Vegansk pastej av solrosfrön

Jag är verkligen mamma nu, dvs jag har aldrig tid för mig själv. Varken träning, bokläsning eller bloggande hinns med, och av dessa tre prioriteras dessutom skrivandet av bloggen lägst. Därav har jag inte skrivit på 11 000 år.
Det är ganska lång tid.

Men nu kan jag inte hålla mina pastej-kladdiga fingrar borta från tangentbordet längre, för det här var för bra för att inte dela med mig av!
Lite handlar det också om att jag har klurat ihop receptet själv. Såklart vansinnigt stolt över detta. Jag spejade en del på innehållsförteckningen på Pastejkökets nya vegetariska pastej som jag tyckte var väldigt trevlig, dock ej ekologisk, och sedan mindes jag att jag hade läst någonstans om en pastej som gjordes på solrosfrön, och det råkade jag dessutom ha massa av hemma. Jag utgick ifrån det, och sedan stoppade jag bara ner lite random godsaker och antecknade as I went, och nu sitter jag här med den här sketagoda pastejen.

 

5.0 from 1 reviews
Vegansk pastej av solrosfrön
 
Förberedelse
Tillagning
Total tid
 
Det här tar NO TIME att slänga ihop om man har en matberedare, så missunna inte dig själv hemmagjord (och ekologisk, om du vill) pastej!
Author:
: Pålägg
Gottegris-poäng: Vegan
Mängd: cirka 0,5 dl
Ingredienser
  • 2 dl solrosfrön
  • 3 msk sesamfrön
  • 4 msk rapsolja (min var smaksatt med krondill)
  • 1,5 dl vatten
  • 2 msk potatismjöl/stärkelse
  • 2 msk ärtprotein
  • 4 msk bjäst
  • nästan 1 tsk herbamare örtsalt (ta lite mindre)
  • 1 tsk florsocker
  • kryddor i valfri mängd: ingefära, paprika, gurkmeja, muskotnöt (ta inte mycket då den är framträdande), kardemumma, dill och lökpulver
Gör så här
  1. Blanda de första 4 ingredienserna i matberedaren tills du har en hyfsat slät smet.
  2. Blanda sedan i resten och låt maskinen jobba tills du har en nästan helt slät pastej.
Att tänka på
(Det går såklart bra att skippa florsockret om man vill ha helt sockerfritt, men jag tycker den lilla mängden lyckas runda av smaken riktigt fint, den blir mjuk och enhetlig på något sätt.)

 

Det fina med denna är att man kan freestyla i all oändlighet, så för den som avskyr dill men älskar curry så lär det bli precis lika gott att byta ut de två.
1,5-åringen gillade den också, och bad om mer tills jag gav honom en egen burk och sked. Då såg han så här nöjd ut.

Barnmorska 2015 och konceptet doula

Ibland blir man så trött på att behöva lägga något så viktigt som sin graviditet, förlossning och ens kommande barns hälsa i händerna på vården, i synnerhet när de inte alltid känns så kompetenta.
Tillåt mig spy av mig lite av dagens MVC-besök.

Vår barnmorska Fantastiska Louise hade ju den dåliga stilen att själv blir med barn (liksom, NEJ, det får du inte), och hon har gått på mammaledighet sedan någon månad tillbaka. Detta innebär att vi är inne på vår tredje barnmorska på en och samma MVC/BVC, men eftersom det är så lite tid kvar och vi känner oss ganska redo för vad som väntar så spelar det mindre roll hur väl vi klickar med vår BM dessa sista träffar, bara hon vet hur man mäter magen och lyssnar efter hjärtljud ordentligt.
Trots så extremt låga krav lyckades vår nya BM göra oss rätt besvikna idag.

En väldigt förlåtande faktor för vår nya BM är att hon har tagit över många blivande mammor från sin kollega Louise, så man har full förståelse på att hon inte har koll på alla. Dock kan jag tycka att under en och samma kvarts samtal så kan man väl minnas vad som sades bara någon minut tidigare, men det spelar inte jättestor roll.
Det kan ju kvitta att jag berättade hur skönt det var att järntabletterna som jag mådde så dåligt av i början av graviditeten nu funkar hur bra som helst, att jag inte ens märker av dem, och att hon ändå två minuter senare säger att om jag mår så dåligt av järntabletterna så kan jag sluta äta dem för nu är mina järnvärden jättebra (mätte 132 idag).
Det kan också kvitta att hon, precis som alla barnmorskor i Sverige, tipsar om jordgubbar, spenat och broccoli när de ska lista 3-4 saker som man bör äta för att höja järnvärdena.

Nej, jag kan inte hejda mig.
Låt mig bara, som ett sidospår, få krossa den här den idiotiska, seglivade myten en gång för alla:

1 järntablett innehåller 100 mg tvåvärt järn.
Per 100 gram jordgubbar får jag i mig 0,34 mg järn.

För att få i mig motsvarande mängd järn genom jordgubbar som 1 järntablett måste jag alltså äta 29,4 kg jordgubbar. I dagsläget tar jag dessutom två tabletter, så då ligger vi runt 60 kg bär. (Kan också nämna att i stort sett alla andra bär, såsom hallon, tranbär, blåbär och lingon har högre värden än jordgubbar, men de nämns inte. Marginellt högre värden, förvisso, men om man nu ändå försöker.)

Spenat är ett lite bättre tips, där behöver jag bara sätta i mig 5 kg per dag istället för 1 järntablett, och alltså modesta 10 kg för min dagliga dos på två. Broccoli motsvarar 15 kg per tablett.

spenat-200g

Sugen på att äta 3,5 såna här storpack om dagen? VARJE DAG?!

Varför vården insisterar på att ”tipsa” om dessa varor när det kräver så absurda mängder för att ens komma upp i värden som gör minsta skillnad begriper jag inte.
Att jämföra med en järntablett är såklart också befängt, då en tablett snabbt ska höja toklåga värden, men även när man tittar på motsvarande mängd av dessa produkter för att nå en fertil kvinnas rekommenderade dagliga dos (15 mg) ser det lite mastigt ut:

Jordgubbar = 4,4 kg
Spenat = 750 gram
Broccoli = 2,2 kg

Kanske aningen vettigare då att tipsa om torkad aprikos (225 gram för rekommenderad daglig dos), pumpafrön (100 gram) eller varför inte blodpudding (113 gram)?
Over and out.

Ursäkta sidospåret, jag är bara trött på denna välmenande idioti.
Åter till ämnet, nämligen vår nya BM.
Förra gången missade hon att ta mina järnvärden, så det påminde jag henne om idag.
Vårt intryck förra gången var att hon inte har så bra koll, så vi hade ett par saker som vi ville kolla med henne idag.
Det ena var val av BVC, men det gjorde man via en blankett som vi fick i början av graviditeten. All good there.
Det andra var att de på profylaxkursen sa att man skulle prata med sin BM om vad man hade för önskemål om förlossningen, och kortfattat skriva 2-3 rader om det i journalen. Förlossningsbrev i all ära, men det är det inte säkert att personalen ens läser, medan detta skrivs högst upp och är kort och koncist. Så vi frågade om vi kunde göra det.
”Jamen då skriver jag att du har haft en bra graviditet och att du tänker amma.”

Är inte det konstigt? Varför tar hon sig friheten att sammanfatta för oss vad det ska stå där? Borde det inte vara våra önskemål?
Vi nämnde iaf att vi ville att det skulle stå att jag inte vill ha sterila kvaddlar, varpå hon börjar berätta att de är ju jättebra, varför vill jag inte ha dem, och jag vet väl att det bara är sterilt vatten, så det finns inga biverkningar. Jag är alltså i nionde månaden och vill författa några väl genomtänkta rader om min kommande förlossning, och istället för att respektera det börjar hon pitcha in den enda grejen jag säger att jag gärna slipper. Nåväl, hon antecknade till slut det jag sa, och så nämnde jag att jag är väldigt öppen för akupunktur, och i stort sett all annan smärtlindring också.
”Ja, och så kommer vi ha med en doula också”, nämner sambon.
Då vänder barnmorskan sig till honom och frågar:

”Är det för att du känner dig osäker i coachingen under förlossningen?” 

HELT ÄRLIGT.
Jag hade ett himla sjå att inte låta hormonerna vinna över min uppfostran och fråga henne vad FAN hon menade med det. Jag ville så innerligt förklara att det INTE är hennes uppgift att ifrågasätta en patients högst personliga val, i synnerhet inte med en så dömande och otrevlig fråga.

Men istället (uppfostran vann) sa jag att det faktiskt var jag som hade föreslagit det, eftersom man aldrig kan veta vad det blir för slags förlossning, och jag tycker det känns skönt för både mig och min sambo att ha en extra person där, särskilt i den händelse att det blir en utdragen affär på 22 timmar eller dylikt.
Hon släppte det med ett ”ok” och skrev ner det på sin lilla post-it.

Nu ska jag bara se till att ungen kommer minst 3 dagar tidigt, för annars måste vi ha en kontroll till, och jag orkar varken med henne igen, eller att krångla och byta BM så här mot slutet.
Med andra ord, det är dags för en kopp hallonbladste och en långpromenad.

Järn och semester

Järntabletterna var en PAIN IN THE ASS när jag först blev gravid och vår BM bad mig äta dem för att höja mina värden (som då låg på rätt stadiga 124).
Men eftersom jag mådde direkt dåligt av Niferex, och efter några dagar även av Duroferon, så bad jag att få prova ett annat alternativ som jag läst om på en annan blogg; nässelpulver.
Jag köpte shitloads av det här mirakelmedlet (som skulle vara rikt på järn) och blandade ut en rågad tesked med juice varje morgon och kväll, och drack det med glädje över att slippa tabletterna. Men månaderna gick, och värden dalade. Vid senaste besöket hos BM (glukosbelastningsprovet) sa hon att jag nu var tvungen att äta två tabletter per dag (förra gången hade jag kommit undan med en varannan dag). Jag accepterade detta (då järnvärdet låg så lågt som 109) och plockade fram den hemska Duroferon-asken igen.
Men denna gången mådde jag inte dåligt av dem.
Alls.
Faktum är att jag inte ens märker av dem.

Det fina i kråksången är alltså att jag nu kan tillgodose mig järn utan att må skit, men det tråkiga är då att nässelpulvret inte fungerade. Jag är ju en sucker för naturliga alternativ, men jag är däremot inte efterbliven, så jag fattar ju att jag måste acceptera när de faktiskt inte funkar.

Igår börjar vår semester, och jag inledde med frukost i trädgården. Jag tjuvstartade redan i förrgår med att lägga smultron i flingorna, och igår gick jag all in och knep några jordgubbar från odlingarna. Det har ju varit en ganska seg och kall vår/tidig sommar, så allt odlat ligger ju en bra bit efter, men det passar ju perfekt. Jordgubbar hör till sommarlov och semester, så det gör mig inget att de väntade med att mogna tills nu.
Lukten av lavendelkrukan intill mig, ljudet av fåglar och surrande flugor och humlor, och smaken av söta, solmogna jordgubbar – det är sommar!

Efter frullen, när sambon vaknat och fått i sig lite kaffe, tog vi ett dopp i kalkbrottet.
Sedan gick vi hem och tog en middagslur i en skuggig del av trädgården innan några vänner kom förbi på strandhäng och trädgårdsgrillning.
Efter det, kvällsdopp vid utsikt av bron.

Kort sagt, nu är det semester på riktigt.

Kattlucka, gjutjärnsgryta och god nyttogröt

Automatiserade katter is the shit.
Vi har köpt foderautomater som man kan schemalägga, en till varje katt, så att vi inte behöver bli väckta 6 på morgonen av hungriga kissar, utan istället kan få sova tills larmet ringer. Det är great. Den matar dem 4 gånger per dag, och det ska tydligen vara bra för deras blodsocker att få många små istället för få stora måltider.

Ett annat problem har ju varit att man ibland släpper ut den utomhus-tokiga katten Cykel lite för sent på kvällen för att han ska hinna komma tillbaka innan vi har lagt oss, så när han väl återvänder står han och jamar sitt räliga jam (som låter som en bebis som blir ångkokt) tills en av oss surt går ner för trappan och släpper in honom.
elektronisk-kattluckaMen behold! Nu har vi även köpt en elektronisk kattlucka som läser av deras chip och öppnar upp låset på luckan åt dem, så de går in och ut som de behagar, vilket innebär att vi nu har extremt väl omhändertagna katter trots att vi inte är hemma hela dagarna och kan ge dem mat och öppna dörrar. De är nu omdöpta från Katten & Cykel, till Lyx-Katten & Lyx-Cykel. De lystrar ungefär lika bra till sina nya som gamla kattnamn eftersom de är katter och inte fattar att de har ett namn överhuvudtaget.

En annan grej som är the absolute shit är andra trimestern. Borta är illamåendet och den konstanta tröttheten, och efter att jag slutat ta järntillskotten helt och hållet (eftersom jag efter några gånger mådde dåligt även av den andra sortens tablett som jag först var så glad för) så är ta mig fan allt ganska gött! Jag ersatte det förlorade järnintaget med 1 tsk nässlepulver upplöst i apelsinjuice två gånger om dagen, vilket funkar fint, om man får döma av att jag inte är trött och hängig och inte har ont i huvudet, vilket annars är typiska järnbrist-symptom.
Jag tänker såklart även mer på att äta järnrik kost eftersom 2 tsk nässelpulver inte rimligtvis kan ersätta 50 mg järnsulfat per dag, och för att göra det har jag även valt min frukost med mer omsorg, vilket medfört att den snabba frullen innan jobb nu oftast består av berikad fullkornsvälling. Den smakar väldigt yum, vilket gjorde mig lite förvånad. Jag gillar att välling är en varm dryck som tar superkort tid att göra, och den då även innehåller relativt mycket järn, typ 13 mg/100 gram. Fett spett!

skeppshult-gjutjärnsgrytaAtt försöka få i sig 50 mg järn per dag utan tabletter funkar nästan aldrig, men som stor hjälp på traven överraskade sambon mig/oss häromdagen med ett inslaget paket, i vilket jag fann en Skeppshult gjutjärnsgryta! Han hade googlat fram hur mycket mer järn man fick i sig när man tillagade mat i en sådan, och det var tydligen en markant skillnad, så nu ska jag tillaga allt som går i den där 3-tons kolossen.

Häromkvällen blev jag sugen på den onyttigaste av grötar, nämligen mannagrynsgröt, men mitt i tillagandet fick jag en Nobelpris-värdig snilleblixt och bytte ut hälften av mannagrynen nyttogrötmot chiafrön. Alltså blev det en manna-chiagröt, vilket ändå är någon slags nyttogröt, och Gud såg att det var gott. Det smakade inte ett dugg mindre gott än mannagrynsgröt (högst personlig åsikt), och alla vet ju att chiafrön är jordens gåva till mänskligheten, så utan att behöva anstränga mig ett skit förvandlades vad som skulle blivit ett relativt näringsfattigt hopkok till ett klart godkänt kvällsmål. När jag toppade det med jordgubbar från den egna trädgården så var lyckan ett faktum.
Och när vi ändå är inne på enkla tips; en näve frysta bär i en liten ugnsform med ett lager av havregryn, kokosolja och socker över blir en as-god paj! Släng in skiten i ugnen i ett tag (så lång tid det tar för havretäcket att blir frasigt) och njut sedan av det med vaniljglass eller kesella eller något annat du tycker är smaskigt!
snabb-bärpaj