Let’s Get Ekologisk: del I – ansiktsvård

Här kommer det första av flera inlägg om hur jag försöker ställa om till att leva med så lite ”impact” som möjligt, detta efter att ha blivit inspirerad av No Impact Man-dokumentären.

Det handlar såklart om att utöver att välja nopoo och ekologiskt, även minimera vilken åverkan man har på miljön, och istället för att ge sig själv en ryggdunk varje gång man källsorterar så kan man tänka ännu lite längre.
T.ex.; hade jag kunnat undvika den här plastförpackningen helt och hållet?
Eller; jag vill att mina vita kläder/lakan förblir vita, men finns det något mer miljövänligt än klorin att använda sig av?

 

Vi börjar med något som ligger varmt om hjärtat – ansiktsvård!

estelleandthild_001Tidigare tvättade jag mitt fagra ansikte med Estelle & Thilde’s sköna Cleansing Milk, men trots sitt ekologiska innehåll så kommer den i en plastflaska, och dessutom vore det ju såklart bättre om jag kunde undvika tillsatser helt (även de i minimala doser och med Ecocert-stämpeln). Tro mig, jag älskar denna produkt, och vill man inte konvertera till nedanstående/annan mer naturtrogen metod så rekommenderar jag denna rengöringsprodukt över alla andra. Men jag tänkte iaf se om jag kunde hitta något ännu grönare alternativ för just mitt lilla fejs.

Så jag gav mig alltså på att försöka hitta en helt naturlig, ekologisk och närproducerat nopoo-variant.
Och mitt framför ögonen på mig, i mitt eget skafferi, stod en burk ekologisk honung och pockade på uppmärksamhet. Den ropade ”jag är en ren naturprodukt!”, ”välj mig, jag är både rengörande och antibakteriell!”, och inte minst ”jag är sketabillig!” (det sista nästan skrek den).

Ålrajt, sa jag, du ska få en chans.
I duschen skopade jag upp ungefär en hasselnötsstor klimp av binas guld med en ren tesked (för att undvika att tillföra baciller via ett finger varje gång jag), och masserade in i ansiktet. Jag lät den sitta under tiden som jag tvättade kroppen (vilket jag för övrigt gör med enbart olivolja rapsolja) och sköljde av honungen det sista jag gjorde.

Och Gud såg att det var THE SHIT.

Honungen är milt peelande, pga att den inte är helt slät utan lite fint kornig, och den är rengörande utan att torka ut huden. Jag har aldrig pormaskar längre, vilket jag ofta hade tidigare. Den luktar ju inget särskilt, vilket den trodde att den skulle få minuspoäng för, men jag sa att den inte skulle vara orolig, utan att jag såg det som något positivt att den inte innehöll parfym.

Honungen gav mig även ett hett tips; att prova den tillsammans med dess bästa polare, bikarbonat. Jag sa att det var jag definitivt villig att göra då jag och BB går way back.
Så nästa gång det var dags att duscha tog jag min Santa Maria-burk med bikarbonat och kryddade min honungsklick med en rejäl dos av det vita pulvret, och blandade det i händerna innan jag masserade in det i ansiktet.

Again, THE SHIT.

Lukten som uppstår när dessa två bästisar umgås är lite unken, men lätt värd det med tanke på resultatet, som då är: len, ren hud.

Rosenvatten från Rosenserien har jag tills vidare behållit som en del av min ansiktsvård, för det gör underverk för min hy, och jag har ännu inte hittat något som kan ersätta den med lika goda resultat. Jag sprayar alltid på den efter att jag har duschat, och sedan följer jag upp med ännu en hemmagjord superprodukt.
That’s right, I give you: ett recept på hur du gör din egna ansiktskräm.
Jag har valt att kalla den:

Kokos-shea-aloe-fluff!

shea

Jag såg först ett recept på kokosolja och sheasmör tillsammans här och tyckte det var en mycket rolig idé att fluffa upp sina oljor genom att vispa dem.
Köpte t.o.m. deras sheasmör, det kändes
solidariskt eftersom jag fick idén från dem.
Jag har tidigare använt ren kokosolja, vilket kan förbli ganska oljigt ganska länge, men jag upplever att det blir lättare att applicera en lagom mängd när man har vispat samman de två oljorna. Dock tyckte jag fortfarande att den var lite för oljig, så jag adderade en lika stor del aloe vera gel, och det var great success.

hudolja

Men så nyligen kom jag på att man inte ska vara dum, så det slutade jag vara, och så kompletterade jag även mitt fluff med glycerin, (fast min produkt heter glycerol, vilket är samma sak). Det kostar runt 50 kr för 300 ml. Jag har bara i en liten klick, det ska inte utgöra en stor del, men dess fuktgivande egenskaper kändes redigt smart och lite proffsigt, så det kommer jag fortsätta med. För jag vill gärna vara redigt smart och proffsig.

Slutprodukten är iaf FECKING AWESOME, och för att försluta den där oljiga hinnan som nästan är omöjlig att slippa hur väl man än doserar, så avslutar jag med ett lager ren aloe vera.

 

(Tips: för att få bort mascara räcker det inte med honung, så jag tar ett par droppar olivolja rapsolja och gnuggar bort den innan jag rengör med honung.)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *