Idag vaknade vi tidigt för att gå och haffa barnmorskorna på deras 45 minuter långa öppna mottagning.
8:30-9:15 på fredagar kan man sätta sig i deras lilla obekväma soffa, och det gjorde vi idag. Vi satte oss i soffan och tittade sömndrucket på skylten som meddelade att just idag, den 18:e januari, var barnmorskorna på kurs. Alltså ingen öppen mottagning. Alltså helt poänglöst att gå upp så tidigt på en ledig dag. Alltså ville jag skriva en lapp till dem att det hade uppskattats om de nämnde det på sin hemsida.
Men istället gick vi hem. Pappa försökte skoja bort min besvikelse med att säga att han ändå inte var helt säker på det här med att skaffa barn, och jag blev såklart ledsen. Han har en underbar humor, och ibland har han helt värdelös tajming gällande när det är läge för den. Som vid det här tillfället.
Och jag kan inte sluta tänka på kollegan och hans tjej, och deras barn som dog.
