skötbädd – Ett barn blir till

31 augusti, 20151 september, 2015

Sy en ekologisk bovetemadrass

Första dagen som mammaledig, och jävlar vad här pysslas!

20150828_085441-1-1

Jobbade min sista arbetsdag i fredags, och när jag anlände till jobbet 9.00 på morgonen möttes jag av min chef och en fin kollega som ivrigt inväntade mig med paket och ballong och ett kort från mitt team. Gölligt! Sånt kan man ju nästan börja böla för nuförtiden, men jag höll en stiff upper lip och lyckades undvika ens vattniga ögon. Bra kontroll där!

Har hittat massa roliga grejer att pilla med, och har köpt in lite begagnade tyger och material för att kunna sätta igång. Örngott för 5kr/st t.ex., tack för det Öppna Hjärtat! Samma sorters gamla sletna örngott på Myrorna kostar ju 15-20 kr, vilket är lite väl mycket för begagnat, kan jag tycka. Och på Emmaus mitt i stan vill de för övrigt ha 35 kr/st för alla barnkläder, oavsett om det var en jacka eller vantar, och som om alla vore i samma skick och kvalitet. Sicket trams! Jag ditchade Emmaus och scorade istället massa fina bodies i en stor ”Allt för 5 kr!”-låda på mitt nya favorit-ställe Öppna Hjärtat. Heja dem!

Men nog om den varierande prisvärdheten på landets olika second hand-butiker.
Förutom min hemmagjorda bovetemadrass tänkte jag även göra ett lapptäcke (eller flera, beroende på hur bra det går), ett tjusigt madrasskydd av någon gammal handduk och ett överblivet lakan, dregel-haklapp, ullvantar till mig själv, ullfilt som läckageskydd i spjälsängen (för att skydda my precious bovetemadrass), etc, etc, et freakking cetera.

Bovetemadrassen då… Jag har nog gjort alla missar som 20150831_144933 man kan hinna med under tiden det tar att skapa en hemmagjord madrass, och uttalat helt nya kombinationer av svordomar, men jag blev faktiskt sjukt nöjd med resultatet. Vill du veta hur jag gjorde (inklusive alla korkade, onödiga missar) så besöker du DIY-sidan, men så här ser den ut iaf!

Jag knåpade även ihop en skötbädd till blöjbyten på ovanvåningen av överblivet material häromdagen, men jag slarvade så kolossalt med den att jag inte tycker att jag behöver dela med mig av den processen. Dessutom använde jag den tveksamma skumgummimadrassen som följde med spjälsängen samt plastigt vattentätt madrasskydd från Jysk, så den är inget naturligt alternativ att vara stolt över, utan mest ett sätt att inte slänga befintliga grejer i onödan. Å andra sidan är jag lite mindre oroad över material på skötbädd än säng, eftersom ungen typ bor stora delar av sitt liv i sängen och helst inte bor fullt lika mycket på skötbordet 😉

Men jag sydde även en söt vändbar vimpel att hänga på spjälsängen, och den är jag rätt nöjd med!
Hur jag gjorde den kan man läsa om här.

Hann även med att använda all lavendel som har blommat klart för i år, men där behövs ingen beskrivning. Man tar ju bara loss de torkade lavendelblommorna från stjälken, klipper ut en cirkel i valfritt tyg (i mitt fall en herrskjorta som förkastats av sambon), lägger lavendeln i mitten av cirkeln och lyfter upp sidorna så den blir som en liten påse.
Knyt ett band runt, lämpligen ett sånt där band som klädaffärerna fäster på insidan av axeln på toppar för upphängning, och som man klipper av och sparar utan att riktigt veta varför. Äntligen fick jag reda på varför jag samlar dem i sylådan!

Fler DIY-projekt följer inom kort, i alla fall om inte ungen tittar ut väldigt tidigt!

9 maj, 2015

Halvvägs med både barn och gurka

Det är inte bara barnet magen som har kommit halvvägs mot att bli ”färdig”, det har även våra minigurkor!
(Att jag kallar dem ”våra” är generöst av mig, för det var i ärlighetens namn jag som beställde fröerna, odlade dem i lämplig jord, vårdade dem ömt i ett minidrivhus, planterade om dem när de hade växt till sig, anordnade en klättertråd för dem och placerade dem slutligen soligt och varmt.)
Vi har ett uterum som vi inte använder till något, och när solen ligger på blir det växthusvarmt där inne, så det passar perfekt. Det blir även några soltimmar per dag, och gurkorna som gillar att ha det varmt verkar stormtrivas!

På närbilden ser ni en 6 cm lång gurka, vilket är lite mer än hälften så stor som den ska bli innan den ska skördas, och på bilden till höger ser ni hela plantan som jag har planterat i en hink. Jag har fäst ett snöre i handtaget, och sedan fäst andra änden i en gardinstång ovanför. Runt det snöret lindar jag gurkplantan – superförsiktigt – så att den uppmanas att växa uppåt med stöd.
För att skydda gurkans rothals från fukt (rothalsen är där rötterna går över i plantans ”stam”), vilket den är jättekänslig för, så har jag skapat en liten skyddskrage av en plastkruka som jag klippt av botten på. Det blir som en polo för gurkplantan! På så vis kan jag vattna jorden runtomkring utan att råka blöta ner rothalsen, och rötterna kommer ändå hitta gott om vatten, vilket är bra eftersom gurka såklart älskar vatten.

Bebisen har ju också vuxit som beräknat, så vi har vid det här laget klarat av lite mer än hälften av den planerade graviditeten. Då ser det ut så här:

För att ni inte ska behöva oroa er för hur katterna har det så bifogar jag även några bilder på våra två små livsnjutare. Katten ger skötbädden 5 tassar, då hon tycker att den dubblar ypperligt som kattbädd. Jag förstår vad hon menar.
Och Cykel är fortfarande världsmästare i att sova gulligt.

29 april, 201515 december, 2015

Bebbens kön, skötbord och småkakor

Bebisen i magen är utrustad med snopp!
Vi var på ett mycket efterlängtat ultraljud i måndags, och där inne låg han och sprattlade, sparkade, hickade och drack sitt eget piss. Härligt att se honom, han såg så fin ut!
En stund höll han ena handen framför ansiktet och gympade fingrarna. Det var tydligen ett sunt tecken, men framförallt vad det the most adorable. En liten tår råkade trilla ut från ögonvrån på mig när jag såg det, och ultraljudsläkaren knäppte en bild av gullapan.

20150427_120015

Jag har hela tiden hänvisat till barnet som ”han” och sedan rättat mig och sagt hen eller den eller bara bebisen, men jag har aldrig råkat säga ”hon”. Detta trots att jag innerst inne lite hemligt längtade efter en liten snipp-bebis. Men ändå blev jag lättad när jag hörde att det var en snoppeloppe, för då slapp hjärnan ställa om sig. Och det enda jag verkligen bryr mig om är ju att barnet är friskt.

Alla mått var i alla fall proportionerliga och bra, så det är ju som det ska vara då. Fick nytt BF också, från 26 september till 18 september, vilket gör att vi är i vecka 19+4 idag, alltså typ halvvägs. Yay!

I helgen åkte vi till Babyringen (vilket jag inte rekommenderar till någon som vill bibehålla känslan av att det kommer bli roligt att skaffa barn då det var trångt, stökigt och med extremt oengagerad personal) och tittade på skötbord. Jag hade kikat på nätet på en särskild skötbädd från Rätt Start som jag tyckte var gullig, och det tyckte sambon också, så den köpte vi. Öko-tex certifierad och av 100% bomull med polyuretanfyllning såklart.
Vi såg också flera riktigt fula ungar och beslöt oss för att vår unge skulle bli söt som attan.

När vi kom hem igen städade jag skiten ur tvättstugan (bokstavligen) och fixade i ordning så att det kändes som ett fräscht ställe att byta blöjor på. Det blev så här!

När jag hade donat färdigt i tvättstugan hade sambon lagat supergod fisksoppa som vi åt, och till efterrätt mumsade vi på småkakor som vi bakat under helgen. I min gravidapp står det app app app gällande socker med start ungefär den här veckan, då det från och med nu i stort sett bara ger mig ett större barn att föda fram, så jag kommer vara lite restriktiv med bakverk och annat sött.
Men det är lugnt, kakorna kommer gå åt, för i helgen kommer mina två barndomsvänner och hälsar på, och om inte de går på någon tramsig diet så kan man lita på att de trycker i sig en 15-20 kakor var 😉

Att handla kläder till bebisen är superenkelt och går av sig själv.
Att handla till min gravida kropp är en helt annan story, och inte det minsta skoj. De flesta stora butiker har helt lagt ner eller kraftigt reducerat sitt utbud till blivande mammor, så det blir väl internet framöver. Till så stor del som möjligt kommer jag försöka klara mig med det jag redan har, tycker det känns onödigt att köpa massa kläder för bara några månader. Men samtidigt vill jag inte se ut som en luffare, så jag handlade iaf tre klänningar som jag borde kunna ha ganska länge, och de enda mammaleggings jag hittade på min 3-timmarsjakt (Åhléns).

färg-och-form-body När vi handlade skötbordet råkade vi såklart även inhandla en SKETA-GULLIG BODY från Färg & Form som det var rea på. Det är svårt att inte spricka av spänning inför att få stoppa in en liten pluttig bebis i den där, och när man väl gjort det är väl utmaningen att inte konstant säga ”naaaaw!” åt sin egna lilla skapelse som då är iklädd världens raraste plagg. Jag kommer bli en störig mamma, jag känner det på mig.