För typ sex månader sedan blev jag Homo Sapiens 2.0
Inget sci-fi-läskigt med det, jag bara beslöt mig för att lämna vegan-hobby-stadiet och bli REAL LIFE VEGAN, som ytterligare ett stolt steg i min resa mot ett miljövänligare liv.
Eller real life kostvegan, då jag ju använder ullkläder. Även fastän jag försöker köpa certifierad mulesing-fri ull kvarstår ju problematik med att använda ull, men alternativen känns ibland försvinnande få för en miljönörd som mig själv.
Många av våra övriga vanligaste klädmaterial förstör miljön både i framställande och vid tvätt. Akryl, fleece, elestan/lycra, nylon, polyamid, polyester släpper alla ifrån sig plastpartiklar som skadar vattenlevande organismer vid tvätt, och många av dem, inklusive viskos och bambu, använder stora mängde starka, farliga kemikalier vid framställande.
Bäst är då hampa, lin, tencel (lyocell) och kupro, och har man tid på sig och inte alltid känner behov av att prova kläderna i butik så kan man köpa sådana kläder. De kostar mer men vi behöver å andra sidan inte ha så sjukt mycket kläder som vi har idag.
Nu köper jag ju nästan inget nytt, förutom underkläder, strumpor och badkläder, utan handlar alla mina kläder begagnat, men även begagnat-marknaden kräver ju att någon köper nytt emellanåt, och då är det ju faktiskt inte skit samma vilka material dessa människor handlar. Men att bara handla begagnad hampa orkar inte ens jag 🙁
Men det var en passus, åter till min nya kost!
Fördelen med att vara vegan för mig, utöver det uppenbara med att jag själv inte aktivt längre bidrar till djurplågeri och miljöförstörelse (iaf inte alls i samma utsträckning), är att en högljudd vegan även ruskar om andra människor som kanske behöver vakna upp ur sina juver-smaskande, kadaver-gnagande vardagar.
Jag är gärna den hyfsat vänliga veganen som instruerar och förklarar och svarar på korkade frågor, men jag är inte den som bara ler och säger ”det gööööör inget” när det inte finns något mjölk- och äggfritt alternativ till fikat för femtonde gången. Nej då mailar jag glatt ut förslag till mina kollegor på vilka veganska kakor som finns i nästan alla dagligvarubutiker så att alla har fått info och därmed kan beskyllas för att vara exkluderande as om de inte handlar något som även jag kan äta till nästa fika.
Den sortens vegan jag har blivit frågar efter veganska alternativ där jag vet att inga finns, och gapar sen i absolut oförmåga att fatta vad jag precis hörde.
Ibland jävlas jag lite extra och säger:
”VAAA?! Menar du att ni inte har NÅGOT veganskt alternativ?!
Amäh kom igen, det är 2017. Vad håller ni på med!?”
Sedan går jag demonstrativt ut och skakar på huvudet. Den jobbiga jäveln måste man vara för att något ska hända utanför ens egen vänskapskrets, det är min fasta övertygelse.
MEN.
Det är precis lika viktigt att credda där cred förtjänas, så för att inte vågskålen ska väga tungt på neg-sidan ser jag också till att tacka t.ex. Espresso House för att de erbjuder veganska alternativ (men även öppet sura loss totalt när dessa ganska ofta är helt slut, såklart), och när något etablissemang har ordnat en vegansk rätt som egentligen inte finns på menyn ser jag alltid till att visa uppskattning och ge dem direkt feedback på hur det smakade.
Och då kan följande hända:
(Sen kan man ju undra hur fan det är ställt i ett land där det kostar mer att göra en pizza med grönsaker direkt ur jorden, än en pizza med djur som ska födas, matas, skötas, etc och slutligen slaktas.)
Min veganska förhoppning är att jag nu magiskt kommer hitta tid att blogga mer (ain’t gonna happen så jag får väl ditcha sömnen då), för jag är så taggad på att langa upp recept efter recept på alla veganska delikatesser, bakverk, middagar, luncher, frukostar, snacks, pålägg etc som jag hittat, testat och antingen tweaket till perfektion, eller bara direkt älskat.
Jag menar GODDAMN! vad jag har lärt mig mycket detta första halvår. Och ju mer jag lär mig om hur lätt det faktiskt kan vara att laga gooood näringsriktig vegansk mat, desto argare blir jag på att folk som fakking JOBBAR med mat ändå tillåts vara så sjukt jävla värdelösa på att presentera ens ett veganskt alternativ på sina menyer, much less ett gott sådant, och ibland vet dessa nötter inte ens riktigt vad en vegansk kost innebär. Gaaaaahhh! RAMASKRIIIIII!
Stay tuned så kommer det förhoppningsvis lite göttiga recept snart!
Tills dess:
En vegansk vän var på besök och frågade innan om han skulle ta med sig egen mat eller om jag kunde ordna något åt oss. Det var ett häng som sträckte sig över lunchtimmen, så det kändes ju som att jag definitivt ville erbjuda något, och jag står dessutom inte ut med tanken på att någon ska behöva ta med sig mat hem till mig för att jag inte kan förse dem med näring. Med andra ord lovade jag att ordna något.
Eftersom jag bara höftade fram soppan första gången och inte måttade något så har jag efter den första gången gjort om den för att få koll på vad jag gjorde som blev så bra. Jag gjorde då en större batch för infrysning, så att jag har för stressiga dagar när man ändå vill äta nyttigt.