Så kom den ändå.
Jag trodde att när man kommit till vecka 40 utan att ha drabbats av den så slipper man helt, men fullt så enkelt var det visst inte.
Igår berättade jag för sambon om en märklig känsla i ”vulva-benet” (som jag med all min fysiologiska expertis uttryckte det) och att det nästan gjorde ont när jag gick. Jag avfärdade direkt foglossning, eftersom detta inte kändes i bäcken eller dylika områden som jag hade bestämt mig att den åkomman var begränsad till, men idag när den blivit avsevärt värre kollade jag upp det på 1177.se och såg att ett av vanliga symptom var ”ont över blygdbenet”. Det var ju en ganska ackurat beskrivning.
Vulva – blygdben, potato potato.
Det var tydligen fortfarande väldigt bra att röra på sig enligt 1177, men nejnejnej, det går bara inte.
Det är strålande sol och friska vindar ute, och jag hade planerat en lugn, scenisk promenad, men när det gör så här ont att gå 10 meter till toaletten så känner jag att jag helst avstår från mer motion än nödvändigt. Dessutom har jag även massa av de där skjutande sticken i underlivet idag, vilket inte heller gör mig sugen på att gå ut och vara hurtig.
Men något annat som också kom sent omsider var årets skörd av tomater!
Det har oroat mig att de växt så buskigt och högt att stödpinnarna inte hållit för trycket, och plantorna har därmed lagt sig lite huller om buller i den (alltför lilla) odlingslådan, men jag gjorde ett ryck för någon vecka sedan och ansade bort allt som inte redan hade börjat knoppa ut i tomater, för att se till att den näring och sol som finns att tillgå inte går till onödiga grenar och blad. Efter den gallringen verkade det ta skjuts, och nu finns det några färdiga, som från dagens skörd på bilden, och även en massa gröna tomater som bara väntar på att få några fler soltimmar innan de blir härligt röda och mogna.
För en fanatisk hobbyodlare är det få saker som är härligare än att kunna gå ut i trädgården och plocka på sig färska, perfekta, ekologiska och extremt närodlade grönsaker. Vardagslycka!
Järntabletterna var en PAIN IN THE ASS när jag först blev gravid och vår BM bad mig äta dem för att höja mina värden (som då låg på rätt stadiga 124).
Men eftersom jag mådde direkt dåligt av Niferex, och efter några dagar även av Duroferon, så bad jag att få prova ett annat alternativ som jag läst om på en annan blogg; nässelpulver.
Jag köpte shitloads av det här mirakelmedlet (som skulle vara rikt på järn) och blandade ut en rågad tesked med juice varje morgon och kväll, och drack det med glädje över att slippa tabletterna. Men månaderna gick, och värden dalade. Vid senaste besöket hos BM (glukosbelastningsprovet) sa hon att jag nu var tvungen att äta två tabletter per dag (förra gången hade jag kommit undan med en varannan dag). Jag accepterade detta (då järnvärdet låg så lågt som 109) och plockade fram den hemska Duroferon-asken igen.
Men denna gången mådde jag inte dåligt av dem.
Alls.
Faktum är att jag inte ens märker av dem.
Det fina i kråksången är alltså att jag nu kan tillgodose mig järn utan att må skit, men det tråkiga är då att nässelpulvret inte fungerade. Jag är ju en sucker för naturliga alternativ, men jag är däremot inte efterbliven, så jag fattar ju att jag måste acceptera när de faktiskt inte funkar.
Igår börjar vår semester, och jag inledde med frukost i trädgården. Jag tjuvstartade redan i förrgår med att lägga smultron i flingorna, och igår gick jag all in och knep några jordgubbar från odlingarna. Det har ju varit en ganska seg och kall vår/tidig sommar, så allt odlat ligger ju en bra bit efter, men det passar ju perfekt. Jordgubbar hör till sommarlov och semester, så det gör mig inget att de väntade med att mogna tills nu.
Lukten av lavendelkrukan intill mig, ljudet av fåglar och surrande flugor och humlor, och smaken av söta, solmogna jordgubbar – det är sommar!
Efter frullen, när sambon vaknat och fått i sig lite kaffe, tog vi ett dopp i kalkbrottet.
Sedan gick vi hem och tog en middagslur i en skuggig del av trädgården innan några vänner kom förbi på strandhäng och trädgårdsgrillning.
Efter det, kvällsdopp vid utsikt av bron.
Idag vill jag tipsa om en härlig tös som heter Hanna Michnik som driver en sida som heter tygbindor.se. Denna människa skapar tygbindor, trosskydd i tyg, amningsinlägg och lite annat till självkostnadspris, om ni nu har hört talas om något så vackert och anti-kapitalistiskt! Given anledning till detta på hemsidan är för att hon anser att alla ska ha råd med tygbindor, och det är supersnällt, men mitt personliga förslag är att alla som har råd kanske kan tänka sig att betala lite över hennes mega-rea-priser, delvis för att man på så sätt visar att man respekterar en annan människas tid, men även som ett sätt att säga TACK för hennes osjälviskhet gentemot de som är mindre välbärgade.
Men det är bara mitt förslag, priserna på hemsidan är ju det som annars gäller!
Jag är i alla fall i färd med att beställa riktigt uppsugande tygbindor för de första dagarna efter förlossning, samt lite lättare dagbindor för tiden efter det, några amningsinlägg, samt lite olika PUL-påsar för förvaring av dessa.
(Bör kanske också nämnas att jag inte har någon personlig relation till denna Hanna, utan har bara stött på hennes namn via Facebook-sidan för tygblöjor och gillade det hon gör.)
I övrigt så har ju sommaren fått en ganska seg start, trots att man bor i landets sydligaste del, så de där tomatplantorna som jag vårdade som en öm moder i flera veckor har ju inte uppvisat ett enda litet skott än (otacksamt!), trots att de varit utplanterade sedan ett tag nu. Gurkplantan ploppar dock ur sig gurkor som på löpande band, så den är vi mycket nöjda med!
Hittade lite oväntat en krusbärsbuske inkilad mellan hörnet på vår tomt och en stor jordhög, och den ville vi såklart rädda. Den var djävulskt svår att gräva ur, men vi lyckades få ut några rötter som vi planterade i två stora krukor med förhoppning att den tar sig. Den hade redan börjat ge frukt, så det kanske inte blir något för oss förrän nästa år, but oh well.
Fläder verkar inte bry sig så mycket om väderleken, så den lilla fläderbuske som letat sig in i vår syrénbuske har vi nu skördat på blommor, och så har vi gjort några liter ekologisk fläderblomssaft som står och drar för andra dagen. Lyxigt med saft från egen trädgård!
(Vi har inte tappat upp den på flaska eller provsmakat än, så jag återkommer med recept och utvärdering när jag vet hur det blev.)
Smultron!
Jordgubbar
Jordgubbar och smultron är på väg, och rosorna gör en välkommen comeback med lite fler utslagna blommor. Jag hoppas verkligen att vi får en hyfsad sommar det här året, för det här preggot har inga utomlandsplaner! Reseskyddet i hemförsäkringen gäller ju inte efter vecka 28+0 och där är vi om 6 dagar, så det blir till att hålla sig inom Sveriges gränser. Men vi drar väl till stugan i Småland och donar lite där istället, det är semestrigt eftersom det inte riktigt finns vettig täckning där (så sambon kan inte tillbringa dagen med näsan i datorn). Då måste han spela yatzy med sin tjej, haha! När vi spelade igår fick jag yatzy 3 gånger, så jag förstår om han tycker att det är sådär kul 😉
Eftersom generositet är en stark sida hos mig (i alla fall enligt mitt horoskop) så bjuder jag även på en uppdaterad bild av min goa tjocka mage! Idag är det alltså vecka 27+1.
Vecka 27
Lillgrabben som är anledningen till denna plötsliga protuberans är livlig och glad och sparkar ganska mycket och ofta, och det är man såklart tacksam för. Jag har gnällt på att han ibland sparkar lite väl livligt runt 5-snåret på morgonen, men vill poängtera att jag också är känd för att oroa mig om jag inte känt en spark på 7-8 h, så i valet mellan de två väljer jag sparkar klockan 5 anytime.
Har inhandlat ännu fler tygblöjor (it’s an obsession) och även hunnit skaffa en begagnad Avent bröstpump, och jag letar just nu efter en bra babysitter. Har läst mycket gott om BabyBjörn så jag letar på Blocket.se varje dag efter en begagnad sådan till hyfsat pris. Preloved is the shit!
Sambon tycker ibland att jag stressar för mycket med inköp, men jag gillar att ta det pö om pö, så att man inte plötsligt har en lista på 20 artiklar att beta av på en och samma gång/lön, och dessutom så är det lättare för mig att slappna av och förbereda mig mentalt på förlossningen och barnets ankomst om jag inte parallellt behöver tänka på alla andra tusen grejer som ska vara klara innan födseln. Dessutom – hälsar smålänningen i mig – så märks det ju inte lika mycket ekonomiskt om man fixar några grejer per månad, och framförallt så hittar man ju bättre deals om man inte MÅSTE ha det snabbt, utan kan tacka nej till halvdana begagnat-annonser tills en riktigt bra affär dyker upp.
