Två DIY-grejer som jag skrivit om här vill jag uppdatera.
Det gäller min hemmagjorda ekologiska deo, och vår bänkskiva i fuskbetong.
Deon som jag hyllade efter någon veckas användning funkade skitbra.
Verkligen jätte, jättebra.
Men det där jag hade läst att vissa olyckliga stackare drabbades av, dvs någon slags hudkänslighet för bikarbonat, visade det sig att även mina armhålor utvecklade, vilket medförde att jag fick lite bränd hud efter någon månads användande. Huden blev nästan brun och kändes lite som en tunn, tunn skorpa, och det kliade.
Jag slutade med deon direkt och blandade istället till en snabb deo av vatten med alun som jag numera sprayar på. Den fungerar nog lika bra tror jag, och är helt doftfri. (Vill akta mig för att höja den till skyarna innan jag använt den lite längre period, av uppenbara skäl.)
Efter vad jag förstår så återfinns alun i aluminium, men det är en relativt ofarlig beståndsdel, eller i alla fall inte det man vill undvika när man väljer bort aluminium. Är du kemist eller tillräckligt kunnig för att veta skillnaden får du gärna hojta till.
(Eller inte, jag börjar få slut på fungerande deodorant-alternativ om denna också visar sig vara dålig för mig eller miljön.)
Uppdatering av uppdateringen!
Alun slutade fungera efter några veckor, vet inte varför, men efter några turer med köpedeo av olika ”giftfria” varianter återgick jag på prov till den med bikarbonat, och har nu använt den i några veckor utan några som helst problem. Av alla aluminiumfria varianter jag provat är denna helt klart bäst, och den håller verkligen måttet. Även imponerande att jag kan använda den jag gjorde för ett år sedan utan att den härsknat eller visar några tecken på att ha blivit dålig.
Gällande bänkskivan så är det nog inget fel på den fuskvarianten vi gjorde, om man inte är lika lat och korkad som jag och min sambo stundtals är. Vi tätade nämligen inte runt blandare och diskmaskinavstängare, vilket medförde att det smög sig in vatten ner till mdf-skivan, som då svällde, och spräckte upp betonglagret underifrån. Väldigt dumt, jag vet inte vad vi tänkte.
Men nu har vi istället skaffat en ny bänkskiva i stenkomposit, hygienisk och slät och enkel att hålla ren, så det blev nog lite bättre ändå. I och med att betongen är lite porös var det svårt att känna att den någonsin blev helt ren. Om det bara var en känsla från en renlighetsmaniker som yours truly eller en väl befogad tanke kan jag inte uttala mig om, men borta är den iaf.
Anyhoo, om ni ska ge er på DIY-lösningen (som vi gillade väldigt mycket tills den började spricka), TÄTA UTAV BARA HELVETE.