OMG bananbröd!!

Frysen är fylld med kärleksmums, frallor och matlådor.
Jag är fylld av en alltjämt växande bebis, och väldigt sugen på att få släppa ut honom. Men det är ju inte upp till mig.

v.40+5Vecka 40+5.
I väntans tider måste man sysselsätta sig. Vi har haft mycket bananer hemma sedan några veckor för det vill jag ha med mig till förlossningen, som snabbt och bra snack om man behöver energi. Något lite nyttigare än de 12 snickers som vi har nerpackat, he he.
Men eftersom bebisen aldrig kommer så måste ju bananerna ätas upp på något sätt, och det gör jag vanligtvis till fil och flingor på morgonen. Förra omgången bananer blev dock lite väl brunprickiga innan de hann bli uppätna, så de två sista fick jag skära upp i småbitar och frysa in till smoothies.

Nu var det två fräkniga rackare kvar igen, men jag hade slut på filmjölk så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat med dem istället. Googlade runt lite och hittade ett recept på bananbröd, eller banana bread som det heter i de delar av världen där detta är en grej.

När jag bodde i Sydney var jag BESATT av banana bread. Jag jobbade på café och varje morgon slängde jag in en skiva i toastern och tog ut den först när den hade fått rejält med färg och nästan lite knaprig yta, och så bredde jag på rikligt med smör. Sedan var det 30 sekunders njutning tillsammans med morgonens första soy flat white, innan arbetsdagen satte igång på riktigt och frukost-ruschen kom och krävde all min uppmärksamhet.
Men det där bananbrödet alltså. To die for.

Nu hade jag ju inte några orealistiska förväntningar på att första försöket med ett random recept skulle komma ens i närheten av denna säkert över-hypade minnesbild av sagda fikabröd, men OH MY LORD, det var som att slungas tillbaka till Juice and Java Lounge på Elizabeth St i Surry Hills när jag tog första tuggan.
Så nu måste jag ju dela med mig av receptet, för även ni som aldrig tidigare smakat på just detta bakverk har ju fungerande smaklökar som kommer berätta för er att detta bananbröd är vad Kanye West sjunger om i ”The Good Life”.

Som vanligt är det skrämmande enkelt att slänga ihop, för så gillar jag att rulla när jag bakar. Förutom timmen i ugnen tar det typ 10 min att blanda ihop, och det tycker jag är alldeles lagom förberedelsetid.

(Receptet nedan är med 4 bananer, men eftersom jag bara hade två kan jag intyga att det gick bra att halvera utan att proportionerna blev skeva. Enda problemet då var att jag inte fick höjden på brödet, eftersom jag inte hade en halv bakform, men det är ju bara en estetisk fråga. Jag hade pumpafrön i mitt bröd, och det blev supergott.)

Ursprungsreceptet är amerikanskt, så därav måttangivelser i cups, men för dig som inte har ett sånt mått hemma har jag angivit det i dl också.

Bananbröd (1 limpa)

  • 1cup ekologiskt smör (1,2 dl)20150924_105621
  • 1 cup ekologiskt socker (2,4 dl)
  • 2 ekologiska ägg
  • 4 mogna KRAV-bananer
  • 1 1cups ekologiskt vetemjöl (3,5 dl)
  • 1 tsk bikarbonat
  • 12 tsk salt
  • 12 tsk ekologiskt vaniljpulver
  • valfritt: valnötter / pumpafrön / tranbär / etc

 

Gör så här:

  1. Vispa ihop smör och socker i en skål, gärna med elvisp.
  2. Mosa bananerna med en gaffel i en annan skål och vispa samman med ägget med en gaffel.
  3. Häll ner bananröran i skålen med sockret och smöret. Blanda väl.
  4. I en tredje skål, blanda mjöl, bikarbonat and salt och häll i den blandningen i skålen med allt det andra. Släng i vaniljpulvret och blanda ordentligt.
  5. Smöra en bakform och häll i blandningen
  6. Baka i nedre delen av ugnen i 175 grader, 60 minuter.
  7. Ta ut och låt svalna lite innan du skär den.
    Brödet funkar väldigt bra att frysa in.
    Om den ska ätas inom några dagar bör den förvaras i kylen.

 

Klipp dig själv

När jag blev gravid började jag läsa en massa bloggar med tips om hur man skulle förbereda sig rent praktiskt, och vad man borde passa på att göra innan bebisen kom (eftersom ledig tid tydligen är lika vanligt som enhörningar när bebben väl är framkrystad) och en av de återkommande grejerna var; passa på att klippa dig.
Alltså inte som att man blev en bättre förälder om man bara hade lite kortare hår, utan snarare att om ens hår behövde toppas eller luggen behövde jämnas till eller dylikt så skulle man vara lite smart och inte vänta med det, för då kan det alltså dröja rätt länge innan man får det gjort.

Jag la till det på min lista ”Innan liten bebis tittar ut” och hade nog någon slags galen uppfattning om att jag faktiskt skulle boka tid hos en frisör och få frisyren tillfixad.
(Jag brukar göra så, förvänta mig extremt okaraktäristiska saker av mig själv bara för att de råkar ligga en bit in i framtiden, och min psykologi-studerande vän säger att jag väntar mig dessa grejer av mitt ideal-själv och inte mitt riktiga jag. Mitt ideal-själv är en soft tjej vars kyl aldrig är smutsig eller oorganiserad, och hennes säng är alltid bäddad när hon inte sover i den. Hon är nästan alltid glad, absolut inte långsur, och i mitt fall är hon även helt fiktiv.)

Det ska nämnas att jag har haft kort hår en stor del av mitt vuxna liv, och då var man ju så gott som tvungen att gå till någon sax-utbildad emellanåt, annars såg det rätt bedrövligt ut. Så då, när man fick gå och skämmas om det gick för långt mellan klippningarna, så fick jag det faktiskt gjort. Skam är en stark katalysator för mig.
Men sedan några år tillbaka slutade jag klippa håret och lät det växa ut, och nu har jag lite längre än axellångt. Det absolut bästa med den längden är ju helt klart att den inte behöver donas med så mycket, annat än att toppas då och då. Inga kemiska produkter för att få styr på det, vilket passar min livsstil som är betydligt mer no-poo nu än tidigare.
Men just att gå till frisören för något så tråkigt som att klippa topparna är jag tydligen helt värdelös på, så håret hinner bli redigt slitet innan jag kommer mig för att gå till en drop-in-frisör och kapa några centimeter.

Nu när jag vaggar runt i min höggravida kropp i väntan på bebis orkar jag inte riktigt med tanken på att ta mig till en frisör som ska ta massa pengar från mig (en annan bristvara nu när vi bara lever på en vettig lön) för att klippa hår. Jag säger inget illa om frisöryrket, men att just klippa toppar behöver väl inte kosta 300-600 kr? Borde man inte kunna göra det själv?

Klipp dig själv!Såklart man kan!
En enkel ”klipp dig själv”-googling tog mig till Lee Stafford’s guide över hur man gör ”The Cosmo Cut”.
Jag gjorde den själv på fem minuter igår och är faktiskt vansinnigt nöjd med resultatet.
Men det här aldrig kommer bli bloggen där jag lägger vidare mycket fokus på utseende, i synnerhet inte mitt egna då jag är häftigt allergisk mot selfies och alla andra mediala uttryck av ”kolla vad snygg jag är!”, så här följer inte BEFORE och AFTER-bilder på mig.

Däremot bjuder jag på den svin-enkla instruktions-videon så kan ni också klippa er gratis!