Vegansk pastej av solrosfrön

Jag är verkligen mamma nu, dvs jag har aldrig tid för mig själv. Varken träning, bokläsning eller bloggande hinns med, och av dessa tre prioriteras dessutom skrivandet av bloggen lägst. Därav har jag inte skrivit på 11 000 år.
Det är ganska lång tid.

Men nu kan jag inte hålla mina pastej-kladdiga fingrar borta från tangentbordet längre, för det här var för bra för att inte dela med mig av!
Lite handlar det också om att jag har klurat ihop receptet själv. Såklart vansinnigt stolt över detta. Jag spejade en del på innehållsförteckningen på Pastejkökets nya vegetariska pastej som jag tyckte var väldigt trevlig, dock ej ekologisk, och sedan mindes jag att jag hade läst någonstans om en pastej som gjordes på solrosfrön, och det råkade jag dessutom ha massa av hemma. Jag utgick ifrån det, och sedan stoppade jag bara ner lite random godsaker och antecknade as I went, och nu sitter jag här med den här sketagoda pastejen.

 

5.0 from 1 reviews
Vegansk pastej av solrosfrön
 
Förberedelse
Tillagning
Total tid
 
Det här tar NO TIME att slänga ihop om man har en matberedare, så missunna inte dig själv hemmagjord (och ekologisk, om du vill) pastej!
Author:
: Pålägg
Gottegris-poäng: Vegan
Mängd: cirka 0,5 dl
Ingredienser
  • 2 dl solrosfrön
  • 3 msk sesamfrön
  • 4 msk rapsolja (min var smaksatt med krondill)
  • 1,5 dl vatten
  • 2 msk potatismjöl/stärkelse
  • 2 msk ärtprotein
  • 4 msk bjäst
  • nästan 1 tsk herbamare örtsalt (ta lite mindre)
  • 1 tsk florsocker
  • kryddor i valfri mängd: ingefära, paprika, gurkmeja, muskotnöt (ta inte mycket då den är framträdande), kardemumma, dill och lökpulver
Gör så här
  1. Blanda de första 4 ingredienserna i matberedaren tills du har en hyfsat slät smet.
  2. Blanda sedan i resten och låt maskinen jobba tills du har en nästan helt slät pastej.
Att tänka på
(Det går såklart bra att skippa florsockret om man vill ha helt sockerfritt, men jag tycker den lilla mängden lyckas runda av smaken riktigt fint, den blir mjuk och enhetlig på något sätt.)

 

Det fina med denna är att man kan freestyla i all oändlighet, så för den som avskyr dill men älskar curry så lär det bli precis lika gott att byta ut de två.
1,5-åringen gillade den också, och bad om mer tills jag gav honom en egen burk och sked. Då såg han så här nöjd ut.

DIY: billigt puder med Arrowrot!

Satan i gatan vad man kan spara pengar om man gör en lätt re-think på ingredienserna i skafferiet! Jag hade läst någonstans att man kunde göra eget puder av arrowrot och kakao, så det provade jag för ett tag sedan, men i ärlighetens namn tyckte jag att det fungerade skitdåligt. Kanske gav jag det inte tillräckligt många försök, eller så hade jag fel/dålig borste, men för mig blev det ingen hit iaf. Ojämnt och flammigt och ingen vidare snygg/trovärdig färg. Även om det skulle blivit snyggt hade jag såklart varit lite orolig över hur det skulle se ut om man råkade ut för regn eller om man svettades. Kladdkaka? Trots att jag himmelskt gärna ville att det skulle vara en skitbra grej (pga naturliga, billiga ingredienser) var jag tvungen att inse att det inte var för mig.

Men så var jag på väg att köpa nytt Bare Minerals-puder, då jag en gång för 6000 år sedan köpte ett helt kit och fastnade för en av de 5 tonerna; medium beige. Den var riktigt bra på mig, och puder var mer eller mindre min standard-avslutning på ansiktsvården vardagar tidigare, då jag primärt använde olja för återfuktning/återfettning/rengöring etc, och därmed hade något glansig yta utan. (Nu är det inte längre så, för jag råkade lyssna på Kakans podd Under Huden och blev helt hänförd/förstörd över hur mycket det finns out there, och så började jag köpa på mig allsköns produkter. Jag snöar lätt in på saker, och vi får se hur länge detta håller. Det ska vara avsevärt mycket bättre för att jag ska fullständigt strunta i allt vad innehållsförteckning och pris heter, och än har jag inte blivit helt förälskad i något av allt jag köpt på mig.)
Men iaf, poängen är att jag hade för avsikt att köpa en burk med Medium Beige.

Dock så kvarstod en mycket sällan använd burk i skåpet från detta kit-inköp någon gång långt innan Jesus födelse, och det var tonen ”Warmth”. För varm på egen hand, och det där med att blanda puder i de små locken har jag aldrig varit bra på, det blir mest stökigt.
Efter att Medium Beige tog slut använde jag BM’s ”Mineral Veil”, då detta ju inte är alls är ett täckande puder, utan bara en matt avslutning. Arrowrot funkade precis lika bra som sådant, så det var jag ju såklart fett nöjd med.
Innan jag satte mig vid datorn för att beställa Bare Minerals Medium Beige så ville jag experimentera lite, eftersom jag hade så mycket kvar av Warmth. Så jag blandade pyttelite sånt med massa arrowrot, OCH HERRE MIN SKAPARE VILKEN TUR!!!!

Det blev skitbra.

Jag har använt denna kombo i 3-4 månader nu, och det måste vara världens bästa och billigaste pulver (kanske näst efter kakao för de som lyckas bra med det), iaf för min hudton. Har man kallare toner, och/eller betydligt mörkare är det nog inget jättebra tips, men för en blekfis som mig själv används ju väldigt mycket av arrowroten för 12 kr burken från Ica, och betydligt mindre av Bare Mineral’s lite dyrare Warmth.
Som bonus väljer man ju själv EXAKT vilken ton man vill ha (så länge man rör sig i de varmare regionerna då), vilket innebär att man kan skapa några olika nyanser beroende på vad man är ute efter. (Jag som är en sminkmässigt tråkig prick vill ju egentligen bara ha det som ser så naturligt ut som möjligt, så jag har i stort sett ett puder i min egna hudton, men såklart blir resultatet jämnt och fint istället för en sjö av röda kinder, massa åldersfräknar och annat som är charmigt men inte snyggt.)
Arrowrot bara råkar vara bra för hud som har benägenhet att få finnar också, som en härlig liten bonus.

Well det var dagens budget-tips, och det kan ju sitta fint så här efter jul när en del av er säkert har spenderat löjligt mycket pengar på att köpa en bakmaskin till er kära sambo (som t.ex. min sambo gjorde). Recension på denna kommer såklart när jag hunnit testa skiten ur den.

God jul och gott nytt år på er!

The True Cost + BF!

true-costJag har nyligen sett dokumentären ”True Cost” som handlar om vad det i verkligheten kostar när man köper ett plagg för löjligt lite pengar.
Du vet, när man håller upp en topp på H&M och tänker ”hur fan kan det löna sig att sälja den här så billigt?”. När man själv – trots att man är lekman på området – inser att bara kostnaden för material, infärgning och frakt borde överstiga det prislappen kräver i utbyte för sagda produkt, och då är inte ens arbetskraften inkluderad.
Men svaret på frågan är inte svårare än man själv räknar ut; det lönar sig för mig som konsument, och till viss del för företaget som säljer produkten, men det kostar mer än man är bekväm med för de som skapar plagget, och för miljön i de människornas del av världen.

Jag ska inte gå igenom filmens alla poänger i det här inlägget, jag önskar hellre att så många som möjligt ser den (finns t.ex på Netflix!), men jag skulle vilja dela med mig av det som varit vägledande för mig sedan jag lärt mig att den superlåga summan jag låter dras från mitt kreditkort vid ett klädköp faktiskt innebär ett rent jävla helvete för människor som hade oturen att födas i ”fel” land.

Främst handlar det såklart om att i större utsträckning handla begagnat, vilket jag gärna gör även när det inte är billigare, eftersom det kan vara svårt t.o.m. för andrahands-marknaden att konkurrera prismässigt med lågprisjättar som H&M och IKEA, som med tyngden av att vara multinationella företag hela tiden kan pressa fabrikerna att få ner priserna lite till.
Det som gör att second hand-prislappen spelar lite mindre roll för mig är dels att pengarna ofta går till välgörenhet, samt att varje begagnatköp motverkar den hysteriska överproduktionen som man stöder om man kör på gammal vana och köper nytt så fort något behövs.
Så barnkläder, tygblöjor, skor, kläder, lakan, filtar etc handlar jag gärna begagnat, och hade sambon varit som mig så hade vi även haft nästan uteslutande begagnat porslin och mycket mer begagnade möbler. Men han är lite mer kräsen än mig (med det mesta) och eftersom vi är två i det här förhållandet får man ju kompromissa ibland. Dessutom tar det ju en hel del tid och energi att hitta bra begagnade grejer, så jag ska inte hävda att jag alltid är super-svårövertalad gällande att åka till IKEA som ligger skitnära vårt hus och handla exakt det man vill ha i exakt rätt färg och antal.

En annan grej att jag försöker tänka på är att något som tidigare haft en viss funktion faktiskt kan användas till något annat för mig, att man kan betrakta mycket som bara material. Igår köpte jag t.ex massa begagnade handdukar som jag klippte till, satte ihop med lika stora lappar från gamla örngott, sicksackade på kanterna och förvandlade således till tvåsidiga tvättlappar. Om man tycker det är ofräscht att använda någon annans gamla handdukar till att torka sin egna kropp så borde det väl i alla fall gå bra att använda dem till att torka kissiga/bajsiga barnrumpor, för till det ändamålet (haha, ordvits) blir det för mig helt absurt att köpa nytillverkat.

textilmärkningMEN. Ibland köper man ändå nytt av olika anledningar, kanske i synnerhet kläder, och då är det skönt med lite vägledning gällande hur man undviker att vara en klassisk västvärlds-konsument, dvs ett ärkesvin som helt skiter i sin omvärld bara prislappen är låg nog och motsvarar vad man fått vänja sig vid att saker får/ska kosta.

Den här bilden till vänster tycker jag är ett ganska bra rättesnöre. Innan jag sett den förstod jag t.ex. inte att Bra Miljöval-märkningen är så himla bra! Jag har tidigare letat nästan uteslutande efter GOTS men enligt den här tabellen är de ju likvärdiga, vilket ändå öppnar upp för lite fler ”goda” köp. Intressant (och nytt för mig) är också att KRAV-märkningen gällande kläder INTE kontrollerar eller förbjuder kemikalier och hälso-/miljöfarliga ämnen i produktion och slutprodukt, vilket jag tidigare alltid har antagit. Så i vanlig ordning måste man alltså läsa på lite för att inte lägga sina pengar på något som ”ser” rätt ut bara för att det finns en grön liten märkning.

mage v.40

Idag är BF!
Jag skulle vilja påpeka för ungen därinne att devisen ”fint folk kommer sent” inte gäller för spädbarn.
Jag är faktiskt rätt less på att bara gå hemma och vänta på att värkarna ska komma igång. Magen blir ju inte direkt mindre, och jag blir ju inte direkt smidigare. Att komma upp ur soffan är numera ett sånt projekt att jag börjat noggrant planera allt innan jag väl sätter mig, så att jag inte kommer på att t.ex. mobilen ligger för långt bort och därmed måste stånka upp min kropp igen.

Bebis, kom ut nu så vi kan gosa!

 

 

 

 

 

 

Foglossning

Så kom den ändå.
Jag trodde att när man kommit till vecka 40 utan att ha drabbats av den så slipper man helt, men fullt så enkelt var det visst inte.

Igår berättade jag för sambon om en märklig känsla i ”vulva-benet” (som jag med all min fysiologiska expertis uttryckte det) och att det nästan gjorde ont när jag gick. Jag avfärdade direkt foglossning, eftersom detta inte kändes i bäcken eller dylika områden som jag hade bestämt mig att den åkomman var begränsad till, men idag när den blivit avsevärt värre kollade jag upp det på 1177.se och såg att ett av vanliga symptom var ”ont över blygdbenet”. Det var ju en ganska ackurat beskrivning.
Vulva – blygdben, potato potato.

Det var tydligen fortfarande väldigt bra att röra på sig enligt 1177, men nejnejnej, det går bara inte.
Det är strålande sol och friska vindar ute, och jag hade planerat en lugn, scenisk promenad, men när det gör så här ont att gå 10 meter till toaletten så känner jag att jag helst avstår från mer motion än nödvändigt. Dessutom har jag även massa av de där skjutande sticken i underlivet idag, vilket inte heller gör mig sugen på att gå ut och vara hurtig.

Men något annat som också kom sent omsider var årets skörd av tomater!
Det har oroat mig att de växt så buskigt och högt att stödpinnarna inte hållit för trycket, och plantorna har därmed lagt sig lite huller om buller i den (alltför lilla) odlingslådan, men jag gjorde ett ryck för någon vecka sedan och ansade bort allt som inte redan hade börjat knoppa ut i tomater, för att se till att den näring och sol som finns att tillgå inte går till onödiga grenar och blad. Efter den gallringen verkade det ta skjuts, och nu finns det några färdiga, som från dagens skörd på bilden, och även en massa gröna tomater som bara väntar på att få några fler soltimmar innan de blir härligt röda och mogna.

För en fanatisk hobbyodlare är det få saker som är härligare än att kunna gå ut i trädgården och plocka på sig färska, perfekta, ekologiska och extremt närodlade grönsaker. Vardagslycka!

 

 

Surprise baby shower!

Ett par av mina närmsta kompisar hade frågat om de kunde få komma och hälsa på mig i helgen, och då en av dem redan hade avslöjat att hon köpt något inför den kommande bebisen hade jag anledning att tro att temat kanske skulle vara just den här bebisen.
Jag förberedde mig för en mysig långfika med dessa två vänner, vilket kändes supertrevligt, och blev extremt glatt överraskad (och började såklart grina) när jag 20150905_133032~2möttes av inte bara dem, men även mina två barndomsvänner som hade kört långväga för att kunna delta i något så amerikanskt som en Surprise Baby Shower!!

De hade med sig massa goa grejer att mumsa på, och jag fick lov att göra kaffe till alla praliner, kringlor och allt annat gott de kom med, som de Fyra Visa Kvinnor de är.

Och så presenter! Wihoooo vad kul att få barn så man får öppna massa paket! Eftersom de här människorna känner mig utan och innan så behövde jag inte stå ut med massa plastprylar och miljöfarliga ämnen, utan allt var såna grejer man hade valt att köpa själv, men faktiskt inget jag/vi redan hade.
Fullträff, med andra ord.

Igår kom en gammal fotograf-vän hem till mig och tog lite tjusiga bilder på min höggravida lekamen, vilket jag nästan tyckte skulle bli lite jobbigt (de senaste dagarna vill jag mest ligga i soffan och viiiiila), men det var såklart skit-trevligt och gick hur bra som helst. Vi hittade en fin äng i perfekt solnedgångs-ljus där vi kunde ta lite nakenbilder, för personligen tycker jag att den gravida kroppen är som mest spektakulär i sin ”birthday suit”, som det så fyndigt heter på utrikiska.

Sy en ekologisk bovetemadrass

Första dagen som mammaledig, och jävlar vad här pysslas!

20150828_085441-1-1

Jobbade min sista arbetsdag i fredags, och när jag anlände till jobbet 9.00 på morgonen möttes jag av min chef och en fin kollega som ivrigt inväntade mig med paket och ballong och ett kort från mitt team. Gölligt! Sånt kan man ju nästan börja böla för nuförtiden, men jag höll en stiff upper lip och lyckades undvika ens vattniga ögon. Bra kontroll där!

Har hittat massa roliga grejer att pilla med, och har köpt in lite begagnade tyger och material för att kunna sätta igång. Örngott för 5kr/st t.ex., tack för det Öppna Hjärtat! Samma sorters gamla sletna örngott på Myrorna kostar ju 15-20 kr, vilket är lite väl mycket för begagnat, kan jag tycka. Och på Emmaus mitt i stan vill de för övrigt ha 35 kr/st för alla barnkläder, oavsett om det var en jacka eller vantar, och som om alla vore i samma skick och kvalitet. Sicket trams! Jag ditchade Emmaus och scorade istället massa fina bodies i en stor ”Allt för 5 kr!”-låda på mitt nya favorit-ställe Öppna Hjärtat. Heja dem!

Men nog om den varierande prisvärdheten på landets olika second hand-butiker.
Förutom min hemmagjorda bovetemadrass tänkte jag även göra ett lapptäcke (eller flera, beroende på hur bra det går), ett tjusigt madrasskydd av någon gammal handduk och ett överblivet lakan, dregel-haklapp, ullvantar till mig själv, ullfilt som läckageskydd i spjälsängen (för att skydda my precious bovetemadrass), etc, etc, et freakking cetera.

Bovetemadrassen då… Jag har nog gjort alla missar som 20150831_144933man kan hinna med under tiden det tar att skapa en hemmagjord madrass, och uttalat helt nya kombinationer av svordomar, men jag blev faktiskt sjukt nöjd med resultatet. Vill du veta hur jag gjorde (inklusive alla korkade, onödiga missar) så besöker du DIY-sidan, men så här ser den ut iaf!

Jag knåpade även ihop en skötbädd till blöjbyten på ovanvåningen av överblivet material häromdagen, men jag slarvade så kolossalt med den att jag inte tycker att jag behöver dela med mig av den processen. Dessutom använde jag den tveksamma skumgummimadrassen som följde med spjälsängen samt plastigt vattentätt madrasskydd från Jysk, så den är inget naturligt alternativ att vara stolt över, utan mest ett sätt att inte slänga befintliga grejer i onödan. Å andra sidan är jag lite mindre oroad över material på skötbädd än säng, eftersom ungen typ bor stora delar av sitt liv i sängen och helst inte bor fullt lika mycket på skötbordet 😉

Men jag sydde även en söt vändbar vimpel att hänga på spjälsängen, och den är jag rätt nöjd med!
Hur jag gjorde den kan man läsa om här.

Hann även med att använda all lavendel som har blommat klart för i år, men där behövs ingen beskrivning. Man tar ju bara loss de torkade lavendelblommorna från stjälken, klipper ut en cirkel i valfritt tyg (i mitt fall en herrskjorta som förkastats av sambon), lägger lavendeln i mitten av cirkeln och lyfter upp sidorna så den blir som en liten påse.
Knyt ett band runt, lämpligen ett sånt där band som klädaffärerna fäster på insidan av axeln på toppar för upphängning, och som man klipper av och sparar utan att riktigt veta varför. Äntligen fick jag reda på varför jag samlar dem i sylådan!

Fler DIY-projekt följer inom kort, i alla fall om inte ungen tittar ut väldigt tidigt!