Imorgon ska vi få träffa en läkare och gå igenom våra provresultat.
Det är spännande, men bara på det där tråkiga sättet. Spänningen ligger ju i att kanske få beskedet att våra reproduktiva organ är a-ok, allt annat är ju ospännande och mega-deppigt.
Å andra sidan har vi ju inte helt hunnit paja välfärden i vårt land än, så skulle inte allt se great ut så kommer vi ändå få (gratis) hjälp att ge det några tappra försök via hormoner och behandling och lite halvmanipulativ placering av spermie nära ägg.
Lite som när man såg till att de där två blygisarna i skolan hamnade precis bredvid varandra när det var dags för tryckare på skoldiscot.
Inte helt av sig självt, men inte fel för det. Om resultatet blir happily ever after så är det ju inte sjukt noga med hur man hittade varandra in the first place.
Jag har knaprat Apiforce i några veckor nu, men ändå är ägglossningen nu mer av ett mysterium än någonsin. Jag tar tempen varje morgon för att notera om den går hastigt ned, men den ser mest ut som en död människas EKG. Inget som avslöjar för mycket, precis.
Men whatta heck. Jag sysselsätter mig som vanligt.
Har fått dille på äppeljuice och nyponmjöl, inte nödvändigtvis tillsammans.
Vi köpte en råsaftcentrifug för 199 kr på Kjell och Co: så nu plockar vi in en korg äpplen från vårt träd ett par gånger i veckan. Tar ut kärnhuset, delar äpplet i 4, och släpper ner i inmatningshålet. Ut kommer en halv matsked juice för varje äpple (eller så känns det bara så), men matar man på rejält blir det iaf ett par flaskor. Skummar av ordentligt så bara den fina rosa saften kvarstår, häller i några droppar citronsaft så den håller sig i några dagar i kylen, och njuter av lyxen att ha färskpressad, hemmagjord, super-ekologisk äppeljuice i kylen.
Nyponen är fantastiska för att det 1) är trevligt att gå på promenaden runt kalkbrottet där man plockar dem, 2) för att det känns som man vinner mot hela världen när man gör mat av saker som växer vilt i naturen, 
och 3) för att nypon är en av jordklotets nyttigaste grejer att stoppa i sig. Jag snoppar och tvättar nyponen, delar dem på längden och lägger dem på en plåt. In i varmluftsugnen på cirka 100 grader (alla andra recept säger 50 grader men vem fan har fyra dagar på sig?), och när de blivit ganska hårda i skalet låter jag dem svalna. Sedan kör jag dem i en blender/matberedare/något som gör dem till mjöl. I ett recept stod det att man skulle pilla bort kärnorna först, men det är ju vansinne, för återigen, vem har fyra dagar på sig att göra mjöl?! När man malt färdigt silar man mjölet genom en finmaskig sil, och kvar blir bara fröna. Kan vara bra att veta för idioten som suttit och pillat bort dem för hand. Fröna sparar jag för att göra fågelmat av, och det fina nyponmjölet strör jag över fil eller gröt för en rejäl c-vitamin-kick.
Ok. Imorgon då.
Fingers crossed.