Automatiserade katter is the shit.
Vi har köpt foderautomater som man kan schemalägga, en till varje katt, så att vi inte behöver bli väckta 6 på morgonen av hungriga kissar, utan istället kan få sova tills larmet ringer. Det är great. Den matar dem 4 gånger per dag, och det ska tydligen vara bra för deras blodsocker att få många små istället för få stora måltider.
Ett annat problem har ju varit att man ibland släpper ut den utomhus-tokiga katten Cykel lite för sent på kvällen för att han ska hinna komma tillbaka innan vi har lagt oss, så när han väl återvänder står han och jamar sitt räliga jam (som låter som en bebis som blir ångkokt) tills en av oss surt går ner för trappan och släpper in honom.
Men behold! Nu har vi även köpt en elektronisk kattlucka som läser av deras chip och öppnar upp låset på luckan åt dem, så de går in och ut som de behagar, vilket innebär att vi nu har extremt väl omhändertagna katter trots att vi inte är hemma hela dagarna och kan ge dem mat och öppna dörrar. De är nu omdöpta från Katten & Cykel, till Lyx-Katten & Lyx-Cykel. De lystrar ungefär lika bra till sina nya som gamla kattnamn eftersom de är katter och inte fattar att de har ett namn överhuvudtaget.
En annan grej som är the absolute shit är andra trimestern. Borta är illamåendet och den konstanta tröttheten, och efter att jag slutat ta järntillskotten helt och hållet (eftersom jag efter några gånger mådde dåligt även av den andra sortens tablett som jag först var så glad för) så är ta mig fan allt ganska gött! Jag ersatte det förlorade järnintaget med 1 tsk nässlepulver upplöst i apelsinjuice två gånger om dagen, vilket funkar fint, om man får döma av att jag inte är trött och hängig och inte har ont i huvudet, vilket annars är typiska järnbrist-symptom.
Jag tänker såklart även mer på att äta järnrik kost eftersom 2 tsk nässelpulver inte rimligtvis kan ersätta 50 mg järnsulfat per dag, och för att göra det har jag även valt min frukost med mer omsorg, vilket medfört att den snabba frullen innan jobb nu oftast består av berikad fullkornsvälling. Den smakar väldigt yum, vilket gjorde mig lite förvånad. Jag gillar att välling är en varm dryck som tar superkort tid att göra, och den då även innehåller relativt mycket järn, typ 13 mg/100 gram. Fett spett!
Att försöka få i sig 50 mg järn per dag utan tabletter funkar nästan aldrig, men som stor hjälp på traven överraskade sambon mig/oss häromdagen med ett inslaget paket, i vilket jag fann en Skeppshult gjutjärnsgryta! Han hade googlat fram hur mycket mer järn man fick i sig när man tillagade mat i en sådan, och det var tydligen en markant skillnad, så nu ska jag tillaga allt som går i den där 3-tons kolossen.
Häromkvällen blev jag sugen på den onyttigaste av grötar, nämligen mannagrynsgröt, men mitt i tillagandet fick jag en Nobelpris-värdig snilleblixt och bytte ut hälften av mannagrynen 
mot chiafrön. Alltså blev det en manna-chiagröt, vilket ändå är någon slags nyttogröt, och Gud såg att det var gott. Det smakade inte ett dugg mindre gott än mannagrynsgröt (högst personlig åsikt), och alla vet ju att chiafrön är jordens gåva till mänskligheten, så utan att behöva anstränga mig ett skit förvandlades vad som skulle blivit ett relativt näringsfattigt hopkok till ett klart godkänt kvällsmål. När jag toppade det med jordgubbar från den egna trädgården så var lyckan ett faktum.
Och när vi ändå är inne på enkla tips; en näve frysta bär i en liten ugnsform med ett lager av havregryn, kokosolja och socker över blir en as-god paj! Släng in skiten i ugnen i ett tag (så lång tid det tar för havretäcket att blir frasigt) och njut sedan av det med vaniljglass eller kesella eller något annat du tycker är smaskigt!
