Här till vänster har vi en bild på en katt. Och ovan är en till.
Dessa bilder är en avledningsmanöver från det uppenbara som bloggen var ämnad att handla om, nämligen;
Ett barn blir till.
Men det blir det ju inte.
Alls.
Därav har jag inte tyckt det känns så kul att skriva.
Men vad fan, jag blir ju inte mindre gravid av att skriva om skiten heller, so whatta hell.
Ett barn blir inte till, men man ger ju inte upp för det. Så vi engagerar oss istället lite mer än tidigare. Det där med att bara knulla på vid ungefär rätt tidpunkt på månaden är det slut med. Nu ska vi inte bara ta reda på exakt när ägglossningen är genom att jag tar tempen vareviga morgon, jag ska också försöka få lite bättre regelbundenhet på min cykel.
Idag är det inte ovanligt med över 40 dagar mellan första mensdagen, och enligt vad jag har läst är det svårare att bli gravid när man har så ojämn cykel.
Apiforce bidrottninggelékapslar to the rescue!
De ska tydligen styra upp det där så att man har mer eller mindre regelbunden mens, vilket alltså ska underlätta själva preggandet. Heja heja. Det ger även bättre hy och lite annat gotte, men jag har inga problem med hyn, jag har bara problem med det där att bli på tjocken. So here we go.
Vi har även gått och lämnat prover för att säkerställa att det inte är någon vajsing någonstans. Första proverna är inlämnade, även så batch number two. Nu inväntas provresultaten.
När det här barnet – som vi ju till slut kommer få – har fyllt åtta år och vägrar städa sitt rum, så ska hen minsann få höra. Jag ska berätta hur sjukt mycket vi fick anpassa oss och hålla på och ta prover och ta tempen och allt annat jox, ”så visa lite tacksamhet och plocka upp kläderna från golvet”. Att vi ibland var tvungna att ligga trots att vi inte hade lust kanske jag undviker att nämna, för även mitt framtida barn vill väl hellre få tro att hen är ett resultat av passionerad älskog snarare än ett noggrant kalkylerat samlag i fortplantningens tecken.