Pergotime-fail

Pergotime åts, Pergotime verkade, Pergotime sabbade.
Ett hormonpillers variant av ”jag kom, jag såg, jag segrade”, kan man säga.

Efter fem dagars knaprande fick jag komma och hälsa på för att en gynekolog skulle få köra in sin lightsaber i mig och röra runt lite, med förhoppningen att hen skulle säga ”du har en lagom stor och väldigt fin äggblåsa som precis är på väg att ovuleras, och allt annat ser också skitbra ut, så hem och ligg med er nu!”
Så här lät det istället:
”Slemhinnan ser fin ut.” Rörelse över till andra sidan av min insida, där man ser ett stort svart moln. ”Du har en cysta.” Tystnad i 45 sekunder medan hon betraktar skärmen.

Hej läkare och sköterskor och alla andra inom sjukvården! Man kan inte säga så och sedan pausa. Jag saknar den nödvändiga utbildningen för att inte bli orolig, jag vet inte vad det betyder, för den enda gången jag hör ordet ”cysta” i min vardag så föregår den meningen ”och sedan blev det en massa cellgiftsbehandling”, vilket följs upp av antingen ”men det gick bra” eller ”begravningen är på fredag”.
Vi vanliga medborgare hör sällan om cystor som inte har att göra med cancer, och det kan vara bra att tänka på när man lite casually droppar just det ordet under en undersökning.
(Det påminner mig om när jag testade mig för klamydia, varpå man såklart slängde in ett test av hiv också, och sköterskan ringer upp en med svaren, och hon säger: ”Du hade negativt på klamydian…. Men hiv-testet…. (paus och tangetbordsknipper)… Ja det var också negativt!”)

Hursomhelst så frågar jag till slut vad det innebär, det där om att jag har en cysta, och hon replikerar ”ja det är ju inte cancer, på vanlig svenska!”, lite lagom dumförklarande.
”Nähä, nä såklart, heh….”
Men helt great var det ju inte att den låg där och chillade, så vi skulle INTE hem och sexa, det var inte alls önskvärt att påbörja en graviditet. Däremot skulle jag återvända några dagar senare, och så skulle man se om den hade försvunnit. Någon läcker äggblåsa av önskvärd storlek fanns där ju inte heller, så det var lika bra det, tyckte hon.
När jag frågade var den kan ha kommit ifrån så sa hon att man kunde få cystor av Pergotime, om man hade riktig otur. Som jag då. Såklart.

Så jag återvände i måndags, med sambo den här gången, och fick en ny gynekolog. Det är den fjärde på fyra besök, vilket jag inte tycker känns skitbra. För då ställs ju massa frågor till mig gällande vad som sades förra gången och vilka åtgärder man har planerat, och helt ärligt, det är ju inte jag som vet bäst här. UPPENBARLIGEN. Jag vet ju för fan inte ens att en cysta inte behöver betyda cancer, silly me.
Dessutom var denne gynekolog man, vilket jag inte hade några elaka antaganden om. Men det var ju innan han hade undersökt mig. Nu kan jag konstatera att han var för hårdhänt, och uppenbart ovetandes om hur det är att ha en fitta. Möjligen har han aldrig haft heterosex heller, vilket medför att han inte har kunnat få några ledtrådar om hur en vagina fungerar.

Så då är utsikterna rätt sabbade två månader framöver. Vi ska inte bli gravida nu, och nästa cykel är för tidigt, så som tidigast efter ytterligare en månad, och då måste jag väl äta Pergobajset igen. Sabla skit.

Men skit i det! Jag bakar surdegsbröd, uppfinner nya varianter av sköljmedel, och pillar allmänt vidare här hemma, och för att klara en vinter utan sol eller glada besked så har jag och sambon bokat in en resa till Thailand i mitten av november.
Ha! Där fick du, Pergotime.

20141029_082618 konservburk

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *