Så har vi kommit till insidan av kroppen, i jakten på lesser impact:
Jag har äntligen konverterat till the Mighty Kingdom of Menskoppen!
Hallelujah och allt det där, vilken välsignelse för mig, mina slemhinnor, och för vår goa lilla miljö som jag så gärna skulle vilja se klara sig.
För dig som inte redan vet; att använda menskopp kräver lite mer finess än tampong, men det får man ganska snabbt kläm på. Istället för att dra i ett snöre får en lirka ut sin menskopp med fingrarna och trycka på med lite bukmuskulatur, men den läcker inte och den känns inte, och det är ju GREAT. Dessutom sker uttag bara morgon och kväll, till skillnad från några gånger per dag med tampong. Det tog några försök innan jag hade snitsen inne, men nu är det problemfritt att ta ut och stoppa in den.
Den jag har, Lunette, finns att köpa på Apoteket, och den kommer i två olika storlekar. Det står angivet vilken en ska välja beroende på ålder, hur pass riklig blödning en har, och huruvida en fått barn eller ej.
Förutom att menskoppen är en miljöhjälte, gör den också att en känner sig mer ”fri” under dagen, och att en inte behöver se till att en är utrustad med en tampong inför toalettbesöken. Förutom när jag påminns om min mens genom kramper och värk i magen, så tänker jag inte längre på den. Jag går inte längre konstant runt med ett litet paket tamponger i väskan (även om jag fortfarande har kvar ett par i händelse av att en medsyster behöver låna) och när jag badar under mensen så slipper jag dubbelkolla att snöret inte syns utanför bikinin.
Kort sagt, menskoppen är en 5-poängare.
Once you go cup, you never go back.