Författare: conhumdrum

Publicerat

Let’s get ekologisk: del III – menskopp

LunetteSå har vi kommit till insidan av kroppen, i jakten på lesser impact:

Jag har äntligen konverterat till the Mighty Kingdom of Menskoppen!
Hallelujah och allt det där, vilken välsignelse för mig, mina slemhinnor, och för vår goa lilla miljö som jag så gärna skulle vilja se klara sig.

För dig som inte redan vet; att använda menskopp kräver lite mer finess än tampong, men det får man ganska snabbt kläm på. Istället för att dra i ett snöre får en lirka ut sin menskopp med fingrarna och trycka på med lite bukmuskulatur, men den läcker inte och den känns inte, och det är ju GREAT. Dessutom sker uttag bara morgon och kväll, till skillnad från några gånger per dag med tampong. Det tog några försök innan jag hade snitsen inne, men nu är det problemfritt att ta ut och stoppa in den.

Den jag har, Lunette, finns att köpa på Apoteket, och den kommer i två olika storlekar. Det står angivet vilken en ska välja beroende på ålder, hur pass riklig blödning en har, och huruvida en fått barn eller ej.

Förutom att menskoppen är en miljöhjälte, gör den också att en känner sig mer ”fri” under dagen, och att en inte behöver se till att en är utrustad med en tampong inför toalettbesöken. Förutom när jag påminns om min mens genom kramper och värk i magen, så tänker jag inte längre på den. Jag går inte längre konstant runt med ett litet paket tamponger i väskan (även om jag fortfarande har kvar ett par i händelse av att en medsyster behöver låna) och när jag badar under mensen så slipper jag dubbelkolla att snöret inte syns utanför bikinin.

Kort sagt, menskoppen är en 5-poängare.

Once you go cup, you never go back. 

 

Publicerat

Let’s Get Ekologisk: del II – rapsolja och balsam

Då var det dags för del två, och jag fortsätter elimineringen av icke ekologiska produkter i kroppsvården, which brings me to:

-Tvätta kroppen med rapsolja
-Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)

 

 

Tvätta kroppen med rapsolja
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag tvättar mig med olivolja, och det var sant.
Men efter det började jag tänka lite på mer kritiskt på valet av olja, och slogs av insikten att även om det såklart är bra för min hud, så finns det något som är ännu bättre för miljön; nämligen att tvätta mig med rapsolja.20140902_080949

Anledningen är såklart att olivolja inte produceras i Sverige, utan snarare ett stort antal fossilbränsle-krävande mil ifrån mig, vilket jag hade ok’at om det inte fanns något annat vettigt alternativ till köpe-duschkräm. Men när vilken ICA som helst erbjuder mig närproducerad (dvs skånsk), ekologisk rapsolja som formligen skördas utanför mitt vardagsrumsfönster är det ju det närmaste idioti att orka ha en olivolje-preferens stark nog att övervinna de starka argument rapsoljan har för sig.
Så därför har jag alltså väldigt nyligen börjat köra med rapsolja istället, sedan 7 dagar tillbaka för att vara exakt, och det funkar minst lika bra, med enda skillnad att det luktar något annorlunda. Rapsoljan känns slätare mot huden än olivoljan, och den fungerar dessutom rasande bra om man blandar i lite bikarbonat i handen för en skön instant scrub.

Kan också nämna att hela anledningen till att jag överhuvudtaget började med olja var för intimtvätten, så när jag säger att jag använder olja över hela kroppen menar jag även fittan/kissimurran/ditt-favoritord-för-organet-i-fråga.

EDIT: Jag har återgått till olivolja, då avsaknaden av (dess påstådda) svampdödande/hämmande effekt märktes ganska omgående, och jag plötsligt fick besvär med klåda och svidande i underlivet.

 

 

Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)
Det här är inget nytt för de allra flesta, och om det är någon som är osäker på hur det går till så kan du hitta oändligt mycket information på lockig.se och massa andra ställen.
Jag har sedan länge använt bara balsam, och jag har redan skrivit om det en gång här, så egentligen vill jag bara uppdatera lite. Jag använder knappast aldrig bikarbonat-tvätten längre (latheten regerar), delvis för att man efter ett litet tag hittar de balsam som passar just ens eget hår gällande tvätt, utredning och återfuktande. Personligen är jag för lat för att ens palla göra alla tre, så jag har ett balsam till i stort sett allt, men så är jag också personen som klipper mitt eget axellånga hår. Är man mer hår-manisk kanske man också tycker det är roligt att genomföra tre håraktioner i duschen, själv vill jag bara få det överstökat.
20140902_080858Däremot blandar jag gärna i lite flytande honung i balsamet för att hjälpa till att rengöra och återfukta ännu bättre, men även för att jag då bara använder hälften så mycket balsam, vilket är gött. Alla sätt att försöka ersätta kosmetiska produkter med rena naturprodukter känns som ett steg i rätt riktning, men då jag är för lat för att bara använda bb + äcv som hårtvätt så känns det här som en hygglig kompromiss tills vidare (/forever).

Publicerat

Let’s Get Ekologisk: del I – ansiktsvård

Här kommer det första av flera inlägg om hur jag försöker ställa om till att leva med så lite ”impact” som möjligt, detta efter att ha blivit inspirerad av No Impact Man-dokumentären.

Det handlar såklart om att utöver att välja nopoo och ekologiskt, även minimera vilken åverkan man har på miljön, och istället för att ge sig själv en ryggdunk varje gång man källsorterar så kan man tänka ännu lite längre.
T.ex.; hade jag kunnat undvika den här plastförpackningen helt och hållet?
Eller; jag vill att mina vita kläder/lakan förblir vita, men finns det något mer miljövänligt än klorin att använda sig av?

 

Vi börjar med något som ligger varmt om hjärtat – ansiktsvård!

estelleandthild_001Tidigare tvättade jag mitt fagra ansikte med Estelle & Thilde’s sköna Cleansing Milk, men trots sitt ekologiska innehåll så kommer den i en plastflaska, och dessutom vore det ju såklart bättre om jag kunde undvika tillsatser helt (även de i minimala doser och med Ecocert-stämpeln). Tro mig, jag älskar denna produkt, och vill man inte konvertera till nedanstående/annan mer naturtrogen metod så rekommenderar jag denna rengöringsprodukt över alla andra. Men jag tänkte iaf se om jag kunde hitta något ännu grönare alternativ för just mitt lilla fejs.

Så jag gav mig alltså på att försöka hitta en helt naturlig, ekologisk och närproducerat nopoo-variant.
Och mitt framför ögonen på mig, i mitt eget skafferi, stod en burk ekologisk honung och pockade på uppmärksamhet. Den ropade ”jag är en ren naturprodukt!”, ”välj mig, jag är både rengörande och antibakteriell!”, och inte minst ”jag är sketabillig!” (det sista nästan skrek den).

Ålrajt, sa jag, du ska få en chans.
I duschen skopade jag upp ungefär en hasselnötsstor klimp av binas guld med en ren tesked (för att undvika att tillföra baciller via ett finger varje gång jag), och masserade in i ansiktet. Jag lät den sitta under tiden som jag tvättade kroppen (vilket jag för övrigt gör med enbart olivolja rapsolja) och sköljde av honungen det sista jag gjorde.

Och Gud såg att det var THE SHIT.

Honungen är milt peelande, pga att den inte är helt slät utan lite fint kornig, och den är rengörande utan att torka ut huden. Jag har aldrig pormaskar längre, vilket jag ofta hade tidigare. Den luktar ju inget särskilt, vilket den trodde att den skulle få minuspoäng för, men jag sa att den inte skulle vara orolig, utan att jag såg det som något positivt att den inte innehöll parfym.

Honungen gav mig även ett hett tips; att prova den tillsammans med dess bästa polare, bikarbonat. Jag sa att det var jag definitivt villig att göra då jag och BB går way back.
Så nästa gång det var dags att duscha tog jag min Santa Maria-burk med bikarbonat och kryddade min honungsklick med en rejäl dos av det vita pulvret, och blandade det i händerna innan jag masserade in det i ansiktet.

Again, THE SHIT.

Lukten som uppstår när dessa två bästisar umgås är lite unken, men lätt värd det med tanke på resultatet, som då är: len, ren hud.

Rosenvatten från Rosenserien har jag tills vidare behållit som en del av min ansiktsvård, för det gör underverk för min hy, och jag har ännu inte hittat något som kan ersätta den med lika goda resultat. Jag sprayar alltid på den efter att jag har duschat, och sedan följer jag upp med ännu en hemmagjord superprodukt.
That’s right, I give you: ett recept på hur du gör din egna ansiktskräm.
Jag har valt att kalla den:

Kokos-shea-aloe-fluff!

shea

Jag såg först ett recept på kokosolja och sheasmör tillsammans här och tyckte det var en mycket rolig idé att fluffa upp sina oljor genom att vispa dem.
Köpte t.o.m. deras sheasmör, det kändes
solidariskt eftersom jag fick idén från dem.
Jag har tidigare använt ren kokosolja, vilket kan förbli ganska oljigt ganska länge, men jag upplever att det blir lättare att applicera en lagom mängd när man har vispat samman de två oljorna. Dock tyckte jag fortfarande att den var lite för oljig, så jag adderade en lika stor del aloe vera gel, och det var great success.

hudolja

Men så nyligen kom jag på att man inte ska vara dum, så det slutade jag vara, och så kompletterade jag även mitt fluff med glycerin, (fast min produkt heter glycerol, vilket är samma sak). Det kostar runt 50 kr för 300 ml. Jag har bara i en liten klick, det ska inte utgöra en stor del, men dess fuktgivande egenskaper kändes redigt smart och lite proffsigt, så det kommer jag fortsätta med. För jag vill gärna vara redigt smart och proffsig.

Slutprodukten är iaf FECKING AWESOME, och för att försluta den där oljiga hinnan som nästan är omöjlig att slippa hur väl man än doserar, så avslutar jag med ett lager ren aloe vera.

 

(Tips: för att få bort mascara räcker det inte med honung, så jag tar ett par droppar olivolja rapsolja och gnuggar bort den innan jag rengör med honung.)

 

Publicerat

Den långa väntan, förhoppningsvis på något

Katt som inte heller är gravid 1Katt som inte heller är gravid 2

Här till vänster har vi en bild på en katt. Och ovan är en till.

 

 

Dessa bilder är en avledningsmanöver från det uppenbara som bloggen var ämnad att handla om, nämligen;

Ett barn blir till.
Men det blir det ju inte.
Alls.

Därav har jag inte tyckt det känns så kul att skriva.
Men vad fan, jag blir ju inte mindre gravid av att skriva om skiten heller, so whatta hell.

Ett barn blir inte till, men man ger ju inte upp för det. Så vi engagerar oss istället lite mer än tidigare. Det där med att bara knulla på vid ungefär rätt tidpunkt på månaden är det slut med. Nu ska vi inte bara ta reda på exakt när ägglossningen är genom att jag tar tempen vareviga morgon, jag ska också försöka få lite bättre regelbundenhet på min cykel.
Idag är det inte ovanligt med över 40 dagar mellan första mensdagen, och enligt vad jag har läst är det svårare att bli gravid när man har så ojämn cykel.

Apiforce bidrottninggelékapslar to the rescue!

De ska tydligen styra upp det där så att man har mer eller mindre regelbunden mens, vilket alltså ska underlätta själva preggandet. Heja heja. Det ger även bättre hy och lite annat gotte, men jag har inga problem med hyn, jag har bara problem med det där att bli på tjocken. So here we go.

Vi har även gått och lämnat prover för att säkerställa att det inte är någon vajsing någonstans. Första proverna är inlämnade, även så batch number two. Nu inväntas provresultaten.

När det här barnet – som vi ju till slut kommer få – har fyllt åtta år och vägrar städa sitt rum, så ska hen minsann få höra. Jag ska berätta hur sjukt mycket vi fick anpassa oss och hålla på och ta prover och ta tempen och allt annat jox, ”så visa lite tacksamhet och plocka upp kläderna från golvet”. Att vi ibland var tvungna att ligga trots att vi inte hade lust kanske jag undviker att nämna, för även mitt framtida barn vill väl hellre få tro att hen är ett resultat av passionerad älskog snarare än ett noggrant kalkylerat samlag i fortplantningens tecken.

 

Publicerat

DIY: Oljeljus av värmeljus

ljus1”Vad betyder frugal?” frågade min vän M idag när jag precis hade använt ordet.
”Ekonomisk, sparsam utan att vara snål”, svarade jag. ”Såna som vi, alltså”, tillade jag.

Det är inte dyrt med värmeljus. Lite beroende på var du köper dem får man någonstans mellan skitmånga till rätt många för en ganska liten peng.
Desto värre är det med det faktiska priset, det vill säga vad det kostar för någon annan än just min plånbok. Framställandet av paraffin (som värmeljus består av, och inte stearin som man gärna tror) är en petroleumprodukt, och jag tror inte att jag behöver informera någon om vilken gosig miljöpåverkan råolja har. Dessutom förvaras ju paraffinet i små metallbyttor som man sällan eller aldrig återvinner, vilket innebär ytterligare onödigt spill as far as the environment goes.

Det monetära priset är inte den enda anledningen till mitt senaste DIY-påhitt, inte heller enbart det ekologiska priset. Inte ens de två tillsammans utgör hela skälet. Nej, det är först när jag tänker på bägge dessa, tillsammans med känslan av att man vinner över hela jävla konsumtionssamhället när man hittar ett billigt och enkelt sätt att återskapa en produkt som man tidigare har betalat för, det är först då som jag får en ekorgasm som heter duga.

Vad du behöver ser du på bilden bredvid, och utöver det som syns måste du även ha en värmebeständig hållare av något slag. Jag använder ett doftljus från H&M som brunnit ut men vars glas jag då gissar tål värme och eld.du-behöver

Vidare till hur man gör:
1. Ha en hjärna
2. Du är nästan färdig
3. Ta ett tomt värmeljus, ta bort veken och eventuell paraffin
4. Vänd det uppochner och tryck hål med en spik
5. Klipp en remsa från en ful, gammal kökshandduk (eller fin och ny om du är onödig) av bomull
6. Tvinna remsan och stick in den genom hålet i metallbyttan så att en pytteliten veke sticker upp genom det som tidigare var botten, men som nu blir toppen på din metallbytta
7. Häll lite rapsolja i botten av din tilltänkta ljushållare, sätt ner den uppochnervända metallbyttan och låt bomullen dränkas av oljan. Sedan tänder du och beundrar ditt nya oljeljus och din frugalitet.

oljeljus

 

 

 

 

 

 

Lycka till vänner!

 

 

 

 

Publicerat

DIY: Vi bygger ett matbord, del II

Det var fint i några veckor, vårt nya matbord.
Men det var också gjort av helt obehandlat trä som hade stått utomhus tills vi köpte det, varpå vi tog in det i värmen och började behandla det. Och vad händer med sånt trä? Jo, det slår sig.
Redan till nyårsmiddagen var det lite warped, och några veckor in i januari gick det inte längre bortse från hur skevt och fult det hade blivit. Synd på ett så vackert bord, men det hade i alla fall tjänat sitt ursprungliga syfte med att förse jul- och nyårsgästerna med matplats.
Sedan hade vi såklart kunnat åtgärda det tidigare, men nya tjänster på jobbet, samt några  lite mer pressande uppgifter än anskaffandet av ett icke skevt bord har medfört att det helt enkelt skjutits upp, tillsammans med ungefär 600 andra små detaljer efter renoveringen. Att köket och vardagsrummet iaf är funktionellt, och att detta är det viktigaste, är något vi påtalar dagligen som ett sätt att rättfärdiga att vi inte riktigt orkar göra färdigt det sista (socklar, lister, nya ben på sängen etc x 600).

Men vi surar inte över ofärdiga projekt, utan påbörjar glatt nya, och det senaste har varit en studio där vi kan spela in musik. Mannen hörde sig för om de gamla ljuddämpande platsavskiljarna som står och samlar damm i källaren på jobbet, efter att ha blivit över från kontorets renovering. De skulle ändå bara slängas, så vi fick lov att ta dem, och ljuddämpning är [tydligen] viktigt för inspelning då man inte vill att ljudet studsar. När vi var nere i källaren för att hjälpas åt att bära in dem i bilen såg jag några hyllplan som verkade vara i massiv furu. ”Bord?” tänkte jag flyktigt medan jag kånkade på de kasserade avskiljarna, och nästa dag nämnde jag tanken för mannen som följde med ner i källaren för att ta en titt. Mycket riktigt, massivt trä, och det måste funnits 200-300 stycken av dessa hyllplan. Vi frågade om vi kunde ta några stycken, och vid bifall släpade vi hem sex väl utvalda bitar.

Vid första anblick såg de ut så här:
furu-hyllplan

 

 

 

 

 

Ganska osexigt. Men vi kapade av hyllplans-skåran med en sticksåg på samtliga av dem, placerade dem på två av reglarna som inte var alltför bent out of shape från det gamla bordet, och skruvade fast dem i dessa. Sedan slipade vi ner ytan och behandlade vår nya bordsskiva; först med Country White Bets, och sedan med Ronseal Matt Hårdvaxolja, vilket gav den ett väldigt slätt och sammetsliknande utseende, ungefär så här:

bord2bord1

 

 

 

 

 

 

 

Vi är åter igen sjukt nöjda över vårt hantverk.

Någon graviditet verkar det ju inte bli, men jag är fin och generös och glad för alla vänner som ploppar ur sig barn till höger och vänster. Snart har jag inte en enda kvinnlig kollega/vän på 25+ kvar som inte redan har stoltserat med en oproportionelig mage innan hon plötsligt försvunnit på den där magiska mammaledigheten, och det börjar bli tjatigt att få frågan om inte jag och mannen börjar bli sugna på att skaffa barn snart.
Som om ett sug är allt man behöver för att vips! bli med barn.

Men det kommer väl.
Och tills vidare håller vi till godo med ett ofantligt vackert bord och den ljuvliga förmånen att få sova ostört hela nätterna.

 

 

 

Publicerat

DIY: Vi bygger ett eget matbord!

Detta med att ha en snickerbod i huset gör både bra och dåliga saker med mig.
Det som är dåligt är att jag är extremt osugen på att köpa färdiga möbler, ens när de är billiga, eftersom jag gång på gång slås av den något hybris-influerade tanken att jag minsann kan göra det själv, kanske rentav bättre. Ett exempel på detta är bänkskivan, för även om den inte blev top notch så blev den definitivt bra nog för att ha sparat oss cirka 40 000 kr jämfört med en stenbänkskiva. Ett annat alternativ hade ju såklart varit att köpa en bänkskiva i trä, och då hade besparingen fortfarande varit cirka 10 000 kr.

Inför jul hade jag och sambon en hel del att stå i, då vi hade bjudit in våra respektive familjer till att fira jul hemma hos oss. Detta innebär såklart att man ville bli klar med så mycket som möjligt, då det skulle bli första gången man har ett hus att visa upp, och man måste samtidigt ta hänsyn till att vi blir fler än två som bekvämt ska kunna umgås i huset.
Med andra ord blev vi äntligen klara med gästrummet (och gästtoan som lyxigt nog ligger i direktanslutning), samt hemmabiorummet (eftersom vi är absoluta bonn-svennar och tycker att det känns rimligt att dedikera ett helt rum till filmtittande/tv-spelande, genom att måla tak och väggar svart, installera projektor och filmduk, och sedan inreda det med uteslutande svarta möbler och tyger).
Vi köpte även en ny soffa på IKEA, något vi hade haft planer på att göra så snart vi blivit klara med de stora bitarna av husrenoveringen, såsom bänkskivan och senast även installationen av vår nyinköpta Aduro 9-3 braskamin.
Men för att bekvämt kunna inmundiga det ganska omfattande julbord vi handlat ingredienser till behövde vi ett större matbord.
Då vi bor 15 minuters bilfärd från IKEA tog vi oss dit för att titta på och provsitta vid lite olika bord, och fastnade väl mest för deras Stockholm-bord:

stockholm-bord__0186181_PE338231_S4Den finns i två storlekar, men inget av dem är ett helgjutet mått för vårt utrymme, och i ärlighetens namn så är det tänkt att man ska hosta upp 5000 kr för något som de facto inte är mycket mer än en bred planka på ett par träbockar.
Och det är lite saftigt för en smålänning med egen snickerboa.
Så när sambon skickade en länk till ett betydligt billigare hemmabygge var jag inte sen att hänga på, och till hälften inspirerad av bordet på den sidan, och till andra hälften inspirerad av borden på ett lokalt fik, åkte vi till allas vårt Bauhaus för att se vad vi kunde finna där.
Två saker spelade roll här gällande materialet; 1) att det inte var dyrt, och 2) att vi kunde få in det i vår lilla BMW.
Då vi redan hade fyllt bakdelen av bilen med hela julhelgens inhandlade mat och dryck, samt en julgran som tog upp i stort sett alla överblivna kubikcentimeter, så kan vi medge att det inte såg lovande ut.
Men vi landade till slut på14 st 2,48 m långa hyvlade reglar. 13 av dem skulle utgöra bordsskivan, och den 14:e skulle bli två reglar. Och magiskt nog  – samt trafikfarligt nog – fick vi in dem i bilen med en bara något skymd sikt för mig som förare.
Jag tycker alltså att det är rimligt att äventyra alla mina medtrafikanters liv för att jag ska få ett billigt, hemmagjort bord inför jul, om ni undrar.

Bygget var enkelt.
Vi lade ut alla plankorna, efter att valt ut vilken sida som var bäst och därmed skulle bli bordets ovansida, och lade första regeln 30 cm från ändsidan.
En skruv i varje planka.
Sedan mätte vi upp 2m, vilket var längden vi ville ha, minus 30 cm, och satte andra regeln där. Det jobbigaste var att trycka ihop plankorna så att det inte blev någon springa emellan, då vissa av dem var något skeva. Men det gick bra.
Sedan kapade vi av de överblivna 48 centimetrarna med sticksåg, och eftersom vi var trötta och slöa i huvudet hade vi lyckats få första ändsidan att bli sned, så vi var tvungna att kapa den också. Den delen där vi bygger som idioter och därmed tvingas till merjobb är, som vanligt, valfri.
Då var det dags för behandlingen, vilket inleddes med att vi slipade hela bordsskivan så att ytan blev lite ruff och mottaglig för att målas. När det var klart penslade jag på Osmo Vit Dekorvax på alla synliga delar.
Nästa dag slipade sambon ner ytan, som hade rest sig lite, med riktigt fint sandpapper (180 tror jag), och sedan applicerade han Osmo Hårdvaxolja (vår favorit!) med en vanlig kökssvamp.
Vi slängde upp den på två skitbilliga benbockar från IKEA och bordets totala kostnad (minus dekorvaxen och hårdvaxoljan som vi ju redan hade hemma) landade på ungefär 600 kronor.
Smålänningen inom mig utbrister i triumferande jubel över sin egna förträfflighet.

Dessutom blev resultatet fucking fabulous, jag menar, kolla själva:
2013-12-24 11.46.17 2013-12-24 11.46.33

 

 

 

 

 

 

 

Och då återstår bara för mig att önska er alla en god jul och gott nytt år!

 

 

Publicerat

Att fuska fram en bänkskiva i betong

Vårt hem har en öppen planlösning, med kök och vardagsrum som samsas om en yta på cirka 50 kvm. Köket består till stor del av en enorm köksö av måtten 1,2m x 3,0m, vilket genast gav oss ett val gällande bänkskiva; köp en för 3 månadslöner, eller gör en egen.
Valet var enkelt, men tyvärr hade de inte den som kostade 3 månadslöner inne, så vi fick ändå välja det andra alternativet.

Skämt åsido; anledningen till att det skulle bli så ohyggligt dyrt är att det är långt ifrån ett standardmått, och det är således en väldigt dyr storlek att måttbeställa. Så vi landade på att själva göra en i betong. Det har man ju läst om på Byggahus.se och folk verkar ha lyckats hyfsat.
Men problem nummer två uppenbarade sig snart, och det var återigen storleken. Det skulle bli en jävla best att gjuta, och en utmaning att lyfta, i synnerhet då man ville vara säker på att den inte knäcktes/sprack på mitten pga sin längd. Självklart skulle den armeras, men vilket fotbollslag skulle vi hyra in för att sedan hjälpa oss lyfta upp skiten på själva köksön? Dessutom var det utöver diskhon och induktionshällen ytterligare tre hål som skulle stämma, och det var ganska petigt att de hamnade exakt rätt.
Fortsättningsvis, var gjuter man en skiva med sådana mått? I vårt hem dräller det liksom inte av ytor på 3 x 1,2 meter + marginal. Att platsgjuta den var dessvärre omöjligt.
Efter många timmars efterforskning hittade vi istället ett ganska prisvärt wildcard; en påstrykbar betong som såldes av ett företag som hette Designgolv. Skulle det gå åt skogen så skulle det ändå inte ha kostat skjortan, det var i stora drag resonemanget.

Man måste ha en yta att applicera betongen på, och Designgolv själva rekommenderade MDF-skivor. Vi köpte våra på K-Rauta, men tyvärr diffade det några centimeter i bredd på att kunna använda en hel och sedan bara skarva den sista biten, så det blev totalt tre bitar, två skarvar och tre ganska stora bitar över.

2013-11-23 10.32.57Efter att vi skurit till dem med sticksåg och skruvat fast dem i underskåpen som redan stod på plats, skar vi ut hål för induktionshällen och diskhon + blandare. Det vi inte skar ut för var diskmaskinsavstängaren och popup-grenuttaget, men eftersom vi fick krångla rätt duktigt för att få till de två hålen i efterhand nämner jag dem här, eftersom det är så vi borde gjort.
You live, you learn.

Sedan var det dags för behandlingen. Först la vi ett slags trådiga plastremsor på skarvarna. Man penslade först skarven med polyester blandat med 2% härdare, samtliga tre produkter från båtavdelningen på Biltema för några hundralappar. Sedan la man på remsan, och så penslade man över igen. Syftet är att stärka skarven så att den inte ger efter eller sviktar där, för då kan betongen spricka sedan.
2013-11-23 10.33.322013-11-23 12.28.482013-11-23 10.34.43

 


 

 

 

När det hårdnat applicerade vi hela bänkskivan med motsvarande blandning och lät även det torka in ordentligt. Sörj för god ventilation, för detta luktar väldigt starkt. (Det var här någonstans som vi kom på att vi hade glömt att sätta de två sista småhålen, men efter lite panik följd av logisk problemlösning fick vi ordning på det.)

2013-11-23 23.52.34

Snart hade vi en polyesteryta med samtliga hål på plats. Då var det dags för primer och sand. Först sandpapprade vi ytan så att primern skulle kunna absorberas lite, sedan rollade vi ut den och direkt efter strödde vi sand på (både sand och primer följde med betong-paketet). Jag hällde i sanden i en tom kryddburk så att jag kunde strö ut det enkelt. När det hade torkat rollade vi ett lager till med primer.
2013-11-24 13.31.44När det andra lagret primer har torkat kan man applicera själva betongen. Tipset är att inte blanda för mycket betong åt gången, och det är även viktigt att blanda med en betongvisp (vi köpte ett visp-munstycke för 29 kr som vi satte på vår borrmaskin, det funkade bra) för att det ska bli ordentligt blandat till en jämn massa. Sedan är det alltså bara att spackla på den.
Med ”bara” menar jag att vi först gjorde det, sedan lät vi det torka, sandpapprade fram vårt resultat, och konstaterade snabbt att vi hade gjort ett skitjobb, varpå vi beställde mer material och anlitade en hantverkare som gjorde om jobbet åt oss, efter att vi först slipat ner hela skiten och sedan lagt på primer igen.

Hantverkaren i sin tur vägrade inse att det inte var ”vanlig” betong, som han var van att arbeta med, och följde därmed inte våra anvisningar, utan gjorde på sitt egna sätt.
(De sista två stegen är valfria, såklart. Man kan välja att helt enkelt göra det snyggt från början och skippa både ombeställning av material och anlitande av fårskallig hantverkare.)
Vi slipade den igen efter 1-2 dagar, och sedan väntade vi totalt ungefär 5 dagar innan vi behandlade den. Först med Designgolvs egna ytbehandling, men eftersom vi vill ha en riktigt resistent yta kompletterade vi med ett lager sidenmatt Osmo Hårdvaxolja (som vi för övrigt även har på vårt betonggolv).

Slutresultatet landade på någonstans mellan ”sådär” och ”bra”. Alltså blev den OK.
Jag gillar den, men det tog lite tid och lite bläddrande i Anna Kåvers bok om Acceptans. Den är ojämn och ”bucklig” och flammig, men den är ändå rätt jävla snygg på något sätt, och den passar in perfekt i vårt fantastiskt trevliga hem.

2013-12-24 12.22.24Men. Om du är på väg att välja den här behandlingen kan jag säga att jag vet inte om jag hade valt den här om vi fick göra om det. Samtidigt är jag inte säker på vad jag hade valt istället. Med en sån här bjässe känns felmarginalen för liten vad gäller att gjuta den själv, alltför mycket kan gå åt pipan, och jag är som sagt inte villig att lägga en mindre förmögenhet på att köpa en stenkoloss i de här måtten.

Att vem som helst kan göra den här behandlingen, som man säger på företagets hemsida, kan jag nog inte heller skriva under på. Varken jag eller sambon är totala nollor vad gäller att spackla, men vi är inte heller experter. Så vi borde falla in under ramen av ”vemsomhelst”. Dock blev det inte alls bra när vi gjorde det, och när spackel-expert-hantverkaren gjorde om det blev det klart bättre, men hur bra det hade kunnat bli är svårt att säga eftersom han ändå bara spacklade över vår skitspackling. När man slipade sen var det som att man emellanåt kom ner till det gamla lagret, därav flammigheten (gissar jag).
Men det ska nämnas att Designgolv har varit extremt hjälpsamma och tillmötesgående, så som företag är de helt underbara att ha att göra med.

Det ska även nämnas, att där betongen blev bra, blev den ruskigt bra. Tyvärr är detta bara bitvis på skivan, men om man hade kunnat få det resultatet över hela skivan (och detta är väl tanken) hade man inte blivit besviken. Huruvida det är möjligt kan jag alltså inte uttala mig om, jag vet bara att det inte blev så för oss. Det är mitt sätt att hjälpa till; jag skänker till välgörenhet, jag ger min sittplats till urgamla pensionärer, och jag delar med mig av kostsamma och svordoms-framkallande renoverings-misstag så att andra kanske slipper begå samma missar.

Sammanfattningsvis; den blev inte som vi hade tänkt oss, men vi är ändå rätt nöjda.
Om det sedan har att göra med att den egentligen blev ganska bra, eller om det mest handlar om att vi under den långa utdragna processen vi hade med vårt betonggolv lärde oss att gilla ett resultat långt från det förväntade, det är en helt annan fråga. Huvudsaken är att vi gillar både vårt golv och vår nya bänkskiva.

 

Publicerat

DIY ETC

Dagens inlägg borde ha något för alla smaker, då den är ett mästerligt och tillika vansinnigt potpurri bestående av primärt tre delar;

1. En del hudvård/ansiktsvård
2. En del bokrecension
3. En del DIY-projekt: 10-minuters-pyssel x 2

1. Vi börjar i kronologisk ordning, dvs med hudvård. (Vill du skippa bakgrunden hoppar du direkt till vad jag använder idag här)
Jag har sedan länge varit ett stort fan av ta hand om mig själv och min kropp på det mest naturliga sättet jag kan. Under en period bodde jag i USA och då provade jag allsköns olika krämer och lotions, samtliga med orealistiska löften och extremt många gifter. Vid det här laget var jag ännu inte intresserad av att det skulle vara naturligt.
En period senare bodde jag i Australien och fann där en ”naturlig” och väldigt prisvärd kedja som hette Sukin. Den var underbar att smörja sig med, i synnerhet då den luktade fantastiskt gott, och så var den ganska billig, vilket gjorde det enkelt.
Sedan flyttade jag tillbaka till Sverige, och höll i en lång period på med olika oljor, och inget annat. Först använde jag nästan uteslutande olivolja till ansiktet, främst pga pengabrist, och när jag sedan började få cash igen läste jag på om vilka oljor man skulle använda, och hur. Tanken var god, nämligen 100*% ekologisk hudvård. Jag började med OCM (oil cleansing method), och hade redan sedan ett tag använt bara balsam när jag tvättade håret, så där var jag redan halvvägs.
Dock funkade bara ansiktsoljorna för mig i korta perioder, och däremellan hade jag svårt att använda rätt mängd och koncentration för att känna att min hud trivdes. OCM-rengöringen var skön men lite meckig, och jag har ju aldrig riktigt haft problem med smutsig hy, så den kändes lite over the top för mig. Det jag däremot HAR haft problem med är en torr panna, och oavsett vilka oljor jag grundade med eller vilka kombinationer jag provade så infann sig aldrig den återfuktade pannan, och jag upplevde även att jag fick smutsigare porer i t-zonen av min valda ekologiska hudvård. Jag provade att göra egna serum enligt konstens alla regler, men fick aldrig den där wow-effekten. Så istället köpte jag dyrare och dyrare märkesoljor, och blev mer och mer noggrann med nummer ett inom hudvård – rengöring – men jag kom egentligen hela tiden längre ifrån det jag ville. Och nu var det inte ens billigt längre. Så trots min hängivenhet och absoluta övertygelse så lyckades jag inte få oljor att funka för mig.

Vid den här tiden hade jag normal hud med lite större och smutsigare porer runt t-zonen och en torr panna.
Det som fick min hud att jublande återfinna sitt rätta jag och stå pall allt vad väder och vind heter, var följande kombination:

-Rengöring med Estelle and Thild Cleansing Milk
-Rosenseriens Rosenvatten
-Body Care Vitamin E Moisture Cream Intense (alternativt Nourishing Vitamin E Night Cream)

estelle-thild-fragrance-free-ecorganic-cleansing-milk_250x250


Rengöringen är ekologisk och mild och funkar bra för mig som inte använder tung make-up, bara ögonbrynspenna och mascara. Den har ibland svårt att få bort mascaran men då sveper jag bara bort det sista med lite toapapper efter duschen.
Efter det sprayar jag på ganska många sprut av rosenvattnet, och det är någon magisk oljai denna som lägger sig som en närande, skyddande och fuktmottagande grund för min dagkräm.
När det sjunkit in applicerar jag således min kräm.

Numera; perfekt, felfri hy. Ingen torr panna, inget stramande, inga oljiga partier, och INGA SYNLIGA PORER. Jag tillskriver mycket av skillnaden i porerna till Rosenvattnet, för det var det jag genast märkte skillnad på, men den största skrällen är nog denna;

Jag tvättar bara ansiktet en gång per dag.

Det är sånt man inte får säga inne på hudsalonger, det är absolut tabu.
Men jag tvättar bara ansiktet på morgonen. Jag gör inte den där helt avgörande rengöringen innan jag går till sängs som jag läst om tusen gånger, den som är så viktig för att få bort all smuts man dragit på sig under dagen. Jag kliver i säng med mascara och allt, och tvättar bara ansiktet på morgonen.
Jag lägger inte heller ansiktsmasker och sånt särskilt ofta längre, utan har bara en burk med bikarbonat i badrummet, och 1 gång i veckan, när jag ändå gör min bikarbonat+ÄCV-tvätt av håret, blandar jag ut lite av bikarbonaten i min rengöringsmjölk och masserar in det i ansiktet en liten stund. Det är helt perfekt; huden blir skonsamt ren, och samtidigt len som en bebisrumpa.
Så där har ni det. För dig som kämpar med att få friskare hy och tvättar, tvättar, tvättar till gudarnas förbannelse för att det tjatas så hiskeligt mycket om det, så kanske det här är något att prova. Eller så funkade det bara för mig. Vem fan vet?

 


2. Nästa del av dagens inlägg är bokrecensionen, och den kommer vara betydligt mer fåordig:
50 Nyanser Av Honom (orginaltitel Fifty Shades of Grey), är – som jag redan hintat – en riktig skitbok. Anledningen till att jag ens läste ut den var dels för att jag betalat för den, och dels som en samtida forskning i vad det är för litteratur som säljer nuförtiden. Jag medger att det även fanns en liten del av mig som undrade hur det skulle gå, men denfemtio-nyanser-av-honom delen hade fått sig en tystande käftsmäll om jag inte faktiskt hade betalat pengar för boken. Men nu tog alltså smålänningen i mig över, vilket händer titt som tätt.

Allt i den här boken är extremt klyschigt, och extremt pinsamt. Den enda delen av de nästan 500 sidorna som ens har den minsta lilla behållning är huvudkaraktärernas mail-korrespondens, som ibland snuddar vid att vara intelligent och vältalig, och faktiskt lite rolig. Men det är långt emellan dessa sidor, och även om det kan betraktas som ett milt straff, så önskar jag inte ens min värsta fiende att behöva läsa den.

3. Och så har vi kommit till den kreativa delen av dagens inlägg, nämligen ”vad-kan-jag-göra-på-10-minuter-med-saker-jag-redan-har-hemma-och-med-minimal-ansträngning-och-planering”. Dagen till ära kom jag på inte ett, utan två racer-snabba projekt;

-VETEVÄRMARE
-HANDVÄSKA-INNERVÄSKA


[pinit]

Vetevärmaren tar i stort sett ingen tid, och den går att göra med en större bit tyg eller två små olika om man vill vara lite whack och blanda mönster/tyger. Den kräver bara raksöm, vilket jag älskar. Jag tror aldrig jag har använt någon annan inställning på min maskin, för övrigt.

Man gör så här;
1. Ta två bitar tyg i långa rektanglar, eller en lite större bit i en något bredare rektangel.
2. Sy ihop dem så att du får en cirka 15 cm bred x 45 cm lång påse med ena kortsidan öppen.
3. Fyll den med gröna (okokta) linser och några nävar lösvikts-te. Fyll inte för mycket, utan tänk på hur lösfylld en vetevärmare är. Eller i vårt fall, en lins+te-värmare.
4. När du hittat en lagom mängd (jag tror jag använde ett halvt kilo linser) sy ihop den öppna kortsidan.
5. Häng påsen över en stolsrygg så att det är ungefär lika mycket linser i varje del. Nåla längs två rader så att du skapar en kanal i mitten som du kan sy i utan att några retliga linser kommer i vägen. Nu har du skapat två fack med lika mycket linser i varje.
6. Gör samma sak för dessa två fack; dela upp mängden i det ena facket i två lika stora delar, nåla en kanal som du kan sy i, och skapa således fyra lika stora fack med ungefär lika mycket linser i varje.
7. Tadaaa baby! Du har gjort en vetevärmare av linser, te och lite överblivet tyg. Snyggt jobbat!
8. Släng nu in påsjäveln i micron, ta sedan ut ett stycke värme och placera på valfri del av kroppen.

Handväska-innerväska![pinit]
Det andra projektet är helt sjukt smart. Jag såg den på Pinterest för ett tag sedan och tänkte direkt något i stil med ”hell yeah!”
Jag använder nästan alltid samma handväska, helt enkelt för att jag är för lat för att byta över alla saker till en annan väska. Jag har generellt också svårt att hitta något i min väska då det oftast bara finns ett endaste litet fack, som om man får plats med alla sina småsaker däri. Och om man hade gjort det så hade det ju ändå bara blivit en salig röra av skiten. Så jag brukar få gräva runt en stund innan jag hittar det jag söker.

Introducing: Handväska-innerväskan!

Material: Jag hade en ful orange bordstablett från en tid när jag tyckte att det var fint med ett kök i regnbågens alla färger, däribland orange. Det är både något jag aldrig kommer få användning för på något annat sätt, samt ett material som är tjockt och styvt nog för syftet. (Man kan inte använda något tunt och fint eftersom det ska kunna stå av sig självt inuti handväskan.)

1. Vik bordstabletten på längden så att du får en mittenlinje att förhålla dig till. Du kan stryka den med strykjärn som ett proffs för att få en vass och tydlig linje, eller om du är lat – som jag – så kan du bara släta till skiten med fingrarna.
2. Nu har du en mittenlinje på längden. Vik nu in långsidorna så att långsidorna möter varandra vid mittenlinjen. (CameraZOOM-20131208145753016Jag demonstrerar hur jag menar med en gammal faktura från IKEA.)
3. Sy kortsidorna.
4. Nu är du faktiskt nästan färdig. Nu väljer du bara hur stora facken ska vara, och så syr du dem på varje sida. Jag gjorde några lite mindre för mascara, pennor, läppcerat etc, en måttanpassad efter min Samsung Galaxy, en annan måttanpassad efter min portmonnä, och resten i lagom storlek för att rymma handkräm, nycklar och övrigt krimskrams som man släpar runt på.
5. När det var klart sydde jag fast en knapp på ena sidan och en ögla med något gammalt hårband jag hittade.

CameraZOOM-20131208145929587       CameraZOOM-20131208145921437

6. Sista steget är det roligaste, nämligen att fylla den med dina grejer, sätta ner den i din handväska, och föreställa dig nästa gång du står på Åhléns och INTE behöver rota runt i väskan i 2 långa minuter som en jäkla fyllbylt, utan direkt hittar din plånbok i din hemmagjorda handväska-innerväska. Malligt!

Handväska-innerväska, öppen

7. Nu kan du sätta dig i soffan med ett glas vin eller en kopp te eller vad fasen du nu gillar att dricka, och konstatera att du varit riktigt jäkla duktig.
Gjorde du bägge projekten så skulle jag vilja bjuda på en far-away high-five. Smack!