Kategori: Uncategorized

Publicerat

Pergotime-fail

Pergotime åts, Pergotime verkade, Pergotime sabbade.
Ett hormonpillers variant av ”jag kom, jag såg, jag segrade”, kan man säga.

Efter fem dagars knaprande fick jag komma och hälsa på för att en gynekolog skulle få köra in sin lightsaber i mig och röra runt lite, med förhoppningen att hen skulle säga ”du har en lagom stor och väldigt fin äggblåsa som precis är på väg att ovuleras, och allt annat ser också skitbra ut, så hem och ligg med er nu!”
Så här lät det istället:
”Slemhinnan ser fin ut.” Rörelse över till andra sidan av min insida, där man ser ett stort svart moln. ”Du har en cysta.” Tystnad i 45 sekunder medan hon betraktar skärmen.

Hej läkare och sköterskor och alla andra inom sjukvården! Man kan inte säga så och sedan pausa. Jag saknar den nödvändiga utbildningen för att inte bli orolig, jag vet inte vad det betyder, för den enda gången jag hör ordet ”cysta” i min vardag så föregår den meningen ”och sedan blev det en massa cellgiftsbehandling”, vilket följs upp av antingen ”men det gick bra” eller ”begravningen är på fredag”.
Vi vanliga medborgare hör sällan om cystor som inte har att göra med cancer, och det kan vara bra att tänka på när man lite casually droppar just det ordet under en undersökning.
(Det påminner mig om när jag testade mig för klamydia, varpå man såklart slängde in ett test av hiv också, och sköterskan ringer upp en med svaren, och hon säger: ”Du hade negativt på klamydian…. Men hiv-testet…. (paus och tangetbordsknipper)… Ja det var också negativt!”)

Hursomhelst så frågar jag till slut vad det innebär, det där om att jag har en cysta, och hon replikerar ”ja det är ju inte cancer, på vanlig svenska!”, lite lagom dumförklarande.
”Nähä, nä såklart, heh….”
Men helt great var det ju inte att den låg där och chillade, så vi skulle INTE hem och sexa, det var inte alls önskvärt att påbörja en graviditet. Däremot skulle jag återvända några dagar senare, och så skulle man se om den hade försvunnit. Någon läcker äggblåsa av önskvärd storlek fanns där ju inte heller, så det var lika bra det, tyckte hon.
När jag frågade var den kan ha kommit ifrån så sa hon att man kunde få cystor av Pergotime, om man hade riktig otur. Som jag då. Såklart.

Så jag återvände i måndags, med sambo den här gången, och fick en ny gynekolog. Det är den fjärde på fyra besök, vilket jag inte tycker känns skitbra. För då ställs ju massa frågor till mig gällande vad som sades förra gången och vilka åtgärder man har planerat, och helt ärligt, det är ju inte jag som vet bäst här. UPPENBARLIGEN. Jag vet ju för fan inte ens att en cysta inte behöver betyda cancer, silly me.
Dessutom var denne gynekolog man, vilket jag inte hade några elaka antaganden om. Men det var ju innan han hade undersökt mig. Nu kan jag konstatera att han var för hårdhänt, och uppenbart ovetandes om hur det är att ha en fitta. Möjligen har han aldrig haft heterosex heller, vilket medför att han inte har kunnat få några ledtrådar om hur en vagina fungerar.

Så då är utsikterna rätt sabbade två månader framöver. Vi ska inte bli gravida nu, och nästa cykel är för tidigt, så som tidigast efter ytterligare en månad, och då måste jag väl äta Pergobajset igen. Sabla skit.

Men skit i det! Jag bakar surdegsbröd, uppfinner nya varianter av sköljmedel, och pillar allmänt vidare här hemma, och för att klara en vinter utan sol eller glada besked så har jag och sambon bokat in en resa till Thailand i mitten av november.
Ha! Där fick du, Pergotime.

20141029_082618 konservburk

Publicerat

Hormoner och armeringsnät

”Jättefina ägg. Där ser du slemhinnan, den är tjock och fin, ser jättebra ut.”

Det är något magiskt över att få beröm för något man absolut inte bidragit till, som t.ex. hur ens inre organ ser ut. Mina är tydligen AS-HETA, de är verkligen runway models as far as livmoders-jox ska se ut. All the junk in the right place, etc.
Likaså gubbens. Bra skit alltså, inget att klaga på direkt.

Men vi blir ju inte preggo ändå, och jag och barnmorskan luskade snabbt ut att min oförutsägbara ägglossning kan vara del av problemet, även om de inte tycker att man ska lägga för mycket tankekraft på när man har den. ”Ni ska sexa 2-3 gånger i veckan mellan menserna, bry er inte om att pricka ägglossningen.”
Det är ju lätt att säga, men lite klurigare att göra med motsatta scheman vissa dagar, för att inte nämna den vardagliga tröttheten som kanske inte direkt bidrar till att man blir pilsk nog att alltid orka knulla 3 gånger i veckan. Men de har ju såklart en poäng, utan ligg blir man ju aldrig preggo. Som flickan sa. Eller va?

Men för att ändå se till att ägglossning sker, It's Pergotime!och för att motsäga sig själva lite, så fick jag utskrivet hormontabletter (oh, fuck) som jag ska ta 5 dagar i sträck med start tredje dagen av mensen. ”Sedan ska du komma in och få bekräftat att tabletterna har fått igång din ägglossning, och sedan ska ni sexa.” Alltså ska vi manipulera igång den där ägglossningen som de inte tyckte att vi skulle fästa så stor betydelse vid.
Jag som hatar hormoner och bara har tagit p-piller en enda (suicidal) månad i hela mitt liv skälver lite vid tanken. Jag minns liksom uttryckligen att jag inte blev vidare KÅT av att vilja ta livet av mig. Men förhoppningsvis är det helt andra piller, med helt andra biverkningar.

Ett hett tips till alla som överhuvudtaget ens avlägset funderar på att börja försöka sig på babymaking med sin partner, folkbokför er på samma adress NU.
Jag och min dude är fortfarande ett år ifrån att vara berättigade till någon annan hjälp än de här sabla hormontabletterna, av den enkla anledningen att vi var skrivna på olika adresser i typ ett år innan vi bägge flyttade in i hans (numera vårt) hus, och för att kunna få hjälp så måste man ha varit skrivna på samma folkbokföringsadress i minst två år. Så skit samma hur länge ni varit tillsammans, de räknar från när man skrev sig på samma adress.

armeringsnät

Och i övrigt:

Dagens fynd: den här playlisten på Spottan:
Kvinnor att ha koll på 2014

Gårdagens prestation: jag och sambon fick plötsligt tummen ur och borrade upparmeringsnätet i köket, bara sådär. Ibland är vi tamigfan världens bästa team, och då kan resultatet se ut ungefär som till vänster här.

Publicerat

Action. Äppeljuice. Nyponmjöl. Action.

Imorgon ska vi få träffa en läkare och gå igenom våra provresultat.
Det är spännande, men bara på det där tråkiga sättet. Spänningen ligger ju i att kanske få beskedet att våra reproduktiva organ är a-ok, allt annat är ju ospännande och mega-deppigt.

Å andra sidan har vi ju inte helt hunnit paja välfärden i vårt land än, så skulle inte allt se great ut så kommer vi ändå få (gratis) hjälp att ge det några tappra försök via hormoner och behandling och lite halvmanipulativ placering av spermie nära ägg.
Lite som när man såg till att de där två blygisarna i skolan hamnade precis bredvid varandra när det var dags för tryckare på skoldiscot.
Inte helt av sig självt, men inte fel för det. Om resultatet blir happily ever after så är det ju inte sjukt noga med hur man hittade varandra in the first place.

Jag har knaprat Apiforce i några veckor nu, men ändå är ägglossningen nu mer av ett mysterium än någonsin. Jag tar tempen varje morgon för att notera om den går hastigt ned, men den ser mest ut som en död människas EKG. Inget som avslöjar för mycket, precis.

Äppeljuice

Men whatta heck. Jag sysselsätter mig som vanligt.
Har fått dille på äppeljuice och nyponmjöl, inte nödvändigtvis tillsammans.
Vi köpte en råsaftcentrifug för 199 kr på Kjell och Co: så nu plockar vi in en korg äpplen från vårt träd ett par gånger i veckan. Tar ut kärnhuset, delar äpplet i 4, och släpper ner i inmatningshålet. Ut kommer en halv matsked juice för varje äpple (eller så känns det bara så), men matar man på rejält blir det iaf ett par flaskor. Skummar av ordentligt så bara den fina rosa saften kvarstår, häller i några droppar citronsaft så den håller sig i några dagar i kylen, och njuter av lyxen att ha färskpressad, hemmagjord, super-ekologisk äppeljuice i kylen.

 

Nyponen är fantastiska för att det 1) är trevligt att gå på promenaden runt kalkbrottet där man plockar dem, 2) för att det känns som man vinner mot hela världen när man gör mat av saker som växer vilt i naturen, Nypon som ska bli nyponmjöloch 3) för att nypon är en av jordklotets nyttigaste grejer att stoppa i sig. Jag snoppar och tvättar nyponen, delar dem på längden och lägger dem på en plåt. In i varmluftsugnen på cirka 100 grader (alla andra recept säger 50 grader men vem fan har fyra dagar på sig?), och när de blivit ganska hårda i skalet låter jag dem svalna. Sedan kör jag dem i en blender/matberedare/något som gör dem till mjöl. I ett recept stod det att man skulle pilla bort kärnorna först, men det är ju vansinne, för återigen, vem har fyra dagar på sig att göra mjöl?! När man malt färdigt silar man mjölet genom en finmaskig sil, och kvar blir bara fröna. Kan vara bra att veta för idioten som suttit och pillat bort dem för hand. Fröna sparar jag för att göra fågelmat av, och det fina nyponmjölet strör jag över fil eller gröt för en rejäl c-vitamin-kick.

Ok. Imorgon då.
Fingers crossed.

 

Publicerat

Let’s get ekologisk – del IV: hemmagjort sköljmedel

En sak många av oss gör en-ett par gånger i veckan är att skjutsa ut litervis med miljöfarliga tensider och allergiframkallande parfymer i våra avlopp, via våra tvättmaskiner. Jag har funnit att regeln för hur bra/dåligt ett sköljmedel är för miljön har ungefär följande algoritm; ju mer doft, ju sämre.

Detta är jobbigt för mig som är doft-narkoman. Jag använde tidigare sköljmedel som en galning, öste i hur mycket som helst, men sedan jag blivit lite mer upplyst fattade jag att det var helt oförsvarbart. Förstöra miljön för att mina lakan ska lukta gott? Det kändes inte särskilt sweet.

Först gick jag över till miljömärkta produkter, allt för kunna fortsätta parfymera skiten ur min tvätt, men snart insåg jag att även om det såklart var bättre, så var det ju ändå inte helt utan påverkan. De allra bästa miljöprodukterna sköt om ”Högsta möjliga biologiska nedbrytningsgrad” och ”Minimal belastning på vattenmiljön”, men fakturm är ju att de fortfarande är mer skadliga än att inget använda. Och även de bästa produkterna kommer i (nedbrytbara) plastförpackningar, som gärna rest några varv runt jordgloben innan de hamnat hos mig; snygga, färdigpaketerade och med ett rejält carbon footprint.
Så jag tog min goda vän Google till hjälp, och hittade snart en lösning som jag har använt sedan dess; ättiksprit och doftolja.

20140919_103642Alltså; du köper helt vanlig jävla ättiksprit, vilket märke som helst, och så skaffar du doftolja. Jag köper de sistnämnda på Amorina, och då inhandlar jag ett gäng åt gången, dels så jag har många olika sorter att välja mellan, och dels för att frakten inte ska bli så proportioneligt dyr.
För att kunna variera vilken lukt jag ska ha så häller jag ättiksprit direkt i sköljmedelfacket och droppar sedan i doftoljan. Favoriten är dock utan tvekan Äpple-doftoljan, den har jag alltid hemma. Jag har i ungefär 12-15 droppar per full maskin, då sitter det kvar lukt även när tvätten torkat.

Det här alternativet kostar nog ungefär lika mycket som sköljmedel, kanske lite mindre beroende på vilken sorts sköljmedel du använder idag, men den är helt ofarlig för miljön. Fördelen är också att när man inte vill ha någon lukt (som jag helst inte vill ha på vanliga kläder, utan egentligen bara på lakan och handdukar) så kan man skippa doftoljan helt och bara använda ättika. Har man handdukar som legat fuktiga och luktar lite funky häller jag i lite bikarbonat tillsammans med tvättmedlet, för bb och ättika tar bort all konstig lukt.

But wait, there’s more!

Bonustips för svåra fläckar:
Väteperoxid + bikarbonat!

Detta rekommenderas inte på färgade plagg, då det verkligen är effektivt, men på t.ex. ett vitt örngott som fått sig en fläck funkar det fantastiskt bra. Jag brukar borsta in det med en tandborste och låta det sitta en kvart innan jag slänger in det i maskinen.
Väteperoxid köper man för 33 kr på Apoteket, ochväteperoxid det går bra att hälla rätt i tvättmedelfacket när man vill fräscha upp sin vit-tvätt också. Det har ingen negativ miljöpåverkan, då det snabbt bryts ner till syre och vatten, så det är ju ett bra alternativ till klorin.
För lättare fläckar använder jag flytande Gallsåpa, det finns i de flesta välsorterade matbutiker.

 

Publicerat

Let’s get ekologisk: del III – menskopp

LunetteSå har vi kommit till insidan av kroppen, i jakten på lesser impact:

Jag har äntligen konverterat till the Mighty Kingdom of Menskoppen!
Hallelujah och allt det där, vilken välsignelse för mig, mina slemhinnor, och för vår goa lilla miljö som jag så gärna skulle vilja se klara sig.

För dig som inte redan vet; att använda menskopp kräver lite mer finess än tampong, men det får man ganska snabbt kläm på. Istället för att dra i ett snöre får en lirka ut sin menskopp med fingrarna och trycka på med lite bukmuskulatur, men den läcker inte och den känns inte, och det är ju GREAT. Dessutom sker uttag bara morgon och kväll, till skillnad från några gånger per dag med tampong. Det tog några försök innan jag hade snitsen inne, men nu är det problemfritt att ta ut och stoppa in den.

Den jag har, Lunette, finns att köpa på Apoteket, och den kommer i två olika storlekar. Det står angivet vilken en ska välja beroende på ålder, hur pass riklig blödning en har, och huruvida en fått barn eller ej.

Förutom att menskoppen är en miljöhjälte, gör den också att en känner sig mer ”fri” under dagen, och att en inte behöver se till att en är utrustad med en tampong inför toalettbesöken. Förutom när jag påminns om min mens genom kramper och värk i magen, så tänker jag inte längre på den. Jag går inte längre konstant runt med ett litet paket tamponger i väskan (även om jag fortfarande har kvar ett par i händelse av att en medsyster behöver låna) och när jag badar under mensen så slipper jag dubbelkolla att snöret inte syns utanför bikinin.

Kort sagt, menskoppen är en 5-poängare.

Once you go cup, you never go back. 

 

Publicerat

Let’s Get Ekologisk: del II – rapsolja och balsam

Då var det dags för del två, och jag fortsätter elimineringen av icke ekologiska produkter i kroppsvården, which brings me to:

-Tvätta kroppen med rapsolja
-Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)

 

 

Tvätta kroppen med rapsolja
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag tvättar mig med olivolja, och det var sant.
Men efter det började jag tänka lite på mer kritiskt på valet av olja, och slogs av insikten att även om det såklart är bra för min hud, så finns det något som är ännu bättre för miljön; nämligen att tvätta mig med rapsolja.20140902_080949

Anledningen är såklart att olivolja inte produceras i Sverige, utan snarare ett stort antal fossilbränsle-krävande mil ifrån mig, vilket jag hade ok’at om det inte fanns något annat vettigt alternativ till köpe-duschkräm. Men när vilken ICA som helst erbjuder mig närproducerad (dvs skånsk), ekologisk rapsolja som formligen skördas utanför mitt vardagsrumsfönster är det ju det närmaste idioti att orka ha en olivolje-preferens stark nog att övervinna de starka argument rapsoljan har för sig.
Så därför har jag alltså väldigt nyligen börjat köra med rapsolja istället, sedan 7 dagar tillbaka för att vara exakt, och det funkar minst lika bra, med enda skillnad att det luktar något annorlunda. Rapsoljan känns slätare mot huden än olivoljan, och den fungerar dessutom rasande bra om man blandar i lite bikarbonat i handen för en skön instant scrub.

Kan också nämna att hela anledningen till att jag överhuvudtaget började med olja var för intimtvätten, så när jag säger att jag använder olja över hela kroppen menar jag även fittan/kissimurran/ditt-favoritord-för-organet-i-fråga.

EDIT: Jag har återgått till olivolja, då avsaknaden av (dess påstådda) svampdödande/hämmande effekt märktes ganska omgående, och jag plötsligt fick besvär med klåda och svidande i underlivet.

 

 

Tvätta håret med balsam (a.k.a Balsammetoden)
Det här är inget nytt för de allra flesta, och om det är någon som är osäker på hur det går till så kan du hitta oändligt mycket information på lockig.se och massa andra ställen.
Jag har sedan länge använt bara balsam, och jag har redan skrivit om det en gång här, så egentligen vill jag bara uppdatera lite. Jag använder knappast aldrig bikarbonat-tvätten längre (latheten regerar), delvis för att man efter ett litet tag hittar de balsam som passar just ens eget hår gällande tvätt, utredning och återfuktande. Personligen är jag för lat för att ens palla göra alla tre, så jag har ett balsam till i stort sett allt, men så är jag också personen som klipper mitt eget axellånga hår. Är man mer hår-manisk kanske man också tycker det är roligt att genomföra tre håraktioner i duschen, själv vill jag bara få det överstökat.
20140902_080858Däremot blandar jag gärna i lite flytande honung i balsamet för att hjälpa till att rengöra och återfukta ännu bättre, men även för att jag då bara använder hälften så mycket balsam, vilket är gött. Alla sätt att försöka ersätta kosmetiska produkter med rena naturprodukter känns som ett steg i rätt riktning, men då jag är för lat för att bara använda bb + äcv som hårtvätt så känns det här som en hygglig kompromiss tills vidare (/forever).

Publicerat

Let’s Get Ekologisk: del I – ansiktsvård

Här kommer det första av flera inlägg om hur jag försöker ställa om till att leva med så lite ”impact” som möjligt, detta efter att ha blivit inspirerad av No Impact Man-dokumentären.

Det handlar såklart om att utöver att välja nopoo och ekologiskt, även minimera vilken åverkan man har på miljön, och istället för att ge sig själv en ryggdunk varje gång man källsorterar så kan man tänka ännu lite längre.
T.ex.; hade jag kunnat undvika den här plastförpackningen helt och hållet?
Eller; jag vill att mina vita kläder/lakan förblir vita, men finns det något mer miljövänligt än klorin att använda sig av?

 

Vi börjar med något som ligger varmt om hjärtat – ansiktsvård!

estelleandthild_001Tidigare tvättade jag mitt fagra ansikte med Estelle & Thilde’s sköna Cleansing Milk, men trots sitt ekologiska innehåll så kommer den i en plastflaska, och dessutom vore det ju såklart bättre om jag kunde undvika tillsatser helt (även de i minimala doser och med Ecocert-stämpeln). Tro mig, jag älskar denna produkt, och vill man inte konvertera till nedanstående/annan mer naturtrogen metod så rekommenderar jag denna rengöringsprodukt över alla andra. Men jag tänkte iaf se om jag kunde hitta något ännu grönare alternativ för just mitt lilla fejs.

Så jag gav mig alltså på att försöka hitta en helt naturlig, ekologisk och närproducerat nopoo-variant.
Och mitt framför ögonen på mig, i mitt eget skafferi, stod en burk ekologisk honung och pockade på uppmärksamhet. Den ropade ”jag är en ren naturprodukt!”, ”välj mig, jag är både rengörande och antibakteriell!”, och inte minst ”jag är sketabillig!” (det sista nästan skrek den).

Ålrajt, sa jag, du ska få en chans.
I duschen skopade jag upp ungefär en hasselnötsstor klimp av binas guld med en ren tesked (för att undvika att tillföra baciller via ett finger varje gång jag), och masserade in i ansiktet. Jag lät den sitta under tiden som jag tvättade kroppen (vilket jag för övrigt gör med enbart olivolja rapsolja) och sköljde av honungen det sista jag gjorde.

Och Gud såg att det var THE SHIT.

Honungen är milt peelande, pga att den inte är helt slät utan lite fint kornig, och den är rengörande utan att torka ut huden. Jag har aldrig pormaskar längre, vilket jag ofta hade tidigare. Den luktar ju inget särskilt, vilket den trodde att den skulle få minuspoäng för, men jag sa att den inte skulle vara orolig, utan att jag såg det som något positivt att den inte innehöll parfym.

Honungen gav mig även ett hett tips; att prova den tillsammans med dess bästa polare, bikarbonat. Jag sa att det var jag definitivt villig att göra då jag och BB går way back.
Så nästa gång det var dags att duscha tog jag min Santa Maria-burk med bikarbonat och kryddade min honungsklick med en rejäl dos av det vita pulvret, och blandade det i händerna innan jag masserade in det i ansiktet.

Again, THE SHIT.

Lukten som uppstår när dessa två bästisar umgås är lite unken, men lätt värd det med tanke på resultatet, som då är: len, ren hud.

Rosenvatten från Rosenserien har jag tills vidare behållit som en del av min ansiktsvård, för det gör underverk för min hy, och jag har ännu inte hittat något som kan ersätta den med lika goda resultat. Jag sprayar alltid på den efter att jag har duschat, och sedan följer jag upp med ännu en hemmagjord superprodukt.
That’s right, I give you: ett recept på hur du gör din egna ansiktskräm.
Jag har valt att kalla den:

Kokos-shea-aloe-fluff!

shea

Jag såg först ett recept på kokosolja och sheasmör tillsammans här och tyckte det var en mycket rolig idé att fluffa upp sina oljor genom att vispa dem.
Köpte t.o.m. deras sheasmör, det kändes
solidariskt eftersom jag fick idén från dem.
Jag har tidigare använt ren kokosolja, vilket kan förbli ganska oljigt ganska länge, men jag upplever att det blir lättare att applicera en lagom mängd när man har vispat samman de två oljorna. Dock tyckte jag fortfarande att den var lite för oljig, så jag adderade en lika stor del aloe vera gel, och det var great success.

hudolja

Men så nyligen kom jag på att man inte ska vara dum, så det slutade jag vara, och så kompletterade jag även mitt fluff med glycerin, (fast min produkt heter glycerol, vilket är samma sak). Det kostar runt 50 kr för 300 ml. Jag har bara i en liten klick, det ska inte utgöra en stor del, men dess fuktgivande egenskaper kändes redigt smart och lite proffsigt, så det kommer jag fortsätta med. För jag vill gärna vara redigt smart och proffsig.

Slutprodukten är iaf FECKING AWESOME, och för att försluta den där oljiga hinnan som nästan är omöjlig att slippa hur väl man än doserar, så avslutar jag med ett lager ren aloe vera.

 

(Tips: för att få bort mascara räcker det inte med honung, så jag tar ett par droppar olivolja rapsolja och gnuggar bort den innan jag rengör med honung.)

 

Publicerat

Den långa väntan, förhoppningsvis på något

Katt som inte heller är gravid 1Katt som inte heller är gravid 2

Här till vänster har vi en bild på en katt. Och ovan är en till.

 

 

Dessa bilder är en avledningsmanöver från det uppenbara som bloggen var ämnad att handla om, nämligen;

Ett barn blir till.
Men det blir det ju inte.
Alls.

Därav har jag inte tyckt det känns så kul att skriva.
Men vad fan, jag blir ju inte mindre gravid av att skriva om skiten heller, so whatta hell.

Ett barn blir inte till, men man ger ju inte upp för det. Så vi engagerar oss istället lite mer än tidigare. Det där med att bara knulla på vid ungefär rätt tidpunkt på månaden är det slut med. Nu ska vi inte bara ta reda på exakt när ägglossningen är genom att jag tar tempen vareviga morgon, jag ska också försöka få lite bättre regelbundenhet på min cykel.
Idag är det inte ovanligt med över 40 dagar mellan första mensdagen, och enligt vad jag har läst är det svårare att bli gravid när man har så ojämn cykel.

Apiforce bidrottninggelékapslar to the rescue!

De ska tydligen styra upp det där så att man har mer eller mindre regelbunden mens, vilket alltså ska underlätta själva preggandet. Heja heja. Det ger även bättre hy och lite annat gotte, men jag har inga problem med hyn, jag har bara problem med det där att bli på tjocken. So here we go.

Vi har även gått och lämnat prover för att säkerställa att det inte är någon vajsing någonstans. Första proverna är inlämnade, även så batch number two. Nu inväntas provresultaten.

När det här barnet – som vi ju till slut kommer få – har fyllt åtta år och vägrar städa sitt rum, så ska hen minsann få höra. Jag ska berätta hur sjukt mycket vi fick anpassa oss och hålla på och ta prover och ta tempen och allt annat jox, ”så visa lite tacksamhet och plocka upp kläderna från golvet”. Att vi ibland var tvungna att ligga trots att vi inte hade lust kanske jag undviker att nämna, för även mitt framtida barn vill väl hellre få tro att hen är ett resultat av passionerad älskog snarare än ett noggrant kalkylerat samlag i fortplantningens tecken.

 

Publicerat

DIY: Oljeljus av värmeljus

ljus1”Vad betyder frugal?” frågade min vän M idag när jag precis hade använt ordet.
”Ekonomisk, sparsam utan att vara snål”, svarade jag. ”Såna som vi, alltså”, tillade jag.

Det är inte dyrt med värmeljus. Lite beroende på var du köper dem får man någonstans mellan skitmånga till rätt många för en ganska liten peng.
Desto värre är det med det faktiska priset, det vill säga vad det kostar för någon annan än just min plånbok. Framställandet av paraffin (som värmeljus består av, och inte stearin som man gärna tror) är en petroleumprodukt, och jag tror inte att jag behöver informera någon om vilken gosig miljöpåverkan råolja har. Dessutom förvaras ju paraffinet i små metallbyttor som man sällan eller aldrig återvinner, vilket innebär ytterligare onödigt spill as far as the environment goes.

Det monetära priset är inte den enda anledningen till mitt senaste DIY-påhitt, inte heller enbart det ekologiska priset. Inte ens de två tillsammans utgör hela skälet. Nej, det är först när jag tänker på bägge dessa, tillsammans med känslan av att man vinner över hela jävla konsumtionssamhället när man hittar ett billigt och enkelt sätt att återskapa en produkt som man tidigare har betalat för, det är först då som jag får en ekorgasm som heter duga.

Vad du behöver ser du på bilden bredvid, och utöver det som syns måste du även ha en värmebeständig hållare av något slag. Jag använder ett doftljus från H&M som brunnit ut men vars glas jag då gissar tål värme och eld.du-behöver

Vidare till hur man gör:
1. Ha en hjärna
2. Du är nästan färdig
3. Ta ett tomt värmeljus, ta bort veken och eventuell paraffin
4. Vänd det uppochner och tryck hål med en spik
5. Klipp en remsa från en ful, gammal kökshandduk (eller fin och ny om du är onödig) av bomull
6. Tvinna remsan och stick in den genom hålet i metallbyttan så att en pytteliten veke sticker upp genom det som tidigare var botten, men som nu blir toppen på din metallbytta
7. Häll lite rapsolja i botten av din tilltänkta ljushållare, sätt ner den uppochnervända metallbyttan och låt bomullen dränkas av oljan. Sedan tänder du och beundrar ditt nya oljeljus och din frugalitet.

oljeljus

 

 

 

 

 

 

Lycka till vänner!