Jag kanske har nämnt att jag tänker köra tygblöjor med lillkillen?
Däremot har jag nog inte nämnt hur oerhört roligt det är att lära sig om alla olika varianter och system som finns, och hur beroendeframkallande det är att shoppa tygblöjor!
Det finns en hel Facebook-grupp dedikerad till ämnet, lämpligt kallad ”Tygblöjor”, och det finns även en Köp och Sälj-grupp där man kan scora billiga begagnade tygisar. För dig som tycker att det låter äckligt eller konstigt så kan du känna till att tygblöjors absorptionsförmåga förbättras efter varje tvätt, så om någon redan tvättat in dem är det faktiskt bara bra, särskilt om de blir billigare för dig som köper dem. Och HEJ MILJÖN, det är ju skitbra att samma blöja återanvänds tills den inte håller ihop längre. Hållbart som attan.
Som grädden på ett oerhört härligt mos har jag även fått den stora förmånen att recensera RetroPi’s tygblöjor! Eftersom de verkar vara Sveriges trevligaste företag skickade de hem 3 all-in-one-blöjor utan kostnad så jag kan utvärdera dem här på bloggen när knodden kommit till yttervärlden. Yay för det!
(Om jag nu skulle glömma att lägga upp något 1-2 månader efter att jag fött så får ni ge mig en blogg-lavett, för då har jag troligen drabbats av amningshjärna, vilket verkar rätt likt ingen hjärna alls.)
För övrigt så har min navel försvunnit. Det som återstår är en pytteliten glugg som mest liknar ett anus. Bara en av många mystiska saker som händer med kroppen vid en graviditet.
En annan grej är att man tydligen kan få kramp i vaderna som gravid. Två gånger har jag vaknat mitt i natten utav att vadmuskeln krampar och det gör ont så in i helvete, och så får jag mjukt försöka dra i foten för att sträcka ut krampen tills den släpper. Det visste jag inte var ett graviditetssymptom, och jag fattade inte att det alls hade med det att göra (det kändes så långssökt liksom) förrän jag läste om det i appen veckan efter.
En tredje grej är att jag mår bättre och är gladare än vad jag upplever att jag brukar vara, när jag är ett helt vanlig opreggo alltså. Det känns som om jag i mycket större mån struntar i att irritera mig på småsaker, lite ”don’t sweat the small stuff”-inställning, helt utan att jag har ansträngt mig.
Kanske är det vetskapen att något större är på väg, något viktigare än att bråka med sambon över att han ALDRIG plockar i ordning skorna i hallen eller att han ALLTID lämnar sin dator i soffan. Suck.
I lördags kom mamma och en god vän till familjen på besök och stannade över helgen. Jag älskar det faktum att min graviditet gör min mamma så glad. Min bror säger att det verkligen har lyft hennes humör, och det är ju väldigt roligt att höra.
Men en sak som jag är rätt less på redan är när folk – i det här fallet min mor – berättar att jag nog inte kommer orka ”hålla på med tygblöjor särskilt länge” när jag berättar om min senaste passion.
Jag har fått den kommentaren tidigare och undrar lite vad människor baserar det antagandet på? Detta är ju folk som aldrig själva har använt tygisar, och de har knappast läst om hur det fungerar, vilket jag däremot har, både mycket och väl.
Kanske utgår de ifrån hur tygblöjor var och såg ut på 1920-talet, så de föreställer sig att ungen kommer gå runt med säckväv runt röven, fastsnörd med en repstump och med ett ständigt bajsläckage i benglipan.
Vi kan väl säga så här; hade jag läst om det och insett att tygblöjor var ett riktigt dåligt alternativ till vanliga engångsblöjor så hade jag nog inte velat satsa på det, för hur mycket man än gillar miljön så vill man inte leva i bajs-spill. Men när det nu verkar vara lika bra, och i flera avseenden t.o.m. BÄTTRE än engångsblöjor, och dessutom billigare, så känns det ju lite korkat att inte köra på det.
Och det vore fint om alla som inte vet hur det funkar eller vad det innebär bara kunde backa lite med sina åsikter. Jag håller inne med mina åsikter om kvantfysik, eftersom jag inte vet ett skit om det.
Till exempel.
Mycket välskriven blogg 🙂
Ang tygblöjor – jag förstår inte hur folk tänker, att det blir jobbigt – det är väl ingen som säger att det är jobbigt att tvätta kläder?
Vi hade vikisar plus plastsnibbar till våra döttrar – det var visserligen länge sedan, men engångs fanns redan då.
Vi testade pappersblöjor en gång – det var det vidrigaste jag har varit med om, vi gjorde aldrig slut på paketet.
Ett smutsigt tygstycke slänger man i tvättmaskinen – that´s it.
Idag finns det mycket bekvämare lösningar än för drygt 30 år sedan, tvättmaskiner är bättre – hur kan det bli svårare?
Folk tänker i vissa banor, vågar aldrig tänka ”vad vill jag?” utan tänker ”hur gör andra?”. Det blir ingen utveckling om man ”bara” följer andra 🙁
Tack Hanna! 🙂
Jag kan väl iofs förstå att man är skeptisk till något man inte själv provat, just för att man inte provat, men det jag har väldiga problem med är att man då ändå uttalar sig om det? Min mamma har aldrig provat tygblöjor, så vad vet hon egentligen om hur länge jag kommer ”orka” prova ett smidigare alternativ? Inget. Hon vet inte heller hur tygblöjor ser ut eller fungerar, och när man har så begränsad kunskap om något brukar man väl vanligen avstå från att uttala sig. Men icke 😉
Jag gillar liknelsen med att äta på engångstallrikar istället för diskbara, den brukar de flesta kunna ta till sig!
I övrigt håller jag med om att folk gärna faller in i att göra som de flesta andra i orimligt stor utsträckning, utan att någonsin ifrågasätta, och att allt som avviker från det blir lite mumbo-jumbo och hippie-aktigt. Men det gör mig inget att betraktas som hippie, tar man bort drogerna var det en riktigt vettig ideologi!