DIY FTW WTF LOL – hemmagjord deodorant

diyOk, håll i er, för här kommer dagens chock; jag älskar DIY.
Att göra saker själv är tamigfan skiten, och hör sen.
Så i väntan på att en söt spermie fastnar i mitt gulliga ägg så tänker jag dela med mig av det jag tycker funkar.

Den primära poängen med att göra saker själv har aldrig varit att spara pengar för min del, även om det såklart är en väldigt välkommen sidoeffekt. Den riktiga tjusningen ligger dock i att veta exakt vad det är i produkterna som jag använder i mitt dagliga liv, vilka ingredienser som är ekologiska, samt vetskapen om att det inte produceras plastförpackningar i onödan för just min vara (en vara som sedan ska transporteras till butiken, där de står på hyllan i X antal dagar/veckor/månader innan jag kommer och köper den, möjligtvis efter att ha tagit mig till sagda butik via något färdmedel som drivs av fossila bränslen).

Men man vaknar ju inte bara upp en morgon och bestämmer sig för att bojkotta schampoo och allt annat man egentligen klarar av att leva utan (även om det säkert är så det upplevs av min pojkvän), utan sådant här sker ju gradvis.
För mig började det nog med något så enkelt som lathet kombinerat med ett behov av en scrub. Eftersom det finns en sorts body scrub som heter sugar scrub, vilket alltså består delvis av socker, något man ju generellt har hemma, så googlade jag det för att se om man kunde göra det själv så jag slapp gå till butiken som låg 20 minuter bort. Det kändes som ett long shot, men Google levererade en hel drös av tips på hur man gör sin egna scrub, och det gjorde jag. Olivolja och socker, och sedan var det hej på dig lena hud.

Och BAM!, då känner man sig genast lite blåst.
Vad fan?! Varför har jag betalat så jävla mycket pengar för skit som jag kan göra hemma för fucking pennies?!
Svar: För att du har varit ett korkat litet får, kära du.
Men det härliga är att du inte behöver fortsätta vara det, du kan få använda hjärnan om du vill! Så det började jag göra, och det kändes ju rätt bra.

Men nog om varför jag gillar att göra saker själv, och vidare till mitt senaste hemmakok, som blev så bra att det utlöste ett skrikande behov att dela med mig; hemmagjord deodorant.

Innan du slutar läsa för att du antar att jag är en svettstinkande trädkramare som tycker att naturen är viktigare än min egen hygien och viktigare än mina medmänniskors luktupplevelser, eller en person som viktigt hävdar att svett inte är äckligt utan helt naturligt etc etc et fucking cetera; jag är inte en sådan person.
Jag har nog lika många parfymflaskor som skor (ack, alla dessa synder) och jag uppskattar inte lukten av svett. Möjligtvis på barn som varit utomhus och spelat fotboll en höstdag; den där fräscha, helt nyproducerade svetten, den går an. Men jag är inte ett fotbolls-spelande barn, och jag gillar inte lukten av svett på mig själv eller mina vuxna medmänniskor.
Så fortsätt läsa, det kan hända att detta trots allt intresserar dig.

De enda deodoranter som jag använt som verkligen funkar (i min åsikt), har innehållit aluminium. Inte lite heller, det brukar komma på andra eller tredje plats i innehållsförteckningen. Jag har provat de utan, men tycker inte att de håller mig fräsch, så jag har hela tiden återgått till Rexonas aluminium-fyllda små roll-ons.
Men.
Aluminium är en produkt som jag generellt vill hålla borta från min hud, som ju då är min kropps största organ och även en portal till insidan av mig. Exempel på andra produkter jag gärna undviker att lägga som ett lager på min hud för att sedan gå runt med hela dagen, men som ingen ifrågasätter min aversion mot, är: T-sprit, bensin, aceton, ammoniak, fosforsyra, kaustiksoda, glykol och terpentin.
Ni fattar grejen.

Det finns påståenden om att aluminiumet i deodoranter är kopplat till bröstcancer/lymfkörtelcancer, och sedan finns det ett gäng studier som dementerar detta påstående. Mina egna efterforskningar leder till att jag inte tror att det finns en direkt koppling, i alla fall inte en bevisad sådan, men å andra sidan behöver jag egentligen inte ett hot om ökad risk för bröstcancer för att sluta använda något rätt jävla kemiskt rakt upp i armhålan. Det duger gott för mig att de kommer i små plastförpackningar från fjärran land och att de innehåller onödig skit som jag måste betala pengar för.
Och sedan finns det såklart ingen studie som kan garantera att det INTE är skadligt på ett eller annat sätt, för garantier finns det inte många av i denna värld.

Men nu till receptet, som till skillnad från vissa andra är SKITENKELT, och dessutom funkar SKITBRA:

Gör din egen deo med kokosolja

5-6 matskedar kokosolja/kokosfett
3-4 msk majsstärkelse
3-4 msk bikarbonat
Några droppar eterisk olja [valfritt]

Blanda bikarbonaten och stärkelsen.
Häll i kokosoljan, och droppa i eterisk olja om du vill ha det (jag använder Bergamott).

Jag föredrar att värma kokosoljan i ett vattenbad för att underlätta blandningen, därav instruktionen ”häll i kokosoljan”. Sedan häller jag mixturen i en gammal Rexona rollon-flaska som jag har rengjort. Det är lite struligt att få loss rollerkulan, och ännu lite struligare att få på den igen ordentligt, i alla fall med den Rexona-flaska jag använder mig av. Men det går. Sedan är det bara att rolla på! Se till att skaka den lite innan du applicerar.
Jag började använda den här deon i juli, och då det var den hetaste juli-månaden sedan 1994 så vågar jag tro att det är ett prov som heter duga.

Resultatet: Hemmadeon sköter sig lika bra som Rexonan gjorde, helt utan aluminium och ftalater och alkohol. Den enda märkbara skillnaden är att Rexonan kändes som om den var svår/omöjlig att få bort helt när man duschade. Det kändes strävt även efteråt, men den hemmagjorda deon är vattenlöslig så den tvättas enkelt bort, och armhålan känns återfuktad och len av den.
**Update!** Eftersom kokosoljan bara är flytande vid värme så kan det hända att deon ”stelnar” i flaskan, vilket innebär att den inte fastnar på rollerkulan, utan bara ligger som en kletig massa inuti flaskan. Håll den under en stråle varmt vatten i 15 sekunder om detta händer så mjuknar den och går att applicera igen.

Ingredienser: Kokosfett köper jag i hälsokostaffären eller på Coops ekologiska/fair trade-avdelning. Det finns både med och utan kokoslukt, jag kör med eftersom jag gillar lukten.
Bikarbonat finns i vanliga matbutiker, men då i pyttesmå Santa Maria-förpackningar, så jag köper min på Överskottsbolaget; 11:90 kr för 200 gram. Jag letar efter ännu större förpackningar av bikarbonat på nätet, då det är en ganska fantastisk universalprodukt, men jag har inte hittat något som inte innebär onödigt dyr fraktkostnad.
Tips på detta uppskattas!

Och så ett hett ekonomi-tips:
DIY i all ära, men det finns många saker som man borde låta någon annan tillverka, och en sådan sak är ögonfransböjare. Och kan man inte göra det själv är man tillbaka vid målbilden att istället få den bästa möjliga produkt till lägsta möjliga pris (och plötsligt orkar man inte bry sig om huruvida de är tillverkade i Kina eller inte).
Hursomhelst, den bästa ögonfransböjare jag någonsin ägt köpte jag för fyra veckor sedan på Tiger för 10 spänn. Den är som Kelloggs’ Frosties; GREAT!
Ge den ett försök, funkar den inte så har det bara kostat dig en tia att prova.

Apropå bebisskapandet så är den grejen tillbaka på kartan igen, efter en väldigt kort och ytterst tveksam ”frånvaro”. Nu ska vi räkna ägglossningsdagar som aldrig förr, ännu mer noggrannt den här gången, och vi ska se till att maxa varje månad.

This bitch is gonna get preggo.

Facebook
Twitter
More...

EKO EKO EKO

Mitt lilla vackra ännu ofödda men ack så efterlängtade barn,

När vi väl träffas kommer du nog uppfatta mig som något av en eko-hippie.
Du vet vad jag menar, en sån där som sätter miljön och respekten för denna framför sin egna bekvämlighet.
Vaddå, som att återvinna? tänker du, och det är väl riktigt, antar jag. Det är ju inte det absolut mest bekväma att sortera sitt avfall och sedan slänga det i olika behållare beroende på vad för material de producerats av, det lättaste hade ju såklart varit att bara slänga allt i samma kärl.
Men jag menar en hel del mer än så.

Vad jag framför allt talar om är att vara ekologisk gentemot min kropp. Den mamman du kommer bli tilldelad använder inte schampo, hon tvättar istället håret med balsam enligt Balsammetoden, med väl utvalda produkter utan parabener och silikoner såklart, eller med bikarbonat och äppelcidervinäger. Hon gör sitt egna (oumbärliga) c-vitaminserum, hon rengör ansiktet med olja, hon återfuktar med olja, hon tvättar aldrig med intimtvål, utan istället med – you guessed it – olja.
De få kommersiella produkter hon köper är nästan uteslutande ekologiska, eller åtminstone från Body Shop. Hon köper ekologisk mat så långt det bara är möjligt, såvida det inte transporterats på tok för långt. Hon äter nästan aldrig kött, och de få tillfällen hon gör det är det ekologiskt producerat.
Nästan allt utgår från tanken; är detta eko?

Men framförallt finner hon någon slags pervers njutning i att hela tiden försöka hitta sätt att leva ännu lite mer miljövänligt. Låt mig illustrera med ett exempel:
Sköljmedel har sedan länge varit en miljöbov som din mamma vid någon punkt i sin miljövänliga kamp helt sonika slutade kämpa emot, eftersom äpplelukt på rena lakan är något av en orgasmisk upplevelse för henne, och en som då på något sätt blir halvt försvarbar. Men sköljmedel är naturligtvis riktigt kasst för miljön, och efter hängiven research på nätet i jakt på ett vettigt alternativ hittade hon de spännande tvättnötterna, som tydligen ofta används tillsammans med eterisk olja.
Nötterna är bra för miljön när de odlas, inte fullt lika bra när det fraktas till Sverige från Indien, men återigen rätt jävla bra när de går kompostera efter använding. Om kombinationen nötter + olja funkar så har din morsa alltså inte bara bytt bort det ondskefulla sköljmedlet, utan även lyckats byta bort en allmänt accepterad miljöbov; tvättmedel.

W-i-n-n-i-n-g.

Detta innebär isåfall att hon avancerar till en högre nivå av eko-hippie, ett slags eko-proffs, och hon väntar med spänning på sin pokal, som såklart är tillverkad av 100% Fair Trade-hampa.

Jag blev inte sån här över natt. Det har skett stegvis, och av olika skäl. Vegetarian var jag i 10 år, men inte pga etiska skäl, utan för att jag bodde med min finaste vän E i några månader. Hon åt inte kött, och jag fick upp ögonen för vegetarisk kost. När jag sedan flyttade till eget kändes det konstigt, och lite äckligt, att plocka det där illrosa köttet som låg och blängde på mig i kyldisken på Ica. Istället började jag göra linsbiffar och hemmagjord hummus. Numera äter jag fisk, och emellanåt, mest för att din far tjuter av glädje när det händer, slinker det ner några bitar ekologiskt kött.

Anledningen till att jag nämner allt detta, mitt lilla sojakorvspad, är för att du såklart kommer sättas i tygblöjor, åtminstone till en början. Och om dessa inte är sköna för dig så vill jag att du i alla fall ska förstå varför jag känner att jag måste prova dem innan jag köper Pampers. Tygblöjor är liksom en del av det mamma-paketet du får.
Men oroa dig inte, om de på något sätt gör din lilla rumpa illa så lovar jag att frångå det som är ekologiskt mest försvarbart och välja enbart utifrån vad som är bäst för dig. Ditt välmående kommer före miljöns. Jag är eko-hippie, inte idiot.
Men du kan glömma plastleksaker från Kina.

Facebook
Twitter
More...