Att vara småbarnsförälder eller Spelet om tid

 

Mina första två veckor ensam hemma med lillskiten var ganska tuffa. När vi vaknade fanns det ingen rutin, jag visste inte när (om) han skulle somna någon längre stund igen, och om jag då skulle hinna äta/duscha/tvätta/andas etc. Så för det mesta lyckades jag få i mig min första bit mat runt 13-14 när han kanske slocknade en kvart eller så, och då var man redan rätt slutkörd pga näringsbrist, särskilt eftersom jag helammar och därmed bränner en hel del kalorier på att göda honom.
Duschen brukade få vänta tills sambon kom hem, och ibland glömde jag den då, vilket väl inte var hela världen då jag sällan kom iväg på den där promenaden där jag skulle kunnat arbeta upp lite svett. Men ändå, det är ju nice att få duscha emellanåt.

Men som allt annat finns det lösningar, och nu har jag väl hittat något som funkar ganska bra.
Jag märkte att lillfisen sov bra och länge i bärsjalen (Moby trikåsjal), men det kunde vara knepigt att få i honom där. Det går inte när han är ledsen, då stretar han emot, och är han för glad så är han på sitt nyfikna humör och vill speja runt lite grann på vår stora stålbalk i taket (his one true love) eller ett fönster eller en lampa, och det går ju inte se så mycket från sjalen.
Men däremot om han var lite sömnig, helst innan han hunnit somna, då kunde det gå, men då skulle man hinna få på sig sjalen också, och eftersom han nästan alltid somnar vid bröstet blir ju det klurigt.
Lösningen blev att jag nu tar med mig sjalen upp till sovrummet kvällen innan, och så sätter jag på mig den direkt när jag vaknar. Sedan lägger jag honom i amningsställning i sjalen och där äter han sin frukost, varefter han somnar. Då lirkar jag försiktigt ut honom och placerar honom i upprätt ställning och så sover han vidare där, ibland upp till 5 timmar. Så länge sover han i stort sett ALDRIG i sin säng eller babynest om det inte är natt, så det är precious hours. Dock är jag såklart lite låst till att göra saker upprätt, för lutar jag mig framåt för mycket tappar hans kropp kontakt med min en sekund, och det brukar han vakna till av. Men sitta, stå och ligga kan jag göra, SKRIVA MED BÄGGE HÄNDERNA, och ibland fixar jag allt jag behöver och tar sedan en liten tupplur med honom liggandes mot bröstet i sjalen.
Mysigt som fan.

För att ytterligare hjälpa mig själv på morgnarna har jag börjat förbereda gröt och kaffe kvällen innan. Det var fan genius! (Gröten, förresten, är ett eget recept som råkar vara världens godaste, och råkar även vara skitnyttig, så det receptet rekommenderar jag att du kollar in.) Jag häller upp alla torra ingredienser i en kastrull, och på morgonen behöver jag bara mäta upp vätskan och koka upp. Kaffekokaren laddas innan läggdags med både vatten och kaffe, så där sätter jag bara på den, och så är både kaffe och gröt klart inom 3-4 min. Som gammal barista gör det lite ont att behöva låta kaffet tappa all sin arom genom att vara luftad så länge, men vissa lyxer får man ju kompromissa som småbarnsförälder.
Och oavsett blir man löjligt nöjd när man hittar ett sätt att outsmarta sin unge som verkar hellbent på att sabba allt vad vanligt, hederligt liv heter.

Har även insett att jag är någon slags alternativ morsa (/människa). Bärsjal är tydligen lite knasigt, tygblöjor är ju helt WHACK och att potta sin nyfödda bebis ska vi ju bara inte tala om, det är too far out there. Men fakk det, jag räknade häromdagen på hur mycket pengar vi sparar på att använda tygblöjor (MYCKET) och kom på att då är inte ens våtservetter inräknade i den kalkylen (!). Jag köpte ju gamla handdukar på secondhand och klippte dem i bitar och sicksackade kanterna (drömmen om en overlock-maskin föddes där nånstans) för att använda istället för våtservetter. Köpesservetter har jag bara med mig när jag lämnar hemmet, och då är det bara för att vi har en massa från startboxar och babyboxar, när de tar slut kommer jag blöta mina tygbitar och lägga i en ziplock istället.
Så jobbigt och tidskrävande som det är att ha barn så kan jag faktiskt inte tänka mig att dessutom behöva lägga till massa paket blöjor och våtservetter. Kanske borde starta ett sparkonto med de slantar som vi sparar varje månad, så får lillfisen en mini-förmögenhet när han fyller 18 eller något, ursprungligen finansierad av tygblöjor.

Snart kommer det en recension och lite tips gällande tygblöjorna vi hunnit prova, samt lite tankar om EC (babypotting) och annat kul, so stay tuned!
Men nu har lille Algot äntligen somnat in i sjalen, så nu blir det till att passa på att tömma diskmaskinen, tvätta lite, få igång en brasa och kanske lyckas få en stund för mig själv (skoja bara!).

 

The True Cost + BF!

true-costJag har nyligen sett dokumentären ”True Cost” som handlar om vad det i verkligheten kostar när man köper ett plagg för löjligt lite pengar.
Du vet, när man håller upp en topp på H&M och tänker ”hur fan kan det löna sig att sälja den här så billigt?”. När man själv – trots att man är lekman på området – inser att bara kostnaden för material, infärgning och frakt borde överstiga det prislappen kräver i utbyte för sagda produkt, och då är inte ens arbetskraften inkluderad.
Men svaret på frågan är inte svårare än man själv räknar ut; det lönar sig för mig som konsument, och till viss del för företaget som säljer produkten, men det kostar mer än man är bekväm med för de som skapar plagget, och för miljön i de människornas del av världen.

Jag ska inte gå igenom filmens alla poänger i det här inlägget, jag önskar hellre att så många som möjligt ser den (finns t.ex på Netflix!), men jag skulle vilja dela med mig av det som varit vägledande för mig sedan jag lärt mig att den superlåga summan jag låter dras från mitt kreditkort vid ett klädköp faktiskt innebär ett rent jävla helvete för människor som hade oturen att födas i ”fel” land.

Främst handlar det såklart om att i större utsträckning handla begagnat, vilket jag gärna gör även när det inte är billigare, eftersom det kan vara svårt t.o.m. för andrahands-marknaden att konkurrera prismässigt med lågprisjättar som H&M och IKEA, som med tyngden av att vara multinationella företag hela tiden kan pressa fabrikerna att få ner priserna lite till.
Det som gör att second hand-prislappen spelar lite mindre roll för mig är dels att pengarna ofta går till välgörenhet, samt att varje begagnatköp motverkar den hysteriska överproduktionen som man stöder om man kör på gammal vana och köper nytt så fort något behövs.
Så barnkläder, tygblöjor, skor, kläder, lakan, filtar etc handlar jag gärna begagnat, och hade sambon varit som mig så hade vi även haft nästan uteslutande begagnat porslin och mycket mer begagnade möbler. Men han är lite mer kräsen än mig (med det mesta) och eftersom vi är två i det här förhållandet får man ju kompromissa ibland. Dessutom tar det ju en hel del tid och energi att hitta bra begagnade grejer, så jag ska inte hävda att jag alltid är super-svårövertalad gällande att åka till IKEA som ligger skitnära vårt hus och handla exakt det man vill ha i exakt rätt färg och antal.

En annan grej att jag försöker tänka på är att något som tidigare haft en viss funktion faktiskt kan användas till något annat för mig, att man kan betrakta mycket som bara material. Igår köpte jag t.ex massa begagnade handdukar som jag klippte till, satte ihop med lika stora lappar från gamla örngott, sicksackade på kanterna och förvandlade således till tvåsidiga tvättlappar. Om man tycker det är ofräscht att använda någon annans gamla handdukar till att torka sin egna kropp så borde det väl i alla fall gå bra att använda dem till att torka kissiga/bajsiga barnrumpor, för till det ändamålet (haha, ordvits) blir det för mig helt absurt att köpa nytillverkat.

textilmärkningMEN. Ibland köper man ändå nytt av olika anledningar, kanske i synnerhet kläder, och då är det skönt med lite vägledning gällande hur man undviker att vara en klassisk västvärlds-konsument, dvs ett ärkesvin som helt skiter i sin omvärld bara prislappen är låg nog och motsvarar vad man fått vänja sig vid att saker får/ska kosta.

Den här bilden till vänster tycker jag är ett ganska bra rättesnöre. Innan jag sett den förstod jag t.ex. inte att Bra Miljöval-märkningen är så himla bra! Jag har tidigare letat nästan uteslutande efter GOTS men enligt den här tabellen är de ju likvärdiga, vilket ändå öppnar upp för lite fler ”goda” köp. Intressant (och nytt för mig) är också att KRAV-märkningen gällande kläder INTE kontrollerar eller förbjuder kemikalier och hälso-/miljöfarliga ämnen i produktion och slutprodukt, vilket jag tidigare alltid har antagit. Så i vanlig ordning måste man alltså läsa på lite för att inte lägga sina pengar på något som ”ser” rätt ut bara för att det finns en grön liten märkning.

mage v.40

Idag är BF!
Jag skulle vilja påpeka för ungen därinne att devisen ”fint folk kommer sent” inte gäller för spädbarn.
Jag är faktiskt rätt less på att bara gå hemma och vänta på att värkarna ska komma igång. Magen blir ju inte direkt mindre, och jag blir ju inte direkt smidigare. Att komma upp ur soffan är numera ett sånt projekt att jag börjat noggrant planera allt innan jag väl sätter mig, så att jag inte kommer på att t.ex. mobilen ligger för långt bort och därmed måste stånka upp min kropp igen.

Bebis, kom ut nu så vi kan gosa!