Det är inte bara barnet magen som har kommit halvvägs mot att bli ”färdig”, det har även våra minigurkor!
(Att jag kallar dem ”våra” är generöst av mig, för det var i ärlighetens namn jag som beställde fröerna, odlade dem i lämplig jord, vårdade dem ömt i ett minidrivhus, planterade om dem när de hade växt till sig, anordnade en klättertråd för dem och placerade dem slutligen soligt och varmt.)
Vi har ett uterum som vi inte använder till något, och när solen ligger på blir det växthusvarmt där inne, så det passar perfekt. Det blir även några soltimmar per dag, och gurkorna som gillar att ha det varmt verkar stormtrivas!
På närbilden ser ni en 6 cm lång gurka, vilket är lite mer än hälften så stor som den ska bli innan den ska skördas, och på bilden till höger ser ni hela plantan som jag har planterat i en hink. Jag har fäst ett snöre i handtaget, och sedan fäst andra änden i en gardinstång ovanför. Runt det snöret lindar jag gurkplantan – superförsiktigt – så att den uppmanas att växa uppåt med stöd.
För att skydda gurkans rothals från fukt (rothalsen är där rötterna går över i plantans ”stam”), vilket den är jättekänslig för, så har jag skapat en liten skyddskrage av en plastkruka som jag klippt av botten på. Det blir som en polo för gurkplantan! På så vis kan jag vattna jorden runtomkring utan att råka blöta ner rothalsen, och rötterna kommer ändå hitta gott om vatten, vilket är bra eftersom gurka såklart älskar vatten.
Bebisen har ju också vuxit som beräknat, så vi har vid det här laget klarat av lite mer än hälften av den planerade graviditeten. Då ser det ut så här:
För att ni inte ska behöva oroa er för hur katterna har det så bifogar jag även några bilder på våra två små livsnjutare. Katten ger skötbädden 5 tassar, då hon tycker att den dubblar ypperligt som kattbädd. Jag förstår vad hon menar.
Och Cykel är fortfarande världsmästare i att sova gulligt.
