, men sådana är ju i regel i plast, eller i annat dubiöst material, och det vill jag ju helst undvika. Men då hittade jag barnmatsburken! Formar tillverkade till 100 procent av silikon, fria från Bisfenol A och ftalater. Anpassade för både ugn, frys och diskmaskin, och går att sterilisera genom kokning. Om man beställde innan sista juli på pufz.se och angav koden ”sommarlov2015” fick man dessutom 10% rabatt, och eftersom det inte är någon hets med att varan når mig ASAP så nappade jag på det. Så nu är det här på väg hem till mig!

 

Annars är min semester precis slut, och vi är nyligen tillbaka efter en liten semester-turné. Den tog oss först till vår stuga, sedan till min mamma och sist till sambons mamma samt morfar. Uppe hos svärmor hade man massa svarta och röda vinbär i trädgården som inte skulle hinna användas av någon annan, så vi tog med oss en bunke av vardera, och några stavar rabarber som vi gjorde saft av. Fick även den här superfina filten som svärmor hade stickat till bebben!
Älskar färgerna och det ojämna mönstret, hemmastickat rules!

Nu ska jag jobba i sex veckor innan det är dags att gå på mammaledighet, om jag inte behöver gå tidigare, vilket iofs börjar kännas mer och mer sannolikt. Jag känner mig bra mycket tyngre, och på kort tid blev jag plötsligt väldigt osmidig/otymplig, och orken tryter allt oftare. Ryggont börjar bli mer och mer ett problem och jag upplever ofta obehag när lillkillen sparkar. Vissa gånger gör det rakt ut ont.
Men samtidigt vill man ju inte nalla på mammadagarna för mycket, så planen är fortfarande att hålla ut till 10 dagar innan BF.
Hoppas jag klarar det.

Gör egen ekologisk deo (nytt recept!)

Det är dags för DIY igen!

Idag beställd jag massa grejer från Organic Makers för att göra egen deo.
De har en jäkligt bra grej på g i och med det här att de säljer ingredienser till att göra sin egen hudvård, och de är även gulliga nog att ha utförliga recept på allsköns smörjor och tvålar så att man vet exakt vad de rekommenderar och i vilka kvantiteter.
Man kan såklart även köpa snygga behållare till allt man skapar, typ en tjusig aluminiumbehållare, vilket jag föll pladask för. Väldigt svag för stilren metall.
Däremot bommade jag att köpa deras svinbilliga bikarbonat när jag beställde!
60 pix för ett kilo is the shit, det går inte hitta billigare, och det vet jag, för jag är både smålänning och bikarbonatshårtvätts-utövare.
Men nu har jag alltså redan lagt min beställning, och att betala frakten för bara en vara skulle ju smålänningen i mig inte gilla (och då pratar jag inte om bebisen, hen har nog ingen åsikt om just det).
Dessutom resonerar jag att den här deon säkert funkar superbra, och då vill jag såklart göra mer av den, vilket då blir ytterligare en beställning, varpå jag definitivt kommer slänga in bikarbonaten, och kanske mer än en påse.

I alla fall, detta är just nu på väg till mig:

Jag köpte tre av aluminiumdosorna, för att även göra deo till min vän M (och hennes roomie) om det visar sig att den funkar bra. M är också lite av en hippie-junkie, så hon hade säkert uppskattat att slippa stryka på ”vi-vet-inte-riktigt-hur-kroppen-egentligen-påverkas-av-den-här-metallen”-aluminium under armarna. (Det är nämligen då man betraktas som en hippie, när man ifrågasätter ifall något som vi använt i massa år nödvändigtvis är bra för den sakens skull.)
Alternativ två är ju att använda de aluminium-fria deos som finns i handeln, men jag har inte haft så bra erfarenhet av dem. Den bästa jag provat hittills är faktiskt den jag gjorde själv, men det finns ett par anledningar till att jag nu vill prova Organic Makers variant:

  • de nämner receptet jag använt tidigare, och skriver att de tycker att den här blev snäppet bättre
  • den jag gjorde blir lös och rinnig och appliceras därmed bäst via en gammal roll-on, men beroende på klimat så är den emellanåt för hård, och då måste man lägga den i varmt vatten en stund innan man kan applicera den

Så snart jag gjort den och provat den ett tag så kommer en recension, och funkar den så åker den upp på DIY-listan!

Let’s Get Ekologisk: del II – rapsolja och balsam

Då var det dags för del två, och jag fortsätter elimineringen av icke ekologiska produkter i kroppsvården, which brings me to:

-Tvätta kroppen med rapsolja
-Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)

 

 

Tvätta kroppen med rapsolja
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag tvättar mig med olivolja, och det var sant.
Men efter det började jag tänka lite på mer kritiskt på valet av olja, och slogs av insikten att även om det såklart är bra för min hud, så finns det något som är ännu bättre för miljön; nämligen att tvätta mig med rapsolja.20140902_080949

Anledningen är såklart att olivolja inte produceras i Sverige, utan snarare ett stort antal fossilbränsle-krävande mil ifrån mig, vilket jag hade ok’at om det inte fanns något annat vettigt alternativ till köpe-duschkräm. Men när vilken ICA som helst erbjuder mig närproducerad (dvs skånsk), ekologisk rapsolja som formligen skördas utanför mitt vardagsrumsfönster är det ju det närmaste idioti att orka ha en olivolje-preferens stark nog att övervinna de starka argument rapsoljan har för sig.
Så därför har jag alltså väldigt nyligen börjat köra med rapsolja istället, sedan 7 dagar tillbaka för att vara exakt, och det funkar minst lika bra, med enda skillnad att det luktar något annorlunda. Rapsoljan känns slätare mot huden än olivoljan, och den fungerar dessutom rasande bra om man blandar i lite bikarbonat i handen för en skön instant scrub.

Kan också nämna att hela anledningen till att jag överhuvudtaget började med olja var för intimtvätten, så när jag säger att jag använder olja över hela kroppen menar jag även fittan/kissimurran/ditt-favoritord-för-organet-i-fråga.

EDIT: Jag har återgått till olivolja, då avsaknaden av (dess påstådda) svampdödande/hämmande effekt märktes ganska omgående, och jag plötsligt fick besvär med klåda och svidande i underlivet.

 

 

Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)
Det här är inget nytt för de allra flesta, och om det är någon som är osäker på hur det går till så kan du hitta oändligt mycket information på lockig.se och massa andra ställen.
Jag har sedan länge använt bara balsam, och jag har redan skrivit om det en gång här, så egentligen vill jag bara uppdatera lite. Jag använder knappast aldrig bikarbonat-tvätten längre (latheten regerar), delvis för att man efter ett litet tag hittar de balsam som passar just ens eget hår gällande tvätt, utredning och återfuktande. Personligen är jag för lat för att ens palla göra alla tre, så jag har ett balsam till i stort sett allt, men så är jag också personen som klipper mitt eget axellånga hår. Är man mer hår-manisk kanske man också tycker det är roligt att genomföra tre håraktioner i duschen, själv vill jag bara få det överstökat.
20140902_080858Däremot blandar jag gärna i lite flytande honung i balsamet för att hjälpa till att rengöra och återfukta ännu bättre, men även för att jag då bara använder hälften så mycket balsam, vilket är gött. Alla sätt att försöka ersätta kosmetiska produkter med rena naturprodukter känns som ett steg i rätt riktning, men då jag är för lat för att bara använda bb + äcv som hårtvätt så känns det här som en hygglig kompromiss tills vidare (/forever).

Let’s Get Ekologisk: del I – ansiktsvård

Här kommer det första av flera inlägg om hur jag försöker ställa om till att leva med så lite ”impact” som möjligt, detta efter att ha blivit inspirerad av No Impact Man-dokumentären.

Det handlar såklart om att utöver att välja nopoo och ekologiskt, även minimera vilken åverkan man har på miljön, och istället för att ge sig själv en ryggdunk varje gång man källsorterar så kan man tänka ännu lite längre.
T.ex.; hade jag kunnat undvika den här plastförpackningen helt och hållet?
Eller; jag vill att mina vita kläder/lakan förblir vita, men finns det något mer miljövänligt än klorin att använda sig av?

 

Vi börjar med något som ligger varmt om hjärtat – ansiktsvård!

estelleandthild_001Tidigare tvättade jag mitt fagra ansikte med Estelle & Thilde’s sköna Cleansing Milk, men trots sitt ekologiska innehåll så kommer den i en plastflaska, och dessutom vore det ju såklart bättre om jag kunde undvika tillsatser helt (även de i minimala doser och med Ecocert-stämpeln). Tro mig, jag älskar denna produkt, och vill man inte konvertera till nedanstående/annan mer naturtrogen metod så rekommenderar jag denna rengöringsprodukt över alla andra. Men jag tänkte iaf se om jag kunde hitta något ännu grönare alternativ för just mitt lilla fejs.

Så jag gav mig alltså på att försöka hitta en helt naturlig, ekologisk och närproducerat nopoo-variant.
Och mitt framför ögonen på mig, i mitt eget skafferi, stod en burk ekologisk honung och pockade på uppmärksamhet. Den ropade ”jag är en ren naturprodukt!”, ”välj mig, jag är både rengörande och antibakteriell!”, och inte minst ”jag är sketabillig!” (det sista nästan skrek den).

Ålrajt, sa jag, du ska få en chans.
I duschen skopade jag upp ungefär en hasselnötsstor klimp av binas guld med en ren tesked (för att undvika att tillföra baciller via ett finger varje gång jag), och masserade in i ansiktet. Jag lät den sitta under tiden som jag tvättade kroppen (vilket jag för övrigt gör med enbart olivolja rapsolja) och sköljde av honungen det sista jag gjorde.

Och Gud såg att det var THE SHIT.

Honungen är milt peelande, pga att den inte är helt slät utan lite fint kornig, och den är rengörande utan att torka ut huden. Jag har aldrig pormaskar längre, vilket jag ofta hade tidigare. Den luktar ju inget särskilt, vilket den trodde att den skulle få minuspoäng för, men jag sa att den inte skulle vara orolig, utan att jag såg det som något positivt att den inte innehöll parfym.

Honungen gav mig även ett hett tips; att prova den tillsammans med dess bästa polare, bikarbonat. Jag sa att det var jag definitivt villig att göra då jag och BB går way back.
Så nästa gång det var dags att duscha tog jag min Santa Maria-burk med bikarbonat och kryddade min honungsklick med en rejäl dos av det vita pulvret, och blandade det i händerna innan jag masserade in det i ansiktet.

Again, THE SHIT.

Lukten som uppstår när dessa två bästisar umgås är lite unken, men lätt värd det med tanke på resultatet, som då är: len, ren hud.

Rosenvatten från Rosenserien har jag tills vidare behållit som en del av min ansiktsvård, för det gör underverk för min hy, och jag har ännu inte hittat något som kan ersätta den med lika goda resultat. Jag sprayar alltid på den efter att jag har duschat, och sedan följer jag upp med ännu en hemmagjord superprodukt.
That’s right, I give you: ett recept på hur du gör din egna ansiktskräm.
Jag har valt att kalla den:

Kokos-shea-aloe-fluff!

shea

Jag såg först ett recept på kokosolja och sheasmör tillsammans här och tyckte det var en mycket rolig idé att fluffa upp sina oljor genom att vispa dem.
Köpte t.o.m. deras sheasmör, det kändes
solidariskt eftersom jag fick idén från dem.
Jag har tidigare använt ren kokosolja, vilket kan förbli ganska oljigt ganska länge, men jag upplever att det blir lättare att applicera en lagom mängd när man har vispat samman de två oljorna. Dock tyckte jag fortfarande att den var lite för oljig, så jag adderade en lika stor del aloe vera gel, och det var great success.

hudolja

Men så nyligen kom jag på att man inte ska vara dum, så det slutade jag vara, och så kompletterade jag även mitt fluff med glycerin, (fast min produkt heter glycerol, vilket är samma sak). Det kostar runt 50 kr för 300 ml. Jag har bara i en liten klick, det ska inte utgöra en stor del, men dess fuktgivande egenskaper kändes redigt smart och lite proffsigt, så det kommer jag fortsätta med. För jag vill gärna vara redigt smart och proffsig.

Slutprodukten är iaf FECKING AWESOME, och för att försluta den där oljiga hinnan som nästan är omöjlig att slippa hur väl man än doserar, så avslutar jag med ett lager ren aloe vera.

 

(Tips: för att få bort mascara räcker det inte med honung, så jag tar ett par droppar olivolja rapsolja och gnuggar bort den innan jag rengör med honung.)

 

DIY FTW WTF LOL – hemmagjord deodorant

diyOk, håll i er, för här kommer dagens chock; jag älskar DIY.
Att göra saker själv är tamigfan skiten, och hör sen.
Så i väntan på att en söt spermie fastnar i mitt gulliga ägg så tänker jag dela med mig av det jag tycker funkar.

Den primära poängen med att göra saker själv har aldrig varit att spara pengar för min del, även om det såklart är en väldigt välkommen sidoeffekt. Den riktiga tjusningen ligger dock i att veta exakt vad det är i produkterna som jag använder i mitt dagliga liv, vilka ingredienser som är ekologiska, samt vetskapen om att det inte produceras plastförpackningar i onödan för just min vara (en vara som sedan ska transporteras till butiken, där de står på hyllan i X antal dagar/veckor/månader innan jag kommer och köper den, möjligtvis efter att ha tagit mig till sagda butik via något färdmedel som drivs av fossila bränslen).

Men man vaknar ju inte bara upp en morgon och bestämmer sig för att bojkotta schampoo och allt annat man egentligen klarar av att leva utan (även om det säkert är så det upplevs av min pojkvän), utan sådant här sker ju gradvis.
För mig började det nog med något så enkelt som lathet kombinerat med ett behov av en scrub. Eftersom det finns en sorts body scrub som heter sugar scrub, vilket alltså består delvis av socker, något man ju generellt har hemma, så googlade jag det för att se om man kunde göra det själv så jag slapp gå till butiken som låg 20 minuter bort. Det kändes som ett long shot, men Google levererade en hel drös av tips på hur man gör sin egna scrub, och det gjorde jag. Olivolja och socker, och sedan var det hej på dig lena hud.

Och BAM!, då känner man sig genast lite blåst.
Vad fan?! Varför har jag betalat så jävla mycket pengar för skit som jag kan göra hemma för fucking pennies?!
Svar: För att du har varit ett korkat litet får, kära du.
Men det härliga är att du inte behöver fortsätta vara det, du kan få använda hjärnan om du vill! Så det började jag göra, och det kändes ju rätt bra.

Men nog om varför jag gillar att göra saker själv, och vidare till mitt senaste hemmakok, som blev så bra att det utlöste ett skrikande behov att dela med mig; hemmagjord deodorant.

Innan du slutar läsa för att du antar att jag är en svettstinkande trädkramare som tycker att naturen är viktigare än min egen hygien och viktigare än mina medmänniskors luktupplevelser, eller en person som viktigt hävdar att svett inte är äckligt utan helt naturligt etc etc et fucking cetera; jag är inte en sådan person.
Jag har nog lika många parfymflaskor som skor (ack, alla dessa synder) och jag uppskattar inte lukten av svett. Möjligtvis på barn som varit utomhus och spelat fotboll en höstdag; den där fräscha, helt nyproducerade svetten, den går an. Men jag är inte ett fotbolls-spelande barn, och jag gillar inte lukten av svett på mig själv eller mina vuxna medmänniskor.
Så fortsätt läsa, det kan hända att detta trots allt intresserar dig.

De enda deodoranter som jag använt som verkligen funkar (i min åsikt), har innehållit aluminium. Inte lite heller, det brukar komma på andra eller tredje plats i innehållsförteckningen. Jag har provat de utan, men tycker inte att de håller mig fräsch, så jag har hela tiden återgått till Rexonas aluminium-fyllda små roll-ons.
Men.
Aluminium är en produkt som jag generellt vill hålla borta från min hud, som ju då är min kropps största organ och även en portal till insidan av mig. Exempel på andra produkter jag gärna undviker att lägga som ett lager på min hud för att sedan gå runt med hela dagen, men som ingen ifrågasätter min aversion mot, är: T-sprit, bensin, aceton, ammoniak, fosforsyra, kaustiksoda, glykol och terpentin.
Ni fattar grejen.

Det finns påståenden om att aluminiumet i deodoranter är kopplat till bröstcancer/lymfkörtelcancer, och sedan finns det ett gäng studier som dementerar detta påstående. Mina egna efterforskningar leder till att jag inte tror att det finns en direkt koppling, i alla fall inte en bevisad sådan, men å andra sidan behöver jag egentligen inte ett hot om ökad risk för bröstcancer för att sluta använda något rätt jävla kemiskt rakt upp i armhålan. Det duger gott för mig att de kommer i små plastförpackningar från fjärran land och att de innehåller onödig skit som jag måste betala pengar för.
Och sedan finns det såklart ingen studie som kan garantera att det INTE är skadligt på ett eller annat sätt, för garantier finns det inte många av i denna värld.

Men nu till receptet, som till skillnad från vissa andra är SKITENKELT, och dessutom funkar SKITBRA:

Gör din egen deo med kokosolja

5-6 matskedar kokosolja/kokosfett
3-4 msk majsstärkelse
3-4 msk bikarbonat
Några droppar eterisk olja [valfritt]

Blanda bikarbonaten och stärkelsen.
Häll i kokosoljan, och droppa i eterisk olja om du vill ha det (jag använder Bergamott).

Jag föredrar att värma kokosoljan i ett vattenbad för att underlätta blandningen, därav instruktionen ”häll i kokosoljan”. Sedan häller jag mixturen i en gammal Rexona rollon-flaska som jag har rengjort. Det är lite struligt att få loss rollerkulan, och ännu lite struligare att få på den igen ordentligt, i alla fall med den Rexona-flaska jag använder mig av. Men det går. Sedan är det bara att rolla på! Se till att skaka den lite innan du applicerar.
Jag började använda den här deon i juli, och då det var den hetaste juli-månaden sedan 1994 så vågar jag tro att det är ett prov som heter duga.

Resultatet: Hemmadeon sköter sig lika bra som Rexonan gjorde, helt utan aluminium och ftalater och alkohol. Den enda märkbara skillnaden är att Rexonan kändes som om den var svår/omöjlig att få bort helt när man duschade. Det kändes strävt även efteråt, men den hemmagjorda deon är vattenlöslig så den tvättas enkelt bort, och armhålan känns återfuktad och len av den.
**Update!** Eftersom kokosoljan bara är flytande vid värme så kan det hända att deon ”stelnar” i flaskan, vilket innebär att den inte fastnar på rollerkulan, utan bara ligger som en kletig massa inuti flaskan. Håll den under en stråle varmt vatten i 15 sekunder om detta händer så mjuknar den och går att applicera igen.

Ingredienser: Kokosfett köper jag i hälsokostaffären eller på Coops ekologiska/fair trade-avdelning. Det finns både med och utan kokoslukt, jag kör med eftersom jag gillar lukten.
Bikarbonat finns i vanliga matbutiker, men då i pyttesmå Santa Maria-förpackningar, så jag köper min på Överskottsbolaget; 11:90 kr för 200 gram. Jag letar efter ännu större förpackningar av bikarbonat på nätet, då det är en ganska fantastisk universalprodukt, men jag har inte hittat något som inte innebär onödigt dyr fraktkostnad.
Tips på detta uppskattas!

Och så ett hett ekonomi-tips:
DIY i all ära, men det finns många saker som man borde låta någon annan tillverka, och en sådan sak är ögonfransböjare. Och kan man inte göra det själv är man tillbaka vid målbilden att istället få den bästa möjliga produkt till lägsta möjliga pris (och plötsligt orkar man inte bry sig om huruvida de är tillverkade i Kina eller inte).
Hursomhelst, den bästa ögonfransböjare jag någonsin ägt köpte jag för fyra veckor sedan på Tiger för 10 spänn. Den är som Kelloggs’ Frosties; GREAT!
Ge den ett försök, funkar den inte så har det bara kostat dig en tia att prova.

Apropå bebisskapandet så är den grejen tillbaka på kartan igen, efter en väldigt kort och ytterst tveksam ”frånvaro”. Nu ska vi räkna ägglossningsdagar som aldrig förr, ännu mer noggrannt den här gången, och vi ska se till att maxa varje månad.

This bitch is gonna get preggo.

Facebook
Twitter
More...

Rent hår minus schampo = bikarbonat

Om du läser detta misstänker jag att du redan känner till fördelarna med att inte använda schampo för att få rent hår, men annars kan du klicka här.

Jag hade turen att börja med schampo-fritt leverne när jag hade kort hår, vilket såklart underlättade det som en del upplever som en övergångsperiod. Jag slutade helt enkelt tvätta med schampo och använde bara balsam. Lite ovetandes om vad jag höll på med blev resultatet ett emellanåt halvt otvättat hår som jag höll vid god lukt genom balsam, men det var ungefär det jag ville också eftersom syftet var att det skulle bli lättare att styla håret, och inte att det skulle se ut som i en Pantene ProV-reklam.
Lite fett hår = suveränt att styla. Rent och mjukt hår = omöjligt.

Men när håret blev längre blev jag frestad att använda schampo för att få det riktigt rent, så jag vände mig till min gode vän Google för att se vad som fanns att göra annat än att köpa en flaska sulfater. Hittade då trådar om NoPoo och Balsammetoden, och insåg att jag höll på med något som var ett begrepp, även om jag gjorde det lite skevt.
Jag läste på och började göra enligt instruktionerna, och fick ganska omedelbart ett friskt och rent hår. Sedan dess har jag någon gång ibland använt mitt ”sista-schampo” för att få bort eventuella hårprodukter som inte är godkända enligt Balsammetoden och som då är svåra att tvätta bort utan schampo, men nu är det slut även på det:

Nu har jag nämligen avancerat till Bikarbonat + Äppelcidervinäger!
Det är skitenkelt och riktigt jävla bra.

bikarbonat-äcv

Bikarbonat + äcv!

 

Så här gör du:
Förbered med att ta ett par teskedar bikarbonat i en kopp, häll i lite vatten och rör om.
Häll ca 1/2 dl äppelcidervinäger i en bunke och fyll på med cirka en liter vatten. (Om du vill kan du tillsätta ett par droppar eterisk olja för att håret ska lukta efteråt, annars blir det doftfritt. Jag brukar använda bergamott eller lavendel.)

Nu är förberedelserna klara, så in i duschen med dig och blöt håret. Bikarbonatblandningen masserar du in i hårbotten och låter det verka ett par minuter.
Skölj ur håret med vatten, noggrannt.
Det sista du gör är innan du kliver ur duschen att skölja igenom hela håret med äppelcidervinäger-blandningen, både hår och hårbotten. Det är väldigt viktigt att inte skölja håret med vanligt vatten efter din ÄCV-sköljning.
Torka håret med handduk, och/eller lufttorka. Den främst oron man har när man sköljt håret med vinägern är att man kommer gå och lukta surt i huvudet, men den doften försvinner HELT när håret torkat, and that’s a promise. Och man kan inte välja att skippa ÄCV-sköljningen eftersom bikarbonaten gör din hårbotten basisk, och det då behövs något surt efteråt.

Resultat: Håret blir riktigt rent och mjukt, och du som har lockigt hår kommer jubla.
Jag har bara lite vågigt hår, men även det framhävs av den här metoden. Ibland tar jag några droppar olja i topparna om de ser lite torra ut, för dig med lockigt hår kanske det blir bäst att krama in en klick aloe vera-gel.
Jag gör den här tvätten ungefär en gång varannan vecka, och om jag känner att det behövs tvättar jag med balsam emellan. Jag vill inte tvätta med bikarbonat allt för ofta eftersom det är väldigt rengörande, så det görs bara när det behövs en rejäl tvätt.

Hejdå för evigt, schampoo!